My long lost brother!

Jag glömde visst bort att lägga in bror min och hans donna under dockorna, undskuld, undskuld käre broder! Mia är konstruerad från hur hon såg ut uppklädd sist jag träffade henne (vilket är några ÅR sen, host, hrum).

Here ya go!

Blog Dolls

Jag gjorde även mina bloggkamratar som dockor! Jag är sjukskriven och fanatiskt lagd, okej?

Nåväl, jag ber om ursäkt om någon känner sig helt felklädd eller fått fel ögonfärg eller så, men jag har utgått från det jag minns från de gånger jag träffat er, eller från hur ni brukar se ut på bilder. Så, enjoy. :)

Sanna och Lina:

Fia och Maria:

Anna och Karro:

Heya doll

Jag kom på att det var alldeles för länge sedan jag lekte med Candybar Dollmaker, så jag tog tillfället i akt att försvinna in i dockmakarvärlden i ett par dagar. :D Passade även på att göra alla lite somriga, säsongen till ära, hehu.

Så nu har jag gjort mig själv (det är den enda tröja som känns hundra, damnit!) och Johan:

Ålen och Far:

Andrea och Jasmin:

Martin och Emelie:

Madde och Chrull:

Monika och Klas:

Marre:

Exdockor

Jag kan lika gärna fortsätta med såväl dockorna som memory lane, och lägga in tillfixade versioner av mina expojkvänner med lite tillhörande story. :D

Först ut var Leo. Han var 193 centimeter lång, från gôa Göteborg, och hade svartfärgat långt stripigt Marilyn Manson-esque hår, piercingar och lackbrallor. Han gillade NIN, Manson, Foetus, Tool och liknande crossovermusik. Till hans försvar ska sägas att han gillade MM 1996, innan de över huvud taget slagit igenom i hela världen (eller Sverige, då). :D
Vi bodde tillsammans i en tvåa på Adelsgatan i Visby, och höll ihop i ungefär ett år. Efter att vi gjort slut ångrade han sig, och fortsatte vara kär i mig i ett par-tre år till. A crying shame, eftersom han fortfarande är en av de finaste killar jag nånsin lärt känna. Lyckligtvis kunde han slutligen gå vidare, och har haft några förhållanden efter mig ändå.
Vi har sporadisk kontakt numera, men ses nån gång om året på sin höjd, För tillfället kuskar han runt i Asien, vad jag vet. Jag är fortfarande vän med hans yngsta bror, Alexander, som var ynka tretton år när jag och Leo var ihop. Numera är han a whopping tjugotre. Det är helt sjukt svårt att smälta. Jag ser honom som min bonuslillebror. :)


Sedan kom Jimmie. En missförstådd, gotländsk, anorektisk (186 centimeter/49 kilo) före detta kriminell punkarkonstnär, som sedemera blev narkoman och homosexuell. Lite lätt troubled mind, kanske? Han hade en blandning av läder-, trasiga jeans- och hippiestil, sminkade sig bättre än mig och hade även han mycket piercingar.
Det här är tveklöst det sämsta förhållandet jag haft, det inkluderade svartsjuka, elakhet, alienering (gissa vem?), oförmåga att tala om känslor (från hans sida), otacksamhet (han igen), otrohet (jajamen, han) och våld.
Vid det sistnämnda gick jag. Han var elak och jag gav honom en örfil, då tappade han besinningen, brottade ned mig i soffan och skrek åt mig med en hand höjd till slag. Han gjorde det inte, men det räckte för mig.
Tyvärr blev vi tillsammans igen efter sommaren 1997 eller -98, och under den sommaren hade han gett sig i kast med knarket. Det funkade i ett par månader, sedan gav jag upp. Hade vi inte försökt igen tror jag att jag hade haft svårare att gå vidare ändå, så jag ångrar det inte. Dessutom har det här förhållandet gett mig en bra syn på vad jag inte vill ha ut av ett förhållande egentligen, sånt är också nyttigt.
Roligast är ändå att han kom på att han var homo några år efter mig. Jag kunde inte sluta skratta åt det - jag gjorde honom bög, I hope! :D


Näste man till rakning är Martin. Vi lärde känna varandra på IRC, givetvis #synthare! Jag bodde fortfarande i Visby, men åkte till Stockholm närhelst jag hade möjlighet. En sådan möjlighet var Avant Noise 1999, en musikfestival som Leo, Bella och Ricky ordnade, och som började med förfest i Vitan förstås. Där umgicks jag med Martin och bjöd honom på en grogg blandad av mig. Det finns legendariska bildbevis på hur bra den groggen tog. Det här var på tiden när jag blandade i princip 50/50 HB och Cola, utan problem. :D På den här tiden hade han oftast svarta jeans och svart t-shirt/linne, men skinnbrallor och nätbrynja, samt svart läppstift när det vankades fest. :D Snart blev det istället militärbrallor som blev hans signatur, thank God. :D
Vi pratade i telefon varje dag och mejlade säkert åtta gånger om dagen tills det var dags för min student, som han kom till. Vid det laget hade vi redan blivit kära, via telefon och mejl. Jag flyttade till Stockholm efter min student 1999, och fick helt sonika flytta in i hans lägenhet i Sundyberg/Solna (I forget which), eftersom min tidigare lösning att hyra ett rum i Leos kollektiv gått i stöpet, på grund av hans känslor för mig. Ganska snart köpte vi en bostadsrätt på Söder och förlovade oss på vår ettårsdag. Inte fullt ett år senare tog det slut och jag flyttade hem till min bror i Tensta en period.
Vi umgås fortfarande, så gott vi kan när vi bor i olika städer. Vi går alltid på Stockholms FilmFestival tillsammans i varje fall, och i sommar kommer han och hans eminenta flickvän Emelie och hälsar på här i en vecka ungefär. :)


En mycket kort tid efter att Martin och jag brutit vår förlovning träffade jag Christian. Vi hade redan pratat i ett par år på #synthare, i all vänskaplighet förstås. Han hade varit tillsammans med Mary, som då var Andreas bästa vän. Andrea lärde jag känna när hon och Ville blev tillsammans, vilket jag gissar på måste varit omkring 2000 nån gång.
Efter att det tagit slut med Martin fann jag och Christian i varje fall varandra som lite mer än vänner, och tanken var väl att ha en liten fling med varann för att trösta sig från de kraschade förhållanden vi bägge gått igenom. Det blev mer än en fling, det blev himlastormande förälskelse.
Vi hade ett distansförhållande i nästan ett år, och mot slutet av detta, i januari 2001 flyttade jag till Göteborg - delvis på grund av honom, men till största delen eftersom jag fortfarande inte hade någon vettig stans att bo i Stockholm, och hade sökt till en universitetskurs i Göteborg samt även sökt studentlägenhet. Jag fick sista lägenheten i huset och kom även in på kursen, vilket kändes som att ödet sa åt mig att lämna Stockholm.
Dessutom hade jag lärt känna en hel del bra människor i Göteborg också, så jag skulle inte precis stå och falla med ett eventuellt förhållande med Christian. Givetvis tog det slut också, efter nästan exakt ett år tror jag. Vi var on and off i säkert två år efter detta, men han ville aldrig att vi skulle försöka med ett förhållande igen. Självklart flödade svartsjukan och jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde i perioder då. Till slut bröt jag mig fri och kunde gå vidare, men det tog tid.
Efter allt drama lyckades vi vara riktigt bra vänner, men numera ses vi sällan och har nog inte så mycket gemensamt längre. Det är tråkigt. :(

Do you see the pattern? Antal pojkvänner (inkl. nuvarande) som...

...varit över 180 cm: 2/5
...varit över 190 cm: 2/5
...kräkts i min säng på fyllan: 2/5
...varit otrogna: 1,5/5 (en är inte helt bevisad)
...jag varit/är vän med efter förhållandet: 3/4 (kan ju knappast räkna in nuvarande i denna)
...haft svartfärgat hår: 4/5
...haft blå ögon: 5/5
...tillhört någon subkultur: 5/5 (synth/crossover, punk, synth, synth, goth)
...inte varit typen som har flickvän egentligen: 5/5 (vadan detta?)
...länge varit intresserade på håll utan att säga nånting till mig: 5/5 (vadan DETTA?)
...haft hudproblem av något slag: 4/5 (hahaha. :D)

Poppar nu: Emmylou Harris, Allison Krauss & Gillian Welch - "Didn't Leave Nobody But the Baby"

Memorable moments from the past

Nä, det går inte att sluta, det är helt omöjligt! Jag har gjort precis som en annan Anna, och återgett mina stilar genom åren. Det är vansinnigt svårt, eftersom jag inte precis haft en stil som jag hållit mig till, utan blandat och joxat hejvilt. Därför får dessa dockor vara representativa för mitt förflutna på det stora taget bara. Det fattas flera frisyrer och mängder av stilar, men det blir så jävla många om jag ska göra alla, och dessutom blir inte alla heller särskilt bra eller lika. Ni får vackert hålla tillgodo med en per år. Gnälla kan ni göra till kundtjänst! :D

Först ut är mitt naturliga vågiga hår, såsom det en gång var, och sedan när jag färgat det rött. Snickarbyxor, baggy workerpants och olikfärgade skor var helt rätt just då. :D Jag har börjat gymnasiet och flyttar hemifrån 1996.



Efter det röda blev det svart, sedan blev det kort och blont, svart, rött och svart med blonda slingor och fram och tillbaka så ett tag. Jag valde att visa det svarta följt av det något längre superblekta bara. Här har jag även börjat lyssna på synth och tröttnat på färg i kläderna en period. Snedlugg och militärbrallor var hett, aight? :D -99 flyttar jag från Visby till Stockholm och Martin, vi förlovar oss året därpå. Så tokig man är när man är ung! ;D



Håret ska uppåt! Jag blir fascinerad av att klä mig helt i vitt istället för svart, och har änglavingar till helvita outfits ibland. (Jag har åtminstonde aldrig haft tiara, okej?) :D Sen blev det svårt, jag hade massor av olika klädstilar de här åren, men jag valde att lägga in skolflickestilen med de två tofsarna som jag hade närhelst jag inte ställde håret, i princip. Jag skulle vilja visa upp hotpants + platåskoperioden också, men det går bara inte att få till bra nog. Fördömt! Ni får kolla på skelett istället. :D Jag flyttar från Stockholm till Göteborg och kärlekslivet är upp och ned på alla vis.



Håret är fortfarande uppåt, men lite mer på sniskan och mer spretigt. Kläderna har fått tillbaka färgen, den kunde jag inte vara utan. Uppvikta brallor gör sitt intåg och jag blir hooked for life, verkar det som. T-shirts med tryck är också ett heroin sedan länge, som jag blir mer och mer inne på här. 2003-bilden är ett banalt försök att visa extentionsflätorna jag hade i London, samt ett något mindre banalt försök att displaya min dyrkan av rutiga korta kjolar och mycket accessoarer. Basketskorna blir murade på fötterna här i krokarna.



Mohikanen (ska det föreställa) mon amour, följt av det rödrosa håret, som jag älskade högt även det. Kläderna är fortsättningar på -02 och -03 mest - mycket färg och krimskrams, och absolut inga byxor som går hela vägen ned till foten. Lubs it! Här har jag flyttat hem till Sverige igen och gör en massa olika saker, ganska mycket av det kallas arbetslöshet, dock. Jag träfffar Johan under den rosa perioden, som började under 2004, och vi flyttar ihop i januari -05.



Ja, vad mer kan man berätta? Nu är det nu och vi bor tillsammans i förorten och stormtrivs. Jag har tillbaka min naturliga hårfrärg - röd/guldblond - för första gången sedan 1996 och det känns skönt. Jag trodde aldrig jag skulle vilja se den igen, dock. Den var ganska fin ändå, who would have known? :D

Nåja, eftersom jag inte har en stil någonsin tyckte jag att jag kunde lägga in två ytterligare varianter på mig själv för i år - en ljuv 50-talstös och en strikt sektererare. :)



Poppar nu: Cirkus Transmopol - "Waltz for Kalle: Tramp On"