30 november 2005

Kärringjäveln from hell returns


Anna to Monica:

Hej Monica.

Jag undrar var mitt betyg på LAU100 har tagit vägen? Det verkar som att andra som var i samma redovisningsgrupp har fått sina betyg, men inte jag.

Hoppas på en snabb lösning.
//Anna.


Monica to Anna:
Hej1
Så snart din VFU är komplett kommer betyget. Om du funderar över något så
kontakta Annika som är kursledare.

Hälsningar
monica


Anna to Monica:
Hej igen.

Jag har redan varit på "extra" VFU-dagar samtidigt som Lilian (som också var sjuk lika många dagar som jag under första VFU-perioden). Eftersom hon har fått veta sitt betyg så antar jag att du visste om detta, men varför du då inte fått information om mina inhämtade dagar vet jag inte... Det är hur som helst redan åtgärdat, så jag hoppas på att få se mitt resultat snarast.

//Anna (igen).

Alltså jag flippar ur på den här maran! She's doing it on purpose, I am suuureee!

1. Ingen hade talat om för mig tidigare att jag behövde ta igen de dagar jag var sjuk under min första VFU (= praktik). Alltså kunde jag ha väntat på det här betyget i år och dar utan att veta varför det inte kom. Tekniskt sett.
2. Lilian, som går hos samma handledare, och var sjuk lika många dagar som jag under sagda VFU-period, har fått sitt betyg. Hon och jag har bägge gått och tagit igen dagarna under november hos vår handledare. Så antingen måste Monica vetat om att Lilian tagit in sina dagar, varpå det är omöjligt att inte veta att jag gjort detsamma, eller så har hon struntat i den här "regeln" för Lilians betyg. I vilket fall som helst som har hon uppenbarligen gjort fel och särbehandlat två elever utan skäl.
3. Jag har ju för fan tagit igen mina dagar, så vad väntar kärringapan på!? KÖTTA!

Nu svarar hon inte på mitt sista mail heller. Och betyget ligger inte uppe. Moget.

Jag begriper inte vad det är för fel på vuxna människor som viftar bort ansvar i situationer som är oerhört viktiga för de "underordnade" personerna, i det här fallet eleverna. Inte heller klarar jag av människor som vägrar erkänna att de gjort fel, det är ju sjukt omoget att bete sig så i en sån här ändå relativt formell situation.

Fan, jag hatar universitetet - fick ju bråka om betygen med läraren när jag läste kriminologi också, jag orkar inte hålla på så för varje delkurs i fyra och ett halvt år. :(

Etiketter: ,

27 november 2005

Bluääaeergh


Fyfan vad lökigt allt känns.
Hela livet känns som en badboll som sakta pyst ut under hela året, och det enda som faktiskt finns kvar inuti är sån där äcklig unken luft, som en gång var helt somrig och fräsch.
Jag är en sån poet. Och jag avskyr poesi.
No, I really do, usch.

Men det verkar nästan som att det är någons slags höstdepressionsvirus i farten, för det är verkligen inte bara jag som upplever att verkligheten blivit kass. Men vad gör man åt saken?
Dels är det den psykiska delen, där hjärnan gör sitt bästa för att vara så oduglig som möjligt, samtidigt som den viskar att jag innerst inne är helt jävla förståndshandikappad, och att jag egentligen är totalt inkapabel att sköta ett normalt liv. Dels är det den fysiska delen, med en evigt trött kropp, fnasig, torr och livlös hy, barrigt hår, spröda naglar, motspänstig och elak mage, knakande leder, och fortfarande det här förbannade locket i öronen, som pulserar inne i skallen.
Give or take a few problems.

Ain't life grand?

Skönt att Johan är så finfin i alla fall, så man har nåt att falla tillbaka på när de där tjocka väggarna som Elin beskrivit kommer i vägen för en.

26 november 2005

The Smiths

Top five songs:

5. "Some girls are bigger than others".

4. "William, it was really nothing".

3. "You just haven't earned it yet, baby".

2. "Rubber ring".

1. "Sweet and tender hooligan".

Självklart kommer jag ångra mig så snart jag tryckt på "publish", men det skiter jag i. Top five-listor kan inte förväntas vara beständiga. :) What came first - the music or the misery?

And don't forget the songs that made you cry, and the songs that saved your life. It's oh so beautiful. :)

24 november 2005

Ameh

Ska man inte få ha nåt roligt alls längre? Allt är det visst fel på och man kan dö av minsta lilla. Fan vad tråkigt.

23 november 2005

Stockholm, Stockholm

Stad i världen! Jävla Robert Broberg eller vad det nu är för crap. :D
Nu är jag i alla fall hemma, och jag fick en enorm boklåda med mig.

För att göra en lång historia lite mindre lång så hade jag kvar en massa stuff i Martins källare från tiden då vi var gängade med varandra (alltså 1999-2000 ungefär). För ett tag sen skulle Martin sälja lägenheten och flytta, så då lyckades jag mångla på mina lådor på min egen bror istället, och han gick inte helt lyckligt med på att förvara dem i sitt förråd tills jag klurat ut något sätt att få hem dem på.
Under flytten upptäckte Martin och Emelie att det fanns ännu en låda med mina saker kvar, vilket alltså är vad jag stånkat hem med nu. Det är typ femhundra kilo Kittyböcker. :D Tyvärr är de också fuktskadade. :(

Jag har haft det bra i Stockholm, men jag inser mer och mer för varje gång som jag är där att jag absolut inte saknar staden som sådan, och att jag trivs långt mycket bättre med gemene man i Göteborg än i Stockholm. Och då är det värt att påpeka att jag är totalmisantrop vad gäller Alla Jag Inte Känner. I just hate these people at home less than the ones in Stockholm, ungefär. :D
Blir dessutom rejält less på att det är så totalt omöjligt att få träffa folk när man åker dit, eller var som helst som inte är hemma, men där man känner bofasta människor. Det är en liten klick som verkar glada att man är där och som aktivt engagerar sig i att försöka träffa mig varje gång, och det är jag jätteglad för. Vad gäller resten så orkar jag inte vara den som tar kontakt och försöker förmå folk att hänga med mig gång på gång nu. Kan man inte lägga på minnet att en kamrat är på besök i staden och ge ifrån sig ett livstecken så är inte jag den som ska tjata. Inte nu längre. Vill man inte så vill man inte, det är tydligt och uppenbart, point taken.
Så, behövde få lite gnäll off my chest bara. Er som jag fick träffa - det är ni som är den aktiva klicken, ok? :D

18 november 2005

Uptown girl

Imorrn åker jag till Stockholms FilmFestival, tjoho! Är tillbaka på onsdag kväll, och sen har jag praktik tors- + fredag, samt ska jobba på fredag kväll. Cinemateket är det som gäller på lördag, och ska även försöka träffa Elin nån gång under dagen. Lördag kväll + söndag hela dagen får jag ägna det tvivelaktiga nöjet att skriva skoluppgift åt.

Pust. Jag är trött innan jag ens kommit iväg! Nu är det bäst jag lägger mig och försöker sova i alla fall, även fast jag kan slå vad om att det kommer gå åt helvete i natt med. Dumma kropp, förstår den inte att den MÅSTE sova på nätterna, och INTE på dagarna? :(

Bye, bye babies!

17 november 2005

Mirror, mirror

Tjyvat från Elin, igen.

När började du sminka dig? Nån gång omkring artonårsåldern, jag var inte särskilt intresserad innan det, och så har jag väl alltid varit lite av en tomboy på vissa områden. Sminkar mig fortfarande som en kratta också.
Vilken var din första riktiga sminkprodukt? En mascara från Arcancil, som i retrospekt verkligen var råkass, men den kostade bara 40 spänn. Efter det inköpet började jag sno mejket istället.
Och din första parfym? Tror aldrig jag ägt nån, avskyr parfym.
Vilken var din största skönhetsmiss som tonåring? Att tro att jag, som är praktiskt taget borderline albino, skulle kunna bära upp tjockt med svart kajal och dito ögonskugga vid några tillfällen. Ack, den syntharperioden. :D
Beskriv din sminkstil idag: Lätt underlagskräm från Lumêne, ibland täckstift från IsaDora, någon mer täckande highlighterpryl (också Lumêne) runt ögonen och i pannan (storkbettet verkar aldrig gå bort för mig), en ljusbrun ögonbrynspenna, lite svart ögonskugga lägst ut längst övre fransraderna (istället för kajal, som jag aldrig förstått mig på hur man ska använda utan att göra hål på ögonlocken), och svart mascara från Max Factor.
Dina favoritsminkmärken: Är inte så mycket för märken, men Max Factors mascaror gillar jag hyfsat mycket i alla fall.
Hur lång tid tar det för dig att sminka dig till vardags? Femhundra år. Eller säkert trettio minuter, varav tjugo går åt på brynen. Jag fattar inte att jag aldrig nånsin blir bättre på att fylla i dem. Jag önskar jag hade normaltjocka bryn så jag inte behövde hitta på konturerna själv också. :(
Du ska ut på stan och får bara välja två produkter att sminka dig med. Vilka blir det? Underlagskräm och ögonbrynspenna. Så man ser ut som en människa i alla fall.
Vilken skönhetsprodukt köpte du senast? En sån där highlighterpryl till, de tar slut alldeles för fort.
Den dyraste produkten du någonsin köpt: Det är väl nån underlagskräm, de kostar ju multum.
Ditt bästa budgettips: Apotekets fuktcréme, lypsyl.
Ditt sämsta sminkköp: Ett blått glittrigt läppstift som bara lämnade ett transparent glitter på läpparna. Blåglittriga läppstift över huvud taget känns ganska felköpt numera. :D
Och den bästa produkten som finns: Ingen aning, jag är praktiskt taget kille när det kommer till smink.
När var senaste gången du vaknade på morgonen med sminket kvar? Jag vetifan om jag nånsin gjort nåt sånt.
Hur många läpprodukter (läppstift/läppglans) äger du på ett ungefär? Ett lypsyl vid sängen, ett i väskan, ett i badrummet (annars dör jag), samt kanske fem-sex läppstift i rosa och röda toner, och ett ofärgat läppglans.
Din önskeprodukt: Nåt som tar bort det rödflammiga i min hud, samt alla torrfläckar som envisas med att komma så fort det börjar bli kallt. Som nu.

16 november 2005

Usch

Men jävlars vad kallt det blev nu då. Jag har suttit och frusit som en alban i samhällets bottenskikt hela kvällen. Först berodde det på att jag lämnat balkongdörren öppen när jag skulle vädra i köket i eftermiddags. Sen stängde jag dörren. Men det slutade inte vara kallt för det, det måste vara en komplott!

Och dessutom klibbar mina övre och undre ögonfransar ihop i de yttre ögonvrårna HELA tiden. Är det nåt slags straff för att man belönats med långa ögonfransar kanske? Dumma liv.

Jag är råtrött hela dagarna, men sen när jag lägger mig så kan jag lik förbannat inte sova. Kanske man ska sitta i fåtöljen för att få sova?

Herregud, det är "Zingo" med Björn Kjellman på TV. Som att det inte var illa nog redan. Gruff.

11 november 2005

Domestic disturbance

Oj, våra grannar har bråkat jättemycket idag. Det har skramlat i elementen och dunkats i väggarna. Ett kvinns har skrikit argt, och jag tyckte mig höra "Jag orkar inte längre!" iaf. Sen smällde det i en innerdörr, och ännu en stund senare smällde det i en ytterdörr.
Spännande! Jag vet dock inte vilka grannar det är - de ovanpå eller under. Typiskt. Hade jag avlyssningsutrustning skulle jag använda den, jag är en sån snok! :D

10 november 2005

Lycka

Alltså, det måste vara fel på mig.
Jag har skrikit av lycka, sjungit med, memorerat texten efter en lyssning, och spelat på repeat - ledmotivet till mitt favoritprogram på TV när jag var liten; Jayce and the Wheeled Warriors. Jag tappade kontrollen och fick endorfinrush utan like. Samma sak hände när jag fick hem Jem and the Holograms-låten för nåt år sen. Det gick inte att sluta lyssna och vara GLAD. :D

Så nu har jag en TV-theme playlist på typ åtta låtar som jag spelar om och om igen. Är det nåt man saknar i sin barndom som får en att bete sig såhär? Eller är det bara den spontana lyckan över att återuppleva nåt man älskade så mycket, men trodde sig ha glömt och aldrig skulle få se/höra igen?

I don't care!

Thundering across the stars to save the universe from the Monster Minds, Jayce searches for his father to unite the magic root and lead his Lightning League to victory over the changing form of Saw Boss. Wheeled Warriors explode into battle - Lightning Strikes!

Helt sjukt bäst, SJUKT bäst! :D

09 november 2005

Tjugosex

Nu är jag tjugosex. Hej vad det går.

07 november 2005

Rullis

Jag har köpt en ny fin rullresväska nu. Samma märke och modell som den förra, fast i svart. Så den står i källaren och prunkar i sin syntetiska tysthet. Om det kommer nån och snor den här så tänker jag börja gråta. Prislappen sitter fortfarande kvar för fan.

I'm not an addict

Jo, det är jag.

Jag har gjort det förr, men jag måste göra det igen. Jag måste skärpa mitt läskintag. Jag dricker så mycket läsk att det inte är klokt. Jag vill ha läsk varje dag, och om jag inte har läsk hemma så planerar, funderar, tänker och konspirerar jag mot mig själv och alla andra så att jag ska komma på ett "skäl" till att köpa läsk. Jag tycker det är seriöst jobbigt att inte ha Coca-cola hemma. Så ska det verkligen inte vara, det är helt jävla uppåt väggarna.

Jag måste givetvis strypa mitt sockerbehov ordentligt också. Nu får det vara nog.

Men det värsta är, att om jag inte har läsken, och inte chokladpudding, kakor, muffins, glass - vad har jag då? För jag slutade röka för över fyra år sen, jag dricker nästan aldrig alkohol numera, jag gillar inte thé och dricker inte kaffe. Alla former av saft och praktiskt taget alla andra läskedryckssorter tycker jag inte heller om. Jag är inte ens särskilt förtjust i juice - den enda sort jag accepterar är apelsinjuice utan fruktkött.

Så det enda jag gillar att dricka är vatten, O'boy, ibland lite mörk öl, och Coca-cola. Och visst, jag kan äta jordnötter eller popcorn som snackstillfredsställelse, men utan cola är det inte alls lika gott. Och O'boy, tja det är nog ganska mycket socker i det, va?

Så vad gör man? Det kommer bli vatten och bröd för min del, buhu. :(

Gud vad livet är tråkigt ibland.

04 november 2005

Yes!

Jag har hittat en ny resväska! Samma modell som min gamla som blev stulen, fast lite annorlunda, och i grått + svart istället. Ärligt talat så var den faktiskt fulare än den gamla gröna, men strunt samma, det är en bra och praktisk väska, som håller i 10 år. På riktigt. :D

Annars så har jag haft lite panik över skolan på sistone. Har känt "men det här vill jag kanske inte göra", och "jag kommer aldrig fixa hela den här utbildningen". Men så var det en superbra dag både i torsdags och igår, nya kursen verkar skitbra, nya seminarieledaren verkar astrevlig, och jag känner att jag trivs jättebra med klassen. Så så så skönt! :) Glad! :D

Imorgon kommer min darling Ål och leker, har saknat henne sååå mycket. Don't ever leave me again! :D

03 november 2005

Phonehead

Jag har en ny mobil. Som jag inte vet om jag vill ha.
Allt är helt okej, förutom kalendern. Jag som inte kan komma ihåg ett ruttet jävla lingon av egen maskin är totalt beroende av en vettig kalenderfunktion. Det har inte min mya mobil. Den har bara möjligheten att lägga in Möten. Vaddå möten? Ser jag ut som en jävla företagare?

Nåja, gick in med den igen idag, för att jag tänkte byta till en likvärdig telefon, fast med bättre kalender. Det finns inte, inte i samma prisklass, säger killen i affären. Okej? Han kanske kunde frågat vad exakt det var jag ville ha, erbjudit billigare modeller, erbjudit något över huvud taget?
Nix. Han var inte otrevlig, men jävligt oföretagsam, måste jag säga. Jag har ju ingen som helst koll på teknik, jag är helt beroende av att försäljarna har koll på produkterna och kan lotsa mig till vad jag vill ha. Jag gick i alla fall med på att behålla den lite till för att se om jag kunde vänja mig vid den pungiga kalendern. Man vet ju aldrig, jag kan testa i alla fall.

Den är ju ändå vit, och det är jävligt ballt. :D

Annars har jag varit på Synthbar för första gången på riktigt länge ikväll, och det visade sig oväntat kul. Hängde med Far, Greken, Bea, Den Missänksamme Mannen, Andreas, och en okänd Postpunkare.

En fet brud, barely 18, med fult lajvarhår, kom fram till DJ-båset för att önska: "NV nation, låten "Gabriel". Den är väldigt känd, så den måste ni ha." :D Och sen stod hon kvar skitlänge och väntade, medans vi fyra stycken vuxna människor höll på att dö av återhållet garv över NV (Envy?) Nation, och att låten var ganska känd. :D Till slut lyckades Andreas få henne att gå sin väg så vi kunde skratta ut, thank God. :D

Den nya ägaren hade även bestämt att DJ's inte får dricka alkohol, så jag fick köpa ut en rom&cola åt Andreas. :D Det var väldigt sneaky - Andreas fick en cola (de får gratis läsk i alla fall) samtidigt som jag köpte en drink. Jag strosade till DJ-båset för att småprata lite, och så växlade vi smidigt glas. :D Under tiden hade jag stuckit åt Far 29 spänn så att han skulle köpa en öl åt mig. Haha, så jävla dumt. Eller som Andreas uttryckte det; "Det löligaste han gjort på länge". :D

Absolut roligast på hela kvällen var ändock att jag fick visa leg i baren. Jag ser väl för fan inte ut som sjutton bast? Hahaha. :D
Dessutom blev jag full på två öl. Det är bra att dricka sällan, det blir så billigt då.