Stampa fötter

Meeeen, nu tycker jag att de ska höra av sig och säga "Hej, du är första reserv på engelskakursen, vill du ha en plats där?". Hur kan man inte komma in om man är första reserv? Like, totally, I am sure!

Och så har jag hittat en sak att vara nervös för, om än bara lite grann; Jag vet inte vad jag ska ha på mig första skoldagen!
Det är visserligen ingenting mot första dagen i gymnasiet, haha. Jag upptäckte någon gång i högstadiet att jag gillade kläder som inte direkt var senaste mode, utan snarare tvärtom, viket självklart var en total katastrof i en liten stad där det tittades snett på den som hade andra brallor än jeans. Minsta tillåtna märke var Crocker, men helst skulle man ha Levi's. Detta var innan Diesels intåg, mind you *knarrar ålderdomligt*.
Hur som helst så bidade jag min tid, och köpte lite udda grejer second hand och när jag var i Stockholm med mamma. Jag lade in allt i min garderob och längtade efter att få börja gymnasiet, där jag skulle kunna vara mig själv.

Så, första skoldagen, och jag var nervösare än om jag skulle ha stått inför ett möte med både Brandon och Dylan (alltså, hallå!).
Jag pushade mig själv upprepade gånger på morgonen, så att jag inte skulle fega ur i mitt klädval, som bestod av en knallgul Blommor & Bin-skjorta, ett par pösiga snickarbyxor, komönstrade skor med lite klack (som jag älskade dem, men de gav mig omänsklig skoskav), röd fluga, samt mitt då långa, lockiga, guldblonda hår uppsatt i två tofsar.
Helt sjukt jävla freaky, med andra ord, right? :D Nåja, jag överlevde, och fann mig tillrätta i min teaterklass. Alla andra Filippa K-människor stirrade hysteriskt hela året, och talade tydligen om mina kläder flera år efter att jag bytt skola. That's Danderyd for you :P