Calgary, Montreal, Lillehammer
Jag blir så trött på de mänskliga spelen som spelas runtomkring en. Lyckligtvis har jag klarat mig nästan helt utan dem, men ibland kryper de på en, och man blir ju galen med en gång. Hur klarar "normisar" att leva en enda dag med alla dessa konstiga sociala regler och påhitt?
Jag menar, i alla romantiska filmer, eller faktiskt de allra flesta filmer som innehåller nån typ av romans, så kan jag aldrig identifiera mig med någon, mer än möjligen den Flummiga Polaren. Inte för att jag är nån galen New Age-ant, men dessa karaktärer är i alla fall det närmaste mig själv jag kommer i den här typen av filmer, eftersom huvudkaraktärerna och deras gelikar har så mycket konstigt för sig. Man ska inte ringa förrän efter tre dagar, man ska spela svårflörtad, man ska inte knulla på första dejten, att byta nycklar är värsta stora grejen, man kan inte visa att man tycker om nån utan måste luras, låtsats och smyga och hålla på - och det ena med det andra. Vad är allt detta? Jag känner inte igen mig i nåt av det. Gör någon det? Är det så jävla illa på riktigt?
Furthermore, så ska man såklart inte ha något gemensamt, annat än kanske opera, goda viner och att vilja åka till Venedig. Fast det gäller bara sofistikerade par såklart. Annars är det så att killar ska gilla sport, bilar, och vara totalt okunniga och oförstående inför shopping, jättelånga telefonsamtal och vara livrädda för att binda sig. Tjejer ska gilla att fixa med håret, skvallra och vara jättekänsliga. Helst om de måste skjuta nån, då ska de tappa pistolen i marken och gråta okontrollerat efteråt. Alltid. Alla tjejer vil gifta sig så snabbt som möjligt också, de har absolut ingen humor, och de kan inte begripa hur killar kan syssla med modellbygge, dricka öl, eller vilja smälla smällare.
Who are these people? Är det jag som är konstig, eller är det de? Har Thåström rätt?
Man blir ju mörkrädd.
Jag menar, i alla romantiska filmer, eller faktiskt de allra flesta filmer som innehåller nån typ av romans, så kan jag aldrig identifiera mig med någon, mer än möjligen den Flummiga Polaren. Inte för att jag är nån galen New Age-ant, men dessa karaktärer är i alla fall det närmaste mig själv jag kommer i den här typen av filmer, eftersom huvudkaraktärerna och deras gelikar har så mycket konstigt för sig. Man ska inte ringa förrän efter tre dagar, man ska spela svårflörtad, man ska inte knulla på första dejten, att byta nycklar är värsta stora grejen, man kan inte visa att man tycker om nån utan måste luras, låtsats och smyga och hålla på - och det ena med det andra. Vad är allt detta? Jag känner inte igen mig i nåt av det. Gör någon det? Är det så jävla illa på riktigt?
Furthermore, så ska man såklart inte ha något gemensamt, annat än kanske opera, goda viner och att vilja åka till Venedig. Fast det gäller bara sofistikerade par såklart. Annars är det så att killar ska gilla sport, bilar, och vara totalt okunniga och oförstående inför shopping, jättelånga telefonsamtal och vara livrädda för att binda sig. Tjejer ska gilla att fixa med håret, skvallra och vara jättekänsliga. Helst om de måste skjuta nån, då ska de tappa pistolen i marken och gråta okontrollerat efteråt. Alltid. Alla tjejer vil gifta sig så snabbt som möjligt också, de har absolut ingen humor, och de kan inte begripa hur killar kan syssla med modellbygge, dricka öl, eller vilja smälla smällare.
Who are these people? Är det jag som är konstig, eller är det de? Har Thåström rätt?
Man blir ju mörkrädd.
// Anna Nio kl 22.3.06
7 Åsikter
Alltså det är helt sjukt men det finns ju massor av par som faktiskt lever sådär. De har typ ingenting gemensamt och man undrar varför de är tillsammans överhuvudtaget.
Jag anser att det är en konspiration. Ett sätt att få människor att fastna i mönster som de med makt vill ha dom i. Eller så är jag bara cynisk och paranoid. Eller så vill dom få mig att tro det också??!?!?
Marre: Ja, det är faktiskt riktigt hemskt, mycket hemskare än japansk skräck till och med. :O
Tammie: Schh, de kanske kommer på dig nu! Jag är i alla fall JÄVLIGT glad att jag inte är en av de här självnedvärderande, mainstream- och könsrollsbundna tråkbrudarna. Tvi vale!
Herregud. :D Som kitschvärde: +100, som levnadsstandard: -60. :D
Åh, Anna, jag tror vi är inne på lite av samma spår. Vem är det som bestämmer hur saker och ting ska vara, har de ö.h.t. ingen verklighetsförankring eller grundar de hela sin världsbild på ngn gammal skildring från 1800 kallt?
Det verkar vara helt omöjligt att vara intresserad av både hår och bilar, eller make-up och tekniska attiraljer. Fast jag är ju konstig, har jag fått höra, så jag bör nog inte uttala mig om ngt utan sitta på hispan.
det som stör mig mest med "de normala" (:D) är tamigfan oförmågan för motsatta kön att umgås UTAN att betyder att man ska knulla eller bli ihop. jag har insett att i alternativa kretsar är man bortskämd med könsöverskridande vänskaper & att snubbar inte enbart vill ligga med en första gången man snackar med dem. men ute i den verkliga världen så är det tydligen enbart en skitstor köttmarknad, där tjejer & killar är totalt alienerade från varandra & bara möts när de ska knulla eller "bli kära".
its disgusting.
jag tycker det är skönt att leva utanför den där verkligheten & hålla den på avstånd - genom tex big brother eller romantiska komdier. det är helt enkelt sunt. :D
Ja du är nog en av de hispigaste jag vet, Maria. ;D Själv är jag ju en skämtsam men blödig brud som gillar både porr och tyllkjolar, som gillar skräckfilm men hatar sport, och som vill ha läppstift men vägrar raka benen. Jag tror på oss hybrider, det bästa av två världar!
Addi: Jag tror absolut att vi alternativa är bortskämda med detta, man kanske blir mer tolerant när man tar avstånd från normen? Vi måste lära nästa generation att inse värdet av detta också, glöm inte det, mina damer (och eventuella herrar som i tysthet läser)! :D
Skicka en kommentar
<< Home