Bokfemman vecka #34 - svensk litteratur

Jag gillade bokfemman så mycket att jag plockar några av de gamla temana och kör dem också. :)

"Veckans tema för Bokfemman är svensk litteratur. Nämn dina 5 favoriter, böcker eller författare av den svenska litteraturen."

1) Stig "Slas" Claesson. Min favoritförfattare sedan barnsben, helt säkert var jag en av mycket få tonåringar som uppskattade underbara alster som "Vem Älskar Yngve Frej?", "Samtal på ett Fjärrtåg", "Henrietta ska Du Också Glömma" eller favoriten hittills, "På Palmblad och Rosor". Den som uppskattar en torr och något mörk humor parad med säregna karaktärsporträtt borde ge sig i kast med hans alster. Det finaste med Slas personporträtt är, att de allesammans är helt vanliga Svenssons på ytan, men skrapar man bara ytterst lite så framkommer deras excentriciteter med en gång. Precis som i verkligheten, så som jag ser den. Slas har varit författare i sjukt många år, så jag har ingalunda läst mig igenom hans samlade verk än. Dessutom har mitt Slas-läsande varit ytterst stiltje i flera år nu, det är verkligen på tiden att jag spottar upp mig med läsandet av hans böcker igen. Jag rekommenderar att leta i antikvariat, på biblioteksutförsäljningar eller på bokbörser för att sno åt sig hans verk.

2) John Ajvide Lindqvist. Jag formligen älskar hans språkbruk och det faktum att han vågar skriva skräckromaner på svenska. Mer sånt åt folket! Mig veterligen har han inte hunnit släppa så många böcker än, men min favorit av dessa är nog "Hanteringen av Odöda". En bra skräckförfattare sår skräck i sina läsare, och boy oh boy, väntade jag mig att möta zombieliknande människor när jag gick utanför dörren efter att ha läst denna, or what? (Yes, I did.)

3) Åke Holmberg. Som jag älskade Ture Sventon-böckerna när jag var liten. Och denna kärleksaffär tog inte slut med åren, ingalunda. Snarare framkommer mer och mer finurligheter som troligen gick mig förbi i yngre år, och jag skrattar fortfarande både högt och gott åt Holmbergs underbara språk. Givetvis är inte Sven Hemmels fantastiska illustrationer att förglömma heller, de bidrar nämnvärt till stämningen och karaktärsbyggandet. Utöver Sventon-böckerna (Där "Ture Sventon i Paris" får gå som klassetta för min del) har Holmberg skrivit ganska mycket barn- och ungdomslitteratur. Olyckligtvis har jag bara läst ett par av hans andra böcker, men en synnerligen fin historia som är väl värd en rekommendation för såväl ungdomar som vuxna är "Ett Äventyr i Stockholm" - en barndomsskildring av 50-talets huvudstad och även en spännande historia om en ung pojke som plötsligt finner sig vara vilse och ensam däri. Även Holmbergs böcker är ju inte av högsta prioritet för förlagen att ge ut längre, så leta i andra hand!

4) Roslund & Hellström. Jag är lite kluven till herrar Roslund och Hellström, men överlag får jag säga att jag uppskattar deras böcker ändå. Är dock inte vidare förtjust i den senaste: "Edward Finnigans Upprättelse". Jag tyckte att det var ett intressant ämnesval, som alltid, och storyn flöt på bra och höll sig spännande, men framåt slutet börjar man känna det där som Seinfeld beskrivit så väl en gång; Det är för lite tid kvar och man tänker "they're not gonna make it!". Det vill säga, man kommer inte att få veta hur det går i just detta avsnitt, eller som i fallet med Edward Finnigan - storyn känns som ett hafsverk mot slutet, vilket är synd på så rara ärtor. Bäst hittills av deras skörd är "Box 21", som tar upp trafficking, alienering i främmande land och människovärde på ett synnerligen välskrivet sätt.

...och sedan kan jag faktiskt inte komma på någon mer svensk författare som jag uppskattar någorlunda likvärdigt mycket, så det blir en bokfyra istället. Oh well.