Årets första klarhet

Ända sen jag blev sjukskriven först har jag haft mer tid än vanligt, och mer fog än vanligt, att rannsaka mig själv. Jag har under andra halvan av 2007 haft fler aha-upplevelser än alla år fram tills dess sammanlagt, skulle jag vilja drista mig att säga (och vem ska ifrågasätta mig? Nä, just det, då har jag rätt. God I love that feeling.).

Trenden verkar fortsätta in på 2008, då jag in the light of recent events har insett att jag inte har en susning om vad jag vill ha här i livet. Det kan låta enkelt, eller självklart, eller applicerbart på vem som helst. Det tar jag inget ansvar för, jag vet bara att det slagit mig som ett tectonic plate-movement i mellangärdet de senaste dagarna.

Att jag inte vet vad jag vill karriärmässigt har jag redan vetat länge, och det har också besvärat mig i evigheter, och detsamma kan sägas rörande fritidsaktiviteter. Jag har förmågan att se i stort sett vilket yrkesval som helst i ett positivt ljus och brukar tänka att: "Jag vet ju inte alls vad jag vill göra, kanske är det här just den rätta platsen för mig? Lika bra att prova!" Sen kommer förstås all skit fram ganska snart, och jag ser att det inte passar mig över huvud taget, undrar hur jag nånsin kunnat tänka att det skulle kunna fungera.

Men nu inser jag att jag gjort detsamma även i relationer; Jag har hoppat på vagnar som känts bra utan att hålla huvudet kallt och fundera på VARFÖR det känns bra, tidigare. Så sent som för ett par dagar sedan yttrade jag orden "Om nåt känns bra och det inte är till skada för mig så brukar jag inte fundera på varför det känns bra, jag går bara med känslan och det besvärar mig inte". Och nu känner jag alltså annorlunda, eftersom jag först nu gått in och vänt på saken så att jag ser den i ljuset av resten av mitt liv. Först nu har jag haft insikten att göra det. Ibland undrar man om man är lite dum som inte ser sånt här med en gång, när det ligger in plain sight iklätt neonfärger, i stort sett. Men jag antar att det finns a time and a place for everything, kanske har det med åldern att göra, kanske med skiftningar inom en själv, kanske är det på grund av vad som händer i ens liv och vilka man möter. Eller lite av varje. Huvudsaken är att jag kommit på det, och att jag nu ska försöka förbättra saken, inom alla områden.

Frågan är bara: hur? Jag känner för att dra iväg nånstans, var som helst, och resa vidare vart jag än känner för, så länge jag har lust, för att få en känsla för vad och vem jag vill ha. Egentligen. Ska bara lösa problemet med energin som inte räcker till först också. All in due time, antar jag. All in due time.

2008 ska bli året då jag återuppfinner mig själv och hittar kärnan till allt gott och ont. It will.