Mrs Robinson?

Eh, okej. 2008 har bjuckat på idel yngre män i mitt liv, både de jag har lattjat med och de som visat intresse men fått nobben, och mitt nuvarande finfina crush är fem år yngre än mig - men nu är väl ändå måttet rågat: En sextonåring skickade just raggmail till mig på Helgon.

Vad är det som händer här? Vad sänder jag för slags signaler egentligen? Someone, quick, make me stop! :O

Here's to you, mrs Robinson!

Det enda rätta sättet

Jag ska helt sluta handla normalt från och med nu, och bara handla såhär. Helt underbart!

Tijuana

Åh, jag har varit på kungligt trevlig semester i huvudstaden!

Vädret var praktiskt taget neonlysande och en dag i gamla goa Skitan fick jag dessutom till. Var med om en helgalen fest hos Andrea som egentligen var tänkt att vara en uppföljare på de numera nästan legendariska tequila tjej- vs. killfesterna, men som istället bara blev ett jävla fylleslag i unisextappning. Hysteriskt roligt med en underhållande blandning av mosh pit, discodans, parkour, gymnastik, spill, nya vänner, punk och eurodiscomusik. På lördagen inspekterades Martin och Emelies nya snajdiga hus (bastu, inglasad veranda, trehundra rum, golvvärme!) och fanns vara synnerligen dugligt åt så fint folk, samt invigdes med pompa och ståt (och liveband), och en hel sjö med glada gäster.

Andrea och jag matchade ofrivilligt, som så ofta.
Daniel matchar inte men är ganska mongo. :D

Hann även med att ha tjejkväll med Addi och Ambra, vara champagnefull på Östermalm, ha biläventyr av rang (OH HAI), se två vänners hem, fika, hitta begärlig parfym för första gången i mitt liv, klappa på Ru i magen, sitta i solen, grilla på altanen i nya huset, bli utstirrad av halva Haninge, fuska i biljard, pimpa bort min bror till mina vänner, kompishångla (yus!), på riktigt-hångla (YUS!), och mycket mer.

Jag hade så roligt att direkt när jag kommit hem blev jag kalasförkyld, och det har inte släppt helt än. Fy för den lede. Jag tror jag gick på rent adrenalin hela veckan för att lyckan bara pulserade genom kroppen på mig och vägrade låta sig lugnas eller fjättras. Nej, vi vill leka, vi vill prata, vi vill öla, vi vill ha skoj!, sa hjärnan och hjärtat, och kroppen löd sorgset tills den inte klarade mer. Nåväl. Vaknade av kramp i vaden första morgonen hemma, samt med galen hosta (slem, YUM), blåmärken överallt och ont i varenda kroppsdel. Det är ett hårt liv att ha roligt, men någon måste göra det!

Och dessutom kommer jag genom divine intervention och en ypperlig sugardaddy att komma tillbaka till Stockholm om lite mer än en vecka bara, jiddelade! Så 7-12/5 är jag återigen på annan ort, missa mig inte på dessa bejublade extrainsatta konserter! And the crowd goes WILD! ;D

Go nuts

Man borde göra mer konstiga saker i vardagen. Det har jag ofta tänkt. Jag känner mig aldrig så tillfreds som när jag pratar högt för mig själv eller sjunger med i musiken i mina hörlurar, trots att det finns folk i närheten. Och det är ju ändå bara bagateller i jämförelse. Fick en underbar länk från en vän, till Prangstgrüp, ett gäng som gör organiserade social pranks. Jag är fullkomligt förälskad i Lecture Musical-avsnittet i synnerhet. Just sånt har jag alltid velat göra i min vardag. Nån som har lust att öva in lite sång och dans och göra slag i saken? :D

Och för de som inte sett den än, så är Frozen Grand Central så värd att beskåda. Utförd av Improv Everywhere.

Mantra

Jag måste upprepa det här för mig själv samtidigt som jag andas lugnt och växelvs mellan mun och näsa. Phuuu--hååååh--phuuu, nej nu blev det Darth för hela slanten istället! Om man ändå hade the power to kill someone with a single thought, det hade jag använt mig av flitigt just nu i så fall. Och därigenom skapat minst femtio (hundra?) lediga jobb på Tele 2's kundjänst, go me.