Tanzen mit muzik

VEM VET?
Jag vet en del, men långt ifrån allt. Jag tror ingen vet allt, men visheten kommer ofta med åren, så om tio år hoppas jag att jag vet allt jag vet nu, plus oändligt mycket mer.

FRÄMLING, VAD DÖLJER DU FÖR MIG?
Mitt innersta, min naturliga hårfärg, mina privata kroppsdelar och hur jag egentligen mår.

VEM KAN SEGLA FÖRUTAN VIND?
Den som är förutseende och har en motor på båten. Eller ett gäng slavar som kan ro.

SKA VI GÅ HEM TILL MIG ELLER HEM TILL DIG?
Jag går hem till mig och ligger med min kille, så kan du gå och dö, slemmo.

VARFÖR FÅR JAG INTE PÅ MIG DINA BLÅJEANS?
Säkert för att du är för fet. :D

VEM SKA JAG TRO PÅ?
Dig själv, och om du behöver något mer: det som gör allt begripligt för dig.

NU ÄR DET VÄL REVOLUTION PÅ GÅNG?
Det hoppas jag verkligen!

VAD HAR DU I FICKAN, JAN?
En rullad affisch eller kanske pain riche eller Tarzans lian? Förut hade jag en skruv i fickan, nu, ingenting.

HUR E D MÖJLIGT?
Det frågar jag mig fan gång på gång också. Man baxnar över dumheten och idiotbyråkratin som omgärdar en.

VART TOG ALLA VILDA KVINNOR VÄGEN?
De shoppar på Rodeo Drive, baby.

VAR ÄR VARGEN DU TRODDE VAR DÖD?
Snart bara i historieböckerna över utdöda arter, gissar jag på. :(

VEM ÄR DU, VEM ÄR JAG?
Jag är Anna, varken mer eller mindre. Du är ett tidsfördriv ("Bara ett vanligt jävla knull")!

VEM TÄNDER STJÄRNORNA?
Big Bang!

E' DE' DET HÄR DU KALLAR KÄRLEK?
Det är det bannemig!

VILL NI SE EN STJÄRNA?
Hemskt gärna, men en sån i himlen, inte en sån som tjänar onödigt mycket pengar på att göra nästan ingenting.

-87, -87. VART HAR DU TAGIT VÄGEN NU?
Ja, var? Åh, så mycket som var bra på 80-talet: kläderna var ballare, filmerna var roligare, skådespelarna såg fortfarande riktiga ut (okej, inte riktigt alla), frisyrerna var fantastiska, musiken ÄGDE och allt kändes allmänt tryggare och snällare.

---

How many roads must a man walk down?
De kommer aldrig ta slut, den sista vägen man måste gå är den man går mot döden. Sen får man vila, hoppas jag.

How many licks does it take?
Men usch.

How deep is your love?
Den blir djupare för varje dag, helt magiskt.

How am I supposed to live without you?
Det är förstås helt omöjligt, men lycka till! :D

Who's that girl?
En egensinnig, färgsprakande, allmänbildad jänta med lite åldersnoja och trasiga batterier.

Who put the bomp?
En smart jävel, heja musiken och rytmen och dansen!

Who killed the cheerleader?
Jag kan tänka mig att ställa upp.

Where were you last night?
På Ekerö och i Blackeberg på dagen, för att hämta gardiner och filmer och stuff ur mina lådor. På kvällen var jag hemma och hade det allmänt jävligt bra.

Are we not men?
No, we are Devo!

Should I stay or should I go?
För stunden: stanna, men så snart jag är stabil nog: gå långt, långt bort med lyckan i bröstet.

Hello, is it me you're looking for?
Näpp, jag behöver inte leta efter nån, inte när jag har världens bästa man på armslängds avstånd.

Did you happend to see the most beautiful girl in the world?
Ja, hon heter Ålen.

Have you ever really loved a woman?
Ja, hon heter Ålen. <3

Do they know it's christmas?
Men det är ju midsommar? :D

Röda rummet

För ganska länge sen skrev jag ett inlägg om vänskap, om hur det är väldigt begränsad tillgång till mitt hjärta, att jag inte släpper folk inpå livet vidare lätt. Nyligen har jag insett att det inte ens var så enkelt.

Det finns nämligen ytterligare en kammare innanför den glittrande VIP-salongen, en liten, liten dörr, som den Alice hittar i Underlandet, så liten att jag inte ens sett den själv förrän nyss. Den dolda lilla dörren leder till ett rum, ett litet men bekvämt rum, där allt är lugnt och skönt. Det finns en stor säng med snirklig, rostbefläckad sängram, en stor, välsutten fåtölj, nötta men älskade, vävda medaljongtapeter pryder väggarna, och där finns ett snedtak med ett stort fönster som vetter mot himlen. Fönstret är alltid öppet och det är alltid en skön doft av vår i rummet. Överallt finns miljoner gamla läderinbundna böcker, en öppen spis, och där står en oljelampa bredvid sängen.

Att jag inte visste om det här rummet var inte bara förvånande, men dessutom märkligt, då jag ser att det är tydligt bebott och dessutom väldigt väldigt tryggt och skönt. Ett sånt där rum man kan leva ett helt liv i. Men inte vilket liv som helst, utan mitt. Jag har varit så bra på att hålla andra stången att jag inte ens märkt att jag själv retirerat från allt och alla, till mitt underbara inre hemlisrum. Inte konstigt att jag aldrig har problem att vara ensam på luncher, under shopping, på tågresor, you name it. Jag har ju min fåtölj, mina böcker, jag behöver inget sällskap. Själv är bäste dräng och jag är den enda som alltid kommer finnas där till den dag jag dör. Amen.

Det har slagit mig ofta numera, att jag är väldigt själv. Det är en konstig mening, jag vet, men det är för att jag menar just själv, och inte ensam. För ensam är jag inte alls, jag har gott om hjärtan som klappar runt mig, och som sagt, jag känner inte så mycket ensamhet, när jag alltid förlitat mig på mig själv ändå. Men jag är väldigt solitär. Ingen får röra, ingen får beröra. Inte så mycket att jag inte kan skaka dem av mig när (inte om, NÄR) de slutligen försvinner ur mitt liv. Jag är öppenhjärtlig och känslosam, men det är ändå alltid något som jag inte berättar, en del av mig jag håller tillbaka. En del som vill vara ifred.

Egentligen är det logiskt: jag har flyttat mer än vad Socialstyrelsen rekommenderar, jag har via flyttar och uppväxt och utveckling urskiljningslöst alltid förlorat de vänner jag haft, men alltid skaffat nya. Nya kompisar är inte svårt, behålla gamla däremot vet jag inte hur man gör. Så varför tillåta någon alls egentligen, att komma en riktigt riktigt nära, när de ändå kommer gå därifrån en dag?

Det här avståndet och att jag har en del av mig själv som bara är min skulle kunna förklara varför jag aldrig känner mig hundra procent delaktig i nånting som har med andra människor att göra. De går in med öppna hjärtan och avsikt att dela sin vänskap, medan jag går in med ett halvstängt dito och en avskärmad inställning, alltså känner jag inte lika mycket som de och därmed blir jag inte lika engagerad. Kanske. Jag hyser ju starka känslor, det är inte så att jag är en isdrottning, men det är alltid lite band lagda på dem om de har med andra människor att göra.

Men det märkliga är ändå att jag inte ens begripit att jag gör såhär förrän precis nu. Jag har hållit mitt privata jag privat inför mig själv, rent av. Förvirrande.

Sweet Saturday

Lördagen som var, var en av de bästa jag haft på länge. Nya glittriga smaragdskor och ny knallgrön klänning to match, lockat hår, alla roliga vänner, bara bra musik, lagom alkoholhalt, heta kyssar, finfint Göteborgsbesök och DANS hela natten! Lycka stavas l-ö-r-d-a-g just nu.

Klicka för större versioner, vetja.

Dans, dans, dans!

Sexmachines och Kirs nya poster boy!

Ingen fest hos Drejja utan kross och spill,
ingen fest nånstans utan poserkort i speglar!

Kåt Men Rädd Men Kåt IGEN, och givetvis Rädd Men Kåt Men Rädd också!

Idolbild! Men 52 bagis för biran gillas INTE!

Trolla med knäna!

Manlig kärlek och tuffa vänner!

Världens bästa kille och jag i en hejdundrande kyss på dansgolvet.

Kribba bär alla förr eller senare, men WTF hände på dansgolvet? :D

Elin spillde ned sig själv konstant under kvällen!
Grabbgänget gillar sin drink!

Alla på Jocke, EPIC WIN! :D

Internetvett

Uppfyller du någon eller samtliga punkter på denna lista? If so, ABORT immediately!

Att...
...ha svart bakgrund på sin blogg/sajt - WHY, OH WHY? Jag får verkligen ont i ögonen, på allvar!
...totalignorera någon på sin vännerlista, men ändå inte säga något eller ens avsluta nätrelationen - Seriöst, är ni tolv år eller?
...ha automatisk musik som spelas upp - Jag blir alltid livrädd, not to mention att det aldrig (so far, so bad) är något som jag vill höra på.
...inte svara på kommentarer alls - Är endast okej om man får runt 20 eller fler på alla sina inlägg, annars: what's your problem, stuck up bitches?
...besvara kommentarer man fått i sin egen blogg, i kommenterarens dito istället - Mycket förvirrande!
...bli ledsen eller ta det personligt när man blivit borttagen från någons facebooklista/motsvarande, trots att man aldrig pratar med varandra och inte har setts på tio+ år - Kommentar överflödig.
...lägga upp nakna eller lättklädda bilder på sig själv för allmänhetens beskådan - So not ok, det som läggs upp på nätet försvinner aldrig!
...lägga upp nakna eller lättklädda bilder på någon ANNAN för allmänhetens beskådan - SO not ok, det som läggs upp på nätet försvinner ALDRIG!
...anonymt mobba främlingar eller människor man av nån anledning "hatar" - Herregud, skriv under ditt rätta namn och stå för dina åsikter, eller håll dem hellre för dig själv, det är väl ändå inte så viktigt att få säga: "Du är ful och ser tjock ut!"? Vad ger det egentligen? Känns det bättre efter man sagt en sån sak? I highly doubt it, så SKÄRP ER, jävla internetbullies!
...ha animerade gif:ar nånstans, nånsin - Nej, det har aldrig varit ballt. Sluta nu. Nu!
...kommentera bara för att få skriva av sig, trots att det man säger inte är vidare relevant för inlägget i fråga/skriva en fem A4 lång ostrukturerad dravelkommentar - Men skaffa en egen blogg, FFS! Kommentarer är trevliga om de har med saken att göra, eller indikerar vad kommenteraren tycker om texten. Annars, not so much.
...kräva bekräftelse via bildtext, i stil med "Adda mig ^-^/Är jag söt?/KOMMENTERA!11!", etc. - Kanske dags att skaffa sig en självkänsla? Oftast är det väl fjortisar som gör såhär, men det är icke desto mindre störande att se. Varför behöver man uppmärksamhet eller bekräftelse från främlingar på att man duger utseendemässigt?
...ändra statusupdate 60 gånger om dagen - SLUTA, du har ändå inget vettigt att säga!
...inte kommentera alls för att man får nån slags prestationsångest - Kommentarerna är inte i huvudsak tänkta som nån slags extrablogg, vet ni. "Fan vad bra!" eller "Det var det dummaste jag hört!" eller dylikt duger utmärkt.
...deleta sina inlägg för att man av olika skäl ångrat vad man sagt - Argh, denna feghet! Det fina med textbaserade argument är just att man har tid att fila på vad man vill ha sagt och slipper vräka ur sig saker som "Amen durå! Och din morsa! Ööhh!".
...posta totalt ogenomlästa inlägg - Men snälla, korrläs, KORRLÄS!
...inte läsa den fakta som ges utan ställa totalt onödiga frågor i forumtrådar/gästböcker/eventgästböcker etc. - Det borde införas körkort på internet, med obligatoriska IQ-test, stavningskontroller och liknande.
...inte posta relevanta fakta i produktinfo/event/forum topics - Kretiner, ni får inte heller nåt körkort.
...posta bilder, på en bildsajt, utan bildtexter - Varför i hela världen? Det är ju som att titta i någons textbefriade fotoalbum, utan albumets ägare intill som kan förklara vad som händer. Meningslöst! En bild säger inte tusen ord, people!

Och det värsta är att jag säkert kan komma på trettio ytterligare saker om jag bara orkade. Men det gör jag inte.

Adblock

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag förstår mig inte på reklamerna av idag.

Trend #1
Reklammakarna verkar fokusera på att konsumenten är en total idiot, och det är vi som jobbar på det här företaget med - och inte skäms de för att visa upp det heller, tjo faderittan. Ta exempelvis alla dessa tramsiga karaktärer som vartenda företag ska hitta på idag, för att man ska få en figur att associera till deras business och produkt. Dödstrista Ica-personalen (dem kunde de lagt ned för fem år sen), det tråkiga grannskapet i Tre-reklamerna, de tjocka, töntiga tanterna i Com Hem-filmerna, datoranimerade äckel-Robert i Boxer-reklamen, dysfunktionella Telia-familjen, trollhelvetena på Eniro, de osmakliga råttorna i If's reklamer etc. Mitt problem är, förutom att tilliten till företagets kompetens är allvarligt komprometterad av deras oseriösa imageuppvisningar, så tycker jag heller inte om någon av de här karaktärerna, vilket i sin tur gör att jag tycker (ännu mer) illa om företagen. Har reklammakarna ens tänkt på det? Att de kan utlösa en motsatt reaktion? Det undrar jag ofta, när man sett ännu en reklamfilm för tusende gången och helst av allt bara vill skrika rakt ut och kasta tv:n genom fönstret. Det finns garanterat fler reklamer - och därigenom företag - som jag hatar, baserat på deras kampanjer, än som jag tycker bra om. Snacka om kontraproduktivt.

Trend #2
Den här vågen av reklamfilmer verkar innehålla nån slags underlig humor, eller antihumor, rent av. Jag erkänner villigt att jag inte ser det roliga i nio fall av tio, helt enkelt för att det är så dumt och långsökt att det inte ÄR roligt, därav antihumor-etiketten. Men ofta är det också en så långsökt eller totalt missande punchline som man undrar om de är allvarliga med, eller om de bara skojar.

Ta Assas reklam som går nu, med tips inför semestern. En reklam säger att ett tips för att hålla koll på sina tonåringar i sommar är att skaffa fönsterlås. Eh, för att de annars trillar ut, eller hur tänkte de? Vanligtvis har man fönsterlås för att förhindra energiska knoddar att pilla upp fönstret och dråsa mot ond, bråd död på marken nedanför. Tonåringar har oftast lite bättre fönsteretikett. Tänker de att de ska ha FF-fest och vara fulla och trilla ut? Eller att de ska smyga ut och ligga med hela byn mitt i natten? Jag fattar inte.
En annan av deras reklamer tipsar att om man ska åka bort så kan man be grannen parkera sin Ferrari framför huset, så ser det ut som nån är hemma. Fast, om det står en Ferrari framför huset så tänker väl tjyvarna att det är rika jävlar som bor där, alltså är det värt att brejka in?

Som sagt, jag förstår inte vad de menar, är de allvarliga, och i så fall, extremt dumma, eller skojar de? I så fall är det väldigt subtilt och inte tillräckligt roligt, men jag kan verkligen inte avgöra vad de vill ha sagt.

Trend #3
Det ploppar upp sjukt sexistiska reklamer då och då också, exempelvis den nya för Bic rakhyvlar; Filmen visar en tecknad kvinna som inte lyckas bygga ihop en möbel men rycker på axlarna, och som inte kan parkera vettigt men skrattar bort det. MEN hon kan ju raka benen, och hon säger "Who said girls are no good with their hands?". Ja, för det är en sån skill att hyvla sina spiror, åh vad duktigt! WTF? Jag kan tänka mig att det satt ett gäng stekare på annonsbyrån, bakfulla som svin, och så kläckte Lenny ur sig att det ju är så jävla sköj att brudar är helt odugliga, men raka bena utan å skära opp dem, det klarar de minsann, HÖAHÖAHÖA!, och så slog alla de andra flottfrillorna i och så klubbades det igenom. Fräscht koncept, verkligen. Jag misstänker att inte en enda man i det rummet har tjejkompisar, särskilt bra kontakt med sin mamma, eller är god vän med något av sina ex. För någonstans borde det annars ha funnits någon tjej som sa till någon av dem exakt hur urbota stenålder deras idé var.

Plus att jag måste ifrågasätta påståendet att tjejer inte är duktiga med händerna, är det nån som nånsin sagt så? Tjejer kan inte göra karlgöra, det har jag hört massa gånger, att vi inte kan snickra eller använda teknik och sån jävla dynga, men att vi inte kan skapa eller tillverka saker var nåt nytt. Jag trodde vi kunde sticka, dreja krukor och byta blöjor i alla fall, men tydligen inte. Känns ju kul att bli utmålad som ännu ohändigare än man ansetts tidigare.

Hemma hos min familj har mamma stått för inkopplandet av all elektronik, eftersom pappa inte förstår sig på sånt därnt modernt alls, däremot kan han snickra. Mamma planerade ombyggnaden av köket i sommarstugan, medan pappa fixar gräsklipparen och borrar. Jag är inget datasnille men jag kan skruva ihop en elkontakt och kan bygga Ikea-möbler som en gud, och min käresta kan allt om bilar och är stark som en oxe. De flesta i min omgivning har alltid haft någon eller några av dessa "manliga" egenskaper, oavsett kön, vilket är varför jag inte nånsin kunnat relatera till nidbilden av att kvinnor inte kan vara händiga eller tekniska - jag tror helt enkelt inte på den, eftersom den enligt min erfarenhet inte är sann.

Så en reklam som utmålar kvinnor som odugliga hemmafixare och bilförare, år 2009, den luktar jävligt illa i min snok.