Ännu en anledning att avsky, del VIII - The final frontier

Nä, nu ger jag upp. Hela den här situationen har påverkat mitt välmående så till den milda grad att jag regresserat ganska ordentligt i min sjukdomsbild. Jag mår helt enkelt skitkasst, vilket jag klart och tydligt kan härleda till Tele 2 och deras inompetenta, idisslande, avföringsätande servicepersonal. Senaste nytt från västfronten:

Jag ringde i måndags, för att annullera skiten. Första sex-sju gångerna gick det inte ens att bli placerad i kö. Seriöst? När jag kom fram till slut får jag veta från ännu en okunnig brudjävel att hon inte kan hjälpa mig. Förvåningen vet inga gränser hos mig. Tydligen är mitt ärende ett chefsärende numera, och då kan inte de vanliga lakejerna ta i det med tång. Som om de ens ville det från början, men jaja. Visst. Först AVDELNINGEN och nu CHEFSÄRENDE. Jag frågar efter någon chefliknande människa men får vet att de - surprise, surprise - inte är där just nu. Men de ska ringa tillbaka till mig, säger hon flåshurtigt. Jag talar om för henne att hon uppenbarligen inte lyssnar med öronen, eftersom jag redan, och återigen, förklarat att: nej, det kommer inte ske, för NI RINGER MIG JU ALDRIG, annat än för att tala om att ni inte kan göra nåt och att den som BORDE ringa mig, ska ringa mig nån annan gång. Jag ber om en tid då dessa "chefer" är på plats samt något namn att fråga efter. Allt jag ber henne om måste hon kolla upp först. Mycket pausmusik blir det. Jag undar också varför jag inte kan få skicka tillbaka den trasiga telefonen som en retur. Hon kollar upp det men hittar UNDERLIGT nog inget konkret svar. Funny that. Jag undrar om den adress jag skickade den förra luren till är det rätta stället att skicka skitmobil två till också. Hon mumlar att de nog har bytt företagsnamn men att hon inte vet säkert. Why am I not surprised?


Jag återkommer vid 18.00, då jag fått information om att den så kallade tjifen ska finnas där från 17.00. Ännu en av Satans hantlangare svarar, och talar om för mig att, nej, det är ingen där på den AVDELNINGEN just nu. TYVÄRR. Men de kommer ringa mig! Jag formligen känner hur något inuti mig sväller till smärtsam storlek och rupterar. Jag skäller ut människan efter noter och frågar om det är mobiltelefoner de arbetar med, eller något annat, som till exempel grävlingar. Hon svajar på rösten och låter väldigt osäker. Hon undrar om det inte finns något annat nummer de kan nå mig på. Jag undrar om hon är tappad på huvudet som barn. Jag säger till henne att om jag hade ett alternativt nummer så hade jag nog GANSKA säkert angett det vid det här laget, no? Jag säger åt henne att skriva i sina jävla anteckningar, med caps lock, att OM NI INTE NÅR MIG VIA TELEFON, SÅ MAILA MIG DIREKT OCH TALA OM NÄR NI ÄR PÅ PLATS SÅ JAG KAN RINGA ER DÅ. Samt att ange ett namn på någon jag kan fråga efter. Hon svarar att hon kan anteckna min mailadress om jag vill. Jag skriker åt henne att de redan fått den vid minst tre tillfällen, och att jag dessutom mailat dem från den och fått ett svar om att de JOBBAR PÅ MITT ÄRENDE. Men utöver det verkar ingen kapabel att använda den ytterligare.

Sedan dess har inget hänt. Inga samtal, inga mail. Idag är det fredag. Telefonen som inte funkar har legat här i kanske tre veckors tid vid det här laget. Jag har som sagt insett att jag formligen går sönder av den här situationen. Så jag avsäger mig skiten från och med nu. Nu ger jag upp. Jag ringer min mamma och hoppas att hon kan reda ut saken åt mig. Jag kan inte göra det här mer.

Ännu en anledning att avsky, del VII - Seven days

Idag har jag skjutit upp att ringa Tele 2 för tusende gången. Jag ville inte förstöra min dag med en massa ilska och frustration och ledsenhet, antar jag.

De ringde mig i fredags och sa att de jobbade på mitt ärende och att de behövde prata med underleverantören men att det inte var någon där just nu. Fräscha ursäkter! Och jävligt hårt jobb det verkar göras med mitt ärende också, måste jag säga. Mitt olösliga problem består i att jag har en telefon som ska reklameras här och att jag bett om en ny, fungerande dito. Shit, vad svårt det måste vara för ett MOBILTELEFONIFÖRETAG att lösa en sån sak. Det är ju helt OUTRAGEOUS, vilka krav jag har ställt.

Jag passade på att säga till bruden som ringde mig att jag fått en räkning från dem trots att jag blivit lovad att jag inte ska behöva betala något för den här trassliga perioden. Det kunde hon förstås inte se någon notering om. Förstås inte. Och "man måste alltid betala för samtalen", sen kunde vi ju diskutera om jag skulle behöva betala för abbonnemangskostnad, de betalsamtal jag tvingats göra till deras jävla (felaktiga) underleverantör, samt för TELEFONEN. SOM JAG INTE ANVÄNT. Detta kunde DISKUTERAS.

Dessutom har jag lagt ut pengar på att skicka tillbaka den första trasiga mobilen redan, och kommer tvingas lägga ut ytterligare en hundring på att skeppa iväg skitmobil nummer två. Om de nånsin får tummarna ur sina kroppsöppningar och öppnar ett returärende åt mig. Jag svär att det är nån där som är ute efter mig, vad fan ÄR detta? Jag sa rätt och slätt att jag inte tyckte de förtjänade några pengar så som de behandlat mig och mitt ärende. Hon skulle skriva en notering. Jävla apor.

Men imorrn fortsätter striden, och den här gången har jag det osvikliga kärn/missil/doomsday-vapnet "annullering av tjänst" att ta till. Jag orkar inte ha med dem att göra mer, så jag byter tillbaka till Telia. ENOUGH! Jag säger NEJ! Klarar jag mig ur det här så antar jag att det ligger en sniper från Comviq och väntar på mig på Hemköps tak eller så. No one gets out alive! Let's kill all these motherfuckers! Hilfe!

Guldgubben

Jag orkade se på Oscarsgalan till fem, sen skrek min rygg i höga protestsmärtor och jag fick ge mig. Bandade den sista timmen och gjorde ett försök att sova, och såg klart på upplösningen idag istället.

Det är så mycket roligare att se galan när det inte är en fet jävla superfilm med in the running, som sveper hem statyett på statyett - som LOTR-tristessen tre år i rad bjöd på till exempel. Annars har jag inte lyckats se tillräckligt många av årets nomineringar för att ha vidare starka åsikter för eller mot dem, tyvärr. Men gladast blev jag åt Diablo Codys vinst i bästa originalmanus-kategorin för ljuvliga sockerkornet "Juno" i alla fall. Se bara så fin och lycklig hon är! Kisses!


Och så vinnarlistan och mina åsikter om den då:

1) Bästa film: "No Coutry for Old Men"
1) Hm, jag är kluven till filmen. Den är vansinnigt bra fram tills kanske 10-15 minuter från slutet, då allt bara blir... konstigt. Så nej, jag är väl inte helt okej med det här valet. Kan dock inte ange någon av de andra som en bättre vinnare. "Atonement" var väldigt bra men inte den bästa film jag sett heller, "Juno" ligger varmt om hjärtat men jag hade nog varit tvungen att gå och bli religiös om den vunnit den här kategorin.
2) Bästa regi: Joel och Ethan Coen - "No Country for Old Men"
2) Se punkt ett, I guess. Paul Thomas Anderson är alltid bra, men jag har yet to see "There Will be Blood" för att kunna säga nåt bombis.
3) Bästa kvinnliga huvudroll: Marion Cotillard - "La Vie en Rose"
3) Hade hjärtans gärna sett Ellen Page som vinnare här, då hon kontinuerligt levererar riktigt bra rolltolkningar. Är glad att inte Cate Blanchett vann, det känns så givet att låta en brittisk (oops, australisk!) skådespelerska vinna på att spela historisk drottning på nåt sätt. I en film som dessutom är ganska tråkig och dessutom helt historiskt inkorrekt (Åh, jag STÖR mig så!). Vinnarkvinnans performance ska dock ses framöver, så vet jag om det var ett bra val eller ej. Hon var ljuvligt tacksam för sin vinst i alla fall, och sånt värmer hjärtat hos mig.
4) Bästa manliga huvudroll: Daniel Day-Lewis - "There Will be Blood"
4) Åh, vad jag vill se den här! Jag är övertygad om att det här valet var rätt, då mr Day-Lewis faktiskt är ganska jävla underbar, alltid.
5) Bästa kvinnliga biroll: Tilda Swinton - "Michael Clayton"
5) Tja, Tilda är jävligt bra, har återigen inte sett filmen än, dock. Hatade verkligen "I'm Not There", så jag kan inte annat än vara glad åt att Cate Blanchett inte vann här heller. Så hatisk jag låter mot människan nu. Det är inte min mening, Cate. Jag hoppas vi kan vara vänner ändå.
6) Bästa manliga biroll: Javier Bardem - "No Country for Old Men"
6) Ja. Rätt val. Obehagligare kille får man leta efter, underbart skådespeleri!
7) Bästa originalmanus: Diablo Cody - "Juno"
7) Ja, hundra procent ja! Enda smolken i min bägare var att Nancy Oliver inte kunde vinna samtidigt med underbara "Lars and the Real Girl". Bonusglädje att tre av de nominerade i den här kategorin var kvinnor också. :)
8) Bästa manus baserat på förlaga: Ethan och Joel Coen - "No Country for Old Men"
8) Fortfarande lite skeptisk, och har heller inte läst boken det bygger på. Kan inte säga så mycket om den här kategorin heller, tyvärr.
9) Bästa originalmusik: Dario Marinelli - "Atonement"
9) Väldigt bra val, musiken är fantastisk och både nyskapande, välpassande och intressant, men utan att ta över för mycket fokus från handling, ord och bild. Perfekt!
10) Bästa kostym: Alexandra Byrne - "Elisabeth: The Golden Age"
10) Ett till bra val. Trots att jag inte gillar filmen så älskade jag verkligen både kostym och miljöer, sprakande och breathtaking. Även "Sweeney Todd" och "Atonement" hade väldigt snygga kostymer de med, dock.
11) Bästa cinematografi: Robert Elswit - "There Will be Blood"
11) Ingen åsikt om vinnaren än. Dessutom har jag väldigt svårt att förstå skillnaden i art direction och cinematografi. Nån som vet en bra distiktion dem emellan?
12) Bästa art direction: Dante Ferretti, Francesca Lo Schiavo - "Sweeney Todd - The Demon Barber of Fleet Street"
12) Eftersom jag tycker filmen i fråga är grymt snygg så applåderade jag åt detta val. I övrigt se punkt elva för förvirring kring begreppen.
13) Bästa smink: Didier Lavergne, Jan Archibald - "La Vie en Rose"
13) De bilder och klipp jag sett från filmen visar verkligen Edith Piaf, och inte alls Marion Cotillard, så vad ska man säga mer än att det var snyggt jobbat, gubbs och kvinns?
14) Bästa specialeffekter: Michael L. Fink, Bill Westenhofer, Ben Morris, Trevor Wood - "Guldkompassen"
14) Jodå, visst var det riktigt snygga effekter i "Guldkompassen", men jag ville så gärna att "Transformers" skulle ta hem den här. DÄR snackar vi välgjort och snyggt som få på effekt- och animationsfronten.
15) Bästa utländska film: "Die Fälscher" (Österrike), regi av Stefan Ruzowitzky
15) Ligger högt på "att se"-listan, tillsammans med "Mongol", som även den var nominerad.
16) Bästa dokumentär: Alex Gibney, Eva Orner - "Taxi to the Dark Side"
16) Well, jag gillade "No End in Sight", även om jag inte tycker det är en så bra dokumentär att den förtjänar priser kanske, och har inte sett vinnarfilmen här heller. Booh me. "Sicko" ska även den ses så snart lusten infinner sig att kolla på sjuka människor som inte har råd att vara det (usch, ångest anyone?) och motviljan mot Michael Moore's hybris och nedlåtande berättarröst klingat av sedan jag gav mig i kast med den totalt osebara "Farenheit 9/11".
17) Bästa animerade film: Brad Bird - "Ratatouille"
17) Alltså, jag bryr mig inte om hur många som säger att den "faktiskt är jätterolig". Jag VILL INTE se en (till) film med talande DJUR i. ENOUGH. Förmodligen gillar jag "Persepolis" mer, den ligger också och väntar på att ses. Ska bara orka först. Ska bara, ska bara.
18) Bästa sång: Glen Hansard, Markéta Irglová - "Falling Slowly" (Från "Once")
18) Bläää för alla bidrag. Varför finns ens den här kategorin kvar? Helt meningslöst med tre nominerade låtar från samma film, som det känns som det är i stort sett varje år numera också. Korta ned till tre nominerade eller slopa helt, I say. Filmen som vinnarlåten figurerar i verkar dock intressant, alltid nåt.

KLATSCH!

Jag döööör av skratt, herregud så roligt!

Go nuts

Man borde göra mer konstiga saker i vardagen. Det har jag ofta tänkt. Jag känner mig aldrig så tillfreds som när jag pratar högt för mig själv eller sjunger med i musiken i mina hörlurar, trots att det finns folk i närheten. Och det är ju ändå bara bagateller i jämförelse. Fick en underbar länk från en vän, till Prangstgrüp, ett gäng som gör organiserade social pranks. Jag är fullkomligt förälskad i Lecture Musical-avsnittet i synnerhet. Just sånt har jag alltid velat göra i min vardag. Nån som har lust att öva in lite sång och dans och göra slag i saken? :D

Och för de som inte sett den än, så är Frozen Grand Central så värd att beskåda. Utförd av Improv Everywhere.

Filmtips vecka #8

Well, jag har inte alls orkat lägga in veckans filmtips på väldigt länge. Det återstår att se om jag orkar fortsätta nu också, men jag kan göra ett försök i alla fall. Kursiverat betyder att jag inte sett dem själv, precis som det var förut.

Fredag 22/2
21.00 "Livet är Underbart", Kanal 9
22.30 "Vad Kvinnor Vill Ha", SVT1
23.50 "White Men Can't Jump", Kanal 5
02.00 "Bulworth", TV3

Lördag 23/2
15.45 "G", TV4
19.05 "Moonraker", TV3
21.05 "Den Bästa av Mödrar", SVT2

Söndag 24/2
14.50 "Who's That Girl?", TV6
20.00 "Bara En Dag", Kanal 5

Oh, mr T

"Psst, se upp för hålet i golvet."

"Sweeney Todd", alltså. Jag försökte desperat att inte ha för höga förväntingar på filmen, men det var svårt. Redan under förtexterna ställde sig håren på mina armar upp och jag var tvungen att kasta förstulna blickar på Ella för att inte kräma i brallan then and there.

Jag vill inte haussa för mycket och jag vill inte trissa upp andras förväntingar för hårt: men SE den. Och se den på bio - den är en audiovisuell upplevelse av rang! Jag törs säga att om man generellt sett gillar Burton så blir man inte besviken. Jag kan också med säkerhet säga, att om man har en fäbless för mörka, störda och morbida filmer så blir man inte heller besviken. Den som gillar blod, gotik, udda musikaler och svart humor kommer också bli glad.

Och gillar ni den inte ändå så kan ni ju bara dra åt helvete. :D

Snip, snip

Idag bär det av. Åh, jag försöker dämpa mig men det är svårt när så många favoriter trängs i samma film: Burton, Depp, Bonham Carter och Rickman. Plus musikal, plus gotik, plus 1800-tal. OMG, dags att börja hyperventilera tror jag.

"Anyone for highlights?"

Bad news

Whoop-dee-doo.

Jag finner inga ord. Min digitalkamera har gått sönder. Eller, displayen är fuckad. Jag köpte den i november. Är nu livrädd att min dator ska explodera och att min mp3-spelare ska pulvriseras om jag tittar lite snett på den, bara för att mönstret ska få fortsätta. Teknik + jag = imploderande universum. Thank god att kameran är köpt i en butik i alla fall, jag kan inte hantera ännu en telefon"support".

Mantra

Jag måste upprepa det här för mig själv samtidigt som jag andas lugnt och växelvs mellan mun och näsa. Phuuu--hååååh--phuuu, nej nu blev det Darth för hela slanten istället! Om man ändå hade the power to kill someone with a single thought, det hade jag använt mig av flitigt just nu i så fall. Och därigenom skapat minst femtio (hundra?) lediga jobb på Tele 2's kundjänst, go me.

Ännu en anledning att avsky, del VI - The curse of Michael Myers

Tele 2's kundtjänst - i världsklass.

Jag får ett sms där det står att de har försökt nå mig men inte kommit fram, och att de ska försöka igen under dagtid. Jag har stirrat på telefonen och haft den max en halvmeter ifrån mig under en timmes tid. Jag har inte ringt nån annan, jag har inte ens smsat. HOW is it possible att de INTE lyckats komma fram?

Jag ringer kundtjänst. Varför inte, liksom? Killen säger att de ska försöka ringa mig igen och att jag INTE SKA OROA MIG, JAG KOMMER BLI KONTAKTAD! "Jo, jag ska visst oroa mig", svarar jag, "eftersom den här avdelningen som ska ringa mig, uppenbarligen inte kan ringa mig." Killen verkar inte fatta dilemmat men jag tvingar honom att ta min mailadress ifall de misslyckas med att ringa mig igen. Allvarligt. Seriöst. Vansinningt. Helvete. Ballonger. I'm losing it.

I will keeel yooouuu!

Senare:

Kvart i fem och ingen action i mobilen. Jag ringer och frågar efter killen jag pratade med första gången jag ringde idag. Han är såklart inte anträffbar. En tjej, pausmusik igen. Pausmusiken prokrastinerar bort tio minuter och klockan kryper väldigt nära fem. Jag misstänker att AVDELNINGEN går hem vid fem.

Hon kommer tillbaka och säger att de har försökt ringa mig då och då vid de och de tiderna. Sen säger hon att hon ska gå upp till AVDELNINGEN och be dem ringa mig direkt. Som att det är min tillgänglighet det är fel på, eller? Jag har inte ens ätit och knappt vågat gå på toa IFALL de faktiskt skulle ringa just då. Hela dagen. Jag föreslår att hon kopplar mig till AVDELNINGEN direkt eftersom de uppenbarligen inte klarar av att ringa mig. Hon ger mig pausmusik i tio minuter till. Hur kan det vara så svårt att koppla ett samtal?

Slutligen återkommer hon och säger att det inte är någon där just nu.
O RLY?
Men att nån ska ringa mig klockan sex.
O RLY?
Hon frågar också om jag möjligen har pratat i mobilen just när de ringde och det är därför de inte kommit fram.
YA RLY, så var det ju. Jag är en idiot som inte begriper att jag måste hålla linjen öppen för inkommande samtal, javisst.

Jag förlorar förståndet! De KAN inte hjälpa mig, de VILL inte hjälpa mig. Whyyyyyyy, god, whyyyyy?

Ännu en anledning att avsky, del V - Extreme

Det här tar aldrig slut, jag svär att om jag inte var certifiably galen innan jag började harva med saken så är jag det garanterat nu. Bara släng in mig i en madrasserad cell for the rest of my life, bitte.

Som den uppmärksamme läsaren kunnat sluta sig till, så fick jag alltså en ny mobil i måndags. Som inte heller funkade. In fact, det var precis samma fel på mobil nummer två som på mobil nummer ett. Man kan ju börja ana hundar begravna tillsammans med ugglor, där borta i mossen; Kanske de skickade tillbaka samma telefonhelvete kanske?

Efter att ha skrikit inombords tills jag var både hes och döende över kassheten i att skicka två trasiga mobiler, potentiellt en och samma trasiga mobil två gånger, så ringde jag Tele 2. Igen. Oj, och så konstigt och ja, vi måste prata med den avdelning som har hand om sånt här, sa tjejen. "Ja, det här har jag hört förut", sa jag, "vilken avdelning är det egentligen?". Jag tänkte att om jag vet vad den heter så kan jag ju bara ringa och be att få prata med den avdelningen direkt, för att förenkla saker och ting. Men nejdå. Nejdå. Precis som sist då den här mystiska superavdelningen nämndes, så fick jag inte veta vad den hette eller höra att det vore enklare att vända mig dit direkt. Mitt förslag är att den heter Hittepå-avdelningen, eller Hjälpenjobbigkund-avdelningen.

I stand alone.

Tjejen lovar att AVDELNINGEN ska ringa mig, förmodligen inom 48 timmar. De måste kolla med Chacom först, vad de har gjort, om de skickat tillbaka telefonen eller skickat en ny. Detta var i måndags. Nu är det fredag. Min telefon har varit tyst och mild och oringd hela veckan. Så varför ringde jag inte redan i onsdags, undrar ni? Se historiken på den här skiten, svarar jag. Vem fan orkar fortsätta bråka? (I synnerhet en person med synnerligen lite ork som inte hanterar stress och ångest särskilt bra at the moment.) Men eftersom det handlar om pengar så måste jag fortsätta, vare sig jag orkar eller inte. Och det gör jag inte, men jag betalar ju för att kunna ringa, således vill jag ha ett värdigt redskap att ringa med också.

Dagens resultat so far är att jag ringer och vägrar dra min bakgrundshistoria över huvud taget, jag ger killen mitt personnummer och namn och låter honom läsa. I några minuter. Sen ber han mig dröja medan han pratar med AVDELNINGEN och jag får plötsligt pausmusik, that's a first. Jag får veta att AVDELNINGEN ringt mig två gånger under veckan. "Nej", svarar jag, "ingen har ringt mig, min telefon är på dygnet runt och andra människor ringer mig utan problem." Talar också om att jag hört detta förut, att AVDELNINGEN ringt mig men att jag inte svarat. Trippelkollar numret och det stämmer. AVDELNINGEN är uppenbarligen en non-existent bunch of motherfuckers. Men, till slut får jag i alla fall veta att det sitter nån donna och meckar med mitt ärende, och ringer runt till precis alla, ungefär som jag själv har gjort den senaste tiden, antar jag. Hon ska ringa mig idag, före klockan fem. JAMEN VAD FINT, OM NI SKA RINGA MIG DÅ KAN JAG JU KOPPLA AAAAAAAAAAAAV!

Jag säger till killen att jag inte tror ett jota på att det ska ringas och ber om hans namn samt meddelar att om ingen ringt tio i fem så ringer jag och frågar efter honom. Jag passar också på att tala om att de har gjort precis allting fel och att jag är sjukt jävla less på situationen. Han förstår mig. Tacka fan för det. Jag säger också att jag inte tänker betala någon räkning för den här perioden och han instämmer att jag inte ska behöva göra det. Good. Nu har jag ett löfte och ett namn att knyta till det.

You said it, Nick.

Som en festlig parallell till den här historien köpte jag även en DVD-spelare från InWarehouse i november. Den var trasig när jag fick den. De skickade en returfraktsedel och jag skeppade tillbaka den. Så långt allt väl. Men sen hände inget mer och jag glömde mest bort det hela. Så ringde jag för ett par veckor sedan och frågade var de hade gjort av min DVD-spelare. Killen på kundtjänsten sa oj, och så konstigt och att han måste prata med tillverkaren, men att han skulle återkomma till mig samma dag. Ingen ringde. Jag orkade inte traggla med detta samtidigt som jag bråkar med Tele 2, så jag la det på is. Men så igår ringde jag igen. Fick prata med en annan kille som sa oj, och så konstigt och att han skulle ringa tillverkaren men att han skulle återkomma till mig samma dag. Ingen ringde. Gissa vad som hände idag? Visst, det är en del kvar av arbetsdagen, men jag hyser tvivel om att någon kommer ringa mig ändå. Why should they? Jag är ju tydligen nån slags persona non grata när det gäller kundservice och tekniska produkter. Undrar om jag är svartlistad? Undrar varför i så fall?

Jag har fått stressframkallat munsår av allt detta. Och Posten har tappat bort en present som Andrea skickade till mig förra veckan. Men ute skiner solen i alla fall. Ska det inte börja bli bättre nån gång? Jag bävar tills klockan är nästan-fem.

Alla hjärtans dag

I heart me, dagsens sanning! Kisses, me hearties.

LOL

Lök på laxen

Min psykiater har semester i en vecka. Underbart. Just keep 'em coming.

"It's not meant to be like this, not what I planned at all
I don't want to feel like this, yeah
No it's not meant to be like this, not what I planned at all"

Saker som gör allt uthärdligt just nu:
• Ålen
• Filmkväll med Far och hans nya fru på onsdag
• Fika med Helena i veckan
• Melodifestivalen har börjat
• ANTM 9 kör igång i veckan
• Johannes
• Oscarsfilmrace del två på söndag med Johan
• "Sweeney Todd" på bio nästa vecka
• Imogen Heap
• Emil
• Att vara singel just nu
• Snart Oscarsgala
• En snäll soctant
• En sjukgymnast som bryr sig om mig
• Socker
• Martini Asti
• MIN BROR (sorry)

Ännu en anledning att avsky, del IV - To hell and back

Okej. Seriöst. MSN får tala för mig, jag pallar inte mer.

Anna 14:42:13: OMG, comviq har skickat en ny telefooon!
Anna 14:42:38: jag måste gå och hämta den pronto, se om den funkar!
Anna 14:42:51: funkar den inte så tror jag jag hoppar från taket. :D
Emil 14:43:21: zomg
Emil 14:43:23: hahha
Emil 14:43:26: HOPPA INTE!
Anna 14:43:30: :D
Anna 14:46:32: jag går och hämtar ut den nu!
Emil 14:46:46: jag håller tummarna!
Anna 14:47:17: i röven?
Anna 14:47:20: *hoppfull*
Emil 14:47:36: I din? *LER HOPPFULLARE*
Anna 14:47:55: nej, hur skulle jag då kunna bära hem telefonen? :D
Emil 14:48:06: ryckandes i extas? XD
Anna 14:48:21: i munnen kanske, med tummarna i röven? YUM.
Anna 14:48:28: nu går jag, med tummarna utanför röven!

---

Anna 15:39:54: alltså
Anna 15:39:57: jag måste hoppa från taket
Anna 15:40:03: det här är ju FAN INTE SANT!
Emil 15:40:07: hahah va?!
Anna 15:40:24: DEN FUNKAR INTE
Emil 15:40:29: du måste skoja
Anna 15:40:30: DEN FUNKAR INTE
Emil 15:40:32: hahah
Anna 15:40:32: DEN FUNKAR INTE
Emil 15:40:37: men hur är det möjligt?
Anna 15:40:38: DEN FUNKAR IIIIIIIIIIIIINTEEEEEEEEEEE

Ouch

Jag har, på egen inrådan, slutat äta de antidepressiva tabletterna en allmänläkare försåg mig med i början av hösten. Anledningarna är att jag gått upp i vikt (5-6 kilo är som rena fläskfesten i min underviktiga hej-jag-kan-inte-gå-upp-i-vikt-värld), började svettas som en galning samt fick jordens ballongmage av allt jag åt och drack, och ballongmage gör ganska ont dessutom. För att inte tala om den negativa psykiska effekt en viktuppgång i kombination med en närapå konstant vätskeansamling i kroppen leder till. So foxy. Således trappade jag ned på tabletterna, vilket gav mig stressiga drömmar till en början, och minskade på svettningarna och ballongmagen. Nu när jag slutat med dem helt kan jag inte begripa hur mycket de faktiskt gjorde för mig.

Jag har återfått mina insomningsvårigheter med råge; De var inte borta innan men var väldigt dämpade. Jag har även kommit tillbaka till min normalstatus som den var innan medicineringen, med en hjärna som bara inte går att stänga av - den mal och mal och oftast om nånting som inte spelar nån roll, nånting jag redan tänkt på men inte löst, eller nånting jag gjort fel eller dåligt som jag ältar i det oändliga och förebrår mig själv för, till absolut noll och ingen nytta. Värken, som alltid sitter i huvud och åtminstonde några ryggmuskler, har slagit till med en 200-kilos sandsäck och skriker högt och hjärtskärande non stop. Idag har det varit så skönt att jag fått svårt att andas då jag rört mig för mycket (då jag hängde tvätt, till exempel), för att det värker så mycket i varenda liten muskel i ryggen, plus en dundrande huvudvärk to top it off. Yum.

Således är kontentan: mer värk, sjukt svårt att somna, mer stress, spändhet, oro och ångest, vilket gör mig ännu tröttare non stop. Eller så kan man säga att jag mår som jag gjorde i oktober, igen. Sucks to be me, helt enkelt. Ändå känner jag att jag gjort rätt som avslutat medicineringen, de biverkningarna gick inte heller att leva med. Imorgon ska jag försöka få till en hastig telefontid med psykiatern och höra hennes åsikt om saken, samt självmant föreslå en annan medicin. För såhär kan jag inte gå omkring särskilt länge heller. Underbar kombo med ruggigt väder, 60 kronor att leva på, inget busskort och en pågående strid med Tele 2.

Men förutom det så är det, hur konstigt det än må låta, rätt bra. Det finns saker, människor, tillfällen som gör mig glad fortfarande. Don't cry for me Argentina, jag försöker att inte göra det själv åtminstonde. Återstår att se hur länge det håller i sig, dock.

Interlude

Det är dimma ute så man knappt ser skogen (men det har inte med alla träd att göra, alltså), och ingenting har kommit med posten. Ingen paketavi om en ny telefon och ingen efterlängtad men ack så överraskande present från Andrea. Faktiskt så har ingenting kommit, vilket gör mig mer än en gnutta skeptisk. Postboxen gapar tom och tyst medan jag går omkring och fräser över all denna ONÖDIGA väntan på en telefon. Fräs, fräs!

Stay tuned for more Happy Days, har inget kommit på måndag blir det till att ringa och trakassera de jävlarna igen. Can't hardly wait.

GFF '08

Festivalens bästa film var "Things We Lost in the Fire". Jag blev faktiskt väldigt gripen av den, trots att jag brukar hata filmer som beskrivs just så. Men den var så sparsmakad känslomässigt, och samtidigt relativt rak och ren - inga överdrivna oscars-brandtal trots det allvarliga ämnet - och karaktärer som inte bara är Goda eller Onda, vilket är något jag verkligen gillar. Högt i topp ligger även "Lars and the Real Girl", som var rent ut sagt ljuvlig. Golden boy Gosling knäcker igen och jag önskar att han fått en Bästa Manliga-nominering för rollen som Lars, enstöringen som köper en RealDoll och presenterar som sin flickvän för hela byn. :D

"Lars and the Real Girl"

Tre stycken filmer får varsin fyra i betyg. De är helt olika varandra men samtliga mycket bra: en belgisk film om aspbergers, onlinespel och mobbing ("Ben X"), en kinesisk komedi om svårigheterna med liktransportering ("Getting Home") och en dansk lågmäld, psykologisk thriller ("Echo") av Morgenthaler (som tidigare gjort fabulösa animerade våldseposet "Princess" och även tecknar Wulffmorgenthaler-stripparna). Takashi Miike, som alltid hittar på det konstigaste som finns ("Visitor Q", "Ichi the Killer"), har gjort en japansk spaghettivästern (!) vid namn "Sukiyaki Western Django", och det var jag givetvis tvungen att spana in. Well, Det är VÄLDIGT svårt att höra vad japaner som pratar släpig western-engelska säger, I must say, så jag tror den är mycket bättre med textning än utan. Det svårbegripliga i dialogerna gjorde att den kändes lite lång och ganska seg efter ett tag, men koolheten i den gör den ändå rätt fet. Inledningsscenen med Quentin Tarantino är en av de bästa öppningarna nånsin, dessutom. :D

"Sukiyaki Western Django"

"Itty Bitty Titty Committee" är nåt så ovanligt som en komedi om radikalfeminister. Som faktiskt är rätt rolig. En del skådespeleri var ganska beklämmande, och extrem fulhet i lite effekter drar ned betyget, men klart sevärd var den åtminstonde. Filmatiseringen av "Låt Den Rätte Komma In" blev jag besviken på. Har man inte läst boken kan man inte få ut mycket av den, i mina ögon. Och har man läst boken saknar man så otroligt mycket som inte kommer fram i filmen alls, eller väldigt lite. Men det kändes ju som ett dödsdömt projekt att försöka filmatisera en sån bok, i synnerhet i Sverige (inte det koolaste filmlandet precis). Den får en trea ändå, för att skådespeleriet faktiskt är ovanligt bra, i synnerhet av de huvudrollsinnehavande barnen, och för att det trots allt var ett gott försök att filmatisera boken.

"Itty Bitty Titty Committee"

Mitt omedvetna tema för festivalen blev visst Irakkriget, då jag sett inte mindre än tre filmer som på olika sätt behandlar ämnet. En dokumentär ("No End In Sight") står för det bästa inom klicken. Väldigt intressant och inte lika trasslig som den typen av dokumentärer tenderar att bli - det är väldigt lätt att gå vilse helt i befattningar, politiker, instanser, ordrar och ordbajseri. Även denna dokumentär bygger på att man bör ha ett hum om kriget och konflikterna från början, men även med de ytterst begränsade kunskaper jag besitter så kände jag att jag fick ut ganska mycket av den information som delgavs mig. Spelfilmen "Battle for Haditha" var enormt bra den sista halvtimmen men synnerligen träsmakande den första timmen, vilket ger ett splittrat slutresultat. En del repliker, i synnerhet de som fälls av bombmännen i fråga kändes dessutom väldigt NU SKA VI GE ETT BUDSKAP HÄRA för min smak. Men, som sagt, slutet är värt den sega inedningen. Det gjorde ont att se. Och "Rendition" var, ämnet till trots, mest bara ganska ointressant, man fick inte tycke för nån av karaktärerna och hela grundplotten kändes rätt platt och uttjatad av media (man från arabland hålls kvar av USA på väldigt lösa terroristmisstankar). Yawn.

"Battle for Haditha"

Så, till sist har jag även sett "Young Yakuza", en dokumentär om en ung kille som söker till sin lokala yakuzafirma. Sad to say så var filmen mest tråkig. Självklart får man inte se nåt smaskigt, självklart får man inte veta om några brutaliteter eller metoder. Det är mest bara vardagstristess, medlemmarna passar upp på sin boss som tror han är Cary Grant eller nån. :O Nä, yakuzan är nog mer intressant i spelfilmer, även om jag inte tvivlar på att de kan vara grymma IRL också, jag hoppas bara jag slipper uppleva det själv. :D

Ännu en anledning att avsky, del III - Bloodline

Okej. So the story continues, boys and girls.

Jag tog tjuren vid anus och ringde angående mobilen from hell i fredags. Därigenom började en lustiger dans: Jag ringer SonyEricsson och förklarar hur telefonen betett sig, de konstaterar på fem sekunder att det är en reklamation, och hänvisar mig till Tele 2. Jag ringer Tele 2, säger att jag vill göra en reklamation, och de säger att jag ska ringa till deras underleverantör Anovo. Anovo tar 20 spänn per samtal, men tjejen på Tele 2 säger att man kan anmäla sin reklamation på nätet direkt. Visst, om man har inloggningsuppgifter, that is. Så jag ringer, trots kostnaden. Någon lyfter på luren men svarar inte, jag antar att det är en receptionist som tar andra samtal först. Strax därefter börjar någon slå ett telefonnummer i mitt öra, varpå jag säger "Hallå?". Kvinnan i andra ändan säger "Oj, vad gjorde jag nu?" och LÄGGER PÅ LUREN. Jag tänker i mitt stilla (långsamt kokande) sinne "Betalade jag just tjugo spänn för att nån idiot skulle lägga på i örat på mig?".

Jag letar upp ett normalt telefonnummer till företaget, ringer igen, förklarar vad som just hände men får ändå höra av en mycket hård och omedkännande kvinna att de har ett annat nummer till supporten. Eftersom jag inte vill sitta med en icke-fungerande produkt som jag ändå måste betala för, så ringer jag suporten igen. Och går med på att betala tjugo bagis till. Kvinnan där förklarar att jag ska ringa till Tele 2 om jag vill reklamera. Jag börjar gissa att det kanske är MTV's Boiling Points jag är med i, det skulle förklara ett och annat. Jag förklarar att jag redan pratat med Tele 2 och att de hänvisat till Anovo. Hon envisas ändå, och vi lägger på.

Jag börjar om, med att ringa tillbaka till Tele 2. Tjejen jag nu får prata med är den första och hittills enda som är ursäktande och verkar inse att de behandlat mig som skit so far. Hon erkänner dessutom (TACK, fler människor inom servicejobb borde erkänna att de inte vet vad som är fel när de inte vet det, istället för att bara skicka vidare folk!) att hon inte kan lösa detta utan att hon ska skicka vidare ärendet till någon inom Tele 2 som kan hjälpa mig. Jag ska bli uppringd, förhoppningsvis dagen efter men annars på måndag.

Helgen går och ingen ringer. Idag ringer jag igen till Tele 2, får veta att johooo, de ringde dig igår men ingen svarade, du ska ringa till BrightPoint, vår underleverantör (hur många underleverantörer har de egentligen? Do they just make this up as they go along?). Hur, undrar jag för mig själv, skulle jag vet att jag skulle ringa denna underleverantör, när ingen ens klarat av att lämna ett meddelande om detta till mig? "Nähä, hon svarar inte, men då skriver vi här i vårt interna system att hon ska ringa det här numret så löser det sig. GU VA BRAG!"

Okej. So. Jag ringer till BrightPoint, kommer så pass långt att jag ska ange ett ordernummer som står på följesedeln som kom med skitmobilen som inte funkar. Fast det numret ska börja på ett. Mitt nummer börjar på fem. Då är det en annan underleverantör jag ska ringa. Jag börjar bli sugen på lithium. Jag ringer nästa företag, Chacom, där jag får förklarat att jag ska vända mig till, ta-daaa, TELE 2! Men kom igen, KOM MED NÅT NYTT, VETJA! Varför inte "Nej, du ska ringa Volvo"? Eller din syo-konsulent från högstadiet? Uday Hussein? Tjejen på Chacom har i alla fall guts nog att säga att "om de krånglar så kan de prata med mig, jag heter XXX." Så jag ringer tillbaka till Tele 2 och rabblar hela skiten igen. Kvinnan där är borta en lång stund, jag får lyssna på upbeat-versioner av kärlekslåtar under tiden. Till slut kommer hon tillbaka och säger att de som kan det här ska ringa mig, förhoppningsvis idag. Hmm, vänta lite, var har jag hört detta förut? Just ja, i fredags var det exakt samma visa, intressant!

Grab your partner by the throat! And back to the Madison!

Antal (en sammanställning gällande perioden 080201-080204 hittills):
Samtal: 10
Betalsamtal: 2
Företag: 5
Korrekta delar information som utlämnats angående mitt ärende: 0
Gånger jag velat koka allas huvuden och spetsa dem på pålar som avskräckande exempel: 76636
Gånger jag köpt teknik via nätet och den visat sig vara kass: 3
Gånger jag köpt teknik via nätet: 4
Gånger jag ska köpa teknik via nätet igen: 0