Where there's no sense, there's no feeling

Obegripligheter florerar ständigt kring världen, the internets, människorna och även runt mig. Ibland måste de här obegripligheterna präntas ned och publiceras, när de inte får plats i mitt fundersamma huvud längre. Så här kommer en post med tre saker i samtiden som jag inte förstår mig på:

#1 Filmade födslar
Dokusåpor och dylika TV-program, som visar kvinnor som föder barn, och verkligen visar hela klabbet i all dess ohärlighet.

Inte för att jag är nåt stort fan av generella operationsbilder i rutan heller, men just barnafödandet tar priset. Herregud, VARFÖR vill man se vilt främmande människor utstå sådana saker? Varför vill man se en slemmig nyfödd som mest ser ut som en inlagd, rökt köttbit komma dallrande ut ur ett hål som är sisådär tjugo gånger för litet för den storleken EGENTLIGEN (ah, naturens under, MMM), och VARFÖR vill man se sönderbristande underliv? Om man får välja, liksom?

Jag begriper inte de som filmar sin egen fru/flickväns förlossning heller, det måste ju vara rent groteskt att titta på för vilken utomstående som helst, likväl som för pappan, och verkligen för mamman som som tack för att hon utstår den största smärta man kan genomgå, slipper se hur det ser ut när allt det där som gör ont händer. Om inte nån hyvens person filmar eländet, förstås.

Det är fan fel på folk.

#2 Blog-ursäkter
Bloggare som inte är så kallade "storbloggare" och heller inte inhöstar mer än två-tre kommentarer vart femtionde inlägg, men som ändå ber om ursäkt ifall de inte uppdaterat på en helg, någon dag, en vecka.

Vem ursäktar du dig för, exakt? Är en av dessa sporadiska kommentarer ett klagomål på att det inte publicerats något på hela tre dagars tid (vet hut!), eller? Om så, är denna enda åsikt värd att kräla i stoftet för, kan inte den klagande personen klara sig utan en ursäkt när tidsperioden utan publiceringar varit så löjligt kort? Finns det riktlinjer på hur ofta man "ska" publicera inlägg? De riktlinjerna har jag helt bommat i så fall, och jag tänker även fortsätta skita högaktningsfullt i dem.

Jag säger inte att man inte ska ta hand om sin läsekrets, oh nej, men jag syftar alltså på helt vanliga, okända människor som INTE har en astronomisk summa läsare dagligen att tänka på. Jag har nånstans mellan 35 och 65 tjommar här varje dag och tycker själv att det låter jättemycket för en helt vanlig, okänd blogg. Dock kan även jag för all del ursäkta mig när inget skrivits på flera månader, utan att vara en storbloggare, och utan att ha ens en liten gnutta hybris om min egen viktighet i cyberrymden. Men så får jag också generellt sett oftast kommentarer på det mesta jag skriver, vilket betyder att jag vet att ni är en handfull tappra själar där ute som faktiskt uppskattar mitt orerande och att jag tar mig tid att strukturera upp och vrida ur hjärnan på det som stryker omkring där inne (Så tack för att ni läser och tycker till, y'all!). Plus att det är skillnad på frånvaro i antal dagar och antal månader (och Antal Bajor).

Men detta märkliga i att känna skam och skuld för att man (via sin egen, högst frivilligt valda portal) inte talat om för omvärlden (som verkar ytterst oengagerad och knappast kunde bry sig mindre) vad man ägnat den senaste helgen åt? Det förstår inte jag. Sluta be om ursäkt om det inte behövs, det vattnar bara ur dina ursäkter och ger ett mycket mindre geniunt intryck åt din (både inbillade och vid de tillfällen då det sker, verkliga) skuld. Säger man alltid förlåt låter det till slut hemskt ihåligt, och är det väldigt ofta också.

Vad de här människorna skulle behöva är en hederlig, gammal dagbok. Ni vet, en med papper och pärmar, som man skriver i med penna. För sin egen skull. För utifall att någon missat det så är det såhär: de flesta är inte är särskilt intresserade av vad du gjorde en helt vanlig, trist, tisdag. Du är inte universums mittpunkt, och alla har tisdagar. Sluta känna att du måste prestera i din egen vardag, för det behöver du verkligen inte. Man får vara helt normal och tråkig, och det man gör såna dagar måste man inte berätta för världen om man inte vill. Och man behöver verkligen inte ursäkta sig för att man underlåtit sig att göra detta, för det är det ingen som märkt ändå. Have a mental margarita och andas lite, vetja.

#3 Pizzasallad
Vad är grejen?

Vad har en syrlig, trist hög med slaktad vitkål dränkt i sörja att göra med pizza? Jag förstår verkligen inte detta. Precis alla pizzerior i hela Sverige har antingen complimentary pizzasallad, eller i sällsynta fall denna anrättning att sälja separat till sina pizzaköpande kunder. Men varför? Ska man äta salladen först, och sen pizzan? Eller tvärtom? Jag vet folk som strösslar salladen på sin pizza och äter hela klabbet tillsammans; är detta det korrekta förfarandet, eller har jag närt sinnessjuka gourmander vid min barm?

Men helt seriöst: en pizza och en slemmig sallad hör tydligen ihop: hur tänkte man? Att det dessutom verkar unikt för Sverige gör saken etter värre i mitt tycke. Wikipedia (via Norrköpings Tidningar) verkar ha hittat en skurk att peka ut åtminstonde: "Upphovsman till pizzasalladen var med största sannolikhet italienaren Giuseppe 'Peppino' Sperandio som 1969 öppnade pizzerian Pizzeria Piazza Opera i Stockholm". Så, vi har tvångs-stått ut med det här i alla dessa år på grund av någon jönsig pizzapionjärs påhitt för fyrtio år sen? Giv mig styrka!

I egenskap av icke-pizzafanatiker och därför redan officiellt konstig, kan jag utan att ha något att förlora även tillägga att en pizzasallad aldrig kommer i närheten av mina smaklökar. Nån måtta får det verkligen vara.

Ostigt värre

Jag glömde nästan att jag i addendum till posten om vedervärdiga svenska titelöversättningar måste posta Grotescos fejktrailer till hittepå-filmen "Ched Dad", vilken fick mig att gråta av skratt de första fem tittarna. Minst.

Och filmens översatta titel är så perfekt lökig att jag nästan inte orkar mer. :D

Life, imitating art, imitating life

Kommer ni ihåg i "Truman Show" när karaktärerna kring Truman började snattra om hur fantastiskt deras nya kaffe var, fastän de egentligen skulle vara riktiga människor? Då, 1998, var det så satiriskt och roligt, så pratar ju inte folk på riktigt, liksom. Riktiga människor sitter knappast och ältar produktnamn över frukostmackorna medan de ler tillgjort, inte ens riktiga människor i dokusåpor gör så. Men nu är det verklighet, i alla fall i dokusåporna.

Se bara på "Biggest Loser", där deltagarna bara HELT APROPÅ kommer på att de inte förstår nåt gällande maten, och tränarna bara sådär HELT APROPÅ råkar ha en massa tuggummi av ett visst märke, eller särskilda plastpåsar att lägga rester i eller whathaveyou, som de sådär lagom avspänt berättar ingående om, och säger hela produktens namn extra tydligt, extra många gånger, medan kameramännen zoomar för glatta livet. Oj, vilken slump att de hade det där tuggummit till hands! Och vad bra att de kommer ihåg vad produkten heter, sådär jätteordentligt! Frågan är när nästa steg kommer, när får någon huge ass endorsement money för att alltid prata om till exempel Pepsi, i sitt vardagsliv? Det känns inte som ett alltför omöjligt scenario, och det faktumet är så jävla obehagligt. Vad är det för värld vi lever i egentligen? När gränserna mellan personliga åsikter och betald propaganda suddas ut är det väldigt svårt att veta vad som är på riktigt och vad man helst skulle spola förbi.

På MTV finns ett program som heter "My Life as Liz" som beskrivs som semi-dokusåpa. Eller "scripted reality", enligt Wikipedia. Alltså, wut? En del är riktigt och en del inte? Which is which, hur ska man veta det? Det är tydligen människor som spelar sig själva men i fejksituationer, more or less. Men hur jävla bonkers är inte det? Produktionsbolagen sitter väl och vältrar sig i stålar nu när de inte behöver skapa karaktärer och anställa skådespelare mer, inte ha avancerad teknik eller kostsamma effekter; bara riktiga människor i sina naturliga habitats, fast med roligare liv än de normalt skulle haft. Tweaka verkligheten lite bara, tills den går att sälja. Oh, I know this, jag lekte sånt här när jag var barn, men jag blev inte filmad och regisserad, och visad för halva världen. Och återigen, I WAS A KID, vuxna människor ska fan inte hålla på på samma sätt!

Jag vet inte hur det är med er, men personligen tycker jag det är extremt obehagligt att inte veta om det jag ser är konstruerat eller sant. Jag menar, om jag ser någon bli skjuten i huvudet vill jag gärna veta om det bara är en film eller om det är en nyhetssänding, ifyaknowwhatimean? Verklighet och dikt är inte samma sak, långt ifrån. Är de här oheliga allianserna mellan fiktivt och faktiskt den framtid vi går till mötes i televisionens värld? I så fall tänker jag fan stänga av skiten, åtminstone tills de skärper sig och separerar verkligheten från fantasin igen. I want the shiny people over here, and the happy people over there, ok?!

Dynamiska duos

Jag har förut skrivit om så kallade roliga tjejer, om hur de mestadels inte är särskilt roliga alls. Den värld jag då inriktade mig på var i huvudsak stå-upp komikernas sfär. Men det finns ju även andra roliga människor i tv, skådisar i komediprogram eller sketchbaserade humorshower, till exempel. Eller kanske den mest naturligt roliga men också därmed egentligen märkligaste formen av alla: den roliga kompisduon.

Den roliga kompisduon består av två polare som bägge är roliga, som kompletterar varandra, som känner varandra på riktigt och därmed också vet precis vad de kan och inte kan säga till varandra. Ni vet, Filip och Fredrik, Peter och Fredde, Erik och Mackan. Men vänta lite, det är nåt fel med den här bilden; Det är bara killduos. Jamen näha, men Reuter och Skoog då, eller Mia och Klara, skriker pottklippt rödstrumpa i bakgrunden nu. Icke sa nicke, käraste syster, dessa damduos sysslar med skriven komik, påhittade karaktärer, och faller alls icke under det avslappnade "stå och vara sig själv och ha kul med sin polare"-koncept jag syftar på. Förvisso har Settman och Granberg gett oss karaktärerna Ronny & Ragge bland annat, men de har förutom det, även varit en dynamisk duo en gång i tiden. Men varför är det så att det aldrig nånsin, mig veterligen, dykt upp en rolig tjejkompisduo i rutan? Vare sig i svensk TV eller utländsk. Har nån nånsin sett ett försök ens?

I know, I know, för att tjejer inte är roliga, som jag själv syrligt konstaterat. Except it isn't true, tjejer ÄR roliga, i alla fall ibland. Det är tyvärr bara så att de självutnämnt roliga tjejer som man ser i rutan eller på komikerklubbar, tyvärr inte är särskilt kul. Såhär är det: om man försöker vara rolig, är man inte särskilt rolig. Enkelt. Att vara rolig är nåt man bara är, såklart kan man finslipa det och bli ännu roligare, men det måste finnas där från grunden. Funny bones, it's a must. Den roliga duon är helt enkelt två normala snubbar som råkar ha gott om humor och en ypperlig kemi dem sinsemellan. Men såna tjejer finns också, så varför har de aldrig fått hosta nåt tv-program?

Delvis kan det ha att göra med att tjejer är såna backstabbers. Tjejer är sällan förbehållningslöst vänner för livet, ofta kommer grus i maskineriet och ofta splittras duon förr eller senare. En annan faktor som spelar in är förstås den mediala bilden av tjejer: snygg, sexig, lättsam. Ska du vara rolig också så ska du helst inte vara så himla snygg, då blir publiken förvirrad. Skäl tre är formodligen den rådande inställningen till roliga tjejer; Att de kan få lite programplats här och där men de kan ju inte lämnas ansvariga för att bara stå och vara kul, helt av sig själva sådär? Nä det får vi nog ta in ett par avspända killar för, sorry tjejer, ni kan väl vara smilsnygga värdinnor i Lyckohjulet, det räcker väl? Eller skoja lite om era barn på Släng Dig i Brunnen, om ni verkligen vill vara roliga.

Men seriöst, är det bara jag som tycker den rådande situationen är astrist? Som är less på de skojiga killduona (eller på att de är killar, snarare)? Som undrar var alla skitroliga tjejkompisar sitter och ugglar? Where have all the young girls gone, long time ago?

Censurerat

Ibland roar det mig att titta på "Navy CIS", som visas på TV3. Det är en helt okej serie med några sköna karaktärer. But that's beside the point. Nyligen har jag lagt märke till, att numera då programmet visas, vilket är nån gång runt 18-19 tiden på vardagar, så är det censurerat. Och inte direkt diskret heller.

Vad jag menar är, att vid varje tillfälle som en död kropp, ett stort sår eller något blodigt över huvud taget visas i bild, så är det blurrat. BLURRAT! Ni tror mig kanske inte? Jag vet att jag inte hade trott på det om jag inte sett det själv, men det har jag gjort. Ett flertal gånger. Jag har kontrollerat att jag har linserna i, eller glasögonen på (putsar dem lite extra, just to make double-sure), men det är fortfarande alldeles blurrigt där det ligger en låtsats-mördad statist på tv-skärmen. Allting annat ser helt normalt ut, tills det helt plötsligt verkar som att någon smetat vaselin över en del av tv:n, eller som att det är ett ytterst lokalt och koncentrerat problem med excessive ånga, på Duckys obduktionsbord.

Ett annat exempel på töntig tv-tids censur är "Sex & the City", som jag även här, ett flertal gånger, och kring ungefär desamma sändningstider, haft det ohöljda icke-nöjet att se i PG-version. Här är dock censuren snyggare gjord, det ska medges, men det ursäktar ändå inte tilltaget som sådant. De har helt uppenbart spelat in samma scener igen, eller bara klippt bort, eller klippt om, alltför stötande material. Men, ständigt detta men, en serie som heter SEX AND THE CITY, rätta mig om jag har fel, men säger inte titeln ganska tydligt att här kommer det en massa snusk, ohoj? Och, jag måste poängtera, är det inte hejdlöst PK att spela in samma scener igen, men istället för att använda ordet "fuck" (som i princip är mest förekommande av alla ord i den serien, skulle jag tro), så säger de "have sex". Hm, okej, det är alltså moraliskt okej att ha sex, prata om att ha sex, vilja ha sex, men inte att använda fula ord när man pratar om det, har det, eller vill ha det. Hmmm.

Detta är för mig fullständigt barockt - varför gör man såhär? För att det är för våldsamt eller sexuellt att visas en så pass tidig kvällstid, säger vän av ordning. Men, here's a crazy thought: VISA DET SENARE, då! Ska det vara så svårt? Eller allra helst: föräldrar där ute, kontrollera vad era knattar kollar på på dumburken, för guds skull. Föräldrar som gnäller på fult språk, våld, snusk och gud vet allt, ni har inte tänkt på att media knappast är ansvariga för att uppfostra era barn, eller? Givetvis tycker jag inte att riktigt grovt våld eller råporriga sexscener ska visas halv sju på kvällen, men NCIS är faktiskt inte en vidare våldsam serie, och som sagt, SATC hymlar inte direkt med vad det handlar om, men är sitt namn till trots inte heller ett överdrivet avklätt eller perverterat program. Säger jag, men så är jag inte elva år heller, å andra sidan. Småbarn kanske blir helt till sig i trasorna över Samanthas lägringstakt, eller över ett välsminkat skottsår i bröstet på någon stackars gästskådis. Fast på nåt sätt tror jag ändå inte det. Spännande? Ja visst, men är det så illa, det? På nåt sätt tror jag ändå inte det.

Oavsett - jag ser inte foget att blurra bort likbilder eller byta ut fula ord mot mindre, men ändock fula, ord. Antingen visar man, eller så visar man inte, en tv-serie vid ett visst klockslag. Man kan inte göra bägge delarna.

Skrattar bäst som skrattar sist

Jag undrar vad det är med tv-serier som gör att vissa håller för hur många tittar som helst, år ut och år in, medan andra känns fadda redan innan säsong två tagit slut. Fram för allt gäller detta komediserier. Komedi kan väl till mångt och mycket sägas vara en färskvara, en produkt av sin tid, i synnerhet när det gäller politiska skämt eller popkulturella referenser. Men det är knappast huvudingredienserna i de flesta framgångsrika serier ändå, så vad kan det då bero på?

När jag var yngre tyckte jag att "Våra Värsta År" och "Seinfeld" var hur kul som helst. Numera får jag mental stigmata så fort jag ser Al Bundy eller Jerry Seinfeld i rutan, och trycker snabbt bort dem med fjärrkontrollen. Att ens egen humor förändras med åren är ett påstående som nog stämmer in på de flesta, men oftast så handlar det om en utveckling snarare än en abrupt change of direction. Numera skrattar jag som en galning åt "Little Britain", trots att jag inte fann det underhållande alls de första gångerna jag såg det. Jag förstod att det skulle vara roligt, men jag tyckte bara inte det var det ändå. Det är en märklig känsla, att klart och tydligt se humorn, skämten, det roliga, men bara inte hålla med. Inte skratta. Precis så känner jag hela tiden för "The Office" (originalet, förstås). Jag SER var det ska vara kul men det ÄR bara inte det. Hur mycket jag än vill tycka det. Den amerikanska varianten går inte ens att prata om, jag förstår inte varför den finns, då den verkligen får min hjärna att koka över i akut oförstånd och skam å de inblandades vägnar.

Vissa serier klarar sig undan historiens dammiga hörn. Så vitt skilda serier som "Simpsons", "Vänner" och "Varan-TV" är serier som är precis lika roliga nu som då, och "Varan-TV" är till och med ännu roligare nu. I fallet med de första två, skulle jag tippa på det faktum att de bägge, om än på totalt olika sätt, vänder sig till ett väldigt stort åldersspann, är skälet till varför de fortfarande håller måttet, samt att bägge två varit och är i det närmaste omåttligt populära. Gällande "Varan-TV" så var jag nånstans i tonåren när det kom, och jag uppskattar helt enkelt deras humor ännu mer i nuvarande ålder, än jag gjorde då. Annat som gör mig nästan hysteriskt lycklig numera är "Family Guy", serien med mest referenser i världshistorien, I would venture to presume. Det värsta med "Family Guy" är när en sån där snabb blinkning till nånting dyker upp, och man inte känner till originalet, då sitter man bara och grämer sig att man inte fattade, för man VET att det var askul om man bara kände till det.

Min gamla älsklingsserie "Monty Pythons Flying Circus" håller dock hastigt på att tappa klangen för min del, vilket gör mig mer sorgsen än man kan ana. Det känns helt enkelt fel att inte garva av ett revben åt det längre, men jag antar att det är ojämnheten i serien som tar ut sin rätt. Vissa saker är absolut briljanta to this day, men vissa har alltid varit många pinnhål lägre, och det är de sketcherna som tar ner helhetsintrycket för mig numera. Jag antar att tv-serier i allmänhet är mer slipade och starkare producent-styrda idag än de var på Python-gängets tid. På både gott och ont. Python-filmerna är dock precis lika underbara som alltid, lyckligtvis. Ett par tv-serier som står och väger på en tunn lina i mitten av 'fortfarande bra' och 'nej jag vill inte se mer' är "Blackadder" (samtliga säsonger) och "South Park". Egentligen mest för att jag inte direkt kan säga nånting dåligt om dem, men jag är bara inte så sugen på att se dem längre. Pity.

Så, jag avrundar med att lista serier som verkligen inte roar mig alls, och som jag önskar livet ur: "The Office", "2½ Män", "How I Met Your Mother", "Christine", "Jesse", "Jims Värld", "Alla Älskar Raymond", "Tummen Mitt i Handen", "Mr Bean", "That 70's Show" och såna idiotprogram som "AFV" och "Hål i Väggen", som visserligen inte är fiktionella komediserier likt de andra, men tydligen ska man tycka det är roligt när folk trillar i vattnet, eller slår sig. Gång, på gång, på gång. Och några serier som en gång var roliga, men numera mest känns livströtta, är "Skål", "Frasier", och som sagt "Seinfeld" och "Våra Värsta år". Må de vila i frid snart.

Nattvard

Jag måste fråga en sak: alla dessa filmer som visas på alla dessa kanaler, mitt i nätterna, natt efter natt - vem är det som ska se dem?

Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att något jag vill se visas på någon okristlig tid som 03.35 en tisdagsnatt. Va? Vad är det för sätt? Att de visar serier på sena kvällskvisten ända fram i svinottan har jag inga direkta problem med, serierna visas allt som oftast i repris på någon aningen mer dagtidslevande tid. Men filmerna visas inte i repris (utom vissa som de kör och kör med jämna mellanrum tills jag är helt säker på att filmen går av, oavsett vilket format de har den i).

Jag har funderat kring saken och kommit fram till att det är ett av följande möjliga scenarios som är lösningen på gåtan (Cluedo mode: on):

• TV-bossarna är sömnlösa själva, och mycket, mycket själviska. Alltså främjar de andra insomniacs genom att sända massa prakt när ingen sund människa står på benen längre. Elakt.
• Ledningen på varje TV-station är samtliga vampyrer, och kan givetvis alltså inte vara uppe annat än mitt i natta. Logiskt, om än en aning otroligt. Hur stort filmintresse har vampyrer, egentligen?
  
• De bryr sig inte om vad de visar mitt i natten, och den som sätter tablåerna är en komplett kretin som väljer att visa "Skruva den som Beckham" och "Se Upp för Dårarna" på sebara tider, men förlägger potentiella guldkorn som "Hawaii, Oslo" och små oslipade nostalgiska pärlor som "Shout", samt klassiker som "Notorious" på ohemula tider.

Nu ska jag bara sätta mig med armarna i kors och invänta ett svar, and it better be damn good. Tills dess gissar jag på det sista alternativet. Det stämmer tyvärr väldigt väl in med det välkända faktumet att folk är idioter. Jävla folk.

Stenbockkoncernen

Eftersom TV-utbudet är så förbannat skralt och trist just nu så tänkte jag droppa några nya förslag som kanske livar upp i etern:

Laxfällan - Ett realityprogram om folk som inte kan sluta äta lax, leva med laxar eller på andra vis har osunda relationer till denna stackars fisk. Skepparkransade gubbar med träben eller krokhand kämpar för att förändra deltagarnas livsstil.

Bonde Söker Ensam Mamma - Säger sig självt, det är ju perfekt; Bonden behöver en slav som kan sköta korna och sopa förstukvisten, mamman behöver en ekonomisk försörjare till ungarna. Harmoni uppstår.

Alla Älskar Raymond & Maria - Spexig komediserie med one hit wonder-bandet Raymond & Maria i huvudrollerna. Och alla andra älskar dem, eller kanske hatar dem - det är det som är det roliga. Varje avsnitt innehåller också varsitt skämt om ointressanta tröjköp, med påföljande förinspelade fejkskratt.

Top Model Landsort - Hysteriska modemänniskor kommer till landet för att glamma till mjölkpigorna, massor av onödiga utmaningar ska klaras av och i slutändan koras en vinnare, vilket blir den som ser minst ut som en jordhög i ansiktet, förmodligen.

How I Met Your 2½ Mothers - "2½ Män" visas parallellt i split screen med "How I Met Your Mother", så blir vi av med skiten fortare.

I övrigt kommer all sport att förbjudas, annat än i speciella sportkanaler. Detsamma gäller för gudstjänster och sånt religiöst jolm, de kan sändas i radio eller via röksignaler om de nu måste sändas alls. I övrigt tycker jag att hysteriska galenpanneprogram á la "Hål i Väggen" borde förbjudas enligt lag. Alla läkarserier utom "House" och "Scrubs" kan bakas ihop till en enda, det är ju ändå ingen skillnad på dem. Tråkiga realityshower kan vi gott få mindre av också, finns det någon yrkesgrupp eller fejkad konstellation som inte dokumenterats via linsen vid det här laget?

I love the whole world

Åh, vad jag älskar Discovery, och just nu blir jag så glad av deras fina sång också. Världen ÄR fantastisk. Men varför har inte jag Discovery hemma? Livet är bra orättvist ibland.

Copy cats

Okej, så trean ska börja visa en ny serie. Den handlar om fyra väninnor. I New York. De är modeintresserade, framgångsrika karriärkvinnor. De har ett vulgärt språk. Några av dem är singlar. De knullar. De har olika hårfärger. De är 35+. De är attraktiva. Har vi inte sett det här förut? Allvarligt talat, hur patetiskt kan det egentligen bli? Kunde de inte valt åtminstonde TRE kvinnor, eller kanske att de bodde i LA? Vad är det för nöt som knäckt den här brainiacidén till seriekopia egentligen? Till och med musiken som spelas i trailern låter ju som förlagan!

Originalet

Såhär lät det på idékläckarfabriken när invändningarna började hagla: "Amen asså hallå göbbar, vi har ju en ASIAT med i vår serie, det är ju HELT ANNORLUNDA då! Åsså äre en av brudarna som är GIFT! Öh-höh-höh!" Jag blir så trött. Fram för originella tv-serier, nej till kopior och urlakade koncept, nej till dejtingprogram, poker, sport (alltid!), och dessa jävla ring-och-vinn-analklåda-shower med nån apa som håller låda non stop i tre timmar om absolut ingenting medan folket där hemma KLURAR och KLURAR över ord på fem bokstäver. Skräddarn säger nej, bestämt nej.

Kopian.

Without chemicals, he points

Glitter hade 75% rea, så jag fick mig ett par chunky örhängen i en modell som jag gått och spanat på länge men känt mig för snål för att köpa tidigare, samt ett halsband med en gul bandare och ett par lurar i plast. Den facila totalsumman av 32.50:- är ett kungligt bra pris för slika ting! Förvisso insåg jag just nu att jag ju inte kan ha örhängen i par längre, eftersom jag töjer det ena örat. Oh noes! :( Jag kanske kan hamra till nån spännande lösning, vi får se. Det var ingen större ekonomisk förlust åtminstonde.

Och så tog jag tjuren vid hornen och köpte den sista boxen av Twimpan, nu ska här ses klart! (Ja, jag vet att det finns en mastodontbox med 10 discar ute nu, men jag hade 2/3 i den här utgåvan redan. :P)

Extra large

Hurrag! Ikväll börjar TV4 visa "Medium" igen. Oh how I've missed you, Allison DuBois. :)

Här står du och här står jag.

Satan

Hur kommer det sig att det alltid är "Sjunde Himlen" på när jag vill titta på TV?
Am I cursed?
Finns det ens någon värre serie?
Snälla Bullen, svara fort.

TV-tips

I am so watching this imorgon, tisdag:

"Veckans program handlar om dygnsrytm - för nu är det bevisat att många av oss är födda till att ha extra svårt att gå upp på morgonen. Frågan är då vad samhället ska göra? I Danmark anpassas skolan till morgontrötta elever. I Sverige anpassas eleverna till skolan istället genom extra belysning i klassrummet. Och ny forskning visar på goda resultat för ljusbehandling i skolan. Dagens förändrade sömnmönster, där allt fler bryter mot sin naturliga dygnsrytm, är en tickande hälsobomb, varnar forskare i kvällens program."

Jag vill att kvällsmänniskostadiet ska vara socialt accepterat och arbetslivsanpassat, utan att det för den sakens skull ska innebära nattarbete! Vetenskapsmagasinet på SVT2, ikväll (tisdag) 21.30 alltså people!

Wrapped in plastic

Såhär död såg jag, aka Laura Palmer, ut i lördags under Twin Peaks-maskeraden, som blev mycket lyckad och trevlig. Det bestämdes även att den ska vara årligen återkommande, yay! Jag har idéer för säkert tio år framöver, Twimpan är ett ämne som aldrig blir tråkigt. :D

A man in a smiling bag

Den här har jag spontantköpt idag. Fast det är inte hela säsong två, utan ungefär halva. Mmm, Cooper. Är bjuden på Twin Peaks-maskerad i oktober och är redan helt till mig av extas inför 1) maskerad! och 2) Twimpan-temat! Måste bestämma vem jag vill vara bara, har några bra förslag på lut redan. Såklart. Maskeradjunkie som man är.

Älskade dumburk

Åh, dessa valmöjligheter! "Ensam Mamma Söker", "Deuce Bigalow" eller "Shanghai Knights". HMMMM, tricky! Please kill me now.

Filmtips vecka #32

En riktig skitvecka. Lika gott att vara utomhus om man kan. Kursiverat är osett som vanligt.

Måndag 6/8
14.10 "Sommarnattens Leende", SVT1
21.00 "Jurassic Park", SVT1

Onsdag 10/8
14.30 "Persona", SVT1

Torsdag 11/8
21.00 "X-Men", TV6
03.20 "Taxi Driver", TV3

Fredag 12/8
23.00 "Coogans Bluff", Kanal 9

Lördag 13/8
21.15 "Indochine", SVT2
23.00 "Memphis Belle", TV6
23.50 "Tremors", TV3
01.00 "Tigerland", SVT1
02.45 "Kaos", Kanal 5

Söndag 14/8
21.00 "Secret Window", TV3
01.05 "Tigerland" (repris), SVT1

Veckans bästa underhållning står Logan för.

Filmtips vecka #31

Måndag 30/7
21.00 'Tidvattnets Furste', Kanal 9

Tisdag 31/7
14.20 'Sjunde Inseglet', SVT1
22.30 'Allt om Min Mamma', SVT2

Onsdag 1/8
14.20 'Sommaren med Monika', SVT1
21.00 'Armageddon', TV6
23.00 'Mordet på en Kinesisk Bookmaker', SVT2

Torsdag 2/8
21.00 'Speed', TV6

Fredag 3/8
23.00 'Nu Blåser Vi Snuten', Kanal 9

Lördag 4/8
12.50 'From Justin to Kelly', TV3
14.20 'Flashdance', TV4
16.05 'Staying Alive', TV4
18.00 'Gifta på Låtsats', Kanal 5
21.00 'Ingen Utväg', TV6
21.15 'Amarcord', SVT2
23.10 'Solens Rike', TV6
00.25 'Ronin', TV3
01.00 'Orange County', TV4

Söndag 5/8
15.05 'Footloose', TV4
21.00 'You Stupid Man', TV3

Filmtips vecka #30

Mycket att se den här veckan, gött mos. Så, spring och se, gott folk. Extra rekommenderat är onsdagens 'Sliding Doors', '10 Orsaker att Hata Dig' på torsdag, 'Kärleksfeber' på lördag, samt självklart 'Terminator' (fredag) och 'Terminator 3' (söndag). Men varför visar de inte 'T2', som i mitt tycke är den bästa, kan man undra? Weirdo-trean.

Tisdag 24/7
22.30 'Fame', SVT2
01.40 'Brewsters Miljoner', Kanal 5

Onsdag 25/7
21.00 'Sliding Doors', SVT1
23.00 'En Kvinna Under Påverkan', SVT2

Torsdag 26/7
21.55 '10 Orsaker att hata Dig', Kanal 5

Fredag 27/7
21.00 'Terminator', TV3
23.50 'Kärlekens Matadorer', SVT1
00.05 'Conan - Barbaren', TV3

Lördag 28/7
21.00 'Kärleksfeber', TV3
21.00 'Röd Drake', Kanal 5
21.15 'Älskar Dig för Evigt', SVT2
23.25 'Fletch är Tillbaka', Kanal 5
00.00 'Rovdjuret', TV3
00.10 'Psycho', TV4
00.15 'Rabbit-Proof Fence', SVT1
01.10 'Livet på Landet', Kanal 5

Söndag 29/7
21.00 'Terminator 3', TV3
23.55 'Rovdjuret 2', TV3

Mamas' boy Norman.