Ännu en anledning att avsky - First blood
Jag hatar mobiloperatörer, eller operatörer i allmänhet rent av (lika bra att bre på tjockt med hatet). Let me explain to you:
Jag hade Telia, men ville byta till Tele2, samt få en ny mobil från de sistnämnda. Jag ringde Tele2 för att beställa nummerportering, talade tydligt om när det gamla abonnemanget löpte ut. Ändå får jag ett sms runt två veckor före det gamla abonnemanget gått ut, där det står att min portering ej godkänts. NÄHÄ?
Funderar på om de självmant kommer förstå att de ska försöka igen, efter det datum jag angett minst tre gånger, men bestämmer mig för att inte ta något för givet, då jag av erfarenhet vet att det är totalt fruktlöst att räkna med att företagen (i synnerhet de mobila) har personal med en gemensam IQ över 87, samt att dessa känner något som helst ansvar för att kunderna får det de vill ha. Så jag ringer till Tele2 igen för att påtala the error of their ways, efter att den gamla bindningstiden löpt ut. De hade såklart inte tänkt sig att försöka igen. Förrän jag ringde och sa åt dem att göra det.
Anyway, Telias terrorregim tar slut, och numret porteras. Jag får ett nytt simkort från Tele2 med posten och sitter således bara och väntar på den nya telefonen. Funderar på att ringa direkt men bestämmer mig för att det nog tar lite mer tid att skicka den, eller nåt. Jag försöker vara en tålmodig kund, när jag egentligen bara är en idiot. Telefonen kommer inte. Ett par dagar till går, och den kommer fortfarande inte. Jag har nu en styck gammal mobil som är låst till Telia och därigenom obrukbar för samtal eller sms, ett styck nytt simkort som går utmärkt att ringa med om jag bara hade en telefon att sätta det i. Moment 22 skrattar mig i ansiktet, "we meet again, you fool, you will never escape me", bullrar momentet hånfullt.
Jag lånar Ellas mobil en eftermiddag då hon är här, för att ringa till Tele2. Killen i kundtjänsten förstår inte alls vad som hänt. Han säger att han måste prata med underleverantören, som har hand om att skicka ut mobilerna till offren/kunderna. "Tyvärr stänger de klockan sex", säger han. Jag tittar på klockan, den är 18.03. Jag har under samtalets gång påtalat att jag på grund av deras inkompetens inte har någon telefon att ringa med, ändå säger kundtjänstapan att jag får ringa igen på måndag (han har mage att låta lite hurtig också). Jag undrar förstås om han inte bara kan skriva upp ärendet så kan någon titta på det på måndag, utan att jag måste ringa igen, men det klarar de förstås inte av, det vore ju faktiskt att HJÄLPA TILL (unheard of). Sedan frågar om vi inte kan sköta detta via mail, och får svaret att de bara kan maila INTERNT. Det är nu jag återigen börjar tro att jag är med i Dolda Kameran - som en fast programpunkt i återkommande sketcher, till glädje för tusentals japaner eller nåt - som jag så många gånger i mitt liv misstänkt.
På måndagen får jag låna en mobil av min ena inneboende, står i kö i tio minuter och får sedan börja om med hela ärendet. Tjejen jag pratar med är borta länge och väl, och förklarar sedan att det muntliga avtal jag gjort med dem, som spelades in då jag ringde första gången och beställde hela klabbet, hade gått sönder nånstans i mitten av ljudfilen. Således har ingen orkat lyssna klart för att höra att jag skulle ha en bindningstid på 18 månader och en TELEFON också. Oh, the humanity. Hon förklarar också att det är två veckors leveranstid på telefonerna. Jag känner hur mycket jag önskar mig en atombomb. Jag tvingar henne att erbjuda mig hundra bagis i samtalspott som plåtser på såren och sedan lägger vi på.
Det börjar bli dags att ringa och kolla vad de kan ha hittat på för djävulskap igen, misstänker jag, för jag verkar få se mig om i månen efter en ny telefon i alla fall. Garanterat är ju att de där hundra kronorna kommer vara bortglömda åtminstonde. Mitt förhållande med Tele2 börjar synnerligen illa, om jag kunde skulle jag göra slut med en gång för att slippa smärtan som kommer komma senare, då jag måste traggla med mobiler och simkort och kundtjänst igen, no doubt.
Men tack gode gud att folk inte kastar sina gamla mobiler, så nu har jag en lånelur från Far tills vidare, en lastgammal Siemens, men den går att ringa från, till och att smsa med. Halleluja. Värt att tillägga är att då jag bytte från TeleSnor till Felia gången innan detta byte, så gick precis allt som kunde, fel. Då också. TeleHor skickade saldobesked till mig i sex månader efter att jag avslutat mitt görande med dem. Det var över hundra (!) personer i kö då man försökte ringa, och jag skrev arga mail med caps lock där jag bad dem äta bajs till slut. Ska det behöva vara så?
Jag hade Telia, men ville byta till Tele2, samt få en ny mobil från de sistnämnda. Jag ringde Tele2 för att beställa nummerportering, talade tydligt om när det gamla abonnemanget löpte ut. Ändå får jag ett sms runt två veckor före det gamla abonnemanget gått ut, där det står att min portering ej godkänts. NÄHÄ?
Funderar på om de självmant kommer förstå att de ska försöka igen, efter det datum jag angett minst tre gånger, men bestämmer mig för att inte ta något för givet, då jag av erfarenhet vet att det är totalt fruktlöst att räkna med att företagen (i synnerhet de mobila) har personal med en gemensam IQ över 87, samt att dessa känner något som helst ansvar för att kunderna får det de vill ha. Så jag ringer till Tele2 igen för att påtala the error of their ways, efter att den gamla bindningstiden löpt ut. De hade såklart inte tänkt sig att försöka igen. Förrän jag ringde och sa åt dem att göra det.
Anyway, Telias terrorregim tar slut, och numret porteras. Jag får ett nytt simkort från Tele2 med posten och sitter således bara och väntar på den nya telefonen. Funderar på att ringa direkt men bestämmer mig för att det nog tar lite mer tid att skicka den, eller nåt. Jag försöker vara en tålmodig kund, när jag egentligen bara är en idiot. Telefonen kommer inte. Ett par dagar till går, och den kommer fortfarande inte. Jag har nu en styck gammal mobil som är låst till Telia och därigenom obrukbar för samtal eller sms, ett styck nytt simkort som går utmärkt att ringa med om jag bara hade en telefon att sätta det i. Moment 22 skrattar mig i ansiktet, "we meet again, you fool, you will never escape me", bullrar momentet hånfullt.
Jag lånar Ellas mobil en eftermiddag då hon är här, för att ringa till Tele2. Killen i kundtjänsten förstår inte alls vad som hänt. Han säger att han måste prata med underleverantören, som har hand om att skicka ut mobilerna till offren/kunderna. "Tyvärr stänger de klockan sex", säger han. Jag tittar på klockan, den är 18.03. Jag har under samtalets gång påtalat att jag på grund av deras inkompetens inte har någon telefon att ringa med, ändå säger kundtjänstapan att jag får ringa igen på måndag (han har mage att låta lite hurtig också). Jag undrar förstås om han inte bara kan skriva upp ärendet så kan någon titta på det på måndag, utan att jag måste ringa igen, men det klarar de förstås inte av, det vore ju faktiskt att HJÄLPA TILL (unheard of). Sedan frågar om vi inte kan sköta detta via mail, och får svaret att de bara kan maila INTERNT. Det är nu jag återigen börjar tro att jag är med i Dolda Kameran - som en fast programpunkt i återkommande sketcher, till glädje för tusentals japaner eller nåt - som jag så många gånger i mitt liv misstänkt.
På måndagen får jag låna en mobil av min ena inneboende, står i kö i tio minuter och får sedan börja om med hela ärendet. Tjejen jag pratar med är borta länge och väl, och förklarar sedan att det muntliga avtal jag gjort med dem, som spelades in då jag ringde första gången och beställde hela klabbet, hade gått sönder nånstans i mitten av ljudfilen. Således har ingen orkat lyssna klart för att höra att jag skulle ha en bindningstid på 18 månader och en TELEFON också. Oh, the humanity. Hon förklarar också att det är två veckors leveranstid på telefonerna. Jag känner hur mycket jag önskar mig en atombomb. Jag tvingar henne att erbjuda mig hundra bagis i samtalspott som plåtser på såren och sedan lägger vi på.
Det börjar bli dags att ringa och kolla vad de kan ha hittat på för djävulskap igen, misstänker jag, för jag verkar få se mig om i månen efter en ny telefon i alla fall. Garanterat är ju att de där hundra kronorna kommer vara bortglömda åtminstonde. Mitt förhållande med Tele2 börjar synnerligen illa, om jag kunde skulle jag göra slut med en gång för att slippa smärtan som kommer komma senare, då jag måste traggla med mobiler och simkort och kundtjänst igen, no doubt.
Men tack gode gud att folk inte kastar sina gamla mobiler, så nu har jag en lånelur från Far tills vidare, en lastgammal Siemens, men den går att ringa från, till och att smsa med. Halleluja. Värt att tillägga är att då jag bytte från TeleSnor till Felia gången innan detta byte, så gick precis allt som kunde, fel. Då också. TeleHor skickade saldobesked till mig i sex månader efter att jag avslutat mitt görande med dem. Det var över hundra (!) personer i kö då man försökte ringa, och jag skrev arga mail med caps lock där jag bad dem äta bajs till slut. Ska det behöva vara så?
// Anna Nio kl 29.1.08
7 Åsikter
AHHHHHHHHHHHH!!! TEH HATEZ!!!
Vi är sisters in mobbe-hat, du och jag! Kill 'em all!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vill du ringa billigare.... SKRIK! :D
Marre: W00t? Man undrar ju om de hittar på hyss för att göra det jobbigare för alla inblandade, eller om de faktiskt är så rasande puckade som de ger sken av att vara. :(
Erik: Ska fan börja med det, samt Ponnyexpressen!
Jag har upplevt samma sak. Skulle byta från 3 till Comviq (Tele2). Jag fick ringa dem 5 gånger, faxa dem ett kvitto 2 ggr (på min egen bekostnad såklart, 10 kr/faxet på bibblan) och förklara hela mitt ärende varje gång innan jag väl fick ett jävla abonnemang. Fast jag fick inte det jag från början hade köpt. Och jag gick miste om att få 700 rabatt på en telefon, som jag skulle fått om jag samtidigt tecknade abonnemang med comviq, eftersom jag TRODDE att jag redan hade ett abonnemang. Vilket jag alltså inte hade förrän långt senare.
Och precis som du skriver om så har ju Tele2 bara vunnit på det eftersom man av ren utmattning inte orkar eller vågar byta för att straffa dem.
De i kundtjänsten var alltid snälla och gav ett bra bemötande men uppenbarligen hände liksom INGENTING när man lagt på luren. Jag har själv jobbat i ett Call center med massa kundkontakt och jag vet att kommunikationerna inte alltid är perfekta, men att behöva ringa 5 gånger?! De borde väl kunna logga ens ärende på ens personnummer eller nåt! Lägga in små larm som piper för att påminna dem om att nu ska ni göra nåt, om inte samma person jobbar alla dagar. Det vore bra.
Gisela: Åh, the nightmare! Ja, jag fattar uppriktigt inte heller hur man kan sköta ett företag så otroligt illa som praktiskt taget alla mobiloperatörer verkar göra. Självklart är det inte en enskild medlem ur personalen jag är förbannad på heller (har jobbat i butik på på support så jag vill inte skälla ut folk i såna sitsar om jag inte kokar över fullkomligt), utan deras policy och kommunikationsbrister.
Skicka en kommentar
<< Home