Hallaballoo

Gott folk, jag är sliten som en liten trasdocka, ty jag har haft en sagolik men upptagen tid.

Förra fredagen invaderades min stad av underbara människor från Stockholm, Malmö, Brighton, Emmaboda, Berlin, you name it. Skins och punkare och vänner och kamrater och nya bekanta från alla håll och kanter åkte hit för att gå på en minifestival på lördagen. På fredagen var det dock en one night only-skaklubb på det spiffiga plejset Flame (årets fräschaste hemsa!). Personligen avskyr jag skamusik lika mycket som jag avskyr kokta morötter (vederstyggligt, tredje graden i helvetet minst), men eftersom folket ville dit så stängde jag av öronen på utestället.

Kamrater på Flame. :D

Vi förfestade trivsamt i Mölndal, jag fick jättefint vänskapshalsband av Andrea, och sedan åkte vi i taxis med två goa göbbar till chaufförer in till Majorna där klubben var. Framme vid Flame var det en ordentlig kö. Vakterna hade fått storhetsvansinne och segade med att släppa in folk trots att det knappast var fullt där inne. Efter en stund tröt tålamodet och det dividerades om ditten och datten som möjliga häng istället, när slutligen Symond via sina smootha sätt lyckades fixa in mig och Andrea. Hurrag! Inne på Flame upplevde jag den trevligaste stämning jag varit med om på en tjejtoa, då jag fick gå före madamerna där inne eftersom jag vid det här laget var erbarmligt kissnödig och hade väntat utanför i över en halvtimme redan. Cheers till snälla brudar, vi behöver fler såna. Senare kom även mina göteborgskamrater till stället och alla verkade ha det grymt trevligt.

Rosa glittriga hjärthalvor! Pussen, min vän.

Efter stängning drog vi till Järntorget för kebaberia och pizza-dags. Symond var helt slut så han nickade till på pizzerian medan vi åt vidare. Eftersom Symond skulle slagga hos mig begav vi oss sedan hemåt på vagnen, och väl hemma tyckte han på fyllan att det var en bra idé att försöka kyssa mig. Vilket det inte var förstås, men jag lyckades avvärja honom vänligt men bestämt till slut. Dagen därpå bad han om ursäkt, och allt var lugnt igen, he's still my friend. :)

På lördagen (då jag inte var baksi alls, hallelujah!) var det dags för själva punkliret och jag inväntade malmöpågarnas ankomst, vilken var estimerad till 15-tiden. Slutligen dök de upp strax före fem på eftermiddagen, så vi bestämde hastigt att ha en spontanförfest hos mig istället för att stressa iväg till den förfest som stockholmarna och de andra skulle till.

Gothemburg Brew Crew posar utanför Flame, innan vi drog till spelningen.

Väl där drog Symond i sina arrangörskontakter så att jag fick komma in gratis, eftersom det var utsålt och jag ändå inte skulle haft råd att forka upp 250 balobas för att se tre band jag aldrig ens hört talas om. :D Stämningen var på topp, folket var helt underbara och jag träffade massor med människor och hade en underbar kväll. Särskilt tack vare en extra fin person. ;)

Kvällen slutade ganska tidigt med taxi hem till mig och nattamat med vegfärssås och relationsdiskussioner. För andra slutade det inte lika bra dock; Dalton skrapade upp armbågen rejält i mosh piten, Tobbe fick alkoholfögiftning och fick åka till sjukhus redan vid 22-tiden på kvällen, och Emrik glömde sin mobil hemma hos mig samt åkte i fyllecell under kvällen. Helt galet, men ingen verkade hänga läpp för det ändå. :D

Partytrick på Jeffreys! Hepp!

Söndagen bjöd på soffhäng med "The Goonies" och lyxfrukost med skånegänget innan de skulle bege sig tillbaka söderut, inte illa alls. Inte heller nu var jag bakis, I've been touched by divine intervention av något slag! Vi åkte in till stan för att fika med malmöiterna, spanjorerna från Berlin, Andrea och Ella.

Jag skulle vilja utropa detta till den bästa helg jag upplevt på flera år, och tacka alla fina människor som förgyllde den så. Helt slut efter all uppståndelse, men riktigt, riktigt lycklig, she squealed with joy.