Oj, vad dunkelt det var

Ja förresten, det går jättejättedåligt i skolan. Jag har inte knipit ett enda poäng, och förutsättningarna för att jag ska lyckas ta något av de resterande poängen är yttepyttesmå. Eller noll. Orkar inte gå in på saken, men there's a reason for everything.

Pratade med studievägledaren idag och fick lite bra tips. Dock insåg jag när jag väl var hemma igen att det bra tipset visserligen skulle kunna hjälpa mig att klara kursen på andra försöket, men det innebär också en halverad inkomst. Tricket var alltså distans- och halvtidskurs istället för som nu, full fräs rakt in i betongen.

En ytterligare faktor som kan omkullkasta alla planer på någon som helst framtid är förstås CSN. Om de bestämmer att jag inte är värdig att fortsätta studera trots min usla termin så är det klippt. Om jag inte har tur. Men jag är inte en tursam person, snarare tvärtom. It's not safe hoping for the best, without preparing for the worst. Jag blev rätt ledsen och dunkade huvudet i skrivbordet lite och pep. Min man kom och la armarna om mig och tröstade. Han sa att vi kunde bo i rännstenen tillsammans i alla fall. Han är en fin man, fast rännstenen hoppas jag att vi slipper ändå.

Imorrn ska jag försöka blidka CSN, håll tummarna (i röven).