Älskade dumburk

Åh, dessa valmöjligheter! "Ensam Mamma Söker", "Deuce Bigalow" eller "Shanghai Knights". HMMMM, tricky! Please kill me now.

Ett så kallat bokmärke

Alltså, sedan jag körde igång statistiken här så har jag sett att någon eller några googlar "anna nio" varje dag. VARJE DAG. Upp till sex gånger per dag. SEX GÅNGER. I mean come on, lär er bookmarka sidor, people.

Eller letar ni månne efter något annat än den här bloggen? En hemlig sajt om en annan Anna Nio som bara ligger uppe i treminutersintervaller var fjärde timme? Undrar vad det står där? Bombrecept, pr0n, planer på att overthrow regeringen eller kanske MaceDonkens hemliga recept? Nåt superhemligt är det ju i alla fall, no doubt.

När jag bildgooglar mig själv får jag bland annat upp den här. Det är jag till höger, bilden är från julafton 1998.

Into the groove

På väg till Bröderna Ohlsons förra helgen, jag och Andrea lysnar på Madonna på tuben. Oh, the joy. :D

Flykten från framtiden

Hur bestämmer man vad man vill göra med sitt liv egentligen? Ni som vet, spill the beans! Jag menar alla ni som går på värsta utbildningen som pågår forever och kostar en massa dineros, eller ni som gjort karriär inom nåt företag eller ett yrke; Hur visste ni att det var nåt ni ville göra? Jag kommer jämt på nya yrken som vore sjukt roliga att jobba med, så hur ska jag kunna välja ett?

Och dessutom, jag VET ju faktiskt inte att ett visst yrke funkar på ett visst sätt, utan jag baserar mitt intresse på hur jag TROR att det är att jobba med sagda profession. Om jag till exempel tänker att "Oh yeah, fatta grymt att jobba som effektmakare inom film!", så tänker jag ju att det vore aslajbans att tillverka massa saker som sprängs och dylikt, men tänk om det är pisstråkigt att tillverka saker som sprängs? Eller tänk om man jämt bara får syssla med att skapa lite artificiell vind istället, och inte får spränga nånting alls? Much less better.

Så hur gör man? Klär ut sig till sjundeklassare och praoar sig igenom alla jobb man tycker låter läckra? Inte en dum idé, actually, men kanske något svårgenomförbar. Några andra förslag? You in the back, you got an opinion?

"Äh, vi tar och flyr härifrån, va?"

HEJG

Jag är hemma!
Jag lever!
Jag är skittrött!
Jag har vansinnigt tråkigt!
Hejdå så länge!

Bokmalen strikes again

Idag skulle jag gå på gratisbio i Tantolunden, men energin tröt totalt framåt åtta, och jag fick vackert stappla hem till M & E. Fast de var inte hemma, men ändå, hemmet är lik förbannat deras, hur man än vrider och vänder på det, basta.

Vad jag istället ägnade eftermiddagen åt innan min inte-bio-upplevelse var världens längsta bokbord på Drottninggatan. Min käre broder upplyste mig om detta, vilket jag såklart inte haft en aning om annars, så tack vare hans framsynthet har jag nu elva nya böcker vilka jag inhandlat till den facila summan av 205 kronor ungefär. Jag prutade på två pocketar så jag sparade in en tia, gött mos, rostbiff laget runt! Jag har blandat högklassig kultur med kioskvältare och barnböcker med klassiker i mina bokköp. Spana in farsan, vettu:

"The Heart is a Lonely Hunter" - Carson McCullers
"Alkemisten" - Paulo Coelho
"Dr No" - Ian Fleming
"Nalle Lufs i Farten" - Gösta Knutsson
"The Stepford Wives" - Ira Levin
"Du Sköna Nya Värld" - Aldous Huxley
"En Man Med Onda Avsikter" - Patricia Highsmith
"En Man Utan Samvete" - Patricia Highsmith
"Alice in Wonderland / Through the Looking-glass" - Lewis Carroll
"War & Peace" - Leo Tolstoy
"Klockan Klämtar För Dig" - Ernest Hemingway

En annan bok om Nalle Lufs var den första riktiga bok jag läste själv, så jag blev mycket glatt överraskad av att hitta en uppföljare till min gamla älskade vän. Visst är de illustrerade bägge två, men det är inte bilderböcker, och fram för allt är den första boken fortfarande väldigt väldigt bra och otroligt fin. Apropå bilder så är även utgåvan av Alice i Underlandet mycket fint illustrerad, och luktar dessutom gammal bok, vilket jag är så enormt svag för. Tryckt 1945, gotto love it. :)

Synd att jag inte hittade de två Ture Sventon-böcker jag inte har, dock. Vem vet, de kanske fanns annorstädes på den långa bordkedjan? Vi hann ju knappast se allt på den timme vi var där, tänk om jag vetat om detta tidigare? My god. Jag var nära att köpa en bok om buckanjärer också, men höll mig då den faktiskt var en nytryckt sak, och dessutom ville jag ha pengar kvar till mat för dagen också, hehu.

Känns också härligt att få fortsätta läsa om Tom Ripley, då jag gillade den första boken skarpt, och att "The Stepford Wives" var skriven av Ira Levin borde jag näsan ha räknat ut, karln har ju skrivit förlagorna till både "Pojkarna från Brasilien" och "Rosemary's Baby" - som jag avundas honom hans goda fantasi.

Sedan är det ett par titlar jag velat läsa länge blandat med impulsköp, och rörande Hemingway så uttryckte jag det själv rätt fint då försäljaren sa att boken kostade en tia (inbunden) eftersom de höll på att stänga ned ståndet just: "Ja, det är ju en god anledning att börja läsa Hemingway i alla fall." :D

Interlude

Jag sitter med datorn i knät och känner hur rumpan blir plattare och plattare, och hur den sakta domnar bort. Konstigt att det alltid blir såhär när jag är i Stockholm; Hur många jag än vill träffa och hur kort tid jag än är här så tillbringar jag alltid minst en halv dag med att bara sitta och glo helt själv. Visst skulle jag kunna ringa nån men jag orkar inte med stressen, känns enklare att bara sunka ensam här med musik och internet hela dagen.

Ikväll finns det i alla fall en hel hög människor som vill leka med mig. And by god, there will be socializing!

Och förresten tyckar jag att ni ska se "This is England" alihop, för den är verkligen riktigt, riktigt bra. Jag grät lite på riktigt och skrattade högt lika mycket på riktigt, fast inte samtidigt. Sånt är lika med bra betyg. Gå och se.

Detta är England, for sure.

So far so good

Än har jag överlevt hufvudstaden, men med nöd och näppe. Jag försöker att inte planera in för mycket och att inte vara för aktiv, men ändå har jag varit kollapstrött och haft dundrande huvudvärk framåt eftermiddagen av varje dag hittills. Tråkigt men inte alltför oväntat ändå. Jag har i alla fall haft trevligt. På vägen upp i bilen lekte vi filmtitelleken, såg årets roligaste skylt: "Rattuglan-rasta" (WTF?), och åt på ett särdeles sunkigt rastplatshak där personalen såg ut att ha en sammanlagd IQ på omkring 87. Men de hade i alla fall en vegoburgare som gick att äta.

Hittills i storstaden så har jag träffat Martin och Emelie, Mattias, Andrea, Fia, Loke, Andreas S, min mamma och har helt oförhappandes sprungit på både Emanuel och Fredrik feffis. Jag trodde det här var Sveriges största stad, hur går det då ihop att man råkar på folk två dagar i rad? :D Jag hoppas på att få lattja med fler idag och i helgen. Jag har ätit mjukglass och sett hundratals Bajenfans vrålade pinsamma klyschor, ätit mongolisk buffé, fått gamla utgåvor av "Baron Münchaussens äventyr" och "Skattkammarön" (översatt av Åke Holmberg!) i present, sett bra filmer hemmavid, i nyktert tillstånd spillt en Newcastle över bardisken på irändsk pub och skämts över min fumlighet, pratat relationer och fikat på sekelskifteskafé.

Igår på bussen satt jag bredvid en gammal dam med tre briljantringar på samma finger, som plötsligt visade intresse för mina tatueringar. "Åh vad tjusiga, man ser att det är någon skicklig som har gjort dem." "Ja, tack, så mycket", sa jag, och visade upp nästa underarm också. "Oh, de är så tydliga och välgjorda, har du gjort dem i Sverige?", undrade tanten. "Ja, i Göteborg", svarade jag, "hon är jätteduktig, hon som gjort dem". Jag vred mig för att visa henne katten på vänster överarm och då utbrast hon "Katter som är så trevligt, det tycker jag du kan skaffa några fler av." Jag tackade igen för berömmet och ställde mig upp för att gå av, varpå tanten slutligen sa "Ja, åh vilken svans katten har, den ser man ju tydligt nu, oh så fint!"

Tanten gjorde mig svårt glad. :D:D

Salut

Nu är jag i Stockholm. Hej Stockholm!

Min personal

Jag tänkte att eftersom jag gillar att lista saker och att dela med mig av totalt oväsentliga ting, så ska jag göra en förteckning över de delar av personalen på mitt närmaste Hemköp som jag har koll på. Det jobbar såklart fler där, men de har inte utmärkt sig på något sätt. Än.

Lajvarkvinnan - Hon har extremt långt hår, är liten och rund, väldigt röd i ansiktet, ganska finnig och har brillor. I mina ögon måste man syssla med lajv då. Hon är väldigt snäll, hon hjälpte Johan att hitta halloumi en gång, som ingen av oss visste riktigt vad det var ens. "Jag tror det är en ost", sa jag, och jag hade rätt.
Hippien - Han har fenomenalt trassligt hår och ser ut att vilja utbrista i gitarrspel om han bara kunde. Han ser alltid lite blyg och kär ut också. Undrar om han ser sånt ut mot alla eller bara mig?
Den tyste - Jag hör aldrig vad han säger för summa eller faktiskt vad han säger alls, han talar så väldigt tyst.
Den söliga asiaten - Världens i särklass långsammaste kassörska, på allvar. Jag undviker hennes kassa om jag ser att det är hon som sitter där. Hon tar sig god tid med allt och verkar nästan gå på lithium. Jag vet minst två personer som upplevt samma sölighet vid många tillfällen, så det är inte bara inbillning från min sida eller en dålig dag från hennes sida.
Snygga norrländskan - Min favorit. Hon är så himla söt, men inte sådär veckotidningsomslagssnygg, utan på ett eget sätt, det sättet jag gillar bäst hos människor. Hon pratar med världens bredaste norrländska också, helt underbart. Först, när vi just flyttat hit, hade hon svart hår med blonda slingor i, sedan blev det brunt, ljusare brunt och nu är hon honungsblond. En gång pratade hon med en annan kassörska om en pojkvän och jag önskade intensivt att jag kunnat stå kvar i kassan och lyssna, jag vill vara kompis med norrländska tjejen ju. Johan säger att hon har Umeå-dialekt.
Polacken - En mycket noggrann äldre dam med polskklingande namnskylt och tillika dialekt. Hon försökte sätta dit en snattare mitt framför mina ögon en gång men han slet sig, det var mycket spännande. Hon leggar alltid folk för cigg eller öl. Eller ja, inte de som är över 40 men annars så.
Min pappa - Ja, det är alltså en liten rultig karl i 35-årsåldern med blont hår som råkar heta Janne. Det gör min pappa också. Alltså jobbar min pappa med pantmaskinerna och läsk/öl och snacksavdelningen på Hemköp. Himla smidigt.
Den burdusa damen - Hon verkar konstant ha en skadad underarm och ser ut som att hon är förbannad på hela världen. Ganska manhaftig och omfångsrik, vithårig donna. Hon kastar allt man handlar brutalt nedför rullbandet. Om jag köper läsk undviker jag hennes kassa eftersom det bara blir skum i hela flarran om hon får hållas. Undrar vad hon är så arg på?

IMDb-kunskap #3

På förekommen anledning - "Poltergeist" gick just på TCM - så kollade jag upp Heather O'Rourke, mer känd som Carol Anne. Hon var ungefär sex år då den första Poltergeist-filmen spelades in, och dog under inspelningen av "Poltergeist III", vid blott tolv års ålder.

Tydligen diagnosticerades hon med samma kroniska tarmsjukdom som jag har, Crohn's, men läkarna trodde först att det bara var influensa. Hon kunde inte behålla maten och blev blå om händer och fötter, sedan svimmade hon. På operationsbordet dog hon av blockeringar i tarmsystemet.

Ruskigt otäckt att läsa för mig som lever med sjukdomen, men lyckligtvis vet om den och har gått på kontroller sedan jag var runt tio. Men tänk om den inte hade upptäckts? Jag vet hur det känns att ha ett så kallat skov i sjukdomen, när magen totalpajar och man bara kräks och inte kan äta nånting, går ned i vikt rapidsnabbt och har fruktansvärt ont, och jag tycker verkligen synd om Heather O'Rourke.

Vila i frid, lilla tjejen.

New Slang

Veckans bästa låt är helt klart "New Slang" med The Shins. Jag har försökt lyssna in mig på dem tidigare men inte blivit ens mildly imponerad, men den här låten går non stop. Sjukligt bra.

Ni får titta på ett hopklipp från "Garden State" istället för en musikvideo, då den enda jag hittade var i enormt dålig kvalla. Men om inte annat kanske det kan locka de av er som inte sett filmen att faktiskt göra det, för det är den värd. Jag är förtrollad av låten, och älskar fortfarande filmen.

Lasse räddar dagen!

Imorse ringde kuratorn och meddelande att han hade pratat med Gudddjävelläkaren och övertygat denna om att ändra min sjukskrivning retroaktivt till heltid, samt att ge mig två månader på ett bräde. Jag tror jag älskar Lasse. På fyra dagar har han gjort mer än fem läkare lyckats med på två månader.

Mr Cohen säger det så fint, i en tjusig tysk och ungdomlig playback-inramning dessutom:

IMDb-kunskap #2

Dagens lärdom är att Groucho, Chico, Harpo,och Zeppo (även den mindre kände Gummo) Marx var bröder på riktigt, och att de faktiskt hette Marx i efternamn också. Dock stämde inte förnamnen, då de egentligen hette Julius Henry, Leonard, Adolph, Herbert och Milton.

Men ändå, fancy that? Jag har alltid trott att de var ett gäng komiker som teamade upp och skapade karaktärer som skulle föreställa bröder bara, så där ser man. :D

Harpo, Groucho och Chico

The return of the patient

Dagen har varit en svart och vit sådan.

Det började uselt med toklite sömn och okristligt tidig läkartid, galet spänd och nervös inför Doctor of the Day - skulle hon vara vettig och faktiskt höra på mig, försöka hjälpa mig? eller ännu en okänslig knöl som bara vill strutta runt och se viktig ut för att hon genomgått en rigorös utbildning? Surprise, surprise, det blev alternativ två.

Varför är vårdcentralen och allmänläkarkåren så fruktansvärt grumlig och ospännande? Jag har de senaste åren avskytt varenda doktor jag träffat, utom mag-tarmspecialister och en snäll allmänläkare. Har övervägt att börja smörja in brännsår med kåda och lära mig om wicca för att bringa hälsa för att slippa handskas med dem alls.

Men gäller det pappersexercis så har man självklart föga val. För officiella dokument är på något sätt det enda som betyder något i världen. Äru duktig på något? Kul, men har du betyg på det då? Nähäru, tack och adjö då. Mår du jättedåligt? Jaharu, haru papper på det'rå? Nä, då kan du ligga hemma och utveckla liggsår bäst du vill, ditt största hopp är att någon bekymrad samarit ska märka att nåt är fel och sen får ni båda vara med på bild (MYCKET neddragna mungipor, tack) i Aftonhoran tillsammans med braskande rubriker.

Anyway, idag hade jag garderat mig med att ta med Johan som backup eftersom jag vet att jag inte har energi till att protestera mer än medelst lite halvkvävda dödsrosslingar, och sedan går jag hem och gråter och förbannar både läkarkår och min brist på energi som gör att jag inte kan sätta emot. Festligt nog så är det ju just brist på energi som jag söker hjälp mot. Helkrejsy.

För att göra en lång historia relativt kort uttryckte doktor Dumhufvud af Idagh åsikter som att "eftersom du varit sjukskriven på heltid ett tag nu och inte blivit bättre så är det rimligt att anta att du kommer bli bättre av att jobba halvtid." Jag tror inte jag behöver gå in på hur ologisk den tankekedjan är, va?

Vi gick runt i en lustiger dans med den här donnan där vi gång på gång försökte förklara för henne att nej, jag mår inte bättre av bara sjukskrivningen, för att jag INTE FÅR NÅGON HJÄLP av dem, och nej, jag klarar inte av att arbeta eftersom jag inte ens kan sköta VARDAGLIGA ärenden utan att bli kaputt. Men jovisst, bara sjukskrivning är ju någon slags universalkur för ALLA och funkar inte DET, ja DÅ kan man ju börja jobba. SÅKLART! OMG! Hur jävla dum kan man egentligen vara?

Efter att hon anlagt en glasartad blick och blockerat ut samtliga argument i en halvtimme och sedan schasade ut oss ur sitt rum till slut så drämde Johan näven i receptionsdisken och ville tala med tjifen, vilket vi fick. Hon lyssnade halvdant, föreslog MOTION som ju är så BRA, var ettrig och sminkad som en tvättbjörnshora (faktiskt), men hänvisade in oss till att tala med en kurator på direkten.

Han var å sin sida en mycket sympatisk karl som lovade att prata med min arbetsplats angående huruvida de ansåg att jag kunde jobba deltid eller inte, samt att prata med Föräkringskassan för att dra igång en utredning, under vilken jag får träffa FK's stab av experter och allmänkunniga, för att de ska kunna göra en bedömning av vad som felas mig och förhoppningsvis på rimliga grunder också kan avgöra om jag ska vara hel- eller deltidssjukskriven. Skönt att det bara tagit 2 månader och en vecka av ändlösa, fruktlösa, och skruv-lösa besök plus ett samtal med högsta hönset för att komma nånstans. Verkligen smidigt. Jättefräscht.

Jag ska öva mig på att vara ett riktigt prakt-arsel som bara larmar och står i för att få hjälp omgående, istället för att göra som jag blir ombedd och att tacksamt ta emot läkarnas minsta ynnester. Kicking against the pricks.

Senare på dagen gjorde jag och Johan en mycket smaskig limebulgur- och kycklingröra, samt bakade grahamsfrallor med solrosfrön (jag hade aldrig orkat göra detta själv, ska tilläggas) och gick ut på gräsmattan bakom huset och åt. Galet varmt med en vykortsblå himmel och nästan onaturligt skarpa trädsilhuetter. Det kändes så himla skönt att få ut något bra ur den här dagen som började rent vidrigt men slutade bra med picknicken och senare, Dumle och "Jurassic Park" på mikro-TV. För annars hade jag vinglat på gränsen till apatiskt flyktingbarn istället vid det här laget.

Exakt hur sjuk måste man vara innan man får behandling egentligen? Några förslag? Imorgon ringer vi runt till privata psykiatrimottagningar för att se om de kan hjälpa till med sjukskrivningen i väntan på att allt detta hierarkiska pissande och skuldavlastande ska gå över.

Filmtips vecka #32

En riktig skitvecka. Lika gott att vara utomhus om man kan. Kursiverat är osett som vanligt.

Måndag 6/8
14.10 "Sommarnattens Leende", SVT1
21.00 "Jurassic Park", SVT1

Onsdag 10/8
14.30 "Persona", SVT1

Torsdag 11/8
21.00 "X-Men", TV6
03.20 "Taxi Driver", TV3

Fredag 12/8
23.00 "Coogans Bluff", Kanal 9

Lördag 13/8
21.15 "Indochine", SVT2
23.00 "Memphis Belle", TV6
23.50 "Tremors", TV3
01.00 "Tigerland", SVT1
02.45 "Kaos", Kanal 5

Söndag 14/8
21.00 "Secret Window", TV3
01.05 "Tigerland" (repris), SVT1

Veckans bästa underhållning står Logan för.

6 dagar = 3 veckor, no?

Det är för mig outgrundligt fascinerande att en t-shirt från USA kommer fram snabbare än ett paket (eller ursäkta mig, "paket") med böcker från Sverige. Särskilt när leveranstiden på böckerna är 3-6 dagar, tröjan 1-3 VECKOR. Someone did not succeed in their math classes.

Tischan är i alla fall den bästa jag nånsin sett, är så löjligt lycklig att jag kunde lägga vantarna på ett ex innan de tog slut. It's my silver lining right now. Jag är förresten inte helt säker på att jag tycker det är okej att säga 'tischa' än, jag prövar mig fram lite mjukt här. Tischa. Vetifan, luktar svårt mycket fjollträsk/fashionista/Nöjesguiden = döden i grytan. Eller säger man tischa numera i folkmun?

Men är den inte sjukligt FAB? Joy!

Shriek

Tittade mig just i spegeln och log, och plötsligt såg jag sinnessjukt mycket äldre ut. Mina permanenta påsar under ögonen har skaffat egna påsar, good lord vilken rynkmängd där var.

Måste sett underligt ut ifall nån hade sett mig, att stå med ett stelt leende och småpipa i skräck medan man stirrar i spegeln. Skräckscenario.

Jag ser ut att vara minst 28, som jag är, och inte 22 som jag alltid får höra att jag ser ut att vara. Så plötsligt har jag alltså åldrats sex år fast jag egentligen redan betat av de åren. Confusing. Damnit, jag trivdes med att vara fejk-22, hade hoppats på att sporta den looken ett tag till, men nänä. Kiss.

Ja, detta är alltså jag

---

Update
Klistrar in, lite modifierat, vad jag skrev i kommentarerna också: Jag gillar faktiskt ålderstecken, men det var så VÄLDIGT mycket påsrynkighet att jag blev rädd. Tänk att vakna en dag med 40 nya rynkor - det var det som var det otäcka. Annars gillar jag gråa strån och rynkor, tycker det är jättefint att bli äldre, bara det går långsamt så man hinner vänja sig! :)

Wuthering heights

Kära bloggen.

Den här veckan har jag blivit illa behandlad av en gubbjävelläkare IGEN, gjort slut med the love of my life och världens finaste människa och så idag gick TV:n sönder. Just perfect.

Gubbjävelläkaren sa i princip rent ut att psykiska besvär var ett nys och inget som skulle hindra en från att arbeta. När jag precis skulle gå sa jag att jag inte förstod hur han kunde göra den bedömningen och att jag inte höll med, men att jag inte hade något att sätta emot. Varpå gubbjävelläkaren (it's his real name, ok?) svarade "Nej, du har ju inte det". Men mother. Fuck. Er. Hur kan man SÄGA såna saker? Som vuxen karl? Som LÄKARE? Jag önskar jag kunde bygga bomber eller krossa knän.

Veckans positiva saker är att jag inte snålade ur då jag köpte TV:n, utan la till två extra år på garantin. Meaning att jag inte behöver betala en spänn för att få den fixad eller utbytt. Positivt nummer två är att Martin och Emelie kommer på blixtvisit nästa helg, och att jag kan haka på dem i bilen tillbaka upp till Stockholm på söndagen och stanna där en hel vecka = positivt nummer tre.
Vad säger ni tjockholmare om det? En trasig och trött jag, men still, ett personligt besök av moi mellan 12-20/8 kanske? Jag kan krossa champagneflarror mot båtar om ni behöver nån för official business, annars tänkte jag öva på min drottningvinkning och softa mest.

Going public

Nå, förr eller senare måste jag ju dela med mig av vad som hänt i mitt liv till er som skulkar omkring här också.

So here goes: jag och Johan har gjort slut. Det blir bäst så och vi är fortfarande vänner.

Allt praktiskt är inte löst än men vi jobbar på det. Furthermore så vill jag inte prata om saken och har ingen lust att gå in på mer detaljer. Men nu vet ni i alla fall. Tack för mig.

Visa paketet

Bokus mailar:

Bästa kund

Idag har följande skickats till dig som "paket".

* 1 st Darkly Dreaming Dexter
* 1 st Pappersväggar
* 1 st The Poe shadow
* 1 st Det amerikanska folkets historia: makten och...
* 1 st Det tysta övertagandet: den globala kapitalis...
* 1 st The Interpretation of Murder
* 1 st Gravidchock! Reporter erkänner
* 1 st Hjärtat är bedrägligast av allt

Vad menar de med "paket"? Är det annorlunda mot vanliga paket? :D

Senast lästa bok är för övrigt 'Packad - En Tonårsalkis Memoarer' av Koren Zailckas, och innan det läste jag igenom Preacher-serien igen, bara för att den är så löjligt, löjligt bra (bäst, even).

Men boken i fråga var ingen superhit hos mig. Jag hade förväntat mig mer, hemskare, och fram för allt - fullare. Istället möttes jag av en berättelse som vilken 25-åring som gått igenom college som helst skulle kunnat skriva. Visst är det hemskt att dricka 3-4 dagar i veckan i flera års tid, men om man ändå kan genomföra sin utbildning och dessutom börja jobba efteråt - och sedan dessutom bara sluta supa, av sig själv - så vetifan om ens alkoholrelaterade situation är så jävla intressant att höra på faktiskt.

En fis i rymden, helt enkelt. Skippa.

EMOtions

Ett emotest, lånat av Elin.

[x] jag gillar smala jeans
[ ] musik är mitt liv
[ ] jag skriver poesi / låttexter
[ ] mitt hår täcker en del av mitt ansikte
[x] jag använder band-tshirts
[ ] jag vet vem Jeff Star är
[x] jag använder Converseskor
[ ] jag använder Vans
[ ] jag använder eyeliner
[ ] jag har, eller vill ha läpp-piercing
[ ] jag lyssnar på Saves The Day, Chiodos, Thursday och H.I.M.
Totalt = 3

[x] mitt kärleksliv suger
[ ] jag är i ett band
[ ] jag förstår att My Chemical Romance inte är emo
[x] jag förstår också att Green Day inte är emo
[ ] jag vet vad ”mosh” betyder
[ ] hörnor är för riktiga coolingar
[x] jag ogillar för det mesta MTV
[ ] jag tar ofta bilder på mig själv
[ ] ...ofta såna där man inte kan se hela mitt ansikte
Totalt = 3

[x] jag kan inte leva utan min iPod eller MP3
[x] jag vet att emo bara är en stereotyp
[ ] jag har tjocka oversized solglasögon
[ ] jag har tuppkam
[x] jag har haft svart nagellack
[ ] jag hatar min mamma
[ ] jag hatar min pappa
[ ] jag hatar min stad
[x] svart är en underbar färg
Totalt = 4

[x] jag lyssnar på musik just nu
[ ] jag vet vad hxc och sxe betyder
[ ] myspace = kärleksberoende
[x] jag brukar använda nitbälten
[ ] jag har haft en kropsdel signerad av ett band
[ ] jag har gråtit när jag lyssnat på Dashboard Confessional.
[ ] jag har / vill ha svart hår
[ ] min garderob består främst av mörka kläder
[x] jag gråter mycket
[ ] jag skriver på mig själv
[ ] jag har blivit kallad emo förut
[x] jag hatar att bli kallad emo (rent teoretiskt, om det skulle hända i alla fall)
Totalt = 4

TOTALSUMMA:
Addera dina poäng och multiplicera dem med tre.
Summan du får är hur många procent EMO du är.
14 x 3 = 42% EMO

Ganska konstigt test. Om man alltså kryssar i samtliga är man 123% emo. Hm. Emo + matematik = skilda världar? :D

Seriös lista

Jag har:

[x] hittat den här listan på ICA
[x] betalt mer än 25:- för den
[ ] en kompis som har härmat min lista
[x] tittat på ost
[ ] skjutit en tjur för att imponera på min kusin
[x] önskat att jag sjkutit en tjur för att imponera på min kusin
[ ] bakat bröd utan mjöl
[ ] sett min urinblåsa från insidan
[x] tittat på alla vi barn i bullerbyn
[x] köpt en trisslott och förlorat
[x] ätit en halv pizza
[x] knutit skorna
[x] varit full
[x] varit full mer än 10ggr
[ ] varit full mer än 100ggr
[x] tappat räkningen över hur många gånger jag har varit full
[ ] tagit mitt förnuft till fånga
[x] borstat tänderna med flit
[x] tittat på en film
[x] tittat på en film till
[x] blundat i mer än 60 sekunder
[ ] åkt båt utan att det kittlades
[ ] navelludd
[x] borstat tänderna med en filt
[ ] fått en gaytiding
[x] gjort bort mig
[x] gjort ner mig
[ ] förstått handlingen i ”Nussekudden”
[x] puttat min kompis
[x] krupit en stund
[x] dött på scen
[ ] köpt en puffra
[x] tindrat med ögonen
[x] Just gjort narr av en massa människor med fånig presentation

Jag undrar mest vad "Nussekudden" är för nåt tror jag.