So far so good
Hittills i storstaden så har jag träffat Martin och Emelie, Mattias, Andrea, Fia, Loke, Andreas S, min mamma och har helt oförhappandes sprungit på både Emanuel och Fredrik feffis. Jag trodde det här var Sveriges största stad, hur går det då ihop att man råkar på folk två dagar i rad? :D Jag hoppas på att få lattja med fler idag och i helgen. Jag har ätit mjukglass och sett hundratals Bajenfans vrålade pinsamma klyschor, ätit mongolisk buffé, fått gamla utgåvor av "Baron Münchaussens äventyr" och "Skattkammarön" (översatt av Åke Holmberg!) i present, sett bra filmer hemmavid, i nyktert tillstånd spillt en Newcastle över bardisken på irändsk pub och skämts över min fumlighet, pratat relationer och fikat på sekelskifteskafé.
Igår på bussen satt jag bredvid en gammal dam med tre briljantringar på samma finger, som plötsligt visade intresse för mina tatueringar. "Åh vad tjusiga, man ser att det är någon skicklig som har gjort dem." "Ja, tack, så mycket", sa jag, och visade upp nästa underarm också. "Oh, de är så tydliga och välgjorda, har du gjort dem i Sverige?", undrade tanten. "Ja, i Göteborg", svarade jag, "hon är jätteduktig, hon som gjort dem". Jag vred mig för att visa henne katten på vänster överarm och då utbrast hon "Katter som är så trevligt, det tycker jag du kan skaffa några fler av." Jag tackade igen för berömmet och ställde mig upp för att gå av, varpå tanten slutligen sa "Ja, åh vilken svans katten har, den ser man ju tydligt nu, oh så fint!"
Tanten gjorde mig svårt glad. :D:D