2-0

Igår firade jag och min man 2 år. Vi skulle gå ut och äta middag och sedan gå på teater. Dessvärre är vi bägge riktigt usla på att disponera och planera tiden, så det fick bli lite oromantiska nudlar här hemma för att sedan åka till teatern, och först därefter leta efter en restaurang. Den första var stängd, och den andra skulle just stänga, så det fick bli att köpa mat och ta med hem stället. Inte lika mysigt och romantiskt, men men. Pjäsen - "Rosens Namn" var sådär, kul att ha sett den i alla fall. Men Sean Connery klår de fan inte.

Och nu har jag, efter 2 års väntan, fått blommor av min man, och vilka blomster sen! Superfina rosa rosor i en pärlemorskimrande vit kruka (de vissnar inte, de lever vidare!), med ett kort i som det står "Bara för att... du finns". Jag blev så rörd att jag nästan grinade bort min sminkning. Och han som säger att han inte är nån blomkille, att han inte vet vad han ska köpa! Den här lilla rosenkrukan var så sjukt mycket jag. Åh, jag börjar nästan grina när jag tänker på det igen. Blödigheten gör sig påmind.
Dessuom fick jag min favoritchoklad - vita After Eight. Jävlans bra man jag har. Han kan bara han vill! :D