Pusselbitar

Världens finaste kille, och jag. Och så Nils, men det är inte han som gör bilden i det här fallet. :)

Everybody's working for the weekend

Helgen som varit har bjudit på mycket och fint besök av såväl Jocke som min bror, och även horder av kamrater från både Stockholm och Malmö! Här är ett axplock bilder och händelser från fredag och lördag.

Fredag 6/6

På fredagen började vi dagen med att ha en champagnefrukost på balkongen! En synnerligen trevlig idé som jag absolut måste göra fler gånger. :) Senare på kvällen var det dags för klubb Rude Boy på en pub vid Stigbergstorget, en pub som hade den originella idén att inte ha några öppningsbara fönster på sin övervåning. Intressant. Stupid, men intressant.

Erik och Jocke på The Oak, synnerligen glada i hågen med kopiöst många öl.

På puben var det smockat med trevligt folk, vissa mer druckna än andra. Pippi hittade en intressant bok vars innehåll gav oss spridda skurar av glädje, Jocke hittade de två göteborgarna som Retardsgänget hade sprungit på sist de var i London, och Dalton var extra kramig för att ta igen att vi hade gått om varandra sist jag var uppe i Stockholm, och han kom dit dagen efter att jag åkt hem. Fint! Folk dansade och ölade och det var många hej-det-var-inte-igår-kramar som utdelades.

Snyggaste paret? I think so!

Tidigare på dagen var vi dock hos Emil och kollade på fightingfilmer och drack öl, samt käkade thaimat och umgicks i allmänhet. Vi avnöjt "The Magnificent Butcher" i en lysande dubbad version samt hade även nöjet att se gangsta-kung fu-filmen "The Last Dragon". :D Jag försökte via telefon också dirigera rätt min dyre broder som anlände framåt eftermiddagen, och så även Sanna, som skulle sova hos mig över helgen. På grund av stress och kokande hetta fick jag en präktig huvudvärk under dagen, och framåt midnatt kände jag att fick ta och ge upp, så Jocke och jag lyxade till det med en taxi hem till mig medan de andra stannade kvar till stängningsdags.

Utanför The Oak satt Linnéa och André och ljög för varandra, haha. :D

Tanken var egentligen att även Gye skulle sova hos mig, men han befann sig i Lennart-stadium av sin fylla och svamlade om att han ville låta två av sina danska polare sova hos mig också, vilket jag vänligt men bestämt försökte avvärja. Först nästa morgon hade jag fått ett sms där han på ett mycket svårtolkat vis undrade hur han skulle ta sig ut till mig. Då jag försökte få tag i honom för att se hur det var med honom och var han hade tagit vägen under natten misslyckades jag, och först senare under lördagen fick jag en berusad och svårtolkad förklaring om att han sovit "på Sjöfartsmuséet". Ehm, okeeeej... Nåväl, han verkade glad och vid hälsa i alla fall, så vad ska man göra? :D

Är alla med? Nej? Brag!

En av de mest misslyckade gruppbildsförsöken i mannaminne utbröt under kvällen, och här är det bästa vi lyckades åstadkomma! Efter att min kamera slutat fungera på grund av batterihaveri, försökte Jocke ta kort med Sannas kamera istället. Då kom först Hanna gående och förstörde bilden, så hon ställde sig i gänget för att vara med istället, varpå Jocke fick backa ännu lite mer för att få med alla. Sedan kom Emelie och gjorde exakt samma sak, haha. Till slut backade Jocke rakt in i nån random snubbe som dunkade till honom just som han tog kort. Lyckligtvis erbjöd sig snubben att plåta oss allihop istället, haha. Ta-daa! Strax efter detta åkte vi hem också, hettan tog knäcken på oss!

Lycka är att ha en egen kundvagn.

Mitt i natten kommer min bror och Sanna hem från puben, fulla som kastruller, åkandes i en kundvagn som de prompt skulle ha med in i lägenheten. De hade alltså tagit in den genom porten, in i hissen, upp tre våningar och var inte nöjda än, hahaha! Jag tvingade dem att ställa den i trapphuset, men de var lika glada ändå. :D Efter denna formidabla hemkomst av mina fina helggäster höll jag och Jocke de andra vakna genom att asgarva åt sjukt dumma skämt i flera timmar inne på mitt rum innan vi slutligen inte orkade skratta mer utan somnade med ont i magarna och miljoner liter skratt-tårar borrttorkade från våra kinder. Kan var den bästa nationaldagen jag någonsin upplevt, kanske för att jag inte firar den egentligen? :D

Lördag 7/6

På lördagen var det dags för de spelningar som alla dessa trivsamma människor rest land och rike kring för att bevittna, så vi tog vårt pack och pung (och bärs) och styrde kosan mot Slottsskogen.

"Jag sa Madrid, men jag menade Wien!"

Efter någon timme där fick vi höra att "alla" satt i "en annan park", vilket betydde att det var dags att flytta på sig. Den största nackdelen med att umgås med folk är att det alltid blir en massa krångel. Är man despot så kan man bara tvinga dem att lyda och så blir det så mycket trevligare för alla. Ellerväntalitenu. :D

Nisse visar upp min bror och hans medhavda ölkorv!

Tre donnor med det originella mellannamnet Maria. :D

Dalton + Pippi = bästisar 4 life!

Nåväl, vi styrde stegen mot Musikens Hus, där spelningarna skulle vara och där det enligt utsago skulle finnas en park. Väl där var parken ett litet grönområde med lekplats. Eh. Nåja, det var säkert 50 personer där redan i alla fall, så vi joinade dem och fortsatte socialisera. En punkarkille lyckades med konststycket att bryta foten då han skojbrottades med en polare också, foten var av på tre ställen och var vriden åt helt fel håll, såg sjukt onaturligt ut. :O Under tiden vi befann oss i Slottsskogen ringde dessutom Emil för att tala om att hans kompis just brutit armen under sin MMA-match och att de befann sig på akuten! Dagen med många benbrott orsakade av brottning, alltså! Sport är mord, det är ju det jag alltid sagt, så skärpning people, no more sport. :D

Hanna tar pizzapaus vid Stigbergstorget.

Anyway, spelningarna var kul att se, fast såklart var det förenat med livsfara att närma sig scenen om man var under 170 centimeter lång eller eventuellt 170 centimeter bred, så jag höll mig i bakgrunden. Bandet jag ville se helst var dock rätt kassa live, men jag är glad att jag fick se dem åtminstonde. Jocke och jag hade som vanligt svårt att slita oss från varandra efter flera timmars häng med alla vänner, och vi klarade fan inte ens av att vara sociala i mer än en minut åt gången till slut, så vi drog hem redan vid elva på kvällen. :D

Dvärgplinget!

Kvällens fynd-glajor, och kvällens fynd-min!

Några timmar senare ramlade min dyre broder och Nisse hem, med betoning på ramlade, i alla fall i Nisses fall. Under tiden jag var i badrummet, vilket var kanske fem-tio minuter, så lyckades han gå totalt bärsärk i köket; När jag kom ut var städskåpet öppet, sopskåpet vidöppet, en påshållare som hänger på väggen låg numera på golvet, och dess upphängningsskruv var nästan helt utsliten ur väggen (INKLUSIVE plugg), plus att gästmadrassen var till hälften utdragen, framför köksbordet. Jag stirrade en stund på förödelsen innan jag retoriskt frågade: "Vad fan har hänt i köket?". Just då snubblade Nisse in i the scene of his crime igen och svarade "Eh.. jag gjorde en paj!", varefter han stapplade in i sitt rum och tokdäckade. Hahaha, att göra en paj har redan blivit en klassiker bland uttrycken, feel free to spread the paj! :D

En underbar helg! Come back soon, good times! :*

Such great heights

I
am thinking it's a sign
that the freckles
in our eyes are mirror images
and when we kiss they're
perfectly aligned

And I
have to speculate
that God himself
did make us into
corresponding shapes like
puzzle pieces from the clay

True,
it may seem like a stretch,
but it's thoughts like this that
catch my troubled
head when you're away, when I am
missing you to death

When
you are out there on the road
for several weeks of shows
and when you scan
the radio, I hope this song
will guide you home

They will see us waving from such great
heights, 'come down now,' they'll say
But everything looks perfect from far away,
'come down now,' but we'll stay...

I
tried my best to leave
this all on your machine
but the persistent beat it sounded
thin upon listening

That
frankly will not fly
You will hear
the shrillest highs
and lowest lows with
the windows down when
this is guiding you home

//The Postal Service (fast jag föredrar Iron & Wine's version med hästlängder).

De första två verserna stämmer så overkligt bra. Finns det såhär bra människor på riktigt? I wish I'd known this before. Min pusselbit.

Löjets skimmer

Det är skrämmande ofta som jag förstärks i min tro om att vi borde införa föräldralicens i det här landet. Alltså, om man måste genomgå rigorösa utredningar för att få adoptera, varför görs inte detsamma när det gäller att yngla av sig på det naturliga sättet?

Jag blir så trött. Folk är idioter.

Mrs Robinson?

Eh, okej. 2008 har bjuckat på idel yngre män i mitt liv, både de jag har lattjat med och de som visat intresse men fått nobben, och mitt nuvarande finfina crush är fem år yngre än mig - men nu är väl ändå måttet rågat: En sextonåring skickade just raggmail till mig på Helgon.

Vad är det som händer här? Vad sänder jag för slags signaler egentligen? Someone, quick, make me stop! :O

Here's to you, mrs Robinson!