GFF '08
Festivalens bästa film var "Things We Lost in the Fire". Jag blev faktiskt väldigt gripen av den, trots att jag brukar hata filmer som beskrivs just så. Men den var så sparsmakad känslomässigt, och samtidigt relativt rak och ren - inga överdrivna oscars-brandtal trots det allvarliga ämnet - och karaktärer som inte bara är Goda eller Onda, vilket är något jag verkligen gillar. Högt i topp ligger även "Lars and the Real Girl", som var rent ut sagt ljuvlig. Golden boy Gosling knäcker igen och jag önskar att han fått en Bästa Manliga-nominering för rollen som Lars, enstöringen som köper en RealDoll och presenterar som sin flickvän för hela byn. :D
"Lars and the Real Girl"
Tre stycken filmer får varsin fyra i betyg. De är helt olika varandra men samtliga mycket bra: en belgisk film om aspbergers, onlinespel och mobbing ("Ben X"), en kinesisk komedi om svårigheterna med liktransportering ("Getting Home") och en dansk lågmäld, psykologisk thriller ("Echo") av Morgenthaler (som tidigare gjort fabulösa animerade våldseposet "Princess" och även tecknar Wulffmorgenthaler-stripparna). Takashi Miike, som alltid hittar på det konstigaste som finns ("Visitor Q", "Ichi the Killer"), har gjort en japansk spaghettivästern (!) vid namn "Sukiyaki Western Django", och det var jag givetvis tvungen att spana in. Well, Det är VÄLDIGT svårt att höra vad japaner som pratar släpig western-engelska säger, I must say, så jag tror den är mycket bättre med textning än utan. Det svårbegripliga i dialogerna gjorde att den kändes lite lång och ganska seg efter ett tag, men koolheten i den gör den ändå rätt fet. Inledningsscenen med Quentin Tarantino är en av de bästa öppningarna nånsin, dessutom. :D
"Sukiyaki Western Django"
"Itty Bitty Titty Committee" är nåt så ovanligt som en komedi om radikalfeminister. Som faktiskt är rätt rolig. En del skådespeleri var ganska beklämmande, och extrem fulhet i lite effekter drar ned betyget, men klart sevärd var den åtminstonde. Filmatiseringen av "Låt Den Rätte Komma In" blev jag besviken på. Har man inte läst boken kan man inte få ut mycket av den, i mina ögon. Och har man läst boken saknar man så otroligt mycket som inte kommer fram i filmen alls, eller väldigt lite. Men det kändes ju som ett dödsdömt projekt att försöka filmatisera en sån bok, i synnerhet i Sverige (inte det koolaste filmlandet precis). Den får en trea ändå, för att skådespeleriet faktiskt är ovanligt bra, i synnerhet av de huvudrollsinnehavande barnen, och för att det trots allt var ett gott försök att filmatisera boken.
"Itty Bitty Titty Committee"
Mitt omedvetna tema för festivalen blev visst Irakkriget, då jag sett inte mindre än tre filmer som på olika sätt behandlar ämnet. En dokumentär ("No End In Sight") står för det bästa inom klicken. Väldigt intressant och inte lika trasslig som den typen av dokumentärer tenderar att bli - det är väldigt lätt att gå vilse helt i befattningar, politiker, instanser, ordrar och ordbajseri. Även denna dokumentär bygger på att man bör ha ett hum om kriget och konflikterna från början, men även med de ytterst begränsade kunskaper jag besitter så kände jag att jag fick ut ganska mycket av den information som delgavs mig. Spelfilmen "Battle for Haditha" var enormt bra den sista halvtimmen men synnerligen träsmakande den första timmen, vilket ger ett splittrat slutresultat. En del repliker, i synnerhet de som fälls av bombmännen i fråga kändes dessutom väldigt NU SKA VI GE ETT BUDSKAP HÄRA för min smak. Men, som sagt, slutet är värt den sega inedningen. Det gjorde ont att se. Och "Rendition" var, ämnet till trots, mest bara ganska ointressant, man fick inte tycke för nån av karaktärerna och hela grundplotten kändes rätt platt och uttjatad av media (man från arabland hålls kvar av USA på väldigt lösa terroristmisstankar). Yawn.
"Battle for Haditha"
Så, till sist har jag även sett "Young Yakuza", en dokumentär om en ung kille som söker till sin lokala yakuzafirma. Sad to say så var filmen mest tråkig. Självklart får man inte se nåt smaskigt, självklart får man inte veta om några brutaliteter eller metoder. Det är mest bara vardagstristess, medlemmarna passar upp på sin boss som tror han är Cary Grant eller nån. :O Nä, yakuzan är nog mer intressant i spelfilmer, även om jag inte tvivlar på att de kan vara grymma IRL också, jag hoppas bara jag slipper uppleva det själv. :D
"Lars and the Real Girl"Tre stycken filmer får varsin fyra i betyg. De är helt olika varandra men samtliga mycket bra: en belgisk film om aspbergers, onlinespel och mobbing ("Ben X"), en kinesisk komedi om svårigheterna med liktransportering ("Getting Home") och en dansk lågmäld, psykologisk thriller ("Echo") av Morgenthaler (som tidigare gjort fabulösa animerade våldseposet "Princess" och även tecknar Wulffmorgenthaler-stripparna). Takashi Miike, som alltid hittar på det konstigaste som finns ("Visitor Q", "Ichi the Killer"), har gjort en japansk spaghettivästern (!) vid namn "Sukiyaki Western Django", och det var jag givetvis tvungen att spana in. Well, Det är VÄLDIGT svårt att höra vad japaner som pratar släpig western-engelska säger, I must say, så jag tror den är mycket bättre med textning än utan. Det svårbegripliga i dialogerna gjorde att den kändes lite lång och ganska seg efter ett tag, men koolheten i den gör den ändå rätt fet. Inledningsscenen med Quentin Tarantino är en av de bästa öppningarna nånsin, dessutom. :D
"Sukiyaki Western Django""Itty Bitty Titty Committee" är nåt så ovanligt som en komedi om radikalfeminister. Som faktiskt är rätt rolig. En del skådespeleri var ganska beklämmande, och extrem fulhet i lite effekter drar ned betyget, men klart sevärd var den åtminstonde. Filmatiseringen av "Låt Den Rätte Komma In" blev jag besviken på. Har man inte läst boken kan man inte få ut mycket av den, i mina ögon. Och har man läst boken saknar man så otroligt mycket som inte kommer fram i filmen alls, eller väldigt lite. Men det kändes ju som ett dödsdömt projekt att försöka filmatisera en sån bok, i synnerhet i Sverige (inte det koolaste filmlandet precis). Den får en trea ändå, för att skådespeleriet faktiskt är ovanligt bra, i synnerhet av de huvudrollsinnehavande barnen, och för att det trots allt var ett gott försök att filmatisera boken.
"Itty Bitty Titty Committee"Mitt omedvetna tema för festivalen blev visst Irakkriget, då jag sett inte mindre än tre filmer som på olika sätt behandlar ämnet. En dokumentär ("No End In Sight") står för det bästa inom klicken. Väldigt intressant och inte lika trasslig som den typen av dokumentärer tenderar att bli - det är väldigt lätt att gå vilse helt i befattningar, politiker, instanser, ordrar och ordbajseri. Även denna dokumentär bygger på att man bör ha ett hum om kriget och konflikterna från början, men även med de ytterst begränsade kunskaper jag besitter så kände jag att jag fick ut ganska mycket av den information som delgavs mig. Spelfilmen "Battle for Haditha" var enormt bra den sista halvtimmen men synnerligen träsmakande den första timmen, vilket ger ett splittrat slutresultat. En del repliker, i synnerhet de som fälls av bombmännen i fråga kändes dessutom väldigt NU SKA VI GE ETT BUDSKAP HÄRA för min smak. Men, som sagt, slutet är värt den sega inedningen. Det gjorde ont att se. Och "Rendition" var, ämnet till trots, mest bara ganska ointressant, man fick inte tycke för nån av karaktärerna och hela grundplotten kändes rätt platt och uttjatad av media (man från arabland hålls kvar av USA på väldigt lösa terroristmisstankar). Yawn.
"Battle for Haditha"Så, till sist har jag även sett "Young Yakuza", en dokumentär om en ung kille som söker till sin lokala yakuzafirma. Sad to say så var filmen mest tråkig. Självklart får man inte se nåt smaskigt, självklart får man inte veta om några brutaliteter eller metoder. Det är mest bara vardagstristess, medlemmarna passar upp på sin boss som tror han är Cary Grant eller nån. :O Nä, yakuzan är nog mer intressant i spelfilmer, även om jag inte tvivlar på att de kan vara grymma IRL också, jag hoppas bara jag slipper uppleva det själv. :D
// Anna Nio kl 6.2.08
6 Åsikter
Jag håller med dig ang dom filmer jag också såg, dvs Ben X, Getting Home, Sukiyaki Western Django och Låt den rätte komma in.
Men den film jag tänkt på mest efteråt är faktiskt lågbudget-dokumentären Donkey in Lahore, en australiensisk gothare som vill gifta sig med en ung Pakistansk flicka. Den rörde mig otroligt mkt(gay!!11).
Martin: Aha, roligt att vi tyckte liknande då. :)
Åh, den var så bra (gay) alltså? Den var ju med i mitt första utkast till filmerna som verkade intressanta, men det fick inte plats med fler filmer i budgeten tyvärr. Ska se om den går att hitta på nätet kanske. :)
Things we lost in the fire - det är ju såklart för att det är Susanne Bier som gjort den! ;) :D Jag måste se den...
Sabina: Är inget direkt Bier-fan själv, men väl sevärd är den hur som helst. :)
åh ryan gosling, denna gigant bland giganter! <3 jag älskar att han ständigt väljer skruvade projekt - den här med real dollen vinner ju priset :D den måste jag se!
ledsen att höra att Låt Den Rätte Komma In inte höll måttet enligt dig. i take it att du läst boken? eller? det är konstigt, för den har ju i övrigt fått väldigt bra kritik vad jag hittills läst om den, i filmfestivalen i Rotterdam (tror jag det var) röstades den tex fram bland publikens favoriter.
Paddan: Ja, se den, den kommer säkert på vanlig bio snart, är ju Oscarsnominerad för bästa manus och allt. :)
Ja, självklart, annars kunde jag ju inte veta att jag saknade massor från boken. ;) Men åsikterna går isär, har hört folk som älskade den, och som läst boken innan också. Du får helt enkelt se själv och avgöra. :)
Skicka en kommentar
<< Home