Oj, vad dunkelt det var

Ja förresten, det går jättejättedåligt i skolan. Jag har inte knipit ett enda poäng, och förutsättningarna för att jag ska lyckas ta något av de resterande poängen är yttepyttesmå. Eller noll. Orkar inte gå in på saken, men there's a reason for everything.

Pratade med studievägledaren idag och fick lite bra tips. Dock insåg jag när jag väl var hemma igen att det bra tipset visserligen skulle kunna hjälpa mig att klara kursen på andra försöket, men det innebär också en halverad inkomst. Tricket var alltså distans- och halvtidskurs istället för som nu, full fräs rakt in i betongen.

En ytterligare faktor som kan omkullkasta alla planer på någon som helst framtid är förstås CSN. Om de bestämmer att jag inte är värdig att fortsätta studera trots min usla termin så är det klippt. Om jag inte har tur. Men jag är inte en tursam person, snarare tvärtom. It's not safe hoping for the best, without preparing for the worst. Jag blev rätt ledsen och dunkade huvudet i skrivbordet lite och pep. Min man kom och la armarna om mig och tröstade. Han sa att vi kunde bo i rännstenen tillsammans i alla fall. Han är en fin man, fast rännstenen hoppas jag att vi slipper ändå.

Imorrn ska jag försöka blidka CSN, håll tummarna (i röven).

...

Livet är så orättvist. Jag tänkte lägga till "ibland" men sen insåg jag att livet är orättvist most of the time.
Jag har hittat den perfekta utbildningen. På Mittuniversitetet, som ligger i Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik eller Östersund. Inget of which jag kan tänka mig att bo i i mer än ett halvår. Och utbildningen är förstås på tre år. Fuuuuuucccckkkk! Och for that matter så kan jag inte flytta nånstans, jag vill bo här, och jag kan inte bara dumpa min man med en stor dyr lägenhet heller. Sen är det hela grejen med distansförhållande som jag vekrligen inte är sugen på också. Dubbelt fudge. Varför finns det inga vettiga utbildningar i Göteborg för, WHY?

Vad ska du bli?

Tittade på "Jagad" för säkert femtionde gången ikväll och slogs liksom varje gång av hur bra jag tycker den är. Men ikväll fick den mig att fundera på hur livet hade varit om man hade velat bli något riktigt, redigt och bra, som polis eller läkare. Hur vet folk som blir sånt, att det verkligen är det de vill bli? Jag menar, det man vill bli som barn har ju oftast väldigt lite förankring i verkligheten, man vill lika gärna bli brandman som cowboy, men man har ju ingen aning om vad ens drömyrke egentligen innebär.

Och det tycker jag inte direkt att man har när man blir äldre heller. Visst, jag vet mer om en massa yrken nu än jag gjorde när jag var fem-sex, men jag VET ju inte hur det är att arbeta som journalist eller bonde eller revisor. Jag VET egentligen ingenting, mer än lite luddigt vilka miljöer man rör sig inom respektive yrke.

Om man är bra på följande:
-Observant
-Detaljsinne
-Rationaliserare
-Fotografiskt minne
-Hittar lätt det viktiga i sammanhang
-Bra på att organisera (saker och folk)
-Språkligt begåvad
-Bra på att strukturera
-Vara kreativ
-Stilar inom mode och inredning
-Film
-Noggrann
-Människor (i singular)

Men dålig på detta:
-Fysiskt ansträngade arbeten
-Ständig stress
-Data
-Matte
-Deadlines
-Tvångsmässig socialisering
-Tidiga morgnar
-Teknik i allmänhet
-Monotoni
-Sjukdom och blod
-Ekonomi
-Kartor
-Människor (i plural)

... vad ska man jobba med då? Jag vill helst inte plugga alls, jag tycker det är urbota trist och jobbigt. Jag vill hellre jobba mig upp/fram, men det är omöjligt nuförtiden.

Tentamensrelaterade känslor

Mitt huvud värker efter allt för mycket inpressade fakta om romerska imperiet och Norden under senmedeltiden. Pray att det är dessa områden som det kommer frågor på under morgondagens tenta nu, annars är jag stekt, helstekt och panerad.

Nu, mer nötande. Back in bowl.

Death is my dancing partner

Det kliar i tatueringen, den läker som den ska, och skorpan flagar undan för undan. Jag har dessutom upptäckt att man kan få döden att dansa en lustiger dans om man wigglar med huden och underhudsfettet i underarmen. Värt. :D

På fredag morgon har jag min första historietenta. Det finns inte en chans att jag klarar av den. Jag tragglar på med böckerna ändå. Jävla salstentor, kan de inte förbjudas? Vi har ju ändå fått en uppenbart självcentrerad regering, de kanske kan gå med på att driva igenom några egoistiska krav från fotfolket?