Ännu mer dubbelgångare

Oh, Jocke påminde mig om att jag måste ta upp de läskiga likheterna mellan den otroligt vackra, men sedan länge mördade, Sharon Tate, och återigen Keira Knightley. I rättvisans namn är alltså Sharon också lik Natalie Portman, men ser man en film med miss Tate (till exempel alldeles fantastiska "Vampyrernas Natt" av hennes efterlevande make Roman Polanski) så är det nästan lite otäckt hur likt minspel och leende hon och Keira har. Således får de två stå som extrainsatta doppelgangers.

Same, same, but different

Vad är det för skillnad mellan Amy Adams och Isla Fisher? Allvarligt? Jag ser i princip inte vem som är vem av de två. Efter en bildgoogling kan jag konstatera att det inte är konstigt att jag blir förvirrad. Spöklikt lika! Liket leker! Jag blir på riktigt förvirrad över vem det är som är en shopaholic och vem som är lillayrran i "The Wedding Date". Jag tror inte det är samma, men det kan ju vara en konspiration också. Sånt där är svårt att bevisa.

Isla? Amy?

Samma sak med Ashton Kutcher och Josh Hartnett, jag har aldrig kunnat förstå mig på vem som är vem. De är väl inte lika lika (hehu) som fröknarna ovan, men inte fan märker jag nån skillnad på dem för det. De har konstiga namn med äckliga sche-ljud i, och de är ganska fula (så alla tycker att de är skitsnygga. Logiskt.), samt är bägge dåliga skådisar. En av dem är gift med Demi Moore. Ingen av dem gör nåt särskilt bra, så varför finns det två av dem?

Josh? Ashton?

En modern klassiker i lokalike-sammanhang är ju förstås Natalie Portman och Keira Knightley. De är nästan äckligt lika. Skillnaden är att Keira har underbett och Natalie har mer hull, plus att Natalie är Matilda och Keira är Elizabeth, det har jag koll på. Den ena är amerikan och den andra är britt. Sen är det ingen skillnad, ingen som syns i alla fall! När ska de spela systrar i en film egentligen? Undrar om Disney grämer sig att de inte gjorde en spexig "tvillingar som skilts åt vid födseln"-film med dem medan de var unga nog att godta en sån skitkass idé? Det verkar bara vara George Lucas som uppmärksammat saken när han svängde ihop en roll var åt dem i sina ohyggliga bastarder till prequels (Fy, George, fy).

Keira? Natalie? AMIDALA?

På äldre dar har jag också hemskt svårt att se skillnad på Liam Neeson och Ralph Fiennes, vilket bekymrar mig avsevärt - Liam Neeson är både bra och stilig, har aldrig haft några problem att känna igen honom förut. Det är Rob Roy och Oscar Shindler, jojomensan, känner honom väldigt väl, trevlig kille. Ralph Fiennes talang kan jag inte säga mycket om - Voldemort berör mig inte särskilt mycket - men han är för all del inte en ful karl heller. Men varför har jag börjat röra ihop dem? Är jag på väg att bli senil? Det blir verkligen inte bättre av att mr FAJN minsann också var med i "Shindler's List"! WTF? Stop messing with my head!

Ralph? Liam? SCHINDLER?

Och while I'm on the subject så måste jag tillägga att jag inte accepterar att hans namn uttalas Ray Fine. Ursäkta, Ralph = REJ? Precis som Arkansas = ARKINSAW, men ändå Kansas = KÄNSIS. Um, ok? Nänä, Rälf Fajn går jag med på, inget annat. Arkinsaw but still Känsis får jag nog leva med, ingen kommer fatta om jag säger Arckänsäs antar jag.
Halle Berry, nån som vet hur hennes namn ska uttalas? Kyle MacLachlan, är det MäckLachhhlen, MäckLåfflen eller nåt helt annat? Jag stör mig också oerhört på att det alltid sägs Henning Mank-ell, inte ManKELL. Det verkar ologiskt att säga Mank-ell, varför skulle man göra det? Finns det några bevis på att han faktiskt heter Mank-ell? Åh, dessa SVÅRIGHETER! THEY KILL ME! :D

Soft and sad

Okej, jag överöser er med blandband, jag vet. Men det är ju så jävla KUL att göra! :D

01. Karin Ström - Psykos
02. Imogen Heap - The Walk
03. Tunng - Tale From Black
04. Portishead - Sour Times
05. Backworld - The Devil's Plaything
06. Ray LaMontagne - Empty
07. Antony & The Johnsons - You Are My Sister
08. Emmylou Harris Ft. Dave Matthews - My Antonia
09. Iron & Wine - Such Great Heights
10. Elvis Costello & Brian Eno - My Dark Life
11. Woven Hand - Dirty Blue
12. Soulsavers - Revival
13. Chris Isaak - Graduation Day
14. Nick Cave & The Bad Seeds - Loom Of The Land
15. Markus Krunegård - Samma Nätter Väntar Alla
16. Marianne Faithful - Who Will Take My Dreams Away?
17. The Smiths - Asleep

90's hits #1!

01. Pontus & Amerikanerna - Godmorgon Columbus
02. NKOTB - Step By Step
03. Bill Lovelady - One More Reggae For The Road
04. The Cranberries - Linger
05. Ace Of Base - All That She Wants
06. Crystal Waters - Gypsy Woman
07. Basic Element - The Ride
08. White Town - Your Woman
09. Richard Marx - Hazard
10. Ice Mc - I'ts A Rainy Day
11. EMF - Unbelievable
12. Offspring - Self Esteem
13. Seal - Kiss From A Rose
14. Ini Kamoze - Here Comes The Hotstepper
15. The Prodigy - No Good
16. Stereo Mc's - Connected
17. Everything But The Girl - Missing
18. Republica - Drop Dead Gorgeous
19. Beastie Boys - Intergalactic
20. Sin With Sebastian - Shut Up And Sleep With Me

Jag, jag, jag

Bild från Kribbas födelsedag för ett par veckor sen. Notera min fotföring!

En lista jag hittade hos Niotillfem. Den som vill får gärna göra sin egen.

Jag är alltid mig själv, min personlighet har många bottnar och krumsprång. Det är det som är det fina med mig, sirru.
Jag gillar filmer med olyckligt slut, spontana utflykter, oförutsägbara människor som INTE är helt jävla skogstokiga, att skratta jättehögt, laga god mat, briljera med kunskap, dricka god öl och dansa till eurodisco.
Jag äter vegetariskt, men även fågel, nyttigt, smakrikt, varierat, älskar ingefära, rödlök, sparris, färska örter, frukt i maten, vitlök och purjolök.
Jag säger ja till filmkvällar, resor, att vara smakråd, miljötrenden, en reklamfri värld, god uppfostran, kärlek och ett fritt sinne.
Jag ger mig sällan (läs: aldrig) in i politiska diskussioner, mastodontprojekt, att hålla med för att vara artig, lögner, grupptryck eller att försöka bevisa nånting för folk som jag inte bryr mig om.
Jag duktig på att läsa av folks stil och storlek, skriva (säger ni som läser här i alla fall, tackar och bockar), organisera precis vad som helst, att matcha på mitt eget sätt, TP, klippa hår, att skaffa nya kompisar, husmorstricks och att se ett ämne från de flesta håll.
Jag stör mig på gemene man, klaff-fel, byråkrati, okunnighet, dålig stavning, dagens ungdom, remakes och nästan allt och alla någon gång.
Jag läser "Watchmen" just nu, men helst historiska romaner med en lätt touch av övernaturlighet, eller som min brors senaste upptäckt Graham Joyce kallade nåt liknande - old peculiar. Älskar också biografier och faktaböcker om allt som intresserar mig, som mördare, mysterium, filmstjärnor, genier, konspirationer, ledare, udda personer, historia, och musiker - to name a few, och även andra bra serier, som "Preacher" (bäst i hela världen) samt skönlittaratur med en rubbning åt något håll.
Jag är vackrast när jag mår bra och är glad, plagg beror helt på stunden och känslan. Ifyllda ögonbryn är dock ett totalt måste.
Jag skrattar jätteJÄTTEhögt, ofta och gärna, åt det mesta som min Ål säger, mycket som mitt Hjärta säger, och även åt Eddie Izzard, Monty Python, pappahumor, ordvitsar, internskämt som upprepas miljarders gånger, åt saker som bara en annan människa förstår, nördsaker, och en hel drös med filmer.
Jag är en typisk jag. Mer kan jag fan inte säga på den punkten.
Jag har aldrig kört bil, lyckats dyka (vi snackar inte med syrgas här, bara hoppa från bryggan, menar jag) eller simma under vatten. Vatten är inte riktigt min grej.
Jag är lycklig prick just nu. Även med en extremt bra bok, Satie i högtalarna och solen utanför, eller med fina vänner, glad musik och så mycket att prata om att halsen tar slut. Jag är lycklig sen, i framtiden, jag lovar.
Jag trivs inte på konferens, utan hörlurar och musik ute bland folk, i svenskt klimat, på stranden, i kläder som inte är jag, i tvångsmässiga sociala slentriansituationer ("Hur går båten då?" UÄCK!).
Jag är dålig på att läsa kartor, inte vara den som styr upp allt, släppa kontrollen, erkänna att jag har fel, anpassa mig (utom i relationer), se utan linser eller glasögon, förstå vägbeskrivningar.
Jag är rädd för clowner och spindlar och mörker, att bli hemlös, att det redan är för sent, att jag aldrig ska få göra allt jag så gärna vill göra, när folk jagar mig.
Jag älskar att gå på filmfestival, lära mig något nytt, göra blandskivor, prata, ligga kvar i sängen och kramas på helgerna, att skriva och att läsa, att vara effektiv, hjälpa mina kära, Jocke, min mamma, pappa och min bror, Ella.
Jag uppskattar när folk respekterar mig, någon minns vad man tycker om, genomtänkta presenter, spontana presenter, PRESENTER, min hjärna (fast jag vill ha en off-switch), melatonin.
Jag tror på mig själv, ödet och positivt tänkande.

Hjärta

"How could you ever be happy with a man who insist on treating you as though you were a perfectly normal human being?"

Det skulle jag inte kunna. Tur att jag slipper.

Jag har mitt finaste, finaste hjärta som får mig att skratta med små pärlor i min hals, som håller mig ömt men ändå hårt och tar hand om mig så bra att jag blir blank i ögonen av blotta tanken. Jag vet ingen annan som nånsin vaknat av att någon intill har suckat bekymrat men ack så tyst, bara av en undermedveten känsla att den sucken inte var bra. Ingen annan. Min perfekta klantkorv, mitt allt.

Det fantastiska citatet är från (undertexten till) "Paris, je t'aime", som jag inte sett, men snubblade över en kärleksförlaring till den på en underbar blogg. Och jag känner att jag just nu är vansinnigt tacksam för det fina jag har, istället för ledsen över det jag inte har. Det är en jävligt bra känsla, den vill jag känna oftare. Jag vet att vårsolen har en stor del i detta, så jag måste flytta till ett land med vårsol och höstsol precis jämt. Utom på natten.

En dag ska jag göra det också, ta mitt pick och pack och pysa, säga tack för fisken och sen var det bra. Gud så skönt. One of these days, I tell ya.

I wanna dance with somebody!

01. Whitney Houston - I Wanna Dance With Somebody
02. Jimi Jameson - I'm Always Here
03. Cyndi Lauper - Girls Just Wanna Have Fun
04. Maxx - No More, I Can't Stand It
05. Rick James - Superfreak
06. Jimmy Soul - If You Wanna Be Happy For The Rest Of Your Life
07. Taylor Dane - Tell It To My Heart
08. Marky Mark & The Funky Bunch - Good Vibrations
09. Londonbeat - I've Been Thinking About You
10. Roxette - Hotblooded
11. Bonnie Tyler - Holding Out For A Hero
12. U-96 - Das Boot
13. Gwen Stefani - What You Waiting For?
14. Lionel Richie - All Night Long

Woven Hand - "Dirty Blue"

Det är märkligt att man mitt i absolut ingenting kan känna sig så oförklarligt ledsen. Ospecifikt nedstämd.

"This fear is only the beginning
All for the loving hand
Yes, I smile, and I agree
It is a good night to shiver
A good tounge might make it right
All I've said above a whisper"

Jag får ofta såna vågor av grått som klämmer åt runt hjärtat, och såklart sätter sig som en extra klo i den redan smärtande ryggen. Jag tror alltid att de är opåkallade, men har nu börjat vänja mig vid att sätta mig ned och reda ut skälet istället för att svepa omkring planlöst i melankolin. För det finns alltid en orsak, people just don't get all sad bara sådär (happy people don't just kill their husbands!).
Jag tycker jag blir bättre på att hitta de olika skälen, men det verkar än så länge inte förhindra att jag ändå hamnar i de här mörka dalarna tidvis.

"There is a sorrow to be desired
To be sorrows desire"

När jag rotar runt i hjärnan och hjärtat efter den trasiga sladden så händer det ofta att jag får klarhet i något helt annat, något som pusslar ihop mig själv och hur jag faktiskt fungerar. En synnerligen bra sidoeffekt, med andra ord. Men något som skrämmer mig lite, är att en svag känsla av, ja, trivsel på något skruvat plan, uppstår när jag känner mig sorgsen.
Trivs jag med att vara olycklig och förvirrad? Jag lyssnar på min sorgsnaste musik, rensar min själ och känner, otroligt mycket. Moll-musik är verkligen nåt av det bästa jag vet, trust me on this one, det behöver jag inte vara nedstämd för att vilja höra, soul searching är både nyttigt och nödvändigt, och att verkligen känna, känna sig själv, sitt inre och sin smärta, riktigt starkt, skulle få vilken pundare som helst att slänga sin gamla spruta för att få sig lite.

"What they say is true
It is a dirty blue
This color around you
You're curled up warm
In your own little corner of Sodom
Did you agree to believe
This fall has no bottom"

Jag tror, att så länge jag inte medvetet försätter mig i deppiga lägen, så länge jag är medveten om att det är en smula freaky att känna sig lite lycklig i misären, och så länge jag jobbar mig ur dem, så är de till största delen av godo. Jag brukar säga att om det inte var för att jag ibland blev så djävulskt ledsen, så skulle jag inte heller kunna bli så over the moon-glad som jag ofta blir.
Har man aldrig varit olycklig så kan man ju inte veta när man verkligen är lycklig. Makes sense to me.

"All we move by the book of numbers
I'm held together by string
I hear not, the voices of others
The bells of Leuven ring
Fear not the faces of brothers
I've come apart, it seems"

Det kommer ta tid för mig att bli helt på det klara med vad jag bör och inte bör göra för att fungera fullt ut igen. Men ingen kan anklaga mig för att inte göra vad jag kan för att nå dit.
I'm untouchable.
Det känns fint.

"I see not the faces are covered
I'm in your amber ring
Your amber ring"

How wonderful life is, now you're in the world

Jag saknar min bästa vän. Hon är kvar på västkusten, där det som bekant är intet nytt.

Jag saknar att bokstavligt talat skratta hela vägen till banken, trots uppenbar brist på pengar att både sätta in och ta ut, jag saknar att få festivalpsykos och lägga sig i event-uppställda tält i Nordstan, jag saknar att förfölja en tjej med sjukt stora bröst över halva Liseberg, bara för att få en bättre glimt, jag saknar att sitta på thairestaurang när hon leker doktor med bambuskotten och lyckas stänka thaibasilikasås i ögat på sig själv.

Jag saknar att via MSN diskutera huruvida det räknas som otrohet om man ligger med en delfin, jag saknar alla våra miljarder otroligt dumma internskämt, jag saknar att fundera över vilka kändisar som är roligast att flasha, jag saknar att se "Dirty Dancing" och "Pretty Woman" för brakmiljarde gången och hitta nya roliga statister och bakgrundssaker att skratta åt, jag saknar att leva livet som Per Gessle, jag saknar att klä och sminka oss som hårda karriärkvinnor på 80-talet och ta kort i stereotypa poser.

Jag saknar hennes partytrick att stoppa in hela knytnäven i munnen, jag saknar allsång till "Vår bästa tid är nu", Shanghai, Graaf och annat dåligt-som-är-bra, jag saknar att råka gå in i en kristen bokaffär och väsa "Satan!" intill utgången, för att sedan inte få upp dörren, vilket vi i skräck tror att det är guds straff, jag saknar att klä oss i långklänningar och fjäderboor och sitta uppe hela natten och glamma till Oscarsgalan.

Jag saknar att döpa om alla personer man vill prata fritt om till ologiska och korkade täcknamn, jag saknar att göra imitationer av kändisar genom att trycka och dra i sitt eget ansikte tills det KÄNNS likt, jag saknar att obsessa till vansinnets gräns över idioter i dokusåpor som ingen annan minns, jag saknar att låtsats vara 45-åriga white trashkvinnor från Mölndal som inte förstår sig på handlingen i filmen och pratar om sina tråkiga Svenssonliv istället.

Jag saknar att få onda ögat av initierade tönttjejer på förhandsvisningen av världens sämsta film "Rent", för att vi skrattade på fel ställen hela tiden, jag saknar att dansa Skitsura Styltdansen och bli raggade på av nån ungtupp med ful synthfrilla som tyckte vi dansat sexigt, och förvånat möttes av asgarv, jag saknar att rulla på golvet av skratt, jag saknar att gå som en kuf, jag saknar den käcka och goa målerifirman vi uppfann då vi målade om min hall - jag var Ingemar och hon var Omar.

Jag saknar att hata folk som knappt förtjänar det, jag saknar att få gemensamt CP-ryck på skitdålig musik och bli så illa tvungna att ladda ned och lyssna på det, trots att man aldrig gillat låten, utan bara för att man mindes den, jag saknar att se massa dåliga chickflicks och hitta på egna handlingar och repliker, jag saknar att planera världens bästa USA-roadtrip som ska inkludera stopp på precis alla stereotypa amerikanska platser vi nånsin hört talas om.

Jag saknar att hitta på nya förnamn och totalt random intressen till kända personer, jag saknar att frottera oss mot kläder i trendiga butiker och stöna opassande, jag saknar att följa med på efterfest i ett kollektiv där en enligt utsago småfarlig galning låg och sov några rum bort, få höra den med avund sagda kommentaren "Jag vill också ha sådär roligt som ni har" samt att hon på morgonkvisten gick direkt från efterfesten till en jobbintervju - och fick jobbet.

Jag saknar världens bästa band RarlFarez.
Jag saknar Företaget.
Jag saknar Tommy (ingen du känner).

Jag saknar dig så jävla mycket.
I want you to know
that my feelings are true,
I really love you.
You're my best friend.

So Cosmo says you're fat

En konstig sak jag irriterat mig på alltför länge nu, är att det är totalt förbjudet att säga till en tjock tjej, att hon är just tjock. Då är man elak, dryg, en bitch, och mycket annat dåligt. Samtidigt verkar det inte vara nåt fel alls på att säga till en smal tjej att hon är smal.

Missförstå mig rätt nu, om någon säger till mig "Oh, vad smal du är!", med uppskattande tonfall, så är det inte så att jag blir ledsen. Det jag pratar om är det faktum att jag, under hela mitt liv, många gånger fått höra saker som: "Men usch, vad smal du är!", "Har du anorexia, eller?", "Vafan, ät nånting.", och liknande kommentarer. Detta trots att jag äter glatt och villigt, proppar i mig chips och liknande skit, inte räknar kalorier, aldrig nånsin bantat, absolut inte haft en ätstörning, eller på något sätt gjort nånting för att vara så smal som jag är.

I mitt fall är förklaringen enkel: jag har en kronisk tarmsjukdom som gör att man inte får i sig särskilt mycket näring, vilket lätt leder till att man blir underutvecklad och/eller mager. Jag skulle antagligen varit mycket längre, med matchande normalvikt till, har läkarna alltid sagt till mig, om jag inte varit sjuk. Jag skäms inte för att dra sjukdomskortet mot tanklösa brudar (det är alltid tjejer som säger såna här saker, killar ser ju bara en kropp, inte en vikt), eftersom det får folk att skämmas över sina ord, vilket jag tycker att de ska göra också.

Bara för att jag är smal ger det inte allmänheten rätt att kommentera min kropp som de behagar, och bara för att jag är smal betyder inte det att jag är perfekt och lycklig. Dessutom, även om man är perfekt och lycklig så betyder inte det att andra människor ska kasta skit på en heller, vad gagnar det? Blir deras liv bättre av det? Varför har vi så svårt att låta andra vara lyckliga? Varför projicerar man sitt eget missnöje mot dem som i ens eget tyckande har "lyckats" med det man själv inte kan/klarar? Det är knappast mitt, eller andra smala damers fel, att många tjejer önskar sig en slank kropp men helt enkelt inte har den genetik som behövs, alternativt inte den disciplin som krävs för att kontrollera kost och motion så rigoröst som det faktiskt krävs för att vara smal om man inte är det naturligt.

Jag känner massor av andra tjejer som inte har någon tarmsjukdom, men som är fullt hälsosamma och naturliga. Och smala. De har inte ens en förklaring, vilket gör avskyn och misstron (från större tjejer) mot deras genetik ännu större. Jag vet inte hur många gånger jag har läst eller sett kändisar, eller bara vanliga personer som medverkat i någon artikel, som sagt att de bara är naturligt smala. Direkt haglar de spydiga och misstroende kommentarerna från normalviktiga eller stora brudar - de smala tjejerna ljuger bara, den och den har opererat sig, de äter inget, de går på detox, och så vidare. Jag måste fråga mig hur de vet detta, sitter de inne med inside information av något slag? Eller kan det vara så att det är den gamla ohederliga avundsjukan som visar sitt fula nylle?

Jag tillåter mig själv att anta alternativ två, eftersom jag sett detta beteende upprepat och ältat i över två årtionden. Den enkla och klyschiga sanningen är att vi alla är olika. Vi kommer i olika storlekar, en del mindre, en del större. Så länge man tar hand om sin kropp och äter bra, så borde man vara nöjd. So what om du har storlek 34 eller storlek 40? Kan man inte vara fin ändå? Det jag motsätter mig är självsvält, och frosseri. Alltså sjuklig undervikt och sjuklig övervikt. Det mår ingen bra av. Enligt BMI-skalor är jag underviktig, men allt fungerar som det ska (minus tunntarmen, som sagt), så jag känner inget pressande behov av att äta upp mig till att ligga på normalskalan - min undervikt är helt enkelt inte sjuklig, det är den vikt som min kropp trivs bäst med att ha. Lika lite tycker jag att man ska pressa sig ned i vikt för att inlemma ett ideal som inte passar ens egen kropp.

Jag har inte ens valt min storlek, den valdes åt mig. Jag har vägt lika mycket sedan jag var femton år gammal, med marginella skillnader på ungefär 2 kilos fluktuation, oftast beroende på vilken tid på dygnet jag vägt mig. Med åren har jag vant mig vid att vara smal och liten, och lärt mig uppskatta det, eftersom det är så jag är byggd. Att stå och längta efter större bröst eller kurvigare höfter känns fruktlöst, är det inte bättre att jag gillar mig själv som jag ser ut? Jag har vant mig vid min tunna frame så tillvida att jag inte skulle känna mig bekväm med några extra kilon på kroppen, så nu när jag börjar sträva mot 30-åringsligan inser jag att jag behöver röra på mig för att behålla det utseende jag är van vid.

Tyngdlagen drar allt nedåt, vilket är oundvikligt, men varför inte göra sitt bästa för att trivas i sin kropp så länge man kan? Vi snackar inte radikala förändringar här, utan bara om att bibehålla sin naturliga vikt och form. Sund, hälsosam träning, alltså. Ju äldre vi blir, desto mer behöver vi motion för att må bra generellt sett. Så, är det fel av mig? Jag säger att man ska gilla sig själv som man är, sen säger jag att jag börjat träna för att fortsätta se ut som jag gör. Min poäng är att man har en basic grundform som kroppen mår bra av. Min form är smal och musklig. Någon annans form är mjuk och kurvig. Med åldern förändras allas kroppar, och vad jag uppmuntrar till, är att genom motion jobba på att hålla sig inom sin komfortzon, och genom bra mat även hålla insidan glad. Inte att pressa sig själv till en kropp som kräver otroligt mycket jobb att behålla, eller att äta sånt man inte trivs med.

Lev väl och var glad, och låt andra gör detsamma - hur kan det vara fel? Och dessutom, tänk på att även spinkiga tjejer har känslor, smal är INTE liktydigt med lycklig. Bite your tounge! :)

Yummy, yummy, yummy!

Mårdiliscious har gjort en bra lista, och uppmanar alla att göra sin egen variant. Såklart!

Alltid i min kundvagn:

• Quornbitar, -färs och fejkon
• Gul och röd lök
• Vitlök, hel
• Färska örter, främst basilika och timjan
• Zucchini/squash (vad är egentligen skillnaden?)
• Paprika eller spetspaprika
• GoGreens chokladsojadryck en masse
• Sojamjöl (att nyttjas som sojamjölk, blandas bara med vatten)
• Kalkonpålägg
• Någon form av fullkornsfyllt bröd, dock inte de allra mörkaste varianterna
• Ägg från frigående hönor
• Krossade tomater
• Fullkornspasta i olika varianter, från Barilla
• Bulgur, couscous och jasminris
• Kryddor, spiskummin, chili, paprika, kanel, basilika, oregano, ingefära, etc., samt currypasta, limeblad, Heinz ketchup, Dijonsenap, citron- och limeessens, soja, flytande honung, osv
• Nötter, cashew, pistage, jordnöt och pinjenötter (även fast de sista inte är nötter egentligen)
• Oatly iMat, laktosfri matlagningsyoghurt
• Olivolja
• Sallad, maché, eller isbergs
• Färsk, grön sparris
• Krossade linfrön, psylliumfrön
• Kokosmjölk
• Grönsaksbuljong
• Chilifrukter
• Majs, både kolvar och korn, samt minimajs
• Mung-, eller adzukibönor, kikärter, samtliga torra
• Andra grönsaker och frukter, tomater, avocado, gurka, morötter, gröna äpplen, ananas, etc
• Sötsaker, något slags choklad eller bakverk
• Chips och micropopcorn
• Coca Cola, vanlig eller vanilj

Aldrig i min kundvagn:

• Köttbullar
• Korv
• Hamburgare
• Köttstycken
• Fisk
• Färdigmat, pizza, piroger, frysta måltider
• Vitt bröd
• Saft
• Mjölkprodukter, mjölk, grädde, cremé fraiche, keso, ost, etc
• Bostongurka
• Vit pasta
• Burksoppa
• Oliver
• Färdiga kikärter och liknande, på burk
• Kidneybönor, svarta bönor
• Majonäs
• Brunsås, bearnaise, etc
• Pommes frites, klyftpotatis, pulvermos (I'm with you here, Mård!)
• Mango, persika, papaya
• Kakmixar
• Svamp

And that's to laugh and smile and dance and sing

My god. Livet går verkligen upp och ned och upp igen. Fördelaktigt vore, om det stannade uppe. I alla fall ganska länge. Men jag är glad att jag vänder ansiktet uppåt igen i alla fall. Jag vill opp, jag vill opp, sa rosenknopp!

Min vana trogen måste jag göra bra eller anus-listor, förstås. I'm squealing with joy över att det bra slår sockorna av det dåliga i mängd. Det gör det sura äpplet lite kanderat, mmm.

Bra saker:

• Jag får delta i nåt slags utvecklingsprojekt för sjukskrivna, som syftar till att hjälpa dem (mig) tillbaka till världen (löpande bandet) genom att sätta in parallella resurser, individuellt anpassade efter varje deltagare.
• Jag verkar ha naturlig fallenhet för thaiboxning, vilket jag kan träna i korta, intensiva pass när jag orkar, tillsammans med Jocke, här hemma.
• Jag har lärt känna en kalastrevlig tjej, som är tatuerare, och jobbar på samma gata där jag bor.
• Jag är jättepepp och har massa bra idéer till nya tatueringar, som förhoppningsvis duktiga nya kompisen kan nåla in i min hud.
• Jag har varit med att starta upp ett potentiellt skitroligt fritidsprojekt med några av mina finaste tjejkompsiar.
• Jag är några ynkliga poäng ifrån att bli Guldmedlem i Bioklubben, vilket innebär första tjing till förhandsvisningarna.
• Jag ska se "Watchmen" på fredag, äntligen.
• Snart kommer Wolverine-filmen, älskade "Coraline" (OMG, den ligger på #244 på IMDb's Top #250 just nu!), "Terminator: Salvation" och en potentiellt skitball gangsterfilm med Johnny Depp och Christian Bale på bio.
• Jag har dragit igång tandläkeri och andra nödvändiga läkarbesök, för saker som jag borde fått åtgärdade för evigheter sen men inte orkat ta tag i. Förrän nu.
• Jag har kommit upp i frikort inom sjukvården, vilket betyder att jag kan gå till så många läkare jag behöver utan att rädslas kostnaderna.
• Jag kanske kan delta i en stresshanteringskurs med KBT-inriktning, som vårdcentralen håller i. Och den blir gratis, eftersom jag har frikort.
• Jag känner mig inte alls lika nedtyngd och arg längre, praise the lord.
• Jag ska gå på ett filmquiz på Pet Sounds Bar nästa vecka. Film och frågesport är två av mina favoritsaker i världen.
• Om fem veckor åker vi till Istanbul på semester!
• Om sex veckor har vi vairt tillsammans i ett helt år, hur gick det till? :D

Inte så bra saker:

• Jag är fortfarande långt ifrån frisk.
• Byråkratiska töntregler försvårar möjligheten att hitta en rymligare bostad avsevärt, samt att möjligheten att ens hitta boende i den här staden är i stort sett obefintlig.
• Eftersom vi försöker spara undan stålar att ha under semestern är vi rätt fattiga fram till mitten av april. Och det går lite dåligt med sparandet också, dessvärre.
• Det SNÖAR. Stoooop iiit!

All in all - I'm feeling very olympic today!

The shape of things to come

Det är mycket negativt skrivande här nu, jag vet det. Men det är svårt att lysa som en sol när det mesta känns som ett lortigt dike.

Faktum är, att ända sedan jag började pendla fram och åter till storstan började jag må sämre, parallellt med att jag blev lyckligare av kärleken och det lyft sådana känslor ger. Men man kan inte leva av kärlek och luft allena, har det sanningsenligt sagts många gånger. Och så snart jag hade bestämt mig för att även klara av att genomleva en flytt, så droppade hälsan ännu mer, och än har den inte klättrat tillbaka till den nivå jag hade lyckats putsa upp den till för ett år sedan. Anledningarna är många, som att måsta rota om mig i en nygammal stad, i en ny bostad, med ny möblering, nya sjukvårdskontakter, nya socialsekreterare, nya regler och nytt allting. Ärligt talat känner jag mig inte hemma nånstans än.

Jag bor i en lägenhet som rymmer omring en tiondel av mina ägodelar, vilket innebär att resten står och samlar damm hos vänliga själar som råkar ha relativt gott om lagringsutrymmen. För stunden, i alla fall. Det innebär också att jag förr eller senare måste lösa denna förvaring mer permanent - ett problem som jag inte har någon som helst lösning på just nu, eller för framtiden. Utöver detta, så saknar jag förstås en jävla massa saker som inte fick plats här, vilket spär på känslan av att inte riktigt vara hemma.

As for sjukvården verkar de knappt ha koll på vad jag heter och vill bara kasta in i mig nån åtgärd ASAP, som kan "öka min sysselsättning". Detta trots att jag förklarat flera gånger att jag är så sysselsatt som jag klarar av, vilket tyvärr inte är på långa vägar innebär att jag är så aktiv som jag skulle vilja vara. Och socialen här har helt andra spelregler än deras motsvarighet i Göteborg, och eftersom jag tragglat med en hel del byråkratiska instanser (FK, CSN, försäkringsbolag, a-kassor, Tele 2, etc) over the years så vet jag att det sista man vill göra, är ett misstag, för det kan kosta en mer än man törs gissa.

Alltså går jag som på nålar och försöker att göra rätt på alla sätt, för även om jag inte precis är i en drömsits nu, så fungerar det någorlunda i alla fall, nästippen är just ovanför vattenytan. Dessutom finns det noll och intet chanser att jag någonsin skulle orka kravla mig upp och börja om, ifall nåt skulle gå snett.

Jag är, enkelt uttryckt, skitskraj för i princip allt i mitt liv just nu. Läget är inte helt chill, med andra ord. Så ni får nog leva med en hel del negativa inlägg här, tills jag lyckas vända mig från framstupa sidoläge till en mer bekväm position. Wish me luck.

Lies, all lies

Det finns en liten men märkbar trend inom livsmedelssvängen, som jag verkligen inte begriper: det här med att utseendemässigt maskera nyttig mat så den ser ut som mindre nyttig mat. Eh, varför det? För att bortskämda snorungar vägrar äta annars? För att feta as som vägrar sluta äta snabbmat ska lura sig själva, eller vad?

Ta till exempel Barillas, och även Kungsörnens, vita fullkornspasta. What? Så fullkornspasta är lite brunare än vanlig pasta, big jävla deal, man vänjer sig ju vid det på en minut. Är det inte innehållet och smaken som är det viktigaste? Det finns även ett bröd, som baxnande nog dessutom heter Äntligen!, vars hela existensberättigande är grundat i det faktum att det är ett fullkornsbröd, som ser ut som ett LJUST bröd. Wow, ojoj, vad kreativt, vad nytt, vad... fucking jävla skitonödigt! Vad vill de säga med det här? Att ljusa matvaror är bättre än mörka (Oh no, she didn't)? Att hälsosammare alternativ inte är nya och balla nog?

Vad är det för fel på reklamkampanjer (förutom the obvious fact att reklam får mig och många andra att känna blodtörst beyond human recognition) eller ny förpackningsdesign, om det är så att de behöver få fler att upptäcka produkten? Varför slösa ännu mer pengar på produktutveckling för såna här extremt löjliga och onödiga produkter, som ärligt talat känns som att de är utformade för att tilltala en konsumentgrupp jag bara kan tänka mig måste gå under business-namnet Retardos, eller liknande eufemism för totala kretiner (med egen inkomst)?

Om man vill käka nyttigt eller onyttigt är ens eget val, måste man verkligen luras till att äta bättre? I så fall vilar jag mitt huvud i mina händer och suckar, djupt. Det är synd om människorna.