Ouch
Jag har, på egen inrådan, slutat äta de antidepressiva tabletterna en allmänläkare försåg mig med i början av hösten. Anledningarna är att jag gått upp i vikt (5-6 kilo är som rena fläskfesten i min underviktiga hej-jag-kan-inte-gå-upp-i-vikt-värld), började svettas som en galning samt fick jordens ballongmage av allt jag åt och drack, och ballongmage gör ganska ont dessutom. För att inte tala om den negativa psykiska effekt en viktuppgång i kombination med en närapå konstant vätskeansamling i kroppen leder till. So foxy. Således trappade jag ned på tabletterna, vilket gav mig stressiga drömmar till en början, och minskade på svettningarna och ballongmagen. Nu när jag slutat med dem helt kan jag inte begripa hur mycket de faktiskt gjorde för mig.
Jag har återfått mina insomningsvårigheter med råge; De var inte borta innan men var väldigt dämpade. Jag har även kommit tillbaka till min normalstatus som den var innan medicineringen, med en hjärna som bara inte går att stänga av - den mal och mal och oftast om nånting som inte spelar nån roll, nånting jag redan tänkt på men inte löst, eller nånting jag gjort fel eller dåligt som jag ältar i det oändliga och förebrår mig själv för, till absolut noll och ingen nytta. Värken, som alltid sitter i huvud och åtminstonde några ryggmuskler, har slagit till med en 200-kilos sandsäck och skriker högt och hjärtskärande non stop. Idag har det varit så skönt att jag fått svårt att andas då jag rört mig för mycket (då jag hängde tvätt, till exempel), för att det värker så mycket i varenda liten muskel i ryggen, plus en dundrande huvudvärk to top it off. Yum.
Således är kontentan: mer värk, sjukt svårt att somna, mer stress, spändhet, oro och ångest, vilket gör mig ännu tröttare non stop. Eller så kan man säga att jag mår som jag gjorde i oktober, igen. Sucks to be me, helt enkelt. Ändå känner jag att jag gjort rätt som avslutat medicineringen, de biverkningarna gick inte heller att leva med. Imorgon ska jag försöka få till en hastig telefontid med psykiatern och höra hennes åsikt om saken, samt självmant föreslå en annan medicin. För såhär kan jag inte gå omkring särskilt länge heller. Underbar kombo med ruggigt väder, 60 kronor att leva på, inget busskort och en pågående strid med Tele 2.
Men förutom det så är det, hur konstigt det än må låta, rätt bra. Det finns saker, människor, tillfällen som gör mig glad fortfarande. Don't cry for me Argentina, jag försöker att inte göra det själv åtminstonde. Återstår att se hur länge det håller i sig, dock.
Jag har återfått mina insomningsvårigheter med råge; De var inte borta innan men var väldigt dämpade. Jag har även kommit tillbaka till min normalstatus som den var innan medicineringen, med en hjärna som bara inte går att stänga av - den mal och mal och oftast om nånting som inte spelar nån roll, nånting jag redan tänkt på men inte löst, eller nånting jag gjort fel eller dåligt som jag ältar i det oändliga och förebrår mig själv för, till absolut noll och ingen nytta. Värken, som alltid sitter i huvud och åtminstonde några ryggmuskler, har slagit till med en 200-kilos sandsäck och skriker högt och hjärtskärande non stop. Idag har det varit så skönt att jag fått svårt att andas då jag rört mig för mycket (då jag hängde tvätt, till exempel), för att det värker så mycket i varenda liten muskel i ryggen, plus en dundrande huvudvärk to top it off. Yum.
Således är kontentan: mer värk, sjukt svårt att somna, mer stress, spändhet, oro och ångest, vilket gör mig ännu tröttare non stop. Eller så kan man säga att jag mår som jag gjorde i oktober, igen. Sucks to be me, helt enkelt. Ändå känner jag att jag gjort rätt som avslutat medicineringen, de biverkningarna gick inte heller att leva med. Imorgon ska jag försöka få till en hastig telefontid med psykiatern och höra hennes åsikt om saken, samt självmant föreslå en annan medicin. För såhär kan jag inte gå omkring särskilt länge heller. Underbar kombo med ruggigt väder, 60 kronor att leva på, inget busskort och en pågående strid med Tele 2.Men förutom det så är det, hur konstigt det än må låta, rätt bra. Det finns saker, människor, tillfällen som gör mig glad fortfarande. Don't cry for me Argentina, jag försöker att inte göra det själv åtminstonde. Återstår att se hur länge det håller i sig, dock.
Etiketter: Neg, Personligt, Sjukdom, Smärta
// Anna Nio kl 10.2.08
16 Åsikter
Usch. Jag har också lagt av med mina. Fast jag har inte berättat det för varken psykologen eller överläkaren på psyk ännu. Dom vill att jag ska äta men jag har testat två olika och jag hatar biverkningarna.
Hoppas du får någon som du känner fungerar för dig. Jag håller tillgodo med atarax både mot ångest och för sömn. Får visserligen världens "hangover" av dom, och lite mer detalejerade mardrömmar. Men jag sover och jag lever. Man får vara glad för det lilla. ;)
Helena: Vilka är det du provat? Kanske skulle skriva ned vilka folk brukar få biverkningar av mest så kan jag skippa att testa dem. :D
Tack, jag hoppas också jag hittar nåt som passar bättre, det är ju för jävla synd att biverkningarna var så radikala, när nu medicinen gjorde det den skulle riktigt bra i övrigt. Men jag antar det är lite som att hitta p-piller som passar en: man vet inte förrän man provat.
Ja, verkligen. Biverkningar är nog omöjliga att slippa, men de måste ju vara i hanterbara former ändå. Hoppas du också får må bättre snart, kramar.
...känner igen det där med en överaktiv hjärna, kan själv inte sluta tänka, älta och spela upp scener ur mitt liv för min inre syn igen och igen och igen....:(
Erik: Åh, vi är faktiskt släkt alltså? :O Du kanske skulle prova den här typen av medicin också? Den hjälpte ju, som sagt, ganska ordentligt mot stress-cirkel-tänkandet, jag insåg bara inte hur mycket.
Hmm... tänker nog försöka undvika psykofarmaka så länge det bara går! Bra karl reder sig själv heter det ju...:)
När jag slutade med cipramil(också på egen inrådan :D) så blev jag så yr att jag ramlade hela tiden, det var helt sjukt. Jag kunde alltså inte stå på benen alls :D
Men det gick över efter 2 veckor.
Men alltså, det hade nog räckt för dig att äta något vätskedrivande som komplement till de antidepressiva? Finns grejer på apoteket tror jag.
Självmedicinering är fina grejer :D
Marre: Jesus. :(
Nja, jag skulle ju fortsatt gå upp i vikt också, vilket jag faktiskt inte kan leva med det heller. Är dessutom väldigt hesitant till att greja med magen på egen inrådan, eftersom jag har min tarmsjukdom att tänka på också. Aldrig kan det vara enkelt! :P
Erik: Jag brukade också tänka så, men det gav mig ingenting i slutändan ändå. Bara du inte är för envis för att be om hjälp ifall du VERKLIGEN behöver det så är jag nöjd. :)
Ja men alltså viktuppgången var säkert bara vätska också. Speciellt om du börjat gå ner igen direkt efter att du slutat. Vore det fett skulle det inte försvinna bara för att du slutar med pillrena. Om du inte har bantat förståss?
Marre: Jag har inte gått ner nånting än. :( Man går upp i vikt för att aptiten ökar när man äter pillrena, tydligen. Bantat har jag inte gjort, jag tror inte på bantning och dessutom känns det jävligt sjukt att göra sånt när man är i min storlek också. Ska se om jag pallar träna lite så kanske jag blir av med kilona vad det lider. Alla som varit med om samma sak säger att de gått ned vikten igen efter de slutat, men jag vet inte hur lång tid det brukar ta å andra sidan.
Biverkningarna går inte att jämföra mellan individer, de varierar från person till person. De är även en dosfråga, oftast trappar man upp till en måldos (tar ca 3 v att få den effekten) och om man får en god effekt men för starka biverkningar kan man prova sänka dosen lite då biverkningarna är helt dosrelaterade.
Om du mest har svårt att somna och att bryta ångesttankar kan Atarax hjälpa bra, det är inget SSRI utan en gammal och därmed extremt välbeprövad antihistamin (allergimedicin) som man även kan ge till barn. Enda biverkningarna Atarax brukar ge är trötthet (under det att den har effekt) samt muntorrhet.
Hur som helst, om du blev hjälpt av SSRI tycker jag att det verkar smart att inte ge upp hela medicinbiten due to biverkningar, prova runt, de flesta hittar ett preparat med acceptabla biverkningar ställt mot effekten.
Lycka till!
Mården: Jo, jag förstår att det är olika för alla, vil väl mest ha åsikter om de olika medicinerna från folk som provat. Användarrecensioner, if you will. :)
Ska ta upp Atarax med psykiatern också, tack för inputen. Ska även fråga henne om SNRI kontra SSRI. Som jag förstått det så kan SNRI som innehåller duloxetin vara bra mot kroppslig värk som uppkommer genom psykiska påfrestningar, samtidigt som det är serotoninåterupptagande (och även noradrenalinåterupptagande, dock vet jag inte vad noradrenalin är) = min rävsax exactly.
Nej precis, jag har ju insett att det hjälpte men just den här medicinen var inte hundra för mig, så jag vill prova nåt liknande istället. Det är väl som när man försökte hitta rätt p-piller, man får prova en del tills man hittar nåt som passar. :)
Fy fan vad trist det är med alla dessa mediciner som påstås vara SÅ jävla bra, men som ofta medelst biverkningarna förstärker alla symptom och problem som medicinerna är till för att dämpa och kanske t.o.m. radera.
Får jag fråga vilket läkemedel du åt som gav dig alla dessa vidriga biverkningar? Jag har fått pröva så jävla många olika antidepressiva, ångestdämpande, lugnande och allsköns posttraumatiska mediciner att jag tappat räkningen... dock har i princip alla givit mig biverkningarna som du tar upp: viktuppgång, väldiga magproblem, sömnsvårigheter och ständiga mardrömmar [det hör väl iofs ihop med min sömnapné]. Jag har i alla fall återgått till gamla hederliga Zoloft [tror att det heter Sertralin] nu dock. Har ätit det regelbundet - med vissa "pauser" då jag i några månader fått äta andra mediciner, allt från olika SSRI-preparat som Cipramil och antidepressivum som Remeron, lugnande som Theralen och Atarax, ångestdämpande som Stesolid, Sobril och Oxascand, samt ett gäng av de gamla psykmedicinerna [t.ex. Tryptizol] som användes flitigt innan "lyckopillerna" lanserades... De allra flesta medicinerna jag prövat har varit direkt kontraproduktiva, jag har mått riktigt jävla pissuselt av dem, gått typ 10 kg på två månader, sabbat min redan trasiga mage än mer och blivit allmänt trög och korkad.
Nu äter jag full dos av Zoloft [200 mg/dag] och känner inga speciella biverkningar av dem, tror jag i alla fall, hela kroppen och psyket är ju uppknullat så det är svårt att spåra skiten. Men jag rekommenderar i alla fall Zoloft / Sertralin som antidepressivt medel då det t.ex. INTE leder till ökad aptit eller viktökning.
Som sömnmedel, om du behöver det, föredrar jag Stilnoct - det är en insomningstablett som tyvärr är vanebildande, men som är snabbverkande och oftast väldigt bra - tillsammans med den icke vanebildande SÖMNtabletten Propavan. Även Atarax kan fungera som komplement. Tyvärr blir i alla fall jag rätt trött dagen efter jag tagit Propavan och/eller Atarax, men de gör i alla fall att jag oftast får sova några timmar. Muntorrhet kommer man inte undan, alla mina painkillers och andra mediciner som ej är psykmedikamenter gör mig helt ökentorr i käften och har gett mig en tandläkarräkning på knappa fem tusen spänn [vågar inte gå dit igen]. Men jag tror inte mardrömmarna jag har kan härledas till medikamenten, då jag så långt jag kan minnas enkom har drömt mardrömmar och i princip alltid kommit ihåg vad jag drömt när jag vaknat [svettig, skakande, livrädd och med andnöd]. :(
Usch, jag har ett neuroleptikum nu som komplettering till SSRI-medicinen [Zoloft] och det lugnande bensopreparatet Stesolid, allt för att få ner min konsumtion av det sistnämnda preparatet. Det är jävligt jobbigt att bli torsk på benso, man kan inte bara lägga av med det heller utan utsättningen bör ske under en LÅNG tid, så jag önskar att du slipper använda dig av dessa preparat. Tyvärr är mitt neuroleptika [med det helt absurda namnet Lyrica] en av dessa mediciner som gör att man [oftast] går upp i vikt [har trots att jag börjat träna regelbundet gått upp 7-8 kg på en jävla månad, men jag skall till Überläkaren på torsdag och skall diskutera det skräpet med henne då]. Det är märkligt med viktuppgången, inte minst med tanke på hur lite jag äter [vilket iofs inte är bra heller för förbränningen, lite och ofta är bästa metoden för att hålla igång förbränningen, men jag har ju fan ingen aptit], den verkar sätta ner ämnesomsättningen ordentligt. Men den gör att jag mår bättre och känner mig lugnare och mindre deprimerad annars, fast viktökningen och vissa ytterligare magproblem tar ju udden av de positiva egenskaperna.
Puh. Jättejobbigt det här, raring. Vet inte om jag gav dig några råd eller om jag bara svamlade om mig själv. Hur som helst hoppas jag att du kan få lite medvind snarast, det förtjänar du! Och om så sker kan du gärna få skicka en liten artificiell bris till undertecknad, hehe. :D
Sköt om dig. P & K.
Din partner in crime,
//A.
Hmmm, jag glömde att skriva att man kan få nedsatt sexualdrift av Sertralin/Zoloft, det är i alla fall en biverkning jag känner av, inte för att det är något som stör mig i mitt frigida leverne, haha.
Och visst, under insättningen [första tre veckorna] kan det tyvärr dyka upp lite otrevliga biverkningar, som med alla antidepressiva preparat. Tror att svettningar och hjärtklappning var det jag mest upplevde, var ju sååå länge sedan jag satte in medicinen. Men jag hoppas att du - om du nu får någon sådan medicin - orkar härda ut.
Jaja, det blev ett ytterst sent "P.S." så här under spöktimmarna. Natti, natti.
Försök att inte ta mer antidepresiva det gör dig bara passiv & tro mig du skadar ditt inre även om läkare iblan kan säga att det kan fungerar olika person till person. Skit snack! Frisk luft, kärlek samt god kost kommer få dig att sova som en stock!
Simma Lugnt!/ En medmänniska
MesterO: Eftersom det här inlägget är över ett år gammalt är saken inte lägre aktuell, och innebörden i inlägget var dessutom att jag slutat med dem, för att jag inte trivdes med den påverkan de hade på mig. Men tack för omtanken!
Skicka en kommentar
<< Home