Jag skriver inte så mycket om hur jag mår. Det är för att ingenting händer och för att jag mår skit. Fortfarande. Jag bara väntar på att saker ska ske och hoppas innerligt att lite grann av den världskända turen ska råka gnida av ett litet, sprött lager på mig. Pretty please, with sugar on top - get me a fucking apartment/diagnos/break/friskhet.
Nästa söndag löper sjukskrivningen ut och det är tveksamt om FK kommer godkänna en till allmänläkares luddiga skäl. Håll tummarna för att jag ska få en tid hos psykiatrin innan dess.
Annars hade jag en trevlig fredag med gott sällskap. Kamrater är bra att ha.
Suprkjut Linda och Elin på väg till Kelly's. Daniel och jag apar oss på Kelly's. Etiketter: Apati, Kamrater, Kärlek, Neg, Sjukdom