Flykten från framtiden
Hur bestämmer man vad man vill göra med sitt liv egentligen? Ni som vet, spill the beans! Jag menar alla ni som går på värsta utbildningen som pågår forever och kostar en massa dineros, eller ni som gjort karriär inom nåt företag eller ett yrke; Hur visste ni att det var nåt ni ville göra? Jag kommer jämt på nya yrken som vore sjukt roliga att jobba med, så hur ska jag kunna välja ett?
Och dessutom, jag VET ju faktiskt inte att ett visst yrke funkar på ett visst sätt, utan jag baserar mitt intresse på hur jag TROR att det är att jobba med sagda profession. Om jag till exempel tänker att "Oh yeah, fatta grymt att jobba som effektmakare inom film!", så tänker jag ju att det vore aslajbans att tillverka massa saker som sprängs och dylikt, men tänk om det är pisstråkigt att tillverka saker som sprängs? Eller tänk om man jämt bara får syssla med att skapa lite artificiell vind istället, och inte får spränga nånting alls? Much less better.
Så hur gör man? Klär ut sig till sjundeklassare och praoar sig igenom alla jobb man tycker låter läckra? Inte en dum idé, actually, men kanske något svårgenomförbar. Några andra förslag? You in the back, you got an opinion?
"Äh, vi tar och flyr härifrån, va?"
Och dessutom, jag VET ju faktiskt inte att ett visst yrke funkar på ett visst sätt, utan jag baserar mitt intresse på hur jag TROR att det är att jobba med sagda profession. Om jag till exempel tänker att "Oh yeah, fatta grymt att jobba som effektmakare inom film!", så tänker jag ju att det vore aslajbans att tillverka massa saker som sprängs och dylikt, men tänk om det är pisstråkigt att tillverka saker som sprängs? Eller tänk om man jämt bara får syssla med att skapa lite artificiell vind istället, och inte får spränga nånting alls? Much less better.
Så hur gör man? Klär ut sig till sjundeklassare och praoar sig igenom alla jobb man tycker låter läckra? Inte en dum idé, actually, men kanske något svårgenomförbar. Några andra förslag? You in the back, you got an opinion?
"Äh, vi tar och flyr härifrån, va?"
// Anna Nio kl 24.8.07
12 Åsikter
Jag gjorde så.
Jag tänkte att människan e cool. jag vill lära mig hur hon funkar. det blev en låååång utbildning som "kostar massa dineros"......
deep.ed: Funkade det bra? eller kom de på dig och slängde dig i finkan på vatten å brö'?
katbat: Men du är ju människa själv, det är bara att ta sig en glutt i spegeln. Hee. Nä, förlåt. Är du nöjd med din utbildning då? För det är ju viktigast, tycker jag.
Jag vill inte göra nånting alls, jag bara jobbar för att få pengar. Fast det känns inte som att jag har ett riktigt jobb, jag sover ju hela dagarna som vilken arbetslös som helst och sen kör jag runt i lilla tåget några timmar och sen åker jag hem och så får jag massa pengar :D
Det är typ ingen som jobbar heltid på connex som vill jobba med något speciellt tror jag.
Fast nu på nya jobbet är det visst en massa tågnördar som har drömt om att köra spårvagn i hela sina liv, helt galet :D
Hehe med en glutt i spegeln kommer man inte långt. Jag är nördigt nöjd.
jag tror det är en omöjlig uppgift att komma på vad man vill bli, vad man vill jobba med whatevah! livet förändras och det är ju ett pågående projekt att leva liksom...jag tror att ju mer du grubblar ju mindre kommer du att komma fram till. bara kör på, gör det du känner för JUST NU ist och analysera inte så mkt.
Jag har hittills hoppat på det jag får tag på för stunden (när jag inte hindrats av sjukdom förståss) som verkar ok och testat bara. Man vet ju inte hur något är förrän man testar... Vissa saker har man haft höga förväntningar på och trott att det ska va kul och så märker man redan första dagen att det va pisstråkigt, andra saker har man hoppat på bara för att ha nåt över huvud taget och märkt att dte va skitkul och något man kan tänka sig att fortsätta med...
Så länge du inte har nåt som du VET att du vill tror jag bara det är det som gäller så mycket som möjligt, prova, prova (gäller ju främst yrken, utbildningar kanske är lite knivigare att hoppa på och byta en massa).
Kram!
Jag är rånöjd med mitt yrkesval, alltså sådär svinaktigt nöjd så jag får tårar i ögonen och Morran i hjertat av bara tanken på att jag inte skulle kunna gå klart min utbildning av okänd orsak. Innan hade jag massa jobb, massa jäbla skitjobb (bl a spårvagnsförare, sågverksarbetare, hemtjänst yada yada) i massa olika branscher. Det var värt för jag blev mer än lovligt studiemotiverad. Ang vilken utb jag valde satt jag skitlänge och läste i VHS-katalogen och skrev upp allt jag kunde tänka mig att studera. Efter något år fanns det bara veterinär och läkare kvar och det valet var nog det trixigaste.
Alltså jag tror att en väsentlig fråga att ställa sig själv är varför man vill ha sitt jobb, om det är så viktigt att det är värt en lång utbildning, studieskuld from hell och studieår i armod, eller om man vill ha ett rätt välbetalt jobb för att göra roliga saker på lediga tiden. Eftersom jag inte har några som helst talanger eller hobbies ("hobbies" <--wtf) är det väldigt viktigt att mitt jobb ger mig en massa och känns rätt och så. Jag förstår dock verkligen de som lever för, säg klättring, och jobbar döden för att få dållars till fyramånaders klätterresor till Thailand varje år.
Lycka till.
Jag gjorde ju också så, testade mig fram och trodde i min enfald att jag kommit på rätt väg att gå. Men just för tillfället känns det lite som att jag tagit mig vatten över huvudet och som att jag inte alls är säker längre. Förhoppningsvis så ordnar det sig detta år och att föregående bara var en kämpig pärs som man var tvungen att ta sig igenom. Men vi får se...
Känns lite som att jag tappat bort vad jag verkligen vill, ef.som jag kan tänka mig ganska mkt och inte känner mig sådär superbra på ngt.
Word verification, och jag citerar: iPUNGt!!!!! Egentligen skulle jag säga något annat, men denna manifestation i humorns tecken fick mig att fullständigt tappa tråden....
Ja, jag är full...:)
Marre: Ja, du har ju råkat hamna nånstans som funkar skitbra för dig, det är jag inte alls främmande för, men hittills råkar jag inte hamna nånstans som funkar för mig. Tror förvisso att det till stor del har att göra med den trytande orken också, att jag på grund av den inte kommer funka nånstans förrän jag kommit till bukt med anledningen till tröttheten. Men faktum är att jag haft skitjobb från tidernas begynnelse och dessutom skitlön på samtliga ställen utom ett - vilket var utomlands, och det har ju också bidragit till olusten att försöka orka vara kvar.
Linda: Att agera på det sättet vore rena döden för mig, jag kommer som sagt på nya saker som jag vill göra stup i kvarten, och det är inte för att jag sitter och funderar på saken, utan plötsligt apropå whatever så kan det slå mig att något visst yrke som jag inte tänkt på tidigare vore asroligt.
Jag har redan provat att välja en sak som kändes vettig, påbörja utbildning för sagda yrke och efter ett tag insett att det inte funkar. Jag kan inte börja och sluta på tusen utbildningar, och möjligheten att jobba sig upp inom de yrken jag är intresserad av finns inte. Ytterligare problematik ligger i att det FINNS inte EN sak som jag vill tydligare än andra, det finns minst 20-30 som ligger i topp, som jag alla är likvärdigt intresserad av, alla kräver massor av utbildning och armbågar och kontakter. Saker jag inte har eller kan skaffa.
Mården: Jättebra konkreta förslag, tack! Ska absolut sätta mig och fundera på vad jag vill ha ut av arbetet kontra fritiden och även kamma igenom VHS-katalogen. Men först ska jag satsa på att bli friskare innan jag vet vad jag ska göra med min framtid. :)
Myra: Jag känner ungefär likadant, att jag inte är jättebra på något (relevant eller användbart i alla fall), men dock känner jag att jag är ganska bra på många småsaker, men inte tillräckligt för att väga över åt nåt håll och inget som räcker för att ge mig en anställning heller.
Hoppas du kommer helskinnad ur din tveksamhet också.
Erik: GRÖVST! :D
Kan bara säga att Mårdens kommentar är klockren. Jag har efter moget övervägande/erfarenhet/ålder kommit fram till att det viktigaste för mig är inte vad jag gör på jobbet utan vad jag har möjlighet att göra på fritiden. Så länge jag har bra arbetskamrater och tjänar nog med pengar att jag kan försörja mig och ha en meningsfull fritid är jag rätt nöjd. Det hindrar mig dock inte att söka andra jobb, eftersom jag trots allt har en lång utbildning och massa skulder, men skulle jag inte få något annat är jag ändå nöjd eftersom jag som sagt har ett övrigt liv jag trivs med.
Skicka en kommentar
<< Home