Ett år i bilder

Klicka på bilderna för större collage!

Januari

I januari var jag på TN och fuldansade, Jocke tatuerade sig, Madde fyllde år, Kribba provade alla hattar i Madde och Chrulls hall, Jasmin var stark, det var snöigt, någon satte skämsskyltar i hundbajs och jag hängde på Gåsen en massa.

Februari

I februari lekte jag med Sthlm Retards, stod inklämd i Mårten Trotzigs gränd - den minsta i Stockholm, hade alla hjärtans-dagfest med Drejja och Kribba, hade AAA-kväll med spontandans, efter tatuerings-ölade med Danne, gjorde partytrick och var på Kellys.

Mars

I mars lärde jag känna Kajsa, Kribba hade sin årliga 20-årsfest, jag dansade i 50-talskjol, hade tjejkväll deluxe med black metal miner, könsrock och ballongtuttar, gick på gayklubb, skålade och förevigade ett Armémuseum-reenactment.

April

I april åkte jag till Istanbul, fotade järnet, blev utstirrad av halva Turkiet, lärde känna Bora, gick på ska-spelning i Istanbul, såg en replika av den trojanska hästen, hoppade studsmatta, gick på Breakfast Club, hittade världens största röksvamp, åt ost och satt i soligt vårväder i parker.

Maj

I maj hängde jag i Vitan, firade Mias födelsedag med utomhusskumpa, sittdansade på Berlin, flexade mina armmuskler med Hagge, hade tjejkväll hos Mia och Paulina och åt imaginära varmkorvar på Sebbes innergård.

Juni

I juni firade jag midsommar hos Madde och Chrull, var på årets förfest hos Andrea, dansade hela natten lång på 80's, hade finbesök av Juha, lekte med min bror, hängde mer i Vitan, träffade Antons papegoja, bevittnade Rulles psykotiska grannes utspel och åt muffins på Kajsas födelsedag.

Juli

I juli var jag på landet, såg veteranbilsutställning, dansade mig svettig på 90's med Vera, Kribba och Andrea, blev mingelfotad på KGB, drack öl på Fredde och Hannas takterass, njöt av solen, gick som Dia de los Muertos-brud på asrolig Mexikofest hos Ambra och fick besök av världens bästa Ål.

Augusti

I augusti gjorde jag buss 47-miner med Ambra, Cleo och Petter, gick på synth-AW på Sjätte Tunnan, träffade fröken Anna från London, hade möhippa för Emelie, gick på Carmen med Hagge och Elin, återskapade "Sommaren med Göran"-affischen, lärde känna Bella och Alex, var brudtärna på Martin och Emelies bröllop, hade a blast på samma bröllopsfest med Vera, Jonny, Fia, Anton, Kleman med flera och lekte med badpojkarna i Kristineberg.

September

I september fick jag celebert besök av Ålen, gick jag på Hootchy Kootchy med Ella och Kajsa, startade spontant dansgolv hos Ambra, ölade med Bepa och Drejja, var på födelsedagsfest hos min bror, satt med hopslingrade ben, blev sponsrad av Kajsa, slog axeln deluxe under spexande hos Ambra och firade Petters födelsedag.

Oktober

I oktober blev jag nästan bortförd av utomjordingar hos Madde och Chrull, åkte till London, lärde känna Simon, gick på Andy och Tanyas bröllopsfest och hade sjukt roligt, såg äkta Banksymålning, var i Brighton, umgicks med Symond, såg The Great Northern Hotel vid King's Cross, kramades med Pippi och Dalton, hade underbart roligt på Ambras Halloweenmaskerad och tatuerade mig.

November

I november fyllde jag 30 och hade fetstor, sjukt rolig dubbelfest med Mats, firade Jannes födelsedag, gick på käpphästfest hos Ambra, hade allsång och grimastävlingar, åt familjemiddag på Koh Phanang, dansade hela natten med Vera, Ambra, Linde och Drejja och fick återigen finfint besök av Juha - som även han dansade loss.

December

I december firade jag jul, gick på pub, blev insnöad, Dj:ade på Arizona, förseningsfirade Andreas födelsedag, gick på skitdålig Twin Peaks-klubb (SKÄMMES!) med Vera, Astrid och Frankie, firade Chrulls födelsedag, blev raggad på av en liten uppstoppad fågel, gick på Fias konstutställning i basker och dansade oplanerat på TN med bland andra Linde, Ambra, Kajsa, Cleo och Petter.

Och på torsdag tar det här året slut. Hejdå 2009, du var rätt fin.

Förtydligande

Okej, tydligen missförstås det här inlägget kraftigt av några av er.

Vad jag menar är INTE att folk ringer och tjatar och vill träffas hela tiden, när har jag sagt det? Det betyder precis vad det står: människor i min omgivning har svårt att respektera och förstå att jag inte orkar särskilt mycket. Vad som verkar enkelt och inte svårt för vem som helst, ÄR svårt för mig, och det är detta som inte går fram. Efter snart två år i denna sits är det väl knappast konstigt att jag ruttnar på att dra samma gamla visa om och om igen?

Jag saknar inte självinsikt så mycket att jag inte skulle inse att det saknas några skruvar om man först klagar på att ens vänner vill träffa en för mycket (vilket verkar vara vad en del av er tror att inlägget handlade om), sedan på att de inte hör av sig. Men det är alltså inte så fallet är.

Så, the short, short version: De flesta av mina kamrater förstår tydligen inte att jag inte orkar lika mycket som dem, vilket är jobbigt att behöva förklara gång på gång (inlägg #1). Det är i de allra flesta fall jag som ser till att få träffa mina kompisar, vilket jag är less på (inlägg #2). Jag mår verkligen inte bra, min hjärna känns som att den kokar non stop, vilket ger utslag av irritation på allt möjligt ibland - just nu är jag irriterad på ett litet urval människor i min närhet, vilket jag behövde ventilera ut genom min blogg (inlägg #3).

Could you just not breathe for a moment?

Jag är så otroligt irriterad på en del människor just nu. Det finns förvisso alltid folk som retar gallfeber på mig, men i nuläget handlar det om människor jag tycker om, vilket gör det hela lite mer pikant.

Ni vet hur man kan störa sig på vissa karaktärsdrag hos någon som man överlag tycker bra, eller till och med jättebra, om? Well, det är precis så det är, med skillnaden att just nu ser jag nästan bara de där irriterande dragen, heeela tiden. Det handlar ju inte om livsavgörande saker här - vanor som att misshandla och skinnflå fruar, eller psykiskt kränka medmänniskor, direkt - utan bara om just, egenheter, som kan vara störande men som absolut inte finns där non stop egentligen. Bara i min upptrissade, rastlösa, utmattade, brinnande och IRRITERADE hjärna.

Jag tror, och hoppas, att det är ett utslag av att jag bytt miljö: människor jag vant mig vid att träffa sällan är plötsligt inpå mig, och dem jag vant mig vid att träffa relativt ofta, ser jag inte alls. Jag med mina aspie-drag störs lätt av såna omkastningar av vardag och livssituation. Så antagligen är det bara det som spökar, men tills jag anpassat mig vore det skönt att bryta den negativa känslan, jag vet bara inte hur. Att undvika de som stör mig just nu en stund tror jag inte är en jättebra idé i längden. För när jag dodgat dem ett par veckor, then what? Då börjar hela cirkusen kanske om igen.

Jag vill komma loss från denna skavsårskarusell, hur gör man för att bryta the annoyment?

Thank you for being a friend?

Hela mitt liv har jag bytt kompisar, i tid och otid. Mestadels beror det på att jag flyttat, och därigenom tappat kontakten med de som blev left behind. Således har jag väldigt lätt att skaffa nya vänner, men jag vet inte ett jota om hur man behåller dem man redan har i någon längre tid.

Det är också så, att det nästan helt undantagsgillt är jag som håller liv i vänskaperna. Om inte jag ringer eller smsar eller på annat forum föreslår att man ska ses, så händer ingenting. Sure, när jag föreslagit att man ska ses, och man faktiskt gör det, så har vi jättetrevligt (jag vill ju inte träffa folk jag inte gillar, så därför är det alltid kul att hänga med dem jag hör av mig till). Så, jag ringer, vi ses, vi har roligt, vi skiljs åt. Sen händer, som sagt, ingenting, på vad som verkar vara indefinite time dessutom.

Jag förstår inte riktigt detta, låtsats mina kompisar bara ha roligt när de är med mig? Är jag så oviktig och ointressant att ingen klarar av att skriva en ynka rad på fejan, eller skriva ett sms på två rader, om att de vill ses igen, eller höra vad jag gör den och den dagen? Jag har en ytterst liten grupp människor som gör dessa saker, och inte ens de gör det extremt ofta. Resten, I don't know about.

Min slutledningsförmåga säger mig att det är en av följande situationer som gäller:
1) Jag är ganska ointressant, irrelevant eller på annat sätt en person man inte värdesätter att vara med särskilt högt.
2) Det är min oförmåga att behålla vänskapsrelationer som spökar, jag sänder ut dolda signaler som alla andra människor förstår att de betyder att jag inte vet vad jag håller på med, vilket gör att de drar sig undan.
3) Folk är lata och orkar inte ta första steget till att hitta på saker med mig.
4) Jag har skitpolare.

Jag vet inte vilket alternativ som känns mest korrekt, eftersom alla verkar helt crazy bananas i mina ögon, men nåt fel är det ju uppenbarligen. Ytterligare en (mycket rimligare) sak som skulle kunna vara svaret är att jag inte har ett kompisgäng: jag har spridda individer. Kan det vara så att när kompisgäng A hittar på saker så tänker de inte på mig, eftersom jag inte är en del av hela deras gäng? Samma sak tänker klick B, till vilken jag inte heller tillhör, and on and on? Jag har aldrig varit mycket för paketlösningar, jag dras till enskilda personer som jag skapar vänskapsband med, inte hela deras umgänge. Visst tolererar och oftast även uppskattar jag hela klicken, men jag känner inget behov av att hela tiden träffa dem som en grupp, eller att hålla personlig kontakt med each and everyone of them.

Jag tror att det kan vara detta som ligger bakom folks oförmåga att höra av sig, jag har helt enkelt inte högsta prioritet i deras liv, vilket sorgligt nog placerar svaret närmast punkt ett: jag är helt enkelt inte så intressant att man orkar anstränga sig för att spendera tid med mig. Ouch.

I like the high ones

Jag tycker att jag gjort det ganska uppenbart för mitt närmaste umgänge att jag är sjukskriven, och varför jag är detta. Visserligen vet jag att jag inte visar hur jag mår så ofta, att sjukdomstillståndet inte står skrivet i pannan på mig och att mina symptom inte syns på utsidan. Men, som sagt, så har jag upplyst min omgivning om min situation, mer än en gång.

Därför både sårar och irriterar det mig mycket att ni, mina vänner, till absolut största delen inte verkar kunna förstå när jag säger att jag inte kan eller inte orkar göra nånting; Jag får hela tiden höra att "Men det inte är så jobbigt", "Vi snackar inte festa hela natten", "Det är inte särskilt tungt", etc, etc, vilket alltsammans är rimligt att säga till någon som är frisk, som bara är lite trött eller nedstämd. Men min situation är sån att jag inte orkar nånting, inte egentligen.


Jag pushar mig själv till att göra saker varje dag, eftersom jag skulle klösa ögonen ur mig om jag bara skulle sitta framför tv:n non stop, och inte göra nånting annat. Att gå och handla mat är en ansträngning, att diska är en ansträngning, fucking allt är en ansträngning, men jag försöker få det att gå ihop ändå. Ska jag gå på fest gör jag ingenting i två dagar innan, för att klara av det.

Orken går upp och ned också, vissa dagar kan jag göra flera saker, vissa inte en endaste. Den senaste tiden har hela mitt tillstånd gått bakåt rätt ordentligt, så nu orkar jag ännu mindre än tidigare. Så jag orkar (pun!) verkligen inte ha dåligt samvete för att jag måste banga skitmycket saker av anledningar jag inte själv valt - och ändå har jag det väldigt ofta på grund av dessa ganska tanklösa uttalanden.

Varför kan så många av mina vänner inte åtminstonde FÖRSÖKA förstå situationen? Jag tycker själv att det är konstigt och ologiskt, och "hur kan en sån liten sak vara så jobbig för mig?" etc, men hey guess what, jag måste leva med det ändå. Och är man min vän så måste man göra detsamma, bara på ett annat sätt.

Och till dem av er som redan visar denna hänsyn: TACK, det betyder otroligt mycket för mig. :)

Årets sista helg

Helgen som var måste räknas till en av årets bästa. Eller så är jag lite partisk för att jag har ett guldfiskminne och inte kan komma på vad jag gjort alla andra helger under det här året. Men oavsett så blev fredagen en relativt spontan utekväll, efter att vi fått nys om att Klubb Gås skulle ha Swahilli Bob's-folket (eller, en av dem i alla fall) som plattvändare, och för att ja, det kändes som en bra idé helt enkelt.

Så jag, Jocke, och Rulle hörde oss för med folk lite smått, och det verkade finnas intresse för utgång, om än något svalt. Andrea var bakis som en julräv men ville ändå leka, så vi samlades i hennes lilla gryt, tillsammans med söta Saskia, och senare joinade även Kribba. Eftersom Systemet inte hade mage att ha öppet blev det folle-fest för hela slanten - plus lite bögigt rödvin som Addi hade till de som ville ha - men det gjorde faktiskt ingenting! Folle var min gamla trotjänare i många år förut och jag har verkligen saknat den mjuka, stabila myskänsla som följer med en redig dos 3.5%. :D

Paddan, Kribba och Rulle = kärlek. :D

Till Gåsen kom även Matte, Janne, Ellinor, Jossan, Phil och Mattias, bland andra, vilket ledde till en sjukt lyckad kväll. På hemmafronten blev det lite mindre lyckat senare, dessvärre, men inget som inte gick att lösa, vilket gjorde lördagens ligga-kvar-i-sängen-i-en-evighet-stund så mycket bättre. Det är en sak jag värdesätter så otroligt mycket med mitt hjärta; Att vi på morgnarna kan ligga kvar och prata och kramas och verkligen bara ha det så sjukt bra att det i vissa kretsar nog är lite oförskämt. Och plötsligt har en timme gått, eller kanske två. Älska helgmorgnar i sängen, helt enkelt!

Lördagskvällen bjöd (nåja, jag blev bjuden i alla fall, vilket jag tackar så mycket för) på middag med Martin och Emlan på Narknoi. Godaste spaghetti i staaadaa! (Fast det är thaimat, inte spaghetti, ber om ursäkt om jag förledde någon där.) Under middagen diskuterades bland annat VHS, varpå Martin insåg att han kunde donera sin VHS-samling till mig eftersom han ändå inte tittade på den eller hade någon video kvar! Jocke erbjöd sig att skjutsa hem dem till Haninge efter maten, så kunde vi dessutom plundra videoteket direkt. Ka-ching! Joy! Älska att vara den sista envisa videonörden - alla ger mig sina gamla filmer for free! :D

Söndagen blev en oplanerad social dag här hemma, då både Andrea och Rulle kom hit och blev bjudna på nyttig ugnspannkaka, medan vi tittade på de återfunna skatterna av ett gammalt Ricki Lake-avsnitt som handade om vampyrer, som jag skrapat ihop bland Martins f.d. band! Åh, jag älskar att se "koola" subkulturella människor på talkshows, samt otrogna, slampiga, white trashy, och jättefeta suckers. Jag vältrar mig i deras olycka! :D Senare kom även Sebbe hit, och vi kollade på alltid underbara "Äppelkriget", snackade strunt, och åt chips med våra vänner. Sjukt värd söndag, på det hela taget!

Tre bra dagar i rad, I had dem, and I loveded dem. ♥

With a little help from my friends

Jag har aldrig kunnat behålla vänner särskilt länge.

Till största delen tror jag det är för att vi flyttat så mycket, först kuskade hela familjen land och rike kring, och sedan fortsatte jag med det vinnande konceptet själv. 25 gånger har jag hittills flyttat, totalt sett, sedan min födsel för 28.5 år sedan. Således har jag varit van att skaffa nya kompisar var jag än hamnar, och detta är något jag fortfarande är synnerligen bra på, i mitt eget ödmjuka tyckande. När jag sedan flyttat har jag i vissa fall hållit kontakten en tid, antingen brevledes när jag var liten, eller via communities på äldre dagar. Och visst, jag har fortfarande sporadisk kontakt med massor av människor, i synnerhet alla polare här i Stockholm, där jag befinner mig i skrivandets stund. Men mången är den gång då jag förlorat en närstående vän.

Förr eller senare tappar nämligen jag folk, antingen för att jag inte orkar hålla kontakten mer, eller för att vi inte har så mycket att säga varandra längre. För det är något som händer ofta: jag känner att jag på något sätt har uttömt en person på allt den hade att säga. Och när det har hänt så är den människan inte särskilt kul att vara med längre. Lite som att ha ätit upp allt det goda i en vaniljmunk och bara ha torrt bröd kvar. Varför skulle man sitta och snacksa på en torr vetebulle utan utsikt till något bättre? Varför inte bara ta en ny, god bulle i det läget? Eller kasta den torra delen?

Jag har tänkt att jag har för höga krav på folk, att jag begär nån slags supervän, men har kommit fram till att så inte är fallet alls. Allt jag begär är någon som ställer upp för mig på samma vis som jag för den, nån som är givande att samtala med och som har tid, lust och vilja att umgås med mig, nån som delar min humor, nån som kan tänka för sig själv och nån som helt enkelt gillar mig - liksom jag den - utan förbehåll. Det är inte för mycket begärt, det är snarare det enda som är vettigt att begära av en vän, i mina ögon.

Ofta kommer det stunder då jag känner mig ensam allra längst in i hjärtat, för att det känns som att de där finaste finaste platserna, klädda i sammet och mönstrade i guld, väldigt sällan blir befolkade och suttna på. Jag har haft nära vänner, jag har dem nu, men ändå kan det kännas som att något inte stämmer. Inte hundra. Jag kan känna att jag skulle ge så mycket mer än någon annan skulle ge för min skull, att den berömda vågskålen tippar över. Det är därför väldigt svårt att släppa in någon i finaste finrummet. Tänk om de har sönder något? Och hur ber man någon att gå när de en gång fått sätta sig bekvämt och blivit bjudna på bubbel och maränger?

Everybody's working for the weekend

Helgen som varit har bjudit på mycket och fint besök av såväl Jocke som min bror, och även horder av kamrater från både Stockholm och Malmö! Här är ett axplock bilder och händelser från fredag och lördag.

Fredag 6/6

På fredagen började vi dagen med att ha en champagnefrukost på balkongen! En synnerligen trevlig idé som jag absolut måste göra fler gånger. :) Senare på kvällen var det dags för klubb Rude Boy på en pub vid Stigbergstorget, en pub som hade den originella idén att inte ha några öppningsbara fönster på sin övervåning. Intressant. Stupid, men intressant.

Erik och Jocke på The Oak, synnerligen glada i hågen med kopiöst många öl.

På puben var det smockat med trevligt folk, vissa mer druckna än andra. Pippi hittade en intressant bok vars innehåll gav oss spridda skurar av glädje, Jocke hittade de två göteborgarna som Retardsgänget hade sprungit på sist de var i London, och Dalton var extra kramig för att ta igen att vi hade gått om varandra sist jag var uppe i Stockholm, och han kom dit dagen efter att jag åkt hem. Fint! Folk dansade och ölade och det var många hej-det-var-inte-igår-kramar som utdelades.

Snyggaste paret? I think so!

Tidigare på dagen var vi dock hos Emil och kollade på fightingfilmer och drack öl, samt käkade thaimat och umgicks i allmänhet. Vi avnöjt "The Magnificent Butcher" i en lysande dubbad version samt hade även nöjet att se gangsta-kung fu-filmen "The Last Dragon". :D Jag försökte via telefon också dirigera rätt min dyre broder som anlände framåt eftermiddagen, och så även Sanna, som skulle sova hos mig över helgen. På grund av stress och kokande hetta fick jag en präktig huvudvärk under dagen, och framåt midnatt kände jag att fick ta och ge upp, så Jocke och jag lyxade till det med en taxi hem till mig medan de andra stannade kvar till stängningsdags.

Utanför The Oak satt Linnéa och André och ljög för varandra, haha. :D

Tanken var egentligen att även Gye skulle sova hos mig, men han befann sig i Lennart-stadium av sin fylla och svamlade om att han ville låta två av sina danska polare sova hos mig också, vilket jag vänligt men bestämt försökte avvärja. Först nästa morgon hade jag fått ett sms där han på ett mycket svårtolkat vis undrade hur han skulle ta sig ut till mig. Då jag försökte få tag i honom för att se hur det var med honom och var han hade tagit vägen under natten misslyckades jag, och först senare under lördagen fick jag en berusad och svårtolkad förklaring om att han sovit "på Sjöfartsmuséet". Ehm, okeeeej... Nåväl, han verkade glad och vid hälsa i alla fall, så vad ska man göra? :D

Är alla med? Nej? Brag!

En av de mest misslyckade gruppbildsförsöken i mannaminne utbröt under kvällen, och här är det bästa vi lyckades åstadkomma! Efter att min kamera slutat fungera på grund av batterihaveri, försökte Jocke ta kort med Sannas kamera istället. Då kom först Hanna gående och förstörde bilden, så hon ställde sig i gänget för att vara med istället, varpå Jocke fick backa ännu lite mer för att få med alla. Sedan kom Emelie och gjorde exakt samma sak, haha. Till slut backade Jocke rakt in i nån random snubbe som dunkade till honom just som han tog kort. Lyckligtvis erbjöd sig snubben att plåta oss allihop istället, haha. Ta-daa! Strax efter detta åkte vi hem också, hettan tog knäcken på oss!

Lycka är att ha en egen kundvagn.

Mitt i natten kommer min bror och Sanna hem från puben, fulla som kastruller, åkandes i en kundvagn som de prompt skulle ha med in i lägenheten. De hade alltså tagit in den genom porten, in i hissen, upp tre våningar och var inte nöjda än, hahaha! Jag tvingade dem att ställa den i trapphuset, men de var lika glada ändå. :D Efter denna formidabla hemkomst av mina fina helggäster höll jag och Jocke de andra vakna genom att asgarva åt sjukt dumma skämt i flera timmar inne på mitt rum innan vi slutligen inte orkade skratta mer utan somnade med ont i magarna och miljoner liter skratt-tårar borrttorkade från våra kinder. Kan var den bästa nationaldagen jag någonsin upplevt, kanske för att jag inte firar den egentligen? :D

Lördag 7/6

På lördagen var det dags för de spelningar som alla dessa trivsamma människor rest land och rike kring för att bevittna, så vi tog vårt pack och pung (och bärs) och styrde kosan mot Slottsskogen.

"Jag sa Madrid, men jag menade Wien!"

Efter någon timme där fick vi höra att "alla" satt i "en annan park", vilket betydde att det var dags att flytta på sig. Den största nackdelen med att umgås med folk är att det alltid blir en massa krångel. Är man despot så kan man bara tvinga dem att lyda och så blir det så mycket trevligare för alla. Ellerväntalitenu. :D

Nisse visar upp min bror och hans medhavda ölkorv!

Tre donnor med det originella mellannamnet Maria. :D

Dalton + Pippi = bästisar 4 life!

Nåväl, vi styrde stegen mot Musikens Hus, där spelningarna skulle vara och där det enligt utsago skulle finnas en park. Väl där var parken ett litet grönområde med lekplats. Eh. Nåja, det var säkert 50 personer där redan i alla fall, så vi joinade dem och fortsatte socialisera. En punkarkille lyckades med konststycket att bryta foten då han skojbrottades med en polare också, foten var av på tre ställen och var vriden åt helt fel håll, såg sjukt onaturligt ut. :O Under tiden vi befann oss i Slottsskogen ringde dessutom Emil för att tala om att hans kompis just brutit armen under sin MMA-match och att de befann sig på akuten! Dagen med många benbrott orsakade av brottning, alltså! Sport är mord, det är ju det jag alltid sagt, så skärpning people, no more sport. :D

Hanna tar pizzapaus vid Stigbergstorget.

Anyway, spelningarna var kul att se, fast såklart var det förenat med livsfara att närma sig scenen om man var under 170 centimeter lång eller eventuellt 170 centimeter bred, så jag höll mig i bakgrunden. Bandet jag ville se helst var dock rätt kassa live, men jag är glad att jag fick se dem åtminstonde. Jocke och jag hade som vanligt svårt att slita oss från varandra efter flera timmars häng med alla vänner, och vi klarade fan inte ens av att vara sociala i mer än en minut åt gången till slut, så vi drog hem redan vid elva på kvällen. :D

Dvärgplinget!

Kvällens fynd-glajor, och kvällens fynd-min!

Några timmar senare ramlade min dyre broder och Nisse hem, med betoning på ramlade, i alla fall i Nisses fall. Under tiden jag var i badrummet, vilket var kanske fem-tio minuter, så lyckades han gå totalt bärsärk i köket; När jag kom ut var städskåpet öppet, sopskåpet vidöppet, en påshållare som hänger på väggen låg numera på golvet, och dess upphängningsskruv var nästan helt utsliten ur väggen (INKLUSIVE plugg), plus att gästmadrassen var till hälften utdragen, framför köksbordet. Jag stirrade en stund på förödelsen innan jag retoriskt frågade: "Vad fan har hänt i köket?". Just då snubblade Nisse in i the scene of his crime igen och svarade "Eh.. jag gjorde en paj!", varefter han stapplade in i sitt rum och tokdäckade. Hahaha, att göra en paj har redan blivit en klassiker bland uttrycken, feel free to spread the paj! :D

En underbar helg! Come back soon, good times! :*

Tijuana

Åh, jag har varit på kungligt trevlig semester i huvudstaden!

Vädret var praktiskt taget neonlysande och en dag i gamla goa Skitan fick jag dessutom till. Var med om en helgalen fest hos Andrea som egentligen var tänkt att vara en uppföljare på de numera nästan legendariska tequila tjej- vs. killfesterna, men som istället bara blev ett jävla fylleslag i unisextappning. Hysteriskt roligt med en underhållande blandning av mosh pit, discodans, parkour, gymnastik, spill, nya vänner, punk och eurodiscomusik. På lördagen inspekterades Martin och Emelies nya snajdiga hus (bastu, inglasad veranda, trehundra rum, golvvärme!) och fanns vara synnerligen dugligt åt så fint folk, samt invigdes med pompa och ståt (och liveband), och en hel sjö med glada gäster.

Andrea och jag matchade ofrivilligt, som så ofta.
Daniel matchar inte men är ganska mongo. :D

Hann även med att ha tjejkväll med Addi och Ambra, vara champagnefull på Östermalm, ha biläventyr av rang (OH HAI), se två vänners hem, fika, hitta begärlig parfym för första gången i mitt liv, klappa på Ru i magen, sitta i solen, grilla på altanen i nya huset, bli utstirrad av halva Haninge, fuska i biljard, pimpa bort min bror till mina vänner, kompishångla (yus!), på riktigt-hångla (YUS!), och mycket mer.

Jag hade så roligt att direkt när jag kommit hem blev jag kalasförkyld, och det har inte släppt helt än. Fy för den lede. Jag tror jag gick på rent adrenalin hela veckan för att lyckan bara pulserade genom kroppen på mig och vägrade låta sig lugnas eller fjättras. Nej, vi vill leka, vi vill prata, vi vill öla, vi vill ha skoj!, sa hjärnan och hjärtat, och kroppen löd sorgset tills den inte klarade mer. Nåväl. Vaknade av kramp i vaden första morgonen hemma, samt med galen hosta (slem, YUM), blåmärken överallt och ont i varenda kroppsdel. Det är ett hårt liv att ha roligt, men någon måste göra det!

Och dessutom kommer jag genom divine intervention och en ypperlig sugardaddy att komma tillbaka till Stockholm om lite mer än en vecka bara, jiddelade! Så 7-12/5 är jag återigen på annan ort, missa mig inte på dessa bejublade extrainsatta konserter! And the crowd goes WILD! ;D

Lök på laxen

Min psykiater har semester i en vecka. Underbart. Just keep 'em coming.

"It's not meant to be like this, not what I planned at all
I don't want to feel like this, yeah
No it's not meant to be like this, not what I planned at all"

Saker som gör allt uthärdligt just nu:
• Ålen
• Filmkväll med Far och hans nya fru på onsdag
• Fika med Helena i veckan
• Melodifestivalen har börjat
• ANTM 9 kör igång i veckan
• Johannes
• Oscarsfilmrace del två på söndag med Johan
• "Sweeney Todd" på bio nästa vecka
• Imogen Heap
• Emil
• Att vara singel just nu
• Snart Oscarsgala
• En snäll soctant
• En sjukgymnast som bryr sig om mig
• Socker
• Martini Asti
• MIN BROR (sorry)

Hola

Nyårsafton 2007, på väg ut till en kalasbra kväll.

Ja

Oopsie daisy, så kan allt kännas bättre med en natts sömn, vänskapliga råd, en sjukt bra film och en fin röst i telefon. :)

Buh-bye

Snart åker jag till filmfestivalen, jag blir i huvudstaden i tio dagars tid. Adios amigos! Besar ustedes (jag kan inte spanska böjningsformer, jag chansar här)!

Jag får fyra tummar upp för min pose på Synth-haket igår. :D

Midnattsreflektioner

Vissa människor gör en glad och vissa inte, hur kommer det sig att man ändå måste sitta och komplicera saker inne i sitt eget huvud, I wonder? Bäst att bara go with the flow och inte grubbla för mycket. Jag har anammat Timbuktus mantra; Det löser sig, det gör det alltid. Och jag ska sikta på de som gör mig glad, det verkar absolut smartast.

Jag har upptäckt att jag är väldigt känslig för känslo-obalans mellan mig och människor i min omedelbara närhet. Det är viktigt att man är på samma nivå som de människor man bryr sig om, annars tippar det alltför lätt över åt än det ena, än det andra hållet. Jag menar såhär: A och B tycker om varandra, men inte lika mycket, då tippar det över så att den som tycker mer blir utan tillräckligt gensvar, och den som känner mindre känner sig kvävd. Vare sig det gäller kärlek eller vänskap, mind you.

Därför är det alltid vanskligt att lära känna nytt folk för min del, för tippar det över åt nåt håll drar jag så lätt öronen åt mig. Jag måste känna av balansen och kemin ordentligt innan jag känner att jag verkligen vill delge nån mig själv helt och fullt. Skulle jag välja att öppna mig för någon som inte värdesätter det eller som på annat sätt visar sig ovärdig min vänskap blir det rött kort rakt av. Jag är rädd om mitt innersta och vill inte utsätta det för onödig åverkan.

Få har tillgång till hjärtat mitt, och de som får nyckeln får inte missbruka det inre rummet. VIP only, limited seating, har du en gång förverkat din plats i hjärteklubbens VIP-salong är du för evigt bannlyst från front row. Så funkar jag, hur funkar ni?

Addi har en fast plats på gästlistan.

Hallaballoo

Gott folk, jag är sliten som en liten trasdocka, ty jag har haft en sagolik men upptagen tid.

Förra fredagen invaderades min stad av underbara människor från Stockholm, Malmö, Brighton, Emmaboda, Berlin, you name it. Skins och punkare och vänner och kamrater och nya bekanta från alla håll och kanter åkte hit för att gå på en minifestival på lördagen. På fredagen var det dock en one night only-skaklubb på det spiffiga plejset Flame (årets fräschaste hemsa!). Personligen avskyr jag skamusik lika mycket som jag avskyr kokta morötter (vederstyggligt, tredje graden i helvetet minst), men eftersom folket ville dit så stängde jag av öronen på utestället.

Kamrater på Flame. :D

Vi förfestade trivsamt i Mölndal, jag fick jättefint vänskapshalsband av Andrea, och sedan åkte vi i taxis med två goa göbbar till chaufförer in till Majorna där klubben var. Framme vid Flame var det en ordentlig kö. Vakterna hade fått storhetsvansinne och segade med att släppa in folk trots att det knappast var fullt där inne. Efter en stund tröt tålamodet och det dividerades om ditten och datten som möjliga häng istället, när slutligen Symond via sina smootha sätt lyckades fixa in mig och Andrea. Hurrag! Inne på Flame upplevde jag den trevligaste stämning jag varit med om på en tjejtoa, då jag fick gå före madamerna där inne eftersom jag vid det här laget var erbarmligt kissnödig och hade väntat utanför i över en halvtimme redan. Cheers till snälla brudar, vi behöver fler såna. Senare kom även mina göteborgskamrater till stället och alla verkade ha det grymt trevligt.

Rosa glittriga hjärthalvor! Pussen, min vän.

Efter stängning drog vi till Järntorget för kebaberia och pizza-dags. Symond var helt slut så han nickade till på pizzerian medan vi åt vidare. Eftersom Symond skulle slagga hos mig begav vi oss sedan hemåt på vagnen, och väl hemma tyckte han på fyllan att det var en bra idé att försöka kyssa mig. Vilket det inte var förstås, men jag lyckades avvärja honom vänligt men bestämt till slut. Dagen därpå bad han om ursäkt, och allt var lugnt igen, he's still my friend. :)

På lördagen (då jag inte var baksi alls, hallelujah!) var det dags för själva punkliret och jag inväntade malmöpågarnas ankomst, vilken var estimerad till 15-tiden. Slutligen dök de upp strax före fem på eftermiddagen, så vi bestämde hastigt att ha en spontanförfest hos mig istället för att stressa iväg till den förfest som stockholmarna och de andra skulle till.

Gothemburg Brew Crew posar utanför Flame, innan vi drog till spelningen.

Väl där drog Symond i sina arrangörskontakter så att jag fick komma in gratis, eftersom det var utsålt och jag ändå inte skulle haft råd att forka upp 250 balobas för att se tre band jag aldrig ens hört talas om. :D Stämningen var på topp, folket var helt underbara och jag träffade massor med människor och hade en underbar kväll. Särskilt tack vare en extra fin person. ;)

Kvällen slutade ganska tidigt med taxi hem till mig och nattamat med vegfärssås och relationsdiskussioner. För andra slutade det inte lika bra dock; Dalton skrapade upp armbågen rejält i mosh piten, Tobbe fick alkoholfögiftning och fick åka till sjukhus redan vid 22-tiden på kvällen, och Emrik glömde sin mobil hemma hos mig samt åkte i fyllecell under kvällen. Helt galet, men ingen verkade hänga läpp för det ändå. :D

Partytrick på Jeffreys! Hepp!

Söndagen bjöd på soffhäng med "The Goonies" och lyxfrukost med skånegänget innan de skulle bege sig tillbaka söderut, inte illa alls. Inte heller nu var jag bakis, I've been touched by divine intervention av något slag! Vi åkte in till stan för att fika med malmöiterna, spanjorerna från Berlin, Andrea och Ella.

Jag skulle vilja utropa detta till den bästa helg jag upplevt på flera år, och tacka alla fina människor som förgyllde den så. Helt slut efter all uppståndelse, men riktigt, riktigt lycklig, she squealed with joy.

Omtanke

Tack för en bra födelsedag till alla fina kamrater som varit här! Tack för alla presenter och ert härliga sällskap, och tack för alla samtal, sms, gästboksinlägg, facebookgratulationer och alla andra former av födelsedagshälsningar från alla som tagit sig tid att visa att ni bryr er.
It means the world to me, på riktigt, dawgs.
I fucken' love ya all!

Skuggor över södern

Helt oförhappandes kommer jag befinna mig i Sveriges tredje stad, Malmö, mellan den 4:e och 10:e december.

Vad gör man i Malmö såhär års? Tips mottages tacksamt, för själv har jag inte mer utförliga planer än att besöka nyfynna vänner och se ljuvliga Gogol Bordello lira häcken av hela Skåne den 6:e. Men jag är så gott som Malmö-oskuld, har varit där en ynka gång på Barn och UngdomsFilmFestivalen BUFF för tio år sen ungefär, och rest igenom staden för att komma till Köpenhamn en gång för åtta år sen, men sen blev det inte mer förrän nu. Eller snart i alla fall.

Så, vad gör man i Malmö, mer än tittar på skruvade hus och ett sjukt bra band?

I wish upon a star tonight

På inrådan från kamrater så tänkte jag posta en önskelista, så att den som känner sig manad till en födelsedagspressis har nåt att utgå från. So here goes!

T-shirts/tank tops (storlek S och girly/babydoll if possible):
Threadless "Ninjas and Pirates Agree", Girly Tee
Threadless "In Case of Zombies", Girly Tee
Threadless "My Rules", Girly Tee
Threadless "Death", Girly Tee
Ray LaMontagne "Trouble", Light blue Tee
Spreadshirt "White and Nerdy"
Spreadshirt "Internet, class of 1337"
Gogol Bordello "Gypsy Punks"
Mythbusters "Plausible"
Engrish "I Hate Myself and I Want to Die", Womens red Tee
Busted Tees "Dick in a Box"
T-shirt Bordello "Idaho? No, Udaho"
My Two Cents "Me Want Beer", Bleached bone white print
My Two Cents "Bones & 'Phones", Bleached bone white print
My Two Cents "Dead Men Tell No Tales", Bleached bone white print
My Two Cents "Kill the Normies", Bleached bone white print
80s Tees "Jake Ryan Tee"
80s Tees "Dirty Dancing", Jr Medium
80s Tees "Iceman"
80s Tees "Kobra Kai"
80s Tees "Ghostbusters"
80s Tees "Toxic Avenger"
80s Tees "Jem! And the Holograms"
80s Tees "MASK"
80s Tees "She-Ra, Princess of Power"
80s Tees "Cry-Baby Girl"
80s Tees "Reservoir Dogs"
Rotten Cotton #974T Battle Royale tank top
Rotten Cotton #902 Ed Gein tee
NBC store, Heroes "I Did It!" Tee
Save the Cheerleader "Primatech Paper Comapany" Tee

Tygmärken:
PachGeeks "V"
PatchGeeks "Nostromo Crew"
PatchGeeks "Rebels Uniform Logo"

Skor:
Babycham Trainers "Disco", strl 5
T.U.K. "Kittyboot", strl 39

Film och TV-serier:
"Twin Peaks", säsong 2 box 2
"Monty Pythons Flying Circus", complete series box
"Alien", Quadrilogy box (I-IV)
"Die Hard", Quadrilogy box (I-IV)
"Rocky", Complete Saga (I-VI)
"Pirates of the Caribbean", Trilogy box (I-III)
...plus tusentals andra titlar förstås. :O

Sen orkar jag inte lista mer saker, finns ju oändligt mycket som jag vill ha egentligen. Oh well, den som vill får gärna komma med present, annars går det lika bra utan. :)

Pop quiz, asshole

På onsdagskvällar kan man numera förhoppningsvis finna mig, Daniel och ambulerande lagmedlemmar på Respekt, för Göteborg Filmfestivals veckovisa film quiz-night. Var där första gången i onsdags och det var fantastiskt roligt. Vi blev snöpta med ett ynka poäng från prispallen, extremt surt. Men vi vann i alla fall varsin gratis biljett till en Cinemateketvisning of our choice, samt ett medlemskort. Nästa gång ska vi vinna big time, or I'll be damned!

"På A vet vi inte och på B svarar vi skokräm."

2007-2008

Deck the halls with boughs of holly, tack vare min ömma moders försorg så kommer jag komma hem över jul, och jag stannar dessutom över nyår, så ni tjockholmare får banne mig ordna ett hejdundrande kul nyårsparty! DO IT!

Nyårsafton 2005, jag och Ålen har det bra som fan.