It was the one-armed man

Oj, det cirkulerar en polishelikopter här! Jag är övertygad om att det är en förrymd galning som härjar i skogen, men min man bara skrattar åt mig. Men varför skulle den ananrs åka omkring här? Jag fantiserade ihop att det var Svartenbrandt eller Bergling, jättelogiskt. :D Fast lite otäckt är det faktiskt också, tur det är ljust ute och att jag inte är utomhus längre.

Back to the future, part 2

Förra inlägget strulade något enormt och jag vet inte varför, men jag skrotar det helt och provar igen, den här gången med bara tre alternativ. New and excitingly different!

Arkivarie: Som arkivarie kan du arbeta med allt från att ordna historiska arkiv till att delta i att planera digitala informationssystem. Du utreder, granskar och bedömer vilka handlingar som ska bevaras i arkiv och vad som är mindre viktig information och kan förstöras (gallras). Du vårdar och ordnar det material som ska bevaras. Du gör också upp förteckningar över materialet. En viktig del i arbetet är att plocka fram efterfrågat material ur arkiven. Ibland har också arkivarien egna forskningsuppgifter. Du informerar aktivt genom att bygga upp databaser med information om vad som finns i arkivet, publicera artiklar och ordna utställningar med samlingar av arkivmaterial. Att hålla kurser och föreläsningar är också vanligt. Som arkivarie kan du ibland medverka i utvecklingen av datasystem.
Nackdelar: Monotoni och uttråkningsrisk. Verkar som att man ska sätta ihop utbildningen själv av lösa kurser, men behövs utbildningen ens för att få jobb? Fast jobb verkar kärvt att få.

Översättare: Översättare arbetar med att översätta föredrag, tidningsartiklar, tekniska beskrivningar, brev, intyg, filmer, domstolsbeslut, skönlitteratur m.m. Förutom att behärska ett eller flera främmande språk är översättare ofta specialiserade inom ett visst område, och en översättare bör dessutom vara mycket allmänbildad. I arbetet med översättningar ingår ofta att göra research innan den egentliga översättningen börjar, samla in relevant information om terminologi och mot slutet omarbeta, redigera och kontrollera det översatta materialet.
Översättare kan delas in i olika kategorier: Facköversättare översätter olika typer av facktexter. Skönlitterära översättare översätter romaner, diktverk, teaterpjäser m.m. Film- och tv-översättare skriver undertexterna till filmer, tv-program och nyhetsinslag. Auktoriserade translatorer översätter också facktexter men har genomgått ett prov som ger dem rätt att översätta officiella dokument, t.ex. betyg, testamenten, adoptionshandlingar med mera.
Nackdelar: Jag är inte intresserad av något annat än svensk-engelsk och engelsk-svensk översättning. Fast tjänst är nog svårt att få. Facköversättare vill jag inte vara, och utbildningen syftar endast till den rollen + kräver 80 högskolepoäng sedan tidigare samt minst två språk och en massa annat skit. Får man något jobb utan utbildning, och hur svårt är det att få?

Förlagsredaktör: Förlagsredaktören ansvarar för att en författares verk kommer ut på marknaden. Förlagsredaktören är med i hela processen, från manusidé till att produkten är färdig. Efter det att ett manus har godkänts för utgivning är det förlagsredaktörens uppgift att gå igenom och redigera texten. Förlagsredaktören kontrollerar även att fakta stämmer och ser över det rent språkliga så att texten blir korrekt. Till arbetet hör också att beställa omslag av en grafisk formgivare och köpa in material från fotografer eller tecknare om boken ska illustreras. På bokförlag som ger ut facklitteratur har förlagsredaktören ofta specialkunskaper inom ett eller flera ämnesområden. Förlagsredaktören arbetar ofta ensam men har samtidigt nära kontakt med författare, formgivare illustratörer och korrekturläsare.
Nackdelar: Väldigt svårt att få jobb! Är egentligen mest intresserad av korrekturläsandet (se nedan).

...och korrekturläsare/textgranskare, vilket jag inte kan hitta lika mycket information om just nu.

Vad tycker ni? Arkivarie verkar ha bäst jobbmöjligheter, men är ofta projektanställningar. Översättning och korrekturläsande/förlagsredaktörsrollen skulle kanske kunna gå att kombinera, men det sägs vara dåligt betalt för översättare i varje fall. Dessutom är det troligen svårare att kämpa sig fram till jobben. Arkivarie verkar väldigt flummigt i fråga om vilken utbildning man ska ha, vilket kan vara både positivt och negativt. Bra att man kan välja och inte behöver låsa sig så hårt, men dåligt att man kanske nischar in sig på nånting som inte ger jobb sen.

Imorgon ska jag försöka få tid att prata med en handledare på AF, för att höra deras åsikter angående jobben. Sen hoppas jag kunna ta tag i att ringa runt till museer, förlag och statliga instanser för att kolla upp möjligheterna till studiebesök. :) För tillfället har jag väldigt svårt att koncentrera mig på mina nuvarande studier, kan jag säga. :O

Envy Me

Idag har jag fått min första parfym. Man fick en parfym om man tecknade fortsatt prenumeration på Cosmo. Jag hade en provprenumeration på fyra nummer där tidigare, så jag tänkte WTFLOL och slog till på åtta nummer till. ;D Tidningen har jag inte fått än, och kommer den inte senast fredag tänker jag skriva och KLAGA. :D

Parfymen är i världens absolut minsta flarra, men den är fin och rosamönstrad och luktar lite gott. Eller ja, luktar man på flaskan luktar det ju sprit och skit, men på huden luktar den ganska fint.

Gucci Envy Me, min första parfym ever. Spännande!

Like a summer rain

I just don't know what to do with myself. Angående lärarprogrammets vara eller inte vara.

Funderade igår på om det finns nåt som jag gillar att göra, som faktiskt skulle kunna vara nyttigt for once. Det jag kom fram till, är att jag älskar att lägga saker i ordning. Gör om, gör rätt, det gillar jag. Jag kan ägna en hel dag åt att döpa om filer och att lägga dem i mappar, eller att organisera om hur böckerna står eller nånting sånt. Jag älskar det. Det är ganska sjukt, men det gör jag. Rationalisera, katalogisera, och helt enkelt städa upp. Vilket jobb kan man ha om man vill göra sånt?
Jag tycker även extremt mycket om att korrekturläsa. Också galet. Kan man jobba som korrekturläsre enbart, eller är det bara en av många arbetsuppgifter på till exempel ett bokförlag? Och behöver man utbildning i så fall? Var kan man annars jobba, om inte på ett förlag?

Vet att det finns nånting som heter arkivareutbildning eller liknande, men den har jag för mig är fyra fuckin' år lång. För att lära sig alfabetiserad ordning? Or what? Även bibliotekarieutbildning kanske vore av intresse, fast den är ju också larvigt lång. Konstigt nog hittar jag ingen av dessa på GU's extremsega hemsida heller.

Jag vet ingenting om allt detta, och jag hittar inget av värde på GU's extremsega hemsida (den är så seg att jag måste nämna det två gånger) heller. Ska försöka boka in mig hos en studievägledare snarast, men värdesätter såklart väldans mycket era vänskapliga råd, om de finnes.

Vad ska det bli av mig? Vem ska trösta Knyttet? :(

Nyhetsvärde

Det här har verkligen nyhetsvärde, det är så oerhört viktigt att det får ta upp plats i en av landets ledande tidningar. Har folk inte bättre saker för sig?

Armageddon

Alltså, tänk om David Bexelius och Jonna Bergh (mitten) skaffade barn. Gud, så hemskt. Stackars barn. Hoppas det inte händer.

Type 0 Negative

Igår diskuterade jag och min man vad man skulle bli typecastad som, ifall man var skådis i Hollywood. Jag skulle förmodligen få vara antingen Den Knasiga Polaren (se exempelvis Phoebe i "Vänner"), eller Arg Lesbian/Vänsterradikal I Skola. :D Min man skulle troligen få vara Shifty Looking Guy istället. :D Vad skulle ni vara? Det svåra är att inte tänka på hur man ser sig själv, eller hur ens omgivning tänker - utan hur en stuffy castare i Amerikatt skulle tänka. :D

£££

Idag har jag köpt en blå diamantrutig finstickad tröja, en sån klassisk gubbe/indiepoppar-tröja alltså. Jag älskar såna, hade en jättefin i blått och grått för massa år sen, fast den var i ull. Den var sketavarm och kliade, och en dag krympte den av helvete i tvätten. The end. Men nu är den ersatt! Jag köpte även pråliga ghettonegerörhängen, såna där diamond studs, fast fejk. Finns på H&M's killavdelning för 39 spänn, mycket bra, billig lyx. Ett par diamantrutiga knästrumpor i rosa och vitt slank också med, samt ett par tunna, vita knästrumpor. Nu får det bli vår, nu har jag både strumpor och skor att flaunta!
Sen köpte jag mer stuff, fast inget särskilt kul - hårborste, ett till baslinne, nya strumpor, kådisar, tamponger (ja jag ska prova lite grann, okej? Hetsa mig inte!), fluortuggummin och sånt. Det är skönt med pengar, men ändå får jag alltid ångest när jag handlar nånting. Är det verkligen nödvändgt? Kommer jag ha stor använding av det här? Etc etc, samma sak varje månad.

Kommer den dagen någonsin komma, då jag kan sprätta en femhundring utan att få ångest eller känna att det var månadens spenderarbralla som tog slut then and there? Kommer jag nånsin kunna köpa nånting för ett par tusen som jag inte behövt spara ihop till, och slippa känna att pengarna egentligen skulle behövas mer till något annat?
Will you ever come, sweet morrow?

Radioteatern ger: Ångest (evighetsföljetong)

Alltså, jag har ganska mycket framtidspanik. Jag känner mer och mer ihållande att det här är fel. Jag vill inte. Jag kommer inte klara av att bli lärare. Inte normal lärare för 30+ otacksamma skitungar i alla fall. Något specialpedagogsliknande vore fortfarande kul, och känns genomförbart för mig som person. Det har jag inte dömt ut än som framtidsval, men det kan man ju inte bli bara sådär. Såklart. Eftersom det är nåt som jag vill, så går det inte, för jag är evigt dömd till att Ha Det Svårt, tydligen. Ja, jag gnäller och ältar. Learn it, live it, love it.

Varför blir det aldrig lättare? Ibland tror jag att folk som följer i sina fäders fotspår och har arrangerade giftermål egentligen har det jävligt bra. För utan valmöjligheter har man inte lika mycket utrymme för ångest och riskerar inte att välja fel i lika stor utsträckning.
Min generation har blivit matad med budskapen att "bara man vill tillräckligt mycket, så kan man", och "du kan bli vad du vill" non stop, och frankly - I've had it up to here. Nej, det funkar inte så, och nej, det kan jag inte alls. Men fram för allt så vet jag inte vad jag vill, och då spelar det väl ingen roll om jag har förutsättningar för att bli vad fan som helst? Med min drivkraft här i livet hade jag nog haft det bättre om jag blivit tvingad att jobba på en bondgård eller inom ett familjeföretag hela mitt liv. Jag hade definitivt haft en stabilare karriär i så fall. Jag var inte byggd för egenbestämmade, tror jag.

Summa sumarum: Jag klarar inte av det här, jag kan inte bestämma min egen framtid. Skit också.

Skärpning

Alltså, nu börjar jag verkligen få nog. Varför är det såna där jävla spaghettistroppar på ALLA plagg nuförtiden? Okej för båtringat, halterneck eller singoalla-liknande toppar/klänningar. Fine. Men på en t-shirt? En kofta? WTF är prylen? Det har gått fullständig inflation i skiten, och de sitter inte bara på överkroppsbaserade plagg heller, utan i kjolar och byxor och det skulle inte ens förvåna mig om de fanns i trosor och strumpor med snart. Why the hell not? Är det klädindustrin som tröttnat på att allt trillar på golvet i butikerna jämt, som bestämt att detta skulle tråcklas på varenda trasa som lämnar fabriken? Eller är det nåt slags tryck från den idiotiska kundmassan, som såg att det fanns på nåt enstaka plagg in the beginning of time, och därigenom numera tror att de inte kan leva utan detta?
För ärligt talat, hur många gånger har vi inte sett ett par såna där spaghettisar sticka fram ur en tröja eller topp? Lite för många, va? Lägg ned. jag klipper av dem med en gång när jag köpt nåt nytt, avskyr skiten med hela mitt hjärta. Nej till onödigt bjäfs!

"Jättehårt på Jimmys pung!"

Ha, I rest my case! :D

Calgary, Montreal, Lillehammer

Jag blir så trött på de mänskliga spelen som spelas runtomkring en. Lyckligtvis har jag klarat mig nästan helt utan dem, men ibland kryper de på en, och man blir ju galen med en gång. Hur klarar "normisar" att leva en enda dag med alla dessa konstiga sociala regler och påhitt?

Jag menar, i alla romantiska filmer, eller faktiskt de allra flesta filmer som innehåller nån typ av romans, så kan jag aldrig identifiera mig med någon, mer än möjligen den Flummiga Polaren. Inte för att jag är nån galen New Age-ant, men dessa karaktärer är i alla fall det närmaste mig själv jag kommer i den här typen av filmer, eftersom huvudkaraktärerna och deras gelikar har så mycket konstigt för sig. Man ska inte ringa förrän efter tre dagar, man ska spela svårflörtad, man ska inte knulla på första dejten, att byta nycklar är värsta stora grejen, man kan inte visa att man tycker om nån utan måste luras, låtsats och smyga och hålla på - och det ena med det andra. Vad är allt detta? Jag känner inte igen mig i nåt av det. Gör någon det? Är det så jävla illa på riktigt?

Furthermore, så ska man såklart inte ha något gemensamt, annat än kanske opera, goda viner och att vilja åka till Venedig. Fast det gäller bara sofistikerade par såklart. Annars är det så att killar ska gilla sport, bilar, och vara totalt okunniga och oförstående inför shopping, jättelånga telefonsamtal och vara livrädda för att binda sig. Tjejer ska gilla att fixa med håret, skvallra och vara jättekänsliga. Helst om de måste skjuta nån, då ska de tappa pistolen i marken och gråta okontrollerat efteråt. Alltid. Alla tjejer vil gifta sig så snabbt som möjligt också, de har absolut ingen humor, och de kan inte begripa hur killar kan syssla med modellbygge, dricka öl, eller vilja smälla smällare.
Who are these people? Är det jag som är konstig, eller är det de? Har Thåström rätt?

Man blir ju mörkrädd.

Oh, heavenly father

Mina! Precious! Egentligen skulle jag köpa "Cash - The autobiography", men den är tamigfan slut i butik i hela stan. Jag beställde hem den på Wettergrens och köpte mina hett efterlängtade vårskor istället. Som ett väldigt litet plåster på min brinnande JC-lusta fick jag mig den sista Cash-pinen på CD-specialisten i varje fall, men min mobilkamera är för dålig för att ta kort på den. Ni får helt enkelt föreställa er (which I'm sure you will)! :D

Dessutom hade jag en rabattkupong på H&M, samt att det var 10% rabatt för medlemmar just nu. Alltså blev det här linnet mäkta billigt.
59.50:-
- 10%
- 50:- rabatt
= 3.50:- :D
Baslinnen we like, har nästan nött ut mitt gamla. :O

I knew these people

På lördag visas en av världens bästa filmer - "Paris, Texas" - på Cinemateket, klockan 14,00 på Capitol. Var där eller var fyrkantig!

Hjärnspöken?

Tjyvat från Maria:

Your Brain's Pattern

You have a dreamy mind, full of fancy and fantasy. You have the ability to stay forever entertained with your thoughts. People may say you're hard to read, but that's because you're so internally focused. But when you do share what you're thinking, people are impressed with your imagination.

What Pattern Is Your Brain?

Trackslistan

Höger- eller vänsterhänt: Höger all the way.
Humör just nu: Koncentrerad. Behöver nåt att göra hela tiden för att få mig att sluta tänka på hur mycket snarr jag vill ha.
Favoritgodis: I resent that question!
Är det nåt du absolut inte äter: Ganska mycket.
Kläder just nu: Bästa jeansen, bästa vita linnet och en blårutig skjorta, samt fluffiga tofflor och allehanda underpersedlar.
Musik just nu: Johnny Cash!
Vad sa du senast: "Haha, vad fint, han pratar svenska, lyssna!"
Favorit-hangout: I min fåtölj, with my best gal by my side, eller my best guy.
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Början av 1960-talet. Då var folk redigare och kläderna var fina.
Sommarplaner: Paris, jag vill jag vill.
Är du bra på matte: Verkligen inte.
Fisk eller badkruka: Har noll underhudsfett så jag badar sällan, men om jag gör det så kastar jag mig från bryggan utan att känna efter med tårna först!
Saft eller alkohol: Vatten.
Hur många kuddar sover du med: En enda. Och lite på Johan ibland.
Favoritväder: Sol, på våren eller hösten så det inte är så varmt, och med en mild behaglig lätt bris. Är jag inomhus så föredrar jag smattrande regn, underbart.
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig? En fräsig båt, en bra bok och solskyddsfaktor.
Spelar du nåt instrument: Försökte med piano som barn, men jag är hopplös på att göra olika saker med händerna samtidigt.
Morgon- eller nattmänniska: Kväll och natt.
Sparare eller slösare: Hopplös.
Vem är viktigast för dig: Vilken fråga! Mamma/Johan/Ella på delad förstaplats. De fyller olika behov i mitt hjärta.
Bästa film: "Brazil"
Tror på liv på andra planeter: Japp.
Kommer du ihåg din första kärlek: Japp.
Älskar du henne/honom fortfarande: Jag älskar minnet.
Har du några homosexuella vänner: Nej. :(
Tror du på mirakel: Japp.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Japp.
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Nix.
Ser du på kärleken som ett misstag: Eh?
Hur många barn vill du ha/har du?: Två eller tre. Vill jag ha alltså. :D
Bio eller promenad: Bio. Promenad till och från bion = perfa. :D
Är du kittlig: Usch ja. Ge fan i mig!
Snarkar du? Nix.
Stjärntecken? Skorpion.
Rädd för insekter? Livrädd för spindlar, alla andra insekter ogillar jag bara av princip.
Äckligaste insekten: Fågelspindlar. Fyy, känner hur jag måste se mig över axeln ifall det står en där bara jag tänker på dem.
Största svaghet: Socker/bristande kämparglöd.
Det här är jag bra på: Hitta borttappade saker hemma hos folk. Komma ihåg låtar och repliker.
Bästa bok? "Neverwhere" - Neil Gaiman.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Hm, tankeläsning vore ball om man kunde styra det. Eller osynlighet, eller teleportering.
Chips, morötter eller godis? Lalalalla *blundar*.
Pizza eller hamburgare? Pizza, avskyr hamburgare.
Skriver du dagbok? Öh. :D
Har du nån flickvän/pojkvän? Boan/Ålen.
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? (Igen) Ja, det hoppas jag.
Stökigt eller välstädat? Välstädat, så gott det går med lata män i hemmet.
Gungar du på stolen? Icke.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Jaaa!
Vilken hand håller du gaffeln i? Höger. Jag är sär.
Hur många syskon har du? Ett enda.
Vad är du mest rädd för? Att få ett skitliv. Eller skitbarn.
Saltar du på maten? Bara på äggen, men där saltar jag desto mer också.
Gillar du att sjunga? Oh ja, men jag törs inte inför vem som helst.
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför? Rörlig bild. Nåt skulle man ju gå.
Anser du att du är stark? Jag är nog tuffare än vad somliga tror.
Brukar du sola? Jag sitter med kors och vitlök i skuggan, jag.
Vad gör du om du får hicka? Hickar vidare tills det slutar.
Har du komplex och för vad? Ja.
Röker du? Nej.
Snusar du? Nej.
Använder du knark? Nej!
Kaffe, te eller inget? Inget!
Har du en besatthet? Massor.

Cash is king

Jag såg "Walk the Line" i onsdags, och det sporrade mig till att ta tag i Johnny Cash. Cash har jag varit nyfiken på länge, liksom Bowie och Reed och alla respekterade herrar med lång och gedigen karriär. Men sen har jag tänkt att det är så sjukt mycket att beta av, när ska man orka lysna igenom 30-40-50 års musikkarriärer? Så när jag nu fick smakprov i filmen så kände jag att jag inte längre hade något skäl att vänta.
Och åh, jävlar, vad glad jag är för det! Nu lyssnar jag på Mr Cash non stop, är fullkompligt begeistrad av mannen i svart. Än har jag givetvis inte hört allt, långt ifrån, men allt hans tidiga material som jag hört hittills har varit bra till sjukt bra. Sånt gör en fattig flicka glad.

Bonusfakta: Så jävla underbart att höra på hans liveskiva från 1973, liveinspelning från Österåkeranstalten utanför Stockholm. Cash pratar svenska mellan låtarna! "Hoppas att ni tycker om vår musik, hoppas att ni tycker om mig." Gotto love that man!

Jag skulle kunna välja vilket citat som helst, men det får bli detta för stunden:

"I keep a close watch on this heart of mine.
I keep my eyes wide open all the time.
I keep the ends out for the tie that binds.
Because you're mine, I walk the line."

Born Slippy

Gud, ge mig socker, jag vill ha socker, jag vill äta godis, jag vill äta glass, jag vill ha bullar, jag vill äta choklad, I want to stuff my face with cake. GE MIG GE MIG GE MIG. Plötsligt låter man som en heroinist. Kul, kul. Det otäckaste är att ens egen hjärna är inte ens helt och hållet på ens sida, den kan tänka helt obekymrat att det vore gott med popcorn och läsk, eller varför inte lite After Eight? OMGWTFBBQ! Min man hjälper inte heller till, han föreslår bara lite försiktigt att jag kanske skulle äta lite glass. Jag tror han vill bli av med monstret.

Värmepärs, värmpepärs! Raaaaah!

Och eftersom jag är omäskligt sur och jävlig för att jag avtänder från det goda vita pulvret, så ska jag passa på att klaga på kommenterandet. Är det så jävla trist, det jag skriver? RARGH!

---

Nu småäter jag russin. Är inte säker på att det är okej, men jag tror det.

Varsågod, nästa

Idag provade jag något väldigt intressant. Eller snarare helt ointressant i och för sig. Jag klickade på den lilla knappen "Next blog", längst upp i det högra hörnet här på Blogspot. Jag har funderat på att klicka på den hemskt länge. Man kan fortsätta klicka sig fram genom en hel massa bloggar, allihop lika tråkiga och (nästan) allihop amerikanska, underligt nog. Men jag tyckte det var lite kul ändå, en hel massa människors tankar rätt upp och ned sådär. En vacker dag kanske man snubblar över nån skitrolig blog, ya never know. Just keep on klickin'. :D

Blomster

Jag är så sjukt dålig på att ta hand om blommor. Tråkigt nog är Johan likadan. Blommor och pengar, det är det vi är sämst på här.

I söndags hade plötsligt mina vackra rosor börjat sloka. Jag blev så förtvivlad att jag började gråta. Jag vattnade dem och bad dem ångestfyllt att de skulle återhämta sig, och så vattnade jag dem och andades en massa på dem (det är ju därför växter som man pratar med mår bra, det är inte så mycket själva pratet i sig som är magiskt). På tisdagen såg de glada och fina ut igen med några mindre blemishes som minnen av den horribla episoden.

Ett par dagar senare såg de ledsna ut igen, och förtvivlan och skräck grep mitt blödiga hjärta än en gång. Jag ställde dem i fönstret, tänkte att de kanske vill ha direkt solljus ändå. Från början stod de i ett relativt ljust rum, men inte direkt i fönstret, men det passade väl inte. Jag vet ju inget om blommor, sånt här är svårt!
Jag blir verkligen upprörd när blommorna slokar, jag känner mig som en dålig förälder och jag älskar min lilla rosa kärleksblomma så mycket att jag inte alls är beredd att släppa den ifrån mig än på ett bra tag.

Idag sjöng jag lite Elton John för den, hoppas den gillar "Tiny dancer" lika mycket som jag (och Elin. Och Ella). Alla gllar väl "Tiny dancer"?

Den goda viljan

Jag gör ett nytt försök att sluta äta så satans mycket socker just nu, och det ger verkligen baksmälla. Jag har abstinens och huvudvärk, och känner mig helt blasé och dämpad. Sjukt vilken drog det är egentligen. :O Jag lyckades bra med den här withdrawl-perioden i höstas, men sen glömde jag av mig själv och var snart tillbaka i samma gamla missbrukarmönster igen. Det är vanan som är svårast, det borde jag som slutat röka en gång i världen veta.

Samtidigt som jag gör det här så har jag gett mig fan på att bli av med den ökade uppkomsten av finnar också. Så nu får jag inte peta på dem alls, eftersom det är det man fått höra i alla år, att klämma ska man inte göra för då kommer det bara fler. Efter en dag såg de ut att ha rätt, och nu efter fyra dagar så kan jag konstatera att de har rätt.

Skrämmande att så mycket av ens problem härleder till viljestyrka egentligen. "Jag kan, och jag vill, och jag chansar", som Björn Skifs säger. :D

Runkgubbe

Fy helvete för mänskligheten. I förmiddags satt jag på bussen på väg till skolan, och mellan Berzeliigatan och Korsvägen så stannar bussen till vid ett rödljus. I filen intill stannar en bil. Jag ser i ögonvrån att det rör sig väldigt mycket inne i bilen så jag tittar dit. Då sitter föraren och runkar. Men fatta - han kör bil och RUNKAR, klockan 12 på en helt vanlig torsdag. Så sjukt äckligt att jag fortfarande knappt kan tro att det var sant. Jag såg lyckligtvis inte ansiktet, för då hade jag nog varit tvungen att gå av och kräkas. Jag vill inte ha ett ansikte, en riktig person att associera till detta beteende. Dessutom körde han en firmabil, vilket gör det hela än mer groteskt.

Vad fan är det för fel på folk? USCH! :(

Dying in America

Det är ju helt jävla sjukt att man i dagens samhälle kan tycka såhär. Har vi inte kommit längre? Det är okej att spackla om näsan och köpa nya bröst, bara för att man rent själviskt inte är helt nöjd, men känner man att man inte kan ta hand om ett liv som (ofrivilligt) börjat växa i en, då ska man vara tvungen att göra det ändå. Ja, det blir ju JÄTTEBRA för det stackars barnet när det föds sen. Jävla retards!

La Royaume-Uni

Om jag hade fått välja finalister till årets Melodifestival:

Linda Bengtzing - "Jag ljuger så bra"
Andreas Johnson - "Sing for me"
Bodies Without Organs - "Temple of love"
The Poodles - "Night of passion"
Patrik Isaksson - "Faller du så faller jag"
Jessica Andersson - "Kalla nätter"
Gregor - "Mi amor"
Björn Kjellman - "Älskar du livet"
Carola - "Evighet"
Evan - "Under your spell"

Björn Kjellman är jag inte helt hundra på, för om han sjunger låten på franska är den mycket, mycket bättre. Eller om han får en mad ego power trip och sjunger "Älska Björn Kjellman" istället så är jag också nöjd. :D

...Och apropå Evan så gav Elin mig en bra länk med lite info om honom. :D

First and Last and Always

FÖRSTA...
Första bästa kompis: Hade säkert nån på dagis, men jag kommer inte ihåg namnet - Annika kanske? Annars var det Maria Granewald i lågstadiet, vi brevväxlade några år efter att jag flyttat vidare, men det dog till slut ut.
Första jobb: Tidskriftsregistrerare på KTHB, varje sommar mellan 14 och 18 bast.
Första onlinenick: Zåkkiplazt tror jag (ja, jag vet, ursäkta).
Första inhandlade skiva: Jag kommer ju inte ihåg det, det är sån jävla angst!
Första förälskelse: Mika i min lågstadieklass, var även min första pojkvän. Vi klädde ut oss till clowner och lekte. Det var tider, det. Första kändiscrush var Han Solo/Harrison Ford. :D
Första begravning: Mormor. Hittills enda begravningen också. Peppar, peppar.
Första piercing/tatuering: Örsnibbarna förstås, men "riktig" piercing var klitoriskappan. Tatuering - svarta katten på armen.
Första kreditkort: Såna törs jag inte ha.
Första riktiga kärlek: Leo. 16 bast, egen lägenhet och två oskulder som försvinner, Så vackert det kan vara. :)
Första fiende: Väckarklockan tror jag.
Första stora resa: Med famljen - Bulgarien. Själv - London.
Första konsert: Kan ha varit Bob Hund och Brainpool på Sportcentrum i Norrtälje, omkring 1992. :D
Första musiker/grupp som du kommer ihåg från din barndom: Roy Orbison, Janis Joplin, Queen.
Första egna lägenhet: 1996, Visby, Adelsgatan (mitt i sänntrum), tillsammans med Leo.
Första flytt: Med familjen - Under min födelse, från Uppsala till Vattholma 1979. Själv - Från Norrtälje till Visby, 1996.

SENASTE...
Senaste cigarett: 4.5 år sedan.
Senaste stora bilresa: Jag gör inte så mycket sånt.
Senaste stora bussresa: Arvika 2004.
Senaste gången du grät: När jag fick de fina rosorna i onsdags. Lub them so!
Senaste lånade bok på ett bibliotek: Jävla Gleerups engelska grammatik. Sucks ass!
Senaste sedda film: "Bröderna Grimm".
Senaste dryck: Coca-Cola Light.
Senaste mat: Pannkakor, eller OLW dill & gräslök-chips, beroende på vad man anser vara mat.
Senaste förälskelse: Johan.
Senaste telefonsamtal: Johan.
Senaste tv-program: Delfinal 4 i Melodifestivalen!
Senaste dusch: Tidigare ikväll.
Senaste skor: Gammelrosa skinnpumps med strassdetaljer i babyrosa. Halva priset, mycket tjusiga!
Senaste skiva spelad: Har ingen CD-spelare längre men senaste mp3 spelad är Johnny Logan - "What's another year?". :D
Senaste inköp: Korallfärgad blus på H&M's rea, femtio pix.
Senaste irritation: Svenska folket som röstar som ambidextrosa dyskalkyliserande schizofrener!
Senaste besvikelse: Att mitt favoritbidrag kom sist, fyfan.
Senaste läsk: Coca-Cola Light.
Senaste glass: Vem fan vill äta glass i den här kylan?
Senaste skjortan du haft på dig: Den korallfärgade, igår på Kellys.
Senaste url som du besökt: Google.
Senaste kompis du träffade: Elin och Christo som var på visit för schlager och sällskapsspel.
Senast nedladdade låt: Bullar upp med alla Eurovision-vinnare genom tiderna. Det är mycket schlager nu!
Senaste flytt: Från Biskopsgården till Västra Frölunda. Bra byte! Tänkte sluta flytta helt och hållet nu. :)

Candy Says

Himmel, så mycket fint det finns! Härifrån vill jag ha en rosa 50-talsklänning, ett par cerise slingback peep toe-skor, ett par krämvita 50-talspumps, och kanske en vintage aftonväska i svart spetsmönstring. För att inte tala om allt annat som jag rationaliserat bort på grund av pris, fel storlek eller att det helt enkelt redan var sålt. När ska jag nånsin ha råd med allt jag vill ha? Man undrar ju. Är det nån annan som är sugen på att beställa därifrån, så holler at me! Elin, måhända? ;)

Annat som man kan dö för är dessa (som inte ens går att beställa utanför UK!), de här sockersöta sakerna, eller för den fullständiga utlösningen: de här - i randigt, rutigt (som synes till vänster) eller prickigt! Min man sa att man nästan kunde tro att det var jag som designat den skon, så mycket jag är valet av mönster. Det är ju löjligt, det går inte att välja vilka man vill ha mest! Skjut mig omgående!

Totalt sett, om jag skulle köpa allt detta, inberäknat ett par av varje av de sistnämnda drömpumpsen förstås, så går det lös på inte mindre än *fanfar* 4 559,89 svenska kronor. Inte inberäknat fraktkostnader. Jag upprepar: skjut mig nu, tack.

Alla skotips kommer från Shoewawa!

2-0

Igår firade jag och min man 2 år. Vi skulle gå ut och äta middag och sedan gå på teater. Dessvärre är vi bägge riktigt usla på att disponera och planera tiden, så det fick bli lite oromantiska nudlar här hemma för att sedan åka till teatern, och först därefter leta efter en restaurang. Den första var stängd, och den andra skulle just stänga, så det fick bli att köpa mat och ta med hem stället. Inte lika mysigt och romantiskt, men men. Pjäsen - "Rosens Namn" var sådär, kul att ha sett den i alla fall. Men Sean Connery klår de fan inte.

Och nu har jag, efter 2 års väntan, fått blommor av min man, och vilka blomster sen! Superfina rosa rosor i en pärlemorskimrande vit kruka (de vissnar inte, de lever vidare!), med ett kort i som det står "Bara för att... du finns". Jag blev så rörd att jag nästan grinade bort min sminkning. Och han som säger att han inte är nån blomkille, att han inte vet vad han ska köpa! Den här lilla rosenkrukan var så sjukt mycket jag. Åh, jag börjar nästan grina när jag tänker på det igen. Blödigheten gör sig påmind.
Dessuom fick jag min favoritchoklad - vita After Eight. Jävlans bra man jag har. Han kan bara han vill! :D

Special forces

Jag har fått en idé. Idén är att bli specialpedagog. Då får man arbeta i mindre grupper, med mer djupgående undervisning, med barn och ungdomar som har inlärningssvårigheter och andra problem i skolan. Låter det som en plan? Är det nån som sitter inne med en massa visdom om yrket/utbildningen? Jag vet nästan ingenting, fick bara en blixtrande tanke härom natten, när jag hade ångest för att jag kände att det nog inte skulle bli nån vidare lärare av mig.

The Academy

Ja, vad kan man säga? Nu slipper vi i alla fall Peter Jackson och hans förbannade epos som sopar rent hus på galan, men ändå kan inte Tim Burton få vinna, och ändå får varken Jake Gyllenhaal eller Heath Ledger sina välförtjänta statyetter. Thank God för regipriset till "Brokeback Mountain" i alla fall, och "Crash" förtjänar helt klart Bästa film-priset, även om jag inte skulle kunna välja mellan den och Brokeback, not in a million years. Blev också glad åt Reese Witherspoons vinst, även fast jag inte sett "Walk the Line" än, bara för att jag gillar henne i allmänhet. Samma sak gäller för Rachel Weisz, I dig that gal, fast inte lika mycket som Reese.

Så nu är det bara att ta och se "The Constant Gardener", "Good Night, and Good Luck", "Pride and Prejudice" och "Walk the Line". Nån som vill? :) Och för den som gillar att rota i statistik var det här en himla värd sida.

Jävla skit

Fan i helvete.
Jag kommer aldrig kunna lära mig grammatik. Det går inte, det är inte fysiskt möjligt för mig att pressa in 340-something paragrafer om språkets uppbyggnad i mitt huvud. Ska allt det få plats måste jag på nåt sätt offra annan information, som exempelvis kunskapen att man ska ta av sig brallorna innan man kissar, att ta med sig pengar när man ska handla något, och var man bor. Expendable? I think not.

Jag kan inte pressa in information på det här viset, det har jag aldrig kunnat. Det gör fysiskt ont att försöka fatta och minnas alla grammatikregler. Antingen är jag urbota korkad eller så har jag en inlärningssvårighet. Jag vet inte vilket som är värst. Och jag vill inte höra att jag visst klarar det här, det gör jag inte. INTE. Ni som säger, att jag kan, vad vet ni som inte jag vet, va? Förklara för mig HUR jag kan, när jag själv inte vet detta.

Jag börjar tvivla starkt på att jag kan bli lärare över huvud taget.

Jag vill bara ha ett jävla yrke, ska det vara så satans svårt? Jag vill inte ha dönickejobb mer, jag vill inte ha vikariat, jag vill inte känna mig otrygg och osäker på ett nytt jobb efter ett annat. Jag vill heller inte fastna i kassan på ICA eller som skurtant eller som telefonintervjuare för evigt. Jag vill inte jobba med det hela livet! Jag vill ha ett jobb som känns givande och där jag känner att jag hör hemma, att jag kan det man ska kunna för att jobba med det man gör. ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT?

JÄVLA SKIT!

Shitlist

Musikaler som är sjukt hyllade och älskade, men som egentligen är ren jävla skit i filmversionerna:

West Side Story - En massa evinnerligt tjafsande och alldeles för lite handling för en så lång film. Tristess.
Rent - Seriöst nåt av det värsta jag sett på länge. Det sjungs KONSTANT och alla har HIV. Man önskar livet ur dem efter fem minuter.
Chicago - Fullständigt avskyvärda karaktärer, och Renee Zellwegger gör mig alltid illamående. En bra låt och så är det kul när Richard Gere rycker av sig pantsen. Annars inte mycket att hurra för.
Cabaret - Återigen gräsliga karaktärer, och handlingen vet jag inte om jag ens orkade uppfatta. Kräks.

Inte riktigt så jävla illa, men som borde klippts med typ en timme för att skonas från min lista helt:

Sound Of Music - När nazisterna börjar vara jobbiga så vill man bara stänga av. Up until then är det ändå okej på ett hurtbulle-skjut-mig-i-huvudet-sätt.

Blödig

Nuförtiden gråter jag en skvätt till nästan allt jag ser på TV som är det minsta vackert, sorgligt eller rörande. Jag gråter till "Extreme Home Makeover" när de stackars unfortunates får sitt nya hus, jag gråter till vanliga "Extreme Makeover" när någon närstående berättar om hur mycket de älskar den här personen som tycker sig vara så jävla ful och olycklig. Jag gråter när Rachel får barn i "Vänner", jag gråter när Rex dör i "Desperate Housewives". Jag gråter tamigfan till vad som helst numera.

Jag minns inte när jag blev så oerhört blödig. Jag vet ju, innerst inne i min bittra cyniska själ, att det är dramaturgiskt uppbyggt så att man ska känna sig ledsen eller rörd. Men ändå sipprar det fram små tårar gång på gång. Jag tycker inte det är lika underligt att jag gråter till filmer, det har jag alltid gjort. "Pianot", "Moulin Rouge" och "Brokeback Mountain", alla innehåller så många känslor och scener att det ska till en total idiot för att inte åtminstonde känna det som filmen försöker förmedla. Alla måste inte gråta, men gillar man filmen så känner man med karaktärerna. Men i dokusåpor? I dramaserier? I sitcoms, for crying out loud? Där känns oftast karaktärerna mer plastiga och bagatelliserade, alltså förstår jag inte varför jag känner så jävla starkt för dem - allihop.

Min teori är att det är förknippat med den ökande längtan efter en egen familj. När hormonerna börjar svalla och säga att de vill föra generna vidare, så blir man mer ömsint, förstående, tankfull och tolerant. Man börjar acceptera religösa människor och man tycker att folk som plankar är oansvariga och förstör för oss som betalar. Man funderar på att gå på Hyresgästföreningens årsmöte och man sköter om sina tänder. Och det ena med det andra.
Kan det här stämma, tro?

In sickness and in health

Åh, jag håller på att bli sjuk, jag vill inte. Det är så jävla tråkigt att vara sjuk när man är vuxen och bara förlorar pengar på det. Piss.
Jag ska få besök av min favorit-ål senare, så jag skickade ett sms där jag skrev att jag var sjuk och att jag hoppades att hon inte skulle bli smittad, och att hon vågade komma hit ändå. Hon svarade att det var kool och att vi kunde använda kondom. Ibland tänker jag ju inte klart, asså. Gud så smart. :D

Teater

Fyy, vad trött jag är idag. Har tillbringat hela dagen på ett praxisseminarium med, och om, teater i skolan. Helt sjukt roligt, men som sagt väldigt uttröttande till slut.

Vi var elever från lärarhögskolan, teaterhögskolan, samt personal från Folkteatern i blandad kompott. Ensemblen från Dalateatern lät oss, indelade i mindre grupper, snabbdiskutera könsroller, kamratskap, massmedias skönhetsideal, och familjekonstellationer, och sedan fick vi se en väldigt bra pjäs som handlade om fyra högstadieungdomar; deras problem och relationer.

Efter pjäsen fick vi, återigen i mindre grupper, diskutera vad vi tyckte, vilka scener vi fäste oss vid, och så fick varje grupp en karaktär att diskutera. Vi fick hitta på en kort uppföljningshandling på vad som hände efter pjäsens slut, för "vår" karaktär. De av oss i gruppen som ville, fick sedan fick improvisera ihop scenen inför alla andra. Självklart tar man tillfället i akt på lite improv, så jag tag glatt chansen och fick vara en av de två som spelade upp vår scen. :D Suuuperkul, och det blev en rätt bra scen också, tycker jag allt.

Vi fick även uttrycka åsikter om teater i skolan, skolsystemet, och liknande, samt göra lite "lära känna"-övningar med de från teaterhögskolan, samt lite andra roliga övningar, och slutligen fick vi fyra grupper representera elevrådsrepresentanter, lärare/kuratorer/skolpersonal, sociala myndigheter/poliser, samt engagerade föräldrar, och agera i ett fiktivt debattprogram. Alla grupper fick uttrycka vad de tyckte att respektive instans skulle och kunde göra för att komma till bukt med den typen av problem i skolan, som gestaltades i pjäsen.

All in all, en väldigt rolig dag. :)