Ensamme Boråsmannen

Åh, Guuud så trött man kan bli på sina intervjuoffer på jobbet! Idag satt jag på ett projekt med telefon- och internetleverantörfrågor, där intervjuerna tar cirka femton-tjugo minuter att göra. Hamnade hos nån särling i Värmlandstrakten som var i femtioårsåldern, bodde med sin mor, hade en bildningsnivå på åttaårig grundskola och inte förstod en enda fråga. Jag ställde mest frågor om internetuppkopplingar och bredband, och fick ta om nästan varenda fråga eftersom han verkligen inte begrep vad jag menade.

(IP = intervjuperson)
"Jag kommer att läsa upp några påståenden som kan gälla för leverantörer av internetuppkopplingar och vill veta vilket eller vilka företag du tycker stämmer in på varje påstående. Du kan alltså säga ett företag eller flera, det får du välja själv beroende på vad du tycker påståendena passar in på."
[tystnad från IP]
"Okej, det första påståendet är... 'Förenklar för dig'. ...är det något eller några företag du tycker det stämmer in på?"
[tystnad från IP]
"Något eller några företag som förenklar för dig?"
".... Menar du grejär te datorn nu?"

Han hade dessutom blivit uppringd av Spray, och fått veta att det bara var de som kunde leverera bredband till honom, eftersom han bodde på landet (NÄHÄ??), nånstans i obygden mellan Värnamo och DÖDEN, så varje gång jag frågade om internetleverantörer så svarade han något i stil med "Jaa, det ä ju bare Sprej som fongerer här, de ringde di å sa, di ringde från Borås, Sprej, di ligger i Borås. De va bare dom som kunde ordna de här, vi bor ju på lande... [ETC OSV ENDLESS RANTING]." Jag menar allvar, VARJE gång han skulle nämna Spray så var han tvungen att säga nånting om BORÅS! I DON'T GIVE A FUCK ABOUT BORÅS!

Kronan på verket är
1) Han hävdade att han hade Norton som internetleverantör, men han visste inte vilket antivirusprogram han hade (vilket jag inte heller frågade efter), och
2) Följande diskussion:

"Har du tillgång till e-mail?"
"... Va e de fö nåt?"
"Öh, ja, e-post, har du tillgång till det?"
"....De vet jag inte va de e tror ja."
"Alltså [en stunds panik då jag funderar på hur man förklarar för en EFTERBLIVEN PERSON UTAN KONTAKT MED OMVÄRLDEN vad friggin e-mail är] ... som en elektronisk postfunktion, man kan skicka brev via internet."
"Alltså, som med räkningar å så?"
"Eh, nej... ja, jag antar att om du inte vet vad e-mail är så har du det nog inte heller, nåja [går vidare]"

*frust* Det allra värsta var att han lät så himla sorgsen hela tiden också, särksilt när jag frågade efter civilstatus. "Ensamstående, ...jo". Men inte konstigt, DÄMMIT! Det var ungefär som att han visste att han var förlorad, men inte hur han skulle rädda sin själ. Arme man, och arma mig, som fick höra på honom.

Mutanter

Ikväll var vi på biodejt med Elin och Christo, och såg "X-men 3 - The Last Stand". Tyvärr såg vi filken på Astoria, eftersom jag fått ett mejl från studentkortet om att man kunde vinna gratis bio för ett helt år om man såg just sagda film hos dem under några förutbestämda datum. Sagt och gjort, förstås. Men jag har inte varit på Astoria sedan det hette Sandrews, and then some. Det var säkerligen fyra år sen sist. Det säger ju en del om filmutbudet kanske. Men låt mig förklara vad som gjorde all utom själva filmen så jävla low class:

Till att börja med har de något eget påhitt rörande bokningsnummer, en helt onödig kod som man måste skriva ned eller memorera. Vad är det för fel på att boka via sitt telefonnummer? Det är extremt mycket enklare för andra personer i sällskapet att hämta ut biljetterna om så skulle behövas. Åh, byråkrati! Väl på biografen var det uppenbara superhomot i kassan extremt snorkig och på gränsen till snäsig, helt utan skäl, vilket gör en lite surmulet inställd från början. Furthermore hade det angetts att man fick tjugo spänns rabatt om man hade studentkortet. Men enligt stropp-bögen gällde det bara mån-tors, vilket inte precis angavs särskilt tydligt i mejlet. Jaha. Inte mycket att göra åt just då, direkt.

När vi sedan skulle köpa lite snacks så visade sig deras patetiska ursäkt till popcorn/godis-försäljning. Det här arrangemanget måste få nån slags kalkonpris. Det är ett litet utrymme som man ska knöla sig in till i trängsel med hundra andra. Sedan ska man själv plocka på sig önskad popcorn- och dricka-storlek, innan man får lov att ställa sig i kö och betala. De har en meny som inkluderar två drickor. Två små drickor till en stor popcorn. På denna meny står det dessutom "fri påfyllning av popcorn ingår!". Eh, va? Ska man på fullt allvar gå ut ur salongen mitt under brinnande föreställning för att lassa på mer popcorn? Skämtar de? Allt var huller om buller, det låg popcorn överallt, och man visste inte vad nånting skulle kosta ifall man ville ha nåt annat än två små drickor och en stor popcorn. Johan ställlde sig i kön för att fråga vad det kostade med två mellanläsk och en stor popcorn, men fick bara höra att man skulle välja grejer först, sen ställa sig i kö. Ööh, okej. Åttio kronor kostade det med en stor läsk, en mellan och en stor popcorn. Mmmm, billigt. :P

Enda anledningen för mig att besöka Astoria igen är nog om jag faktiskt vinner den där tävlingen. Då ska jag gå tills det BLÖR UR ÖGENA, bara för att jävlas. :D Ett plus kan de faktiskt få, för att de har fler toaletter än Filmstaden. Stor cred till att slippa vänta i tjugo minuter för att få urra. Men det var också det enda plusset, så.

Anyway, själva filmen var bättre än jag förväntat mig, men därmed inte sagt att den var bra. Jag ska inte skriva så mycket om den, med hänsyn till att nån som läser det här kanske vill se den utan att få hela handligen spolierad. Men låt mig säga som så, att de första två filmerna är betydligt bättre, men det är ju trots allt X-men det handlar om, man vill se filmen hur som helst. :D Mitt största klagomål på hela trilogin är att det fattas karaktärer, och är så oerhört stor tonvikt på Wolverine och Jean Grey. Jag menar, det hade varit kul att få se någon personlighet hos Storm och Cyclops, eller att få veta mer om Nightcrawler och Kitty/Shadowcat till exempel. Men var är Havok? Var är Polaris? Var är Psylocke, I miss her? :( Hoppas det blir fler filmer så att man få se fler mutanter, även om det sägs att det här är den sista filmen.
För att göra allt helt sjukt förvirrande så finns Psylocke med i rollistan, men syns inte i filmen... öhm. Samma sak med Jubilee; hon ska vara med, men var ingen jag la märke till. Goddamnit!

Turandot

Okej, operan var underbar! Vi hade verkligen inte bra platser (Tredje balkong till höger), men det fanns de som satt sämre till. Rösterna var otroliga, och jag är glad att de har textning så man kan följa med i berättelsen. Utan texten tror jag inte att jag hade tyckt lika mycket om det, hade helt klart missat många fina nyanser av storyn i varje fall. Kostymerna var också helt fantastiska, och jag önskar att jag kunnat sitta närmre så jag hade fått se alla detaljer. Jag blev alldeles tårögd i slutscenen och blev så till mig att jag glömde att citera "Pretty Woman" efter föreställningen. Det är jävligt stort. :D

Det blev inga operahandskar, hade inte nåt som funkade till utan att också vara sjukt oskönt att sitta ned i tre timmar i så det fick bli följande istället:


Hej, hej!


Frippen.


Höghalsad spetsblus, gammelrosa kofta och berlock i lång kedja.


Knälång randig sjöjungfru-aktig kjol med fuskknappar fram. Extremt tydlig bild, det här. Det är jävligt svårt att ta kort på sig själv, särskilt i skrevhöjd, har jag upptäckt. :D


Favoritvårskorna i guld med strasstenar och krämvita knästrumpor i spets.

Jag vet att bildkvaliteten är bäng, men jag har bara mobilkamera. :( Är ruskigt imponerad av att frisyren höll trots de extrema vindarna som Göteborg bjuckade på ikväll. Jisses Amalia!

I afton... dans?

Ikväll är det operan för oss! Jag vet verkligen inte vad jag ska ha på mig, usch. Jag vill ju såklart ha långa handskar, men jag har inget som passar till dem.

Elegans är något som allt som oftast lyser med sin frånvaro i min garderob. Inte för att jag inte tycker det är fint, men för att jag dels inte har särskilt många tillfällen att bära något elegant, och dels för att jag helt enkelt bara tycker jag ser cheap ut i tjusiga saker.

Livet är hårt för den som inte är vacker som Ingrid Bergman.

Poppar nu: Leonard Cohen - "Famous Blue Raincoat"

Snåljåpar

Ända sedan vi flyttade in här, förra årsskiftet, så har vi ansatt fastighetsskötaren om att få veta huruvida Poseidon sponsrar nån omtapetsering eller ej. Vi ringde honom mellan en gång i veckan och en gång i månaden under ett års tid, i princip. Till slut ringde min man till Hyresgästföreningen och då sa det klick. Det kom en ointresserad tant och ögnade på tapeterna i säkert tio minuter, sen gick hon, efter att ha kommenterat att en del av vad vi påpekade var riktigt - det borde inte vara så slitet som det var.
Efter det har vi väntat och väntat på besked från fastighetsskötaren. Vi fick veta efter mycket om och men att jo, vi skulle få nån typ av kompensation från Poseidon. Sen fick vi inte veta mer. Härom dagen fick jag till slut tag i fastighetsskötaren och fick veta var vi skulle vända oss. Ett år och fem månader har det tagit att få veta detta. Helt jävla sick.

Anyway, vi gick till nämnda tapetaffär idag för att se vad de kunde erbjuda, samt vad vi hade att röra oss med. I deras rekvisition stod det bara "Omtapetsering av sovrum. 24 våder". Eh, jaha? För det första är det inget fel på tapeterna i sovrummet (förutom att de är deprimerande tråkiga och grå). Men däremot i hallen, köket, och det rum som vår inneboende har för tillfället. Enligt den hjälpsamma damen i affären brukade de ange om det var så att hyresgästen skulle utföra arbetet själv, och i så fall om hyresgästen i så fall skulle ha även utrustning för tapetsering. Inget sånt stod det på vår rekvisition. I övrigt var det en rätt skabbig butik, och urvalet var minst sagt begränsat.

Dessutom fick vi veta, att om vi väljer några andra tapeter än de som Poseidon har godkänt, så betalar de bara 37 kronor per rulle åt oss. What? Jag fattar inte att de inte kan ta hela det belopp som de måste räknat ut att de förvalda tapeterna skulle kosta, och säga att de ersätter oss med den summan. Trettisju spänn är ju skamligt lite. Åh, nu måste vi fortsätta gnälla på dem! Det är då själva fan att sånt här ska behöva ta sån tid!
Dessutom är det sjukt svårt att välja tapeter som det är, men när man dessutom måste välja mellan Strykful och Aptrist så vill man nästan bara lipa. Den tapet jag är förälskad i, och som min man faktiskt också gillar, kostar 595 spänn rullen och är matt men har ett underbart maffigt men ändå subtilt palmmönster i skiffer. Den finns i svagt grön eller svagt turkos och jag vill ha den i vardagsrummet. Det skulle kosta cirka 3200 att tapetsera om det med den tapeten. Ugh.

Poppar nu: The Smiths - "Accept Yourself"

Finsk tango

Tänk att man kan klä sig så fint/intressant i Finland. Hel-looks vet allt:
Kirsi
Minna
Molla Mills
Jag tänker mig alltid finnar som nedsupna vresiga jävlar som bara klär på sig för att det skulle bli så jävla kallt annars. Hej fördomar. Nu vet jag att jag har fel. When I'm wrong, I say I'm wrong.

Poppar nu: George Michael - "Father Figure"

ESC

Ikväll är det äntligen dags! Eurovision Song Contest! Åååh, det knottrar sig på armarna för mig. Jag och Ella har insett att ESC tillsammans med ANTM är för oss vad sport är för normiskillar. Vi blir oerhört engagerade och exalterade, och ställer oss upp i sofforna och gormar när det inte går som vi vill. Jag är euforisk redan nu.

Dock tycker jag verkligen inte om det sätt på vilket ESC görs numera. Jag vill inte höra låtarna i förväg. Jag vill inte ha en massa deltävlingar, jag vill inte att artister ska kunna tävla för vilket land som helst. Jag vill inte! Den enda positiva förändringen på senare år, är att det är okej för alla att sjunga på engelska. Även om det ger mer ESC-feeling med alla språken, så var det ju en orättvis fördel för Storbritannien, Irland och Malta.

Jag har inte kunnat undgå att se att Sverige kvalat in sig, vilket i och för sig inte kändes så himla oväntat, det är en rätt bra låt i år. Jag hävdar dock trots detta att hon till 80% gick vidare helt enkelt för att hon är Carola, och för att vi i nån slags disigt rus från 1991 tror att hon är nån typ av drottning inom schlagervärlden. Hallå, förutom europeiska schlagerbögar så vet nog ingen utanför Sverige vem Carola är. Hoppas också att svenska folket skäms riktigt mycket nu, som röstade fram skiten med Martin Stenmarck sist, vilken gjorde att vi fick kvala in i år. Usch, jag övervägde att bli norsk förra året.

En bra schlager-playlist att grundmura känslan med:

01. Alsou - "Solo"
02. Lizette Pålsson & Bizazz - "Som om Himlen Brann"
03. Brotherhood of Man - "Save All Your Kisses for Me"
04. Ann-Christin Bärnsten - "Ska Vi Plocka Körsbär i Min Trädgård?"
05. Bobbysocks - "La De Svinge"
06. Malta - "Sommar'n Som Aldrig Säger Nej"
07. Tommy Körberg - "Judy Min Vän"
08. Dschinghis Khan - "Dschinghis Khan"
09. Pay TV - "Trendy Discoteque"
10. Vicky Leandros - "Apres Toi"
11. Nusa Derenda - "Energy"
12. Linda Bengtzing - "Jag Ljuger så Bra"
13. Johnny Logan - "Hold Me Now"
14. Vanilla Ninja - "Cool Vibes"
15. Teach-In - "Ding Dinge Dong"
16. Michailis Rakintzis - "S.A.G.A.P.O."
17. Anne-Marie David - "Tu te Reconnaitras"
18. Evan - "Under Your Spell"
19. Autolove - "Bulletproof Heart"
20. Dana International - "Diva"
21. Deen - "In the Disco"
22. Sandra Kim - "J'aime la Vie"
23. Fredrik - "Fem i Tolv"

Bapelsin då, gubbdjävel

...Spara pengar gick ju bra i typ fem minuter. Sen såg jag det här trycket på Threadless och smälte till en liten pöl av vaniljglass i juli. "Nothing rhymes with orange". Så sant. Så kul. Så fin. Så min. Så dumt!

80-talströjor

Dagens bästa fyndsajt är denna - inte lika bra utbud som 80stees såklart, men fördelen är att den nyfunna sajten är baserad i England. Man slipper oroa sig för CP-skatt och moms!

Frossa och stålar

Igår träffade jag världens bästa Elin. Vi fattigmansfikade på Wanselius (myspyscafé vid Uppåt Framåt, enda stället jag går till om det ska fikas numera). Vi drack varsin kopp av varm dryck och sedan satt vi kvar och pratade tills träsmaken nästan blev permament. Efter det gick vi en se-men-inte-röra-runda på R.O.O.M., en liten butik med retrofurutistiska plastlampor, H&M, Glitter, Ur & Penn och underklädesaffären mittemot Top Shop. Det är säkert nån affär jag glömt nu, men ingen av oss hade ätit innan vi sågs, och ändå var vi ute och rände i säkert fyra-fem timmar innan vi i hungersnöd vacklade hem till våra kök och män.

Hur som haver, förutom att jag givetvis hittade nåt jag ville ha på alla affärer nämnda, så fann jag ÄNTLIGEN de perfekta underläggen på R.O.O.M.! Jag har letat febrilt efter underlägg som är både snygga och praktiska, men gått stenhårt bet. Det är ju inte direkt nån lätt uppgift att kombinera sånt. Jag kan försöka ta en bild med mobilen när vi köpt dem. Nästa vecka kommer cashen, då jävlar! Tjugufem pix stycket kan vi nog sprätta. Annars kommer min svåraste uppgift inför sommaren vara att spara pengar. Jag är självbetitlat helt värdelös på att spara stålar. I suck ass, y'all, men jag måste försöka!

Anledningen är att jag vill beställa ett par löjligt dyra stövlar från en tillverkare i Texas. De kostar $350. Plus frakt, bögskatt och kukmoms i Sverige. Jag vet, jag vet, det är fan inte likt mig att vilja betala så mycket för nånting, men det är PIRATSTÖVLAR. Fatta, KRAGSTÖVLAR. MÅTTBESTÄLLDA. PERFEKTA. Gotto have! Jag ser det som en investering helt enkelt. Jag har haft mina Underground fjortonhåls i åtta år och det känns som att de sjunger på sista versen. Dessutom känner inte jag att jag är så himla sugen på att ha höga kängor på mig längre heller. Alltså måste en uppdatering ske, och det enda jag kan tänka mig är just kragstövlar. Nåt jag velat ha rålänge men aldrig nånsin hittat, i varje fall inte i något snyggt utförande. Dessutom snackar vi rediga skor här, inte några skitopraktiskta "oooh de glittrar"-klackskor direkt, och så räknar jag med att kunna ha dem i minst tio år framöver också, vilket gör priset mer överkomligt.

På nåt sätt måste jag få råd med dem i varje fall, så jag ska göra mitt bästa. Kanske gå det bättre när jag har nåt att spara till? Hoppas på det.

Poppar nu: Det är "Rocky III" på Femman. AADRIEEEENE! :D

Tråkigt

Hej, jag har en massa tentor och skrot att göra nu, så jag sitter mest och försöker skriva om tråkiga engelska grejer. Då händer det nästan inget roligt. :(

Tjugo år fel

Igår skulle jag på födelsedagsfest för Martin. Jag hade på mig en äppelgrön t-shirt, höga uppvikta stretchjeans, röd och vitprickig scarf, och mina guldiga vårskor. En lätt 50-talstouche på det hela alltså. Jag rådfrågade min man hur jag skulle ha håret - i två flätor, två tofsar uppe eller två tofsar nere. Två nere, tyckte han, det matchade ju bra med stilen jag hade i kläderna, lite 70-tal sådär. Vid åsynen av mina slokande mungipor vid detta uttalande undrade han om han sagt fel. "Ja, du var ju ungeför tjugo år fel", sa jag. Han såg perplex ut och försökte försiktigt med "...90-tal...?". Argh! Ännu värre! "Men vaddå", sa han, "hur ser 70-tal ut egentligen?". "Ja du vet, utsvängda brallor och hippies", förklarade jag. "Nej men Gud, förlåt!", svarade han. Skönt att han i varje fall inte menade det så illa som det lät. 90-tal är faktiskt ännu värre, det är nog det allra sista jag skulle vilja se ut som, usch. Jag försökte förklara att det var lila tights under jeansshorts och för mycket smink. Tragiskt nog låter det som dagens mode istället, inte konstigt han blir förvirrad. Stackaren.

På bilderna: 70-tal respektive 90-tal. Förkastliga tider i modebranschen.

Exdockor

Jag kan lika gärna fortsätta med såväl dockorna som memory lane, och lägga in tillfixade versioner av mina expojkvänner med lite tillhörande story. :D

Först ut var Leo. Han var 193 centimeter lång, från gôa Göteborg, och hade svartfärgat långt stripigt Marilyn Manson-esque hår, piercingar och lackbrallor. Han gillade NIN, Manson, Foetus, Tool och liknande crossovermusik. Till hans försvar ska sägas att han gillade MM 1996, innan de över huvud taget slagit igenom i hela världen (eller Sverige, då). :D
Vi bodde tillsammans i en tvåa på Adelsgatan i Visby, och höll ihop i ungefär ett år. Efter att vi gjort slut ångrade han sig, och fortsatte vara kär i mig i ett par-tre år till. A crying shame, eftersom han fortfarande är en av de finaste killar jag nånsin lärt känna. Lyckligtvis kunde han slutligen gå vidare, och har haft några förhållanden efter mig ändå.
Vi har sporadisk kontakt numera, men ses nån gång om året på sin höjd, För tillfället kuskar han runt i Asien, vad jag vet. Jag är fortfarande vän med hans yngsta bror, Alexander, som var ynka tretton år när jag och Leo var ihop. Numera är han a whopping tjugotre. Det är helt sjukt svårt att smälta. Jag ser honom som min bonuslillebror. :)


Sedan kom Jimmie. En missförstådd, gotländsk, anorektisk (186 centimeter/49 kilo) före detta kriminell punkarkonstnär, som sedemera blev narkoman och homosexuell. Lite lätt troubled mind, kanske? Han hade en blandning av läder-, trasiga jeans- och hippiestil, sminkade sig bättre än mig och hade även han mycket piercingar.
Det här är tveklöst det sämsta förhållandet jag haft, det inkluderade svartsjuka, elakhet, alienering (gissa vem?), oförmåga att tala om känslor (från hans sida), otacksamhet (han igen), otrohet (jajamen, han) och våld.
Vid det sistnämnda gick jag. Han var elak och jag gav honom en örfil, då tappade han besinningen, brottade ned mig i soffan och skrek åt mig med en hand höjd till slag. Han gjorde det inte, men det räckte för mig.
Tyvärr blev vi tillsammans igen efter sommaren 1997 eller -98, och under den sommaren hade han gett sig i kast med knarket. Det funkade i ett par månader, sedan gav jag upp. Hade vi inte försökt igen tror jag att jag hade haft svårare att gå vidare ändå, så jag ångrar det inte. Dessutom har det här förhållandet gett mig en bra syn på vad jag inte vill ha ut av ett förhållande egentligen, sånt är också nyttigt.
Roligast är ändå att han kom på att han var homo några år efter mig. Jag kunde inte sluta skratta åt det - jag gjorde honom bög, I hope! :D


Näste man till rakning är Martin. Vi lärde känna varandra på IRC, givetvis #synthare! Jag bodde fortfarande i Visby, men åkte till Stockholm närhelst jag hade möjlighet. En sådan möjlighet var Avant Noise 1999, en musikfestival som Leo, Bella och Ricky ordnade, och som började med förfest i Vitan förstås. Där umgicks jag med Martin och bjöd honom på en grogg blandad av mig. Det finns legendariska bildbevis på hur bra den groggen tog. Det här var på tiden när jag blandade i princip 50/50 HB och Cola, utan problem. :D På den här tiden hade han oftast svarta jeans och svart t-shirt/linne, men skinnbrallor och nätbrynja, samt svart läppstift när det vankades fest. :D Snart blev det istället militärbrallor som blev hans signatur, thank God. :D
Vi pratade i telefon varje dag och mejlade säkert åtta gånger om dagen tills det var dags för min student, som han kom till. Vid det laget hade vi redan blivit kära, via telefon och mejl. Jag flyttade till Stockholm efter min student 1999, och fick helt sonika flytta in i hans lägenhet i Sundyberg/Solna (I forget which), eftersom min tidigare lösning att hyra ett rum i Leos kollektiv gått i stöpet, på grund av hans känslor för mig. Ganska snart köpte vi en bostadsrätt på Söder och förlovade oss på vår ettårsdag. Inte fullt ett år senare tog det slut och jag flyttade hem till min bror i Tensta en period.
Vi umgås fortfarande, så gott vi kan när vi bor i olika städer. Vi går alltid på Stockholms FilmFestival tillsammans i varje fall, och i sommar kommer han och hans eminenta flickvän Emelie och hälsar på här i en vecka ungefär. :)


En mycket kort tid efter att Martin och jag brutit vår förlovning träffade jag Christian. Vi hade redan pratat i ett par år på #synthare, i all vänskaplighet förstås. Han hade varit tillsammans med Mary, som då var Andreas bästa vän. Andrea lärde jag känna när hon och Ville blev tillsammans, vilket jag gissar på måste varit omkring 2000 nån gång.
Efter att det tagit slut med Martin fann jag och Christian i varje fall varandra som lite mer än vänner, och tanken var väl att ha en liten fling med varann för att trösta sig från de kraschade förhållanden vi bägge gått igenom. Det blev mer än en fling, det blev himlastormande förälskelse.
Vi hade ett distansförhållande i nästan ett år, och mot slutet av detta, i januari 2001 flyttade jag till Göteborg - delvis på grund av honom, men till största delen eftersom jag fortfarande inte hade någon vettig stans att bo i Stockholm, och hade sökt till en universitetskurs i Göteborg samt även sökt studentlägenhet. Jag fick sista lägenheten i huset och kom även in på kursen, vilket kändes som att ödet sa åt mig att lämna Stockholm.
Dessutom hade jag lärt känna en hel del bra människor i Göteborg också, så jag skulle inte precis stå och falla med ett eventuellt förhållande med Christian. Givetvis tog det slut också, efter nästan exakt ett år tror jag. Vi var on and off i säkert två år efter detta, men han ville aldrig att vi skulle försöka med ett förhållande igen. Självklart flödade svartsjukan och jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde i perioder då. Till slut bröt jag mig fri och kunde gå vidare, men det tog tid.
Efter allt drama lyckades vi vara riktigt bra vänner, men numera ses vi sällan och har nog inte så mycket gemensamt längre. Det är tråkigt. :(

Do you see the pattern? Antal pojkvänner (inkl. nuvarande) som...

...varit över 180 cm: 2/5
...varit över 190 cm: 2/5
...kräkts i min säng på fyllan: 2/5
...varit otrogna: 1,5/5 (en är inte helt bevisad)
...jag varit/är vän med efter förhållandet: 3/4 (kan ju knappast räkna in nuvarande i denna)
...haft svartfärgat hår: 4/5
...haft blå ögon: 5/5
...tillhört någon subkultur: 5/5 (synth/crossover, punk, synth, synth, goth)
...inte varit typen som har flickvän egentligen: 5/5 (vadan detta?)
...länge varit intresserade på håll utan att säga nånting till mig: 5/5 (vadan DETTA?)
...haft hudproblem av något slag: 4/5 (hahaha. :D)

Poppar nu: Emmylou Harris, Allison Krauss & Gillian Welch - "Didn't Leave Nobody But the Baby"

Memorable moments from the past

Nä, det går inte att sluta, det är helt omöjligt! Jag har gjort precis som en annan Anna, och återgett mina stilar genom åren. Det är vansinnigt svårt, eftersom jag inte precis haft en stil som jag hållit mig till, utan blandat och joxat hejvilt. Därför får dessa dockor vara representativa för mitt förflutna på det stora taget bara. Det fattas flera frisyrer och mängder av stilar, men det blir så jävla många om jag ska göra alla, och dessutom blir inte alla heller särskilt bra eller lika. Ni får vackert hålla tillgodo med en per år. Gnälla kan ni göra till kundtjänst! :D

Först ut är mitt naturliga vågiga hår, såsom det en gång var, och sedan när jag färgat det rött. Snickarbyxor, baggy workerpants och olikfärgade skor var helt rätt just då. :D Jag har börjat gymnasiet och flyttar hemifrån 1996.



Efter det röda blev det svart, sedan blev det kort och blont, svart, rött och svart med blonda slingor och fram och tillbaka så ett tag. Jag valde att visa det svarta följt av det något längre superblekta bara. Här har jag även börjat lyssna på synth och tröttnat på färg i kläderna en period. Snedlugg och militärbrallor var hett, aight? :D -99 flyttar jag från Visby till Stockholm och Martin, vi förlovar oss året därpå. Så tokig man är när man är ung! ;D



Håret ska uppåt! Jag blir fascinerad av att klä mig helt i vitt istället för svart, och har änglavingar till helvita outfits ibland. (Jag har åtminstonde aldrig haft tiara, okej?) :D Sen blev det svårt, jag hade massor av olika klädstilar de här åren, men jag valde att lägga in skolflickestilen med de två tofsarna som jag hade närhelst jag inte ställde håret, i princip. Jag skulle vilja visa upp hotpants + platåskoperioden också, men det går bara inte att få till bra nog. Fördömt! Ni får kolla på skelett istället. :D Jag flyttar från Stockholm till Göteborg och kärlekslivet är upp och ned på alla vis.



Håret är fortfarande uppåt, men lite mer på sniskan och mer spretigt. Kläderna har fått tillbaka färgen, den kunde jag inte vara utan. Uppvikta brallor gör sitt intåg och jag blir hooked for life, verkar det som. T-shirts med tryck är också ett heroin sedan länge, som jag blir mer och mer inne på här. 2003-bilden är ett banalt försök att visa extentionsflätorna jag hade i London, samt ett något mindre banalt försök att displaya min dyrkan av rutiga korta kjolar och mycket accessoarer. Basketskorna blir murade på fötterna här i krokarna.



Mohikanen (ska det föreställa) mon amour, följt av det rödrosa håret, som jag älskade högt även det. Kläderna är fortsättningar på -02 och -03 mest - mycket färg och krimskrams, och absolut inga byxor som går hela vägen ned till foten. Lubs it! Här har jag flyttat hem till Sverige igen och gör en massa olika saker, ganska mycket av det kallas arbetslöshet, dock. Jag träfffar Johan under den rosa perioden, som började under 2004, och vi flyttar ihop i januari -05.



Ja, vad mer kan man berätta? Nu är det nu och vi bor tillsammans i förorten och stormtrivs. Jag har tillbaka min naturliga hårfrärg - röd/guldblond - för första gången sedan 1996 och det känns skönt. Jag trodde aldrig jag skulle vilja se den igen, dock. Den var ganska fin ändå, who would have known? :D

Nåja, eftersom jag inte har en stil någonsin tyckte jag att jag kunde lägga in två ytterligare varianter på mig själv för i år - en ljuv 50-talstös och en strikt sektererare. :)



Poppar nu: Cirkus Transmopol - "Waltz for Kalle: Tramp On"

Today

Dagens låt är Jefferson Airplane - "Today". Tack för tipset, Karro! De är verkligen hur grymma som helst. :D

Candybar Dollmaker

Ja, okej, jag har ju givetvis sett den här Candybar Dollmaker tidigare, och jag har påbörjat Mig Själv Som Docka massor av gånger, men har alltid lagt ned för att det fanns alldeles för mycket att välja mellan. Men så blev jag inspirerad av Andreas fina självporträtt och samboporträtt att jag gjorde ett försök till. När man väl kommit igång är det svårt att sluta. I got a bit carried away, minst sagt. So without further ado, I bring you:

Jag och min man



Ålen och Far



Elin (med Dexter) och Christo (med Max)



Christian och Johan



Madde och Chrull



Jasmin och Marre



Andrea hade redan gjort sig själv så himla fint att det var meningslöst att försöka göra en egen variant, annars hade du med varit här, in the hall of fame, baby. :D

Poppar nu: Chet Baker - "This is Always"

---

Jag klistrar in Andreas egna alster av sig själv och sin man, så att det blir enhetligt (på Paddans egen inrådan dessutom). Read 'em and weap, så att säga:

Andrea och Pippi
















Poppar nu: Chet Baker - "Time After Time"

Bad moon rising

Jag tycker som sagt att det är skönt att musiksmaken fortsätter röra på sig, trots att man inte är en hungrig tonåring längre, men ibland blir jag lite fundersam.
Jag sitter just nu och lyssnar på Creedence Clearwater Revival och gillar det. Jag gillar CCR, hur gick det till?

Jag gillar 70-talsrocken i allmänhet mycket mer på senaste tiden, än vad jag nånsin gjort förut. Visst, jag var där och nosade i tidiga tonåren, med "Children of the Revolution"-trippel CD'n som fanns i TV-shops butiker (De finns inte kvar fortfarande, va? :D). De skivorna är borta nu, vilket faktiskt är hemskt sorgligt, de var mig mycket kära under en period. :/ Men sen intresset för dem svalnade och lusten till den elektroniska musiken väcktes så har jag ryst vid blotta tanken på 70-talsrock.

Och ändå sitter jag här nu, med CCR och Lynyrd Skynyrd upp till öronen. The lord moves in mysterious ways. :O

Jag skyller på "Almost Famous", om inte den vore så bra skulle jag säkert vara lyckligt ovetande fortfarande. :D

(Observera att jag fortfarade förbehåller mig rätten att skratta mig fördärvad åt John Fogerty, för de inblandade som begriper sig på varför. Eller ja, 'varför' vet ju ingen, men skit samma. :D)

Poppar nu: CCR - "Hey Tonight"

Felsökning

Imorgon ska jag och Ålen gå en vårpromenad här i området, och jag föreslog att vi skulle gå förbi ett glassförsäljningsställe som heter nåt i stil med Glassfabriken, ut mot villakvarteren till. Därför tänkte jag att jag skulle leta upp företaget i fråga för att se om de hade öppet också. Jag sökte på "glassfabrik Västra Frölunda" och fick upp några olika dokument, bland annat ett som verkade vara någons hemsida. Jag klickade nyfiket på den länken, men fick bara "The page cannot be found". Jag provade huvud-url:n och fann till min stora förvåning detta. :D Hahahaha.

Tre saker

Tjuvat från Elin, som vanligt. Tjyv-jag!

Tre egenskapet du tycker om hos dig själv:
1. Vilja och förmåga att strukturera upp det mesta
2. Att jag alltid är optimist innerst inne
3. Ögonmåttet (fast jag kan inte se stora ytor, vet t.ex. inte hur långt 500 meter är med blotta ögat)

Tre egenskaper du inte tycker om hos dig själv:
1. Att jag ofta är pessimist ytterst ute
2. Kontrollbehovet
3. Att jag inte kan slutföra större projekt
+ Att jag kommer på mycket fler punkter på den här listan än på den förra. :(

Tre saker som skrämmer dig:
1. Dagens ungdom
2. Sexualiseringen av samhället och världen
3. Framtiden

Tre saker du fått i arv:
1. Språköra av mamma
2. Social kompetens av pappa
3. Musikintresse från bägge två

Tre saker du inte kan leva utan i vardagen:
1. Internet
2. mp3-spelare och lurar
3. Kärlek

Tre saker du har på dig just nu:
1. Caprijeans
2. Grått brottarlinne
3. Tofflor

Tre favoritartister:
1. Johnny Cash
2. The Smiths
3. Flogging Molly

Tre nya saker du vill prova de tolv närmsta månaderna:
1. Gå till hudspecialist och få fin hy
2. Fler grönsaker
3. Mindre tid vid dator och TV, mer socialisering

Tre saker du vill ha i ett förhållande (förutom kärlek):
1. Förståelse
2. Humor
3. Attraktion

Tre saker du absolut inte kan göra:
1. Spela gitarr
2. Räkna matte
3. Förstå kartor

Tre av dina favorithobbies:
1. Film
2. Prata
3. Läsa

Tre saker du verkligen vill göra just nu:
1. Slippa grammatiktentan på måndag
2. Äta middag
3. Vara kreativ

Tre karriärer du kan tänka dig:
1. Arkivarie
2. (Manus)författare
3. Stylist

Tre ställen du kan tänka dig att åka på semester:
1. Tokyo
2. Paris
3. Sydstaterna i USA

Tre namn på barn:
1. Fanny
2. Elliot
3. Marilyn

Tre saker du vill göra innan du dör:
1. Hängglidflyga
2. Trivas på ett jobb
3. Skaffa barn

Sherwoodskogen!

Det här inlägget med tillhörande kommentarer sporrar mig att äntligen kunna säga att jag och min bror inte var dumma och döva som barn, vi var läskunniga och vi hade RÄTT! Länge, länge trodde vi båda att repliken "Kör mot Sherwoodskogen!" faktiskt var "Kör mot, kör mot skogen!" eller "Mot, kör mot skogen!", och ska man tro en kommenterande i det länkade inlägget var det textat förr i världen (är det fortfarande det, tro?), och i textremsan stod det mycket riktigt "Mot, kör mot skogen!". SO THERE, SUCKAHZ! :D

Annars är det ett roligt ämne, saker man missförstod som barn. Jag kommer ihåg att utanför min mormors hus fanns det en skylt vid parkeringen, som det stod "Risk för snöras" på. Eftersom vi mest var och hälsade på under somrarna kunde jag aldrig koppla att det var snö-ras som dryftades på skylten. Jag trodde att det var nån okänd, vuxen term inom bilar och parkering, som kunde betyda att man skulle parkera försiktigt, annars skulle bilarna inte komma ut och på så vis snöras ihop. Jättebra logik. :D

En annan bra historia på samma ämne handlar om min bror. Han hade slagit sig ordentligt någon gång, och fick höra av mamma att han skulle få ett ärr när såret läkt. Han tittade och tittade i spegeln, och till slut undrade han varför det inte såg ut som ett 'R', mamma hade ju lovat att det skulle göra det. :D
On that note kan jag dra en grej om pappa i hans barndom också, som kanske till och med bevisar släktskapet dem emellan. Pappa lärde känna en kille när han var liten, som hette Bruno, vilket förbryllade min far en del. Han blev helt enkelt tvungen att fråga "När du skriver ditt namn, skriver du ett brunt 'O' då?". Det gjorde han inte. :D

That's hot!

Det är så varmt ute att när jag åt mackor på balkongen så smälte smöret. Var tog våren vägen? Det här är ju juli-värme. Det är orättvist, jag som älskar vår och höst får vintervintervinterREGNsommar. :O

Poppar nu: Johnny Cash - "The Man Comes Around"

Nu ere klippt, sa Bill

Stackaren, jag kan ta hans tunga inkomst, jag ställer upp. Så schysst är jag.

Broderskärlek

I natt drömde jag om Ellas bror. Jag drömde att han var kär i mig och ville gifta sig med mig. Fast han var utvecklingsstörd i drömmen, och det var ett himla hysch-hysch om det. Vet inte om det var så att Ella försökte låtsats att det inte var så eller om hon försökte hindra andra från att få veta det. :D I drömmen hette han dessutom inte samma sak som Ella och resten av familjen i efternamn, han hette Åkerblom Pilarm istället. :D Vet inte om det var nån förskjutning för att han var utvecklingsstörd eller så, familjen verkade inte uppskatta att han var det alls i alla fall. :D Dessutom hette han Fredrik i förnamn, fast det heter han inte egentligen. Helt absurt. :D

Annars drömde jag att jag var en superhjältinna, fast att jag inte hade nån kostym utan susade runt i ett täcke istället. Rätt oball. :(

Poppar nu: Johnny Cash - "Give my Love to Rose"

Skräp och sopera!

Min man och jag ska gå på Operan! Ohoj!

Varken han eller jag har varit på opera förut, så det kan bli mäkta spännande. :D Vi ska se Puccinis "Turandot", en klassisk saga om en prinsessa som inte vill bli bortgift i botten, utspelar sig här i Peking. Ser snyggt ut på bilderna från föreställningen i varje fall, så if all else fails hoppas jag på balla kostymer att se på. Den tjugotredje smäller det.

Poppar nu: Johnny Cash live at San Quentin.

Råfett med oflyt

Jag har en lägre tid letat efter en bok, ja granted, inte konstant, men jag har småkollat då och då, när jag kommit ihåg att leta, helt enkelt. Boken heter "Out of the Shadows" och är skriven av Anne-Marie West, en av Fred och Rosemary West's döttrar. En av de överlevande döttrarna, kanske man skulle säga.

Eftersom jag är trivsamt morbid så är jag väldigt intresserad av seriemördare och massmördare, och eftersom just Fred och Rosemary var riktigt, riktigt sjuka jävlar, så skulle att få läsa den boken kunna sätta en rejäl guldkant på min vardag. Härom dagen hittade jag slutligen boken på Ebay, och fick min förklaring på varför den är så svår att hitta - den trycks givetvis inte längre. Dock upptäckte jag att den minsann finns på svenska på biblioteken här i stan. Alltså kan jag låna den gratis och se om den är något att ha, och visar den sig vara fantastisk så kan jag försöka köpa den via nätet, eller är den hemsk så har jag inte förlorat nåt.

Klappat och klart? Nä.

Igår, när jag hittade den i GOTLIB så fanns det fyra exemplar, varav ett här i Frötuta (ja, tuta). Idag, när jag gått dit i stekhett väder och med upprivna skavsårsblåsor på bägge fötter, är den nån jävla apa som lånat just det exemplaret som fanns här! Goddamn, I say GODDAMN!
Tur man kan reservera i varje fall.

Jag undrar bara när jag ska ha lite tur, händer det över huvud taget?

Hetta

Åh, idag är det så varmt att jag svettats igenom på min blus! Jag som svettas så himla lite att det aldrig nånsin syns, bara känns.
Jävlars, vad varmt det måste vara då.

Bilden är från i midsomras, tagen av Christo.

Stardust

Förr i världen kunde jag se fram emot att något man tyckte om (oftast att läsa) skulle bli filmatiserat. Numera är det något av det värsta som kan hända.
Jag menar, till att börja med vet man att de kommer slakta storyn rätt rejält. And that's, like, a bad thing, umkay? Vidare kommer rollbesättningen bestå av några för karaktärerna i fråga missmatchande Hollwoodstjärnor, några helt okända lurkar, och nån bright and upcoming liten fjant i titelrollen. För att fortsätta tortyren, så kommer nu ens egen äkta kärlek till det litterära verket bli ifrågasatt var man än tar upp saken, på grund av filmatiseringen. Jag är fortfarande Alternativ Ungdom i hjärtat - om ALLA gillar det, så vill inte jag gilla det, jag kan inte hjälpa det. Det är som att nånting vackert bara dör i händerna på massan.
Nåväl, den sista dödsstöten är när de nypublicerar boken/böckerna/serietidningarna, så att alla jävla nötter kan läsa dem och på nåt sätt tro sig vara jämställda med en själv intellektuellt sett, och som att inte detta var nog så envisas förläggare och producenter i enat samförstånd av PURE EVIL att publicera verken med BILDER FRÅN FILMEN PÅ OMSLAGET. Gaaah! Är det bara jag som VÄGRAR köpa såna utgåvor? Det är ju helt makabert! 'NOW A MAJOR MOTION PICTURE' är några ord som ger mig seriösa anger management issues.
Nu senast, när jag beställt in Cash-biografin på Wettergrens, så hade de tryckt dit en liten stjärna på omslaget där det stod att 'filmen om Cashs liv nu fanns och hej och hå så bra!', men det var inte så fasligt stort eller störande ändå. Tänk själva, hur muppigt hade det inte känts för mig att köpa en bok om Johnny Cash, och gå hem med ett omslag som porträtterar Joaquin Phoenix? SJUKT, SJUKT, SJUKT beteende! Stop it! Stop it NAOUW!

Anledningen till detta frispel är att de filmatiserar Stardust, av min älskling Neil Gaiman, med Michelle Pfeiffer (ugh) och Sienna Miller (vem ÄR det egentligen? Jag ser henne överallt men vet inget om människan!). Jag fasar för den dag då ger sig i kast med "American Gods". 'Please, please, please, let me get what I (don't) want this time.'

---

Fler som inte begriper sig på Sienna finns här (längst ned i inlägget), haha. :D

Tennessee

Oh, det finns en Tennessee Williams-box på DVD ute, gimme gimme! :O

Den innehåller:
"A Streetcar Named Desire" (Two-Disc Special Edition)
"Cat on a Hot Tin Roof" (Deluxe Edition)
"Sweet Bird of Youth"
"The Night of the Iguana"
"Baby Doll"
"The Roman Spring of Mrs. Stone"

Jag har bara sett de första två, men de räcker gott och väl för mig. Har dessutom velat se "Night of the Iguana" jättelänge. Oooh, varför finns det alltid så mycket som jag vill köpa och så lite pengar i min ägo? Det är inte rättvist, det är ORÄTTVIST!

Agnes

Dagens finaste blogg handlar om Agnes, fem år. Jättesöt, jag älskar sånt här, och jag älskar böcker där små barn citeras, eller program då de får prata om nåt ämne de egentligen inte kan nånting om.
Allt utom Cosbys hemska program förstås, usch.
Eller Cosby över huvud taget, dubbelt usch. Han och hans fruktansvärda Cosby-tröjor, åh jag mår illa. Värst är fortfarande att familjen inte ens HETER Cosby i serien, de heter ju Huxtable! Varför?

Poppar nu: Nick Cave & the Bad Seeds - "As I Sat Sadly By Her Side"

Nick & George

Dagens låtar är "Hallelujah" - Nick Cave & the Bad Seeds och "Father Figure" - George Michael. Jag är kär i två på samma gång, snälla Bullen hjälp mig!

Groundhog day

Nästan varje morgon i flera månaders tid har jag vaknat upp med Heaven 17's "Temptation" på hjärnan.
I en period när det känts skakigt mellan mig och min man så har jag varit rädd att det varit nåt slags undermedvetet budskap om att jag skulle vilja göra slut och hitta nån annan. Men låtfan finns där hur det än känns mellan oss, så den teorin håller inte (lyckligtvis).
Jag brukar nästan alltid ha en låt på hjärnan när jag vaknar, men förut har det varit helt olika låtar, så då har jag inte tänkt så mycket mer på saken. Men det jävliga med just "Temptation" är att den blockerar andra tankar också. Ni vet när man är i det där vimsiga stadiet att man nääästan minns vad man drömde, och skulle kunna komma på det om man fokuserade sig? Då brassar låten på för fullt, och hindrar mig extremt effektivt från att komma på vad jag drömt. Och jag kan inte stänga av den, var sitter stoppknappen i ens huvud?

Jag har inte ens hört på låten på jättelänge, mycket på grund av att den alltid finns där om morgnarna ändå, förstås, och nu har jag kommit till en punkt då jag känner att jag börjar tycka rent illa om den. Kan den inte lämna mig ifred? Jag har inte requestat den!

Jag känner mig som Bill Murray.