Oppfinnar-Jocke

Här följer en radda av mer eller mindre moderna, och verkligen totalt onödiga, uppfinningar som jag helt failar att se nån mening med:


Stiftpennor. Stiftet går av precis hela tiden, och gör det inte det, så är det av inne i själva pennan, så att det bara trillar ut en liten bit när man försöker skriva. Det är betydligt enklare att använda en vanlig blyertspenna, för fan. So what att man får vässa den emellanåt, man slipper ju sitta och klicka fram nya, trasiga skitstift tills tummen blöder åtminstone.

Riskokare. Det går utmärkt att koka ris i kastrull, som man gör med pasta, potatis, bulgur, couscous, nudlar och allt annat som behöver kokas. Varför ska man ha en separat, dessutom strykful, plastkontraption som är åbäkig att ta fram och stuva undan hela tiden?

Personsökare. Ja, okej, den här är inte så aktuell längre, men jag begrep den inte för tio år sen heller. Det piper till och du ser att nån vill nå dig. Antingen är det inte så viktigt, så du kan skita i det, eller vänta till senare, eller så är det viktigt, och då måste du lubba benen av dig för att få fatt i en telefon och ringa upp. Men va? Med en mobiltelefon kan man välja att inte svara om det är det första alternativet, eller att svara om det (förmodligen) är alternativ två. Mycken möda och skoläder sparade direkt. Personsökare känns enbart vettiga inom sjukvården eller potentiellt liknande lägen, där det knappast är läge att hala fram sin blinkande telefon med ball Jamba-köpt signal på, när du delger en patient att denna kommer mista sitt ben eller något annat synnerligen o-Jamba-mässigt.


Bakmaskin. Behöver jag ens utveckla detta? Årets julklapp 1988, oh yeeaaah.

I stort sett allt från TV-shop förtjänar också utrymme här, men jag kan dels inte komma ihåg alla produkter de salufört, och dels orkar jag inte vara fullt så ingående. Men step up-pallen för 800 pix (Vad sägs om en helt vanlig pall? Eller ett trappsteg? Eller vad som helst?), och The Flo (tror jag den hette, plastslangen fylld med blått vatten som man skulle svinga runt över huvudet med för att bli fit) är två produkter som sitter som vaglar i ögat än idag.

Det är inte klokt vilken skit som finns, och vad värre är: det finns de som köper det.

En smärre skofetisch

För ett tag sen tänkte jag att jag skulle dokumentera mina skor på bild, och skriva om mina relationer till dem, eftersom jag är mycket fäst vid både mina plagg och mina pjucks, men alla mina kläder skulle vara omöjligt att klämma in i en enda bloggpost. Eller ens tio stycken. Så jag tänkte fokusera på dojorna.

Ett par dagar efter att jag tänkt detta, såg jag till min förvåning att en av de bloggar jag brukar läsa, hade gjort precis det jag tänkte på. Då kändes det så copy catigt att göra detsamma, så jag la det på is. Men igår kväll tänkte jag om, tänkte "äsch". Det var ju lika mycket min idé som fröken Billgrens. So here we go!

Lågskor

Guldiga vårskor, köpta 2006 om jag inte missminner mig. Passar utmärkt till 50-talskreationer och finklädda tillfällen.
Jag gick och suktade efter dem ett bra tag innan jag äntligen tog mig råd, mmm, materiell lycka! De fick sig en omsulning efter ett tag, då jag upptäckte att sulan var något av det halaste konstruerat by man, och jag var nära på att bryta hela kroppen både en och två gånger. Numera har de en halvsula i gummi, fast förankrad framtill.


Mina bästa svart-vita lackskor! Hittade dem på UFF för många år sen och har älskat dem sedan dess. De är sköna, fina och ganska ovanliga. Passar utmärkt till dressade outfits och är lika fina till kjol som byxor. Deras enda nackdel är att skosnörena är hopplöst runda, vilket betyder att man måste slå dubbelrosett för att slippa knyta om dem var tionde minut. Annars är de grymma!


Mmm, gangsterskor, mmm! Ibland funderar jag på om man egentligen har fog för att äga två par svart-vita lågskor, men sen tänker jag "fuck it". Det enda som gör dem lika är färgskalan och att de funkar till gammeldags kläder och finklädda tillfällen (samt de hopplösa snörena, argh!). Annars inger de inte samma känsla alls för min del. Även dessa fyndade jag under min tid på UFF, för en oförskämt billig penning (10:-). Originalprislappen satt fortfarande kvar (399:-), och de var så gott som oanvända. Hehehe, jag älskar att känna det som att jag lurat nån på konfekten när jag hittar skor eller kläder. Fooled you-känslan är oslagbart bra, även om den inte är sann. :D

I mina gömmor finnes även ett par spetsiga röda leopardmönstrade, ett par ännu spetsigare krokodilmönstrade, svarta ballerinas, och ett par 3-håls Martens, men de ligger och sover i lådor, där jag inte kommer åt dem, tyvärr.

Klackskor

Åh, mina avundsgröna, glittrande drömmar! Hittade dem på Beyond Retro när jag letade brudklänning med och åt Emelie tidigare i vår. Märkligt nog provade jag även en grönmönstrad klänning, samt ett par äppelgröna långbyxor med pressveck. En helgrön dag, utan att jag ens försökte.

Skorna passade perfekt, klänningen perfekt, och byxorna var liiite tighta i midjan. Jag minns att jag sa: "Om de varit en centimeter större hade de suttit som gjutna." Strax efter detta uttalande ser jag att någon har sytt in dem i midjan. En centimeter. Skrämmande. Dock kunde jag bara köpa en vara av tre, och jag har inte ångrat en sekund att jag valde skorna. Grönt och glittrigt är bland de bästa kombinationerna nånsin. Jag invigde dem genom att dansa hela natten på 80's, samt även hångla med stil. :D


Neonrosa perfektion! Jag gick i Nordstan med Emil en dag 2008, när jag skymtade något i ögonvrån, tvärstannade och formligen sögs in till Bianco. Där glänste dessa ljuvliga karameller, och sprakade i all sin rosa prakt. Jag smälte direkt och mumlade ynkligt och hänfört att det var de finaste skor jag sett, och sörjde att jag aldrig skulle ha råd med ett par så (egentligen) onödiga och opraktiska ting.

Emil, som faktiskt är den snällaste vän jag har, bestämde sig rätt på fläcken för att ge mig dem. Bara sådär. Jag baxnade, men kunde inte med att tacka nej heller; De var ju så fina, så rosa, så neon! Lycka är en vänlig själ med god inkomst, när man själv är ett fattighjon.


Mina kära gamla prickiga kamrater, de syns inte alltför väl på bilden, men numera är de så sorgligt smutsiga att jag inte kunde med att dokumentera dem tydligare i dagsläget. De behöver en professionell tvätt av något slag för att vakna ur sin lerchock, stackarna. På bilden har jag förresten just gjort mig i ordning för Madde och Chrulls bröllop 2005. Jag lyckades med konststycket att fastna med locktången i håret, vilket ingav total panik, tårar och massor av smärta. Min dåvarande fick hjälpa till att slita loss helvetet, och just i det ögonblicket var jag glad att jag har så tjockt hår; Massor lossnade, men det syntes... ingenting. Whew!

Dessa skönheter presenterade mig också med mitt mest envetna klackskoproblem: en storlek är för liten på bredden, över tårna, nästa är för lång för foten. Det här händer mig jämt, utom när det gäller second hand-klackisar, som ju redan är ingångna och därmed mjukare och bredare. Således våndades jag länge över vilken storlek jag skulle ge mig i kast med. 37 mosade mina tår men satt i övrigt som en dröm, 38 lät tårna andas men såg lite ut som att jag lånat min mammas skor som barn istället. Det fick bli storskorna, med en ditlimmad sula. De är ändå för långa, och remmen baktill hasar av jämt, men jag älskar dem ändå.


Ah, nu börjar man kunna skönja ett mönster gällande mina klackskor: glitter! I love it, and lots of it, too! :D Dessa glimmande juveler var mina nyårsskor för 2008, och jag hade flaxen att hitta dem nedsatta till halva priset dessutom! Jag har inte hunnit använda dem så mycket än, men jag blir lika glad varje gång jag öppnar garderoben och ser hur det sprakar av ljus där inne. :D


Mina kära dockskor har jag haft ganska länge, kan faktiskt inte ens minnas var jag hittat dem, men troligen på den tiden då jag jobbade på UFF, alltså bortåt tio år sen. Jag älskar att de är så blanka och sköna, med stadig bred klack som duger att promenera runt en del i, utan den skoskav jag brukar få av att gå i beklackade fotbeklädnander.

Det elastiska bandet som spännet sitter i har bytts ut, och jag kan även ha klackat om dem, men annars har de hållit finfint trots flitigt användande. Sånt gillar jag. Saker som går sönder trots att man älskar dem måste vara bland det värsta som finns, hur kan de bara göra så mot en, va?


De senaste kärleksbarnen är dessa orange, lågklackade kamrater, som jag sprang på på Myrorna för bara nån månad sen. Jag var där för att leta efter ett brett, svart skärp som skulle funka till min brudtärneklänning (man skymtar lite av spetsen till vänster), och hittade mycket riktigt ett sådant (som syns till höger, fast då på höften), men även dessa helt perfekta skor, för 75 pix. Klang och jubel!

Deras enda fel var att de hade en vass söm av något slag på bägge skorna, vilket gjorde att jag blev buren hem från Globen av Jocke, en sen natt då jag haft dem på mig för första gången (den högra bilden, där jag dock ännu är lyckligt ovetande om den kommande smärtan). Den duktige skomakaren i Globen centrum åtgärdade de stickiga sömmarna raskt, till en facil kostnad, så nu är de helt problemfria, och jag kunde ha dem på bröllopet utan problem, hurra!


Ruby red slippers, fast med klack! Dessa skor var mina absoluta drömskor sedan jag hittade dem på nätet för många år sedan. Jag kunde dock inte med att beställa dem för ganska så dyra pengar, lägga till fraktkostnad på den redan relativt astronomiska summan (vill minnas att de låg på omkring £50, vilket är astronomiskt i min värld), bara för att sedan kanske inte kunna ha dem. Det där med att ligga mellan storlekarna, ni vet. Nej, jag trånade på avstånd istället, likt en fransk poet, fast med mindre mustasch och dåliga rim.

Så, spola framåt till januari 2007, då Andrea och jag åkte tillbaka till London för att träffa vänner, dricka öl, gå på klubbar, och givetvis shoppa. Helst i Camden, Camden i mitt hjärta. Nå, en av dagarna är vi där, och skådar en Office-butik med stora SALE-skyltar utanför. Vi är inte de som är de, men vi är de som är de som gillar när priserna är sänkta, så vi gick in. Som om hela himlen såg på, så fanns det alltså ETT par glittriga Dorothy-skor kvar. I storlek 5. Och de passade. De var nedsatta till £10, vilket då var omkring 150 pix. DESSUTOM, var det "ta två, betala för en" på ALLT i butiken, så jag fick även med mig ett par (tidigare nämnda) leopardmönstrade, röda flats. GRATIS. Jag dör åt sånt här, det är för bra för att vara sant.

Smolket i bägaren är förstås att jag aldrig haft dem på mig. Inte för att jag saknar tillfällen, tillfällen att klä sig hejdlöst fin kan man alltid skapa, utan för att de gör så in i helvete ont. Det glittriga skrapar mot huden, vilket gör det omöjligt att göra nånting annat än att stå helt blick stilla om man inte vill få stora sår över hela fötterna (det vill inte jag). Jag glömmer alltid bort att ta dem till en skomakare, samt att jag är livrädd att de ska slabba ned dem, förstöra dem eller helt enkelt fixa problemet, fast fult. Brrr. Men snart ska jag fan våga. Det måste gå att ha dem på sig. There's no place like home.


Mer glitter, hurra, hurra! Dessa silvriga skor får mig att tänka på 1700-talsherrar och aristokrati, samt Alice i Underlandet. Bägge referenserna säger jag inte direkt nej till.

Dagen då jag hade köpt dem, vilket jag gjorde på fabulösa skohimlen Beyond Retro, kom jag hem till Martin och Emelie, som jag bodde hos under min Stockholms-vistelse för stunden, och visade upp mina nya fynd för Emelie. Hon hade provat dem bara någon dag innan, men sorgset konstaterat att de var lite för små för henne. Märkligt sammanträffande, att jag skulle gå dit och se samma skor, tycka lika mycket om dem, men ha turen att ha 0,5-1 storlek mindre fötter än min vän! Tur att de fick komma till ett kärleksfullt hem i alla fall, mitt hem. :D


Ännu ett reafynd för min del, och även dessa från Bianco. Gammelrosa med strass-spänne (glitter!) och veckade skinndetaljer gör en flicka glad, mmm. De passar dessutom sjukt perfekt till min blå-lila 50-talsblåsa som man ser kjolen av på den här bilden. :)


Mjau, leopardmönster FTW! Jag tror att jag hittade dessa peeptoes på Din Sko, men jag är inte säker, dock vet jag bombis att jag hittade den otroligt matchande kuvertväskan på Åhléns, några månader efter att jag hittat skorna. Mighty good fortune när två föremål eller plagg matchar så väl, trots att de kommer från helt olika butiker. Yum!


80-talet, 80-talet, vad kunde gå fel, vad kunde gå galet? Dessa got/punkiga stövletter med 80-talsfeeling älskar jag väldigt mycket, de är otroligt bekväma, klack och spetsig tå till trots, och passar till massor i min garderob, samt att de funkar att ha även då det är lite kallare ute. Perfekta, helt enkelt!

Kängor

Aww, mina gamla trotjänare, Dr Martens, köpta omkring 1998, på rea (detta återkommande tema), i Göteborg. Då kostade de runt 800 kronor, var grön- och svartmelerade och stenhårda. Jag fick rådet att köpa en eller två storlekar mindre än jag egentligen har, då de enligt utsago skulle töja sig rejält med tiden. Well, det stämde, men det var fan inte skönt att gå ut dem till den perfekta storlek de är idag. Den uppmärksamme läsaren kan konstatera att de inte alls är grön-svarta, utan snarare silver-svarta, och nu tänker ni kanske att jag sitter här och ljuger. Eller är färgblind. Men inget av det stämmer, verkligheten är mer märklig än så.

I gymnasiet hade vi praktik, och jag hade genom en tokig slump turen att hamna på en riktig filminspelning. Huruvida filmen kan ses som riktig i efterhand återstår att bevisa, men nevertheless så var det grymt kul att praoa på en sån arbetsplats. Jag fick göra varierande saker hela tiden, men av de uppgifter jag fick, var att måla stora kabelsnurror i silverfärg. Börjar det klarna nu? Japp, jag fick färg på mina skor. Färgen gick inte bort, så jag fattade beslutet att helt sonika måla hela skorna i samma silverfärg. Sen fick jag låna ett annat par skor att gå hem i, medan mina glänsande kängor stod och torkade.

Dagen efter var de torra och fina, men behövde något mer, så jag sprayade på lite svart här och var och var sedan nöjd. Med åren har jag haft dem då jag målat om hemma (som lämnat röda, vita och blåa stänk här och var), samt använt dem flitigt, vilket har nött dem en hel del, och på sina ställen kan man se det gamla gröna igen. I dagsläget tycker jag att de är otroligt vackra, och eftersom jag inte ens försökt få dem att se slitna och sjabbiga ut så känns det extra bra. Allt man ser på skorna har en förklaring och en historia. Det är fint.

Jag har även ett par 8-håls Martens utan stålhätta, svarta, fyndade på UFF, ett par rejält slitna och ingångna 14-håls från Underground, samt ett par nästan oanvända 10-håls Underground också. De förstnämnda kändes inte så kul att fota, de andra har jag inte här och inte de tredje heller. :/

Converse/basketskor

Mina högt skattade neonrosa Converse har också en drömlik historia om hur vi fann varandra att berätta: 2004, London, Camden. Jag och Andrea är på besök efter att vi flyttat hem till Sverige igen året innan. Vi har gått i affärer ett bra tag och det är inte många minuter kvar till stängning. Längst in i den sista affären jag orkar mig in i, står dessa skor, i perfekt skick, perfekt färg, och min storlek, och bara väntar på mig.

Det enda problemet var att jag hade slut på kontanter - butiken tog bara dessa - och de stängde om fem minuter. Jag kastade mig fram till disken och rabblade osammanhängande saker om att jag måste ha dessa och snälla stäng inte än och jag måste bara hitta min vän och låna kontanter och jag kommer strax och kan jag pruta ned dem fem pund? De säger ja till allt och jag sätter av och lyckas snabbt hitta Addi, som genom nåt slags fantastisk försorg faktiskt har den efterfrågade summan kvar i kontanter, och eftersom vi strax är på väg hemåt igen behöver hon dem inte precis just nu. Så jag får låna dem, och kan köpa mina drömmars Converse. Jag är fortfarande helt överlycklig över detta.

På den vänstra bilden ser man katastrofsmutsen som vi ådrog oss en kväll på Slimelight, de två yttre skorna är Andreas, de i mitten är mina. Lyckligtvis går de att tvätta i maskin, hurra för Converse! Efter flitigt användande och tvättande genom åren så gick det till slut hål på mina älsklingar, vilka jag omsorgsfull sydde igen och lappade på insidan. Men några år senare har det nu blivit nya hål, och jag brottas lite med problemet. Jag löser det på nåt sätt, det finns inte en chans att jag nånsin slänger dem. Går de i framtiden inte att ha på sig mer så kommer jag rama in dem och ha som prydnad. :)


Hurra för marknaden i Beyazit, Istanbul, Turkiet, där kan man köpa knock-off Converse för motsvarande 175 svenska pengar! Jag hjärtar mina gröna, turkiska knock-off babies!


Ännu ett fynd från Beyond Retro, detta mecka för skor! Dessa fick jag dessutom i present av min genomsnälle pojkvän, och jag använder dem nästan hur ofta som helst. Rosa och svart smakar gott!


Gamla trotjänare, även dessa hittade jag när jag jobbade på UFF. Skosnörerna är lite för korta, och de är en aning små - men inte för små - annars duger de fint fortfarande. Rött är sött!

När jag var liten hade jag alltid basketskor, som det hette då, förmodligen var de inte Converse, utan något betydligt billigare märke, men precis lika fina för det. Jag hade alltid röda, hi tops, och min bästis hade alltid svarta, låga. Det var vårt signum. Nu för tiden har jag bägge sorterna, men de svarta orkade jag inte fota. Inte de vita jag har heller. ;D


50 kronor kostade dessa turkosa pärlor på din Sko för några år sedan. som hittat, tänkte jag, och det hade jag ju rätt i! Nackdelen är att sulan är tunn som en pannkaka, och det känns som att man är ute och går i strumplästen nästan, men bor man i stan så slipper man ju steniga fält, och då är det inget större problem, helt enkelt.


Nästan det enda lila jag äger är dessa basketdojor från koola och häftiga Panther, funna på UFF även dessa. De är egentligen en storlek stora, men eftersom den här skomodellen inte behöver, eller ens bör, sitta tight, så gör det inget. Lycka är att kunna ha allt mellan 37 och 39 i sin bästa skomodell. Oh the joy!

---

Resten av mina skor har jag dels inte tillgång till och orkar dels inte fota, eftersom de inte är så roliga att beskåda eller berätta om. Så det här får räcka, vilket jag tror att det gott och väl gör också, puh! :D

Warm, warmer, disco

Babycham Disco, velcro trainers

Alltså herregud vad jag vill ha de här skorna. Jag hade nästan glömt bort dem, men i min strävan efter en önskelista påmindes jag om mitt begär. Jag tror inte det finns ett par skor som är mer "jag", ärligt talat. Eller? You got a better suggestion - show me! (I looove black people!)

Jag önskar nästan att jag bara kunde titta åt ett annat håll en stund medan mina händer klickar hem ett par. Gnyyyy. De ligger under önskelistan också, med en länk till ett marginellt billigare pris på Ebay. Anyone?

Could be taken on holiday, could be, could be!

Den här kameran hoppas jag på att få i födelsedagspresent av mina päron. Can't hardly wait på att få äga en kamera, och en digital sådan at that. Och dessutom är den ROSA. Gotto love it!

I wish upon a star tonight

På inrådan från kamrater så tänkte jag posta en önskelista, så att den som känner sig manad till en födelsedagspressis har nåt att utgå från. So here goes!

T-shirts/tank tops (storlek S och girly/babydoll if possible):
Threadless "Ninjas and Pirates Agree", Girly Tee
Threadless "In Case of Zombies", Girly Tee
Threadless "My Rules", Girly Tee
Threadless "Death", Girly Tee
Ray LaMontagne "Trouble", Light blue Tee
Spreadshirt "White and Nerdy"
Spreadshirt "Internet, class of 1337"
Gogol Bordello "Gypsy Punks"
Mythbusters "Plausible"
Engrish "I Hate Myself and I Want to Die", Womens red Tee
Busted Tees "Dick in a Box"
T-shirt Bordello "Idaho? No, Udaho"
My Two Cents "Me Want Beer", Bleached bone white print
My Two Cents "Bones & 'Phones", Bleached bone white print
My Two Cents "Dead Men Tell No Tales", Bleached bone white print
My Two Cents "Kill the Normies", Bleached bone white print
80s Tees "Jake Ryan Tee"
80s Tees "Dirty Dancing", Jr Medium
80s Tees "Iceman"
80s Tees "Kobra Kai"
80s Tees "Ghostbusters"
80s Tees "Toxic Avenger"
80s Tees "Jem! And the Holograms"
80s Tees "MASK"
80s Tees "She-Ra, Princess of Power"
80s Tees "Cry-Baby Girl"
80s Tees "Reservoir Dogs"
Rotten Cotton #974T Battle Royale tank top
Rotten Cotton #902 Ed Gein tee
NBC store, Heroes "I Did It!" Tee
Save the Cheerleader "Primatech Paper Comapany" Tee

Tygmärken:
PachGeeks "V"
PatchGeeks "Nostromo Crew"
PatchGeeks "Rebels Uniform Logo"

Skor:
Babycham Trainers "Disco", strl 5
T.U.K. "Kittyboot", strl 39

Film och TV-serier:
"Twin Peaks", säsong 2 box 2
"Monty Pythons Flying Circus", complete series box
"Alien", Quadrilogy box (I-IV)
"Die Hard", Quadrilogy box (I-IV)
"Rocky", Complete Saga (I-VI)
"Pirates of the Caribbean", Trilogy box (I-III)
...plus tusentals andra titlar förstås. :O

Sen orkar jag inte lista mer saker, finns ju oändligt mycket som jag vill ha egentligen. Oh well, den som vill får gärna komma med present, annars går det lika bra utan. :)

Hur man spenderar en lördagskväll bäst (del av en typisk dialog mellan Banana och Ålen #3)

Ålen är hos mig och vi tittar på film, bland annat "I Lejonets Tecken" och den hysteriskt roliga scenen med den självgående sängen i slutet av "I Skyttens Tecken", för att dansk gladporr verkligen gör en otroligt glad, och inte det minsta kåt.

B: "Det finns bara sex stycken 'Tecken'-filmer, vad synd."
Å: "Då är det 'Jungfrun' och "Tvillingarna' som vi inte har sett alltså"
B: "Ja, precis."
B: "Vi måste börja leta upp 'Mazurka'-filmerna, dem har vi ju inte sett alls!"
Å: "Oooh, ja!"
B: "Och 'Champagnegalopp' och 'Dagmars Heta Trosor' förstås, haha."
Å: "Hahaha, ja!"
/.../
Å: "Undrar om de har porr på Movieline?"
B: "Jag vet inte, jag kan kolla på discshop."
B: "AAAH, de har hela Mazurka Collection i sin höstrea-kampanj, SJU FILMER för 179 SPÄNN!"
Å: "Aaah, hahaha!"
B: "Fast det finns bara ett ex kvar! Fan vad synd att jag inte har pengar."
[kort paus]
Å: "JAG har pengar!"
B: "Hahahaha!"
[kort paus]
B: "Kom hit med kortet!"
Å: "Hahaha!"
/.../
B: Det är alldeles för lätt att köpa saker på internet."
Å: "Haha, ja, verkligen."
Å: "'Vad gjorde ni igår då?', 'Nä, vi köpte sju porrfilmer på nätet bara'."
B: "Hahahaha. Och det bästa är, att sist jag handlade på discshop köpte jag också porr, fast det var för typ fyra år sen. Jag sprider ut det så de inte ska tycka jag är så konstig och porrfixerad."
Å: "Så om fyra år får du köpa de sista 'Tecken'-filmerna, så kan de säga 'Där är hon igen, hon som köper porr vart fjärde år.'"
B: "Precis, hahahaha!"

Ole Søltoft, han kungen var över alla här.

A man in a smiling bag

Den här har jag spontantköpt idag. Fast det är inte hela säsong två, utan ungefär halva. Mmm, Cooper. Är bjuden på Twin Peaks-maskerad i oktober och är redan helt till mig av extas inför 1) maskerad! och 2) Twimpan-temat! Måste bestämma vem jag vill vara bara, har några bra förslag på lut redan. Såklart. Maskeradjunkie som man är.

Bokmalen strikes again

Idag skulle jag gå på gratisbio i Tantolunden, men energin tröt totalt framåt åtta, och jag fick vackert stappla hem till M & E. Fast de var inte hemma, men ändå, hemmet är lik förbannat deras, hur man än vrider och vänder på det, basta.

Vad jag istället ägnade eftermiddagen åt innan min inte-bio-upplevelse var världens längsta bokbord på Drottninggatan. Min käre broder upplyste mig om detta, vilket jag såklart inte haft en aning om annars, så tack vare hans framsynthet har jag nu elva nya böcker vilka jag inhandlat till den facila summan av 205 kronor ungefär. Jag prutade på två pocketar så jag sparade in en tia, gött mos, rostbiff laget runt! Jag har blandat högklassig kultur med kioskvältare och barnböcker med klassiker i mina bokköp. Spana in farsan, vettu:

"The Heart is a Lonely Hunter" - Carson McCullers
"Alkemisten" - Paulo Coelho
"Dr No" - Ian Fleming
"Nalle Lufs i Farten" - Gösta Knutsson
"The Stepford Wives" - Ira Levin
"Du Sköna Nya Värld" - Aldous Huxley
"En Man Med Onda Avsikter" - Patricia Highsmith
"En Man Utan Samvete" - Patricia Highsmith
"Alice in Wonderland / Through the Looking-glass" - Lewis Carroll
"War & Peace" - Leo Tolstoy
"Klockan Klämtar För Dig" - Ernest Hemingway

En annan bok om Nalle Lufs var den första riktiga bok jag läste själv, så jag blev mycket glatt överraskad av att hitta en uppföljare till min gamla älskade vän. Visst är de illustrerade bägge två, men det är inte bilderböcker, och fram för allt är den första boken fortfarande väldigt väldigt bra och otroligt fin. Apropå bilder så är även utgåvan av Alice i Underlandet mycket fint illustrerad, och luktar dessutom gammal bok, vilket jag är så enormt svag för. Tryckt 1945, gotto love it. :)

Synd att jag inte hittade de två Ture Sventon-böcker jag inte har, dock. Vem vet, de kanske fanns annorstädes på den långa bordkedjan? Vi hann ju knappast se allt på den timme vi var där, tänk om jag vetat om detta tidigare? My god. Jag var nära att köpa en bok om buckanjärer också, men höll mig då den faktiskt var en nytryckt sak, och dessutom ville jag ha pengar kvar till mat för dagen också, hehu.

Känns också härligt att få fortsätta läsa om Tom Ripley, då jag gillade den första boken skarpt, och att "The Stepford Wives" var skriven av Ira Levin borde jag näsan ha räknat ut, karln har ju skrivit förlagorna till både "Pojkarna från Brasilien" och "Rosemary's Baby" - som jag avundas honom hans goda fantasi.

Sedan är det ett par titlar jag velat läsa länge blandat med impulsköp, och rörande Hemingway så uttryckte jag det själv rätt fint då försäljaren sa att boken kostade en tia (inbunden) eftersom de höll på att stänga ned ståndet just: "Ja, det är ju en god anledning att börja läsa Hemingway i alla fall." :D

6 dagar = 3 veckor, no?

Det är för mig outgrundligt fascinerande att en t-shirt från USA kommer fram snabbare än ett paket (eller ursäkta mig, "paket") med böcker från Sverige. Särskilt när leveranstiden på böckerna är 3-6 dagar, tröjan 1-3 VECKOR. Someone did not succeed in their math classes.

Tischan är i alla fall den bästa jag nånsin sett, är så löjligt lycklig att jag kunde lägga vantarna på ett ex innan de tog slut. It's my silver lining right now. Jag är förresten inte helt säker på att jag tycker det är okej att säga 'tischa' än, jag prövar mig fram lite mjukt här. Tischa. Vetifan, luktar svårt mycket fjollträsk/fashionista/Nöjesguiden = döden i grytan. Eller säger man tischa numera i folkmun?

Men är den inte sjukligt FAB? Joy!

Blah blah

So, Stockholmsresan.

Jag har ingen motivation att skriva egentligen. Hade supertrevligt och var helt slut när jag om hem (min vana trogen när det gäller "semestrar" jag har). Pengarna tog slut efter två dagar, trots ett inte direkt frenetiskt sprättande - jag köpte en bok och ett par silverklackskor på Beyond Retro. Tokiga jag, så dyra saker kan man ju inte införskaffa sig, ack nej. Det är tur att jag var inhyst hos ekonomiskt stabila och generösa människor som Martin och Emelie, som utan knussel bjuckade på mat, godis och till och med lite folköl bland annat. All heder, en dag ska även jag ha råd att bjuda er, pråmiss.

Jag har klättrat, picknickat, ölat, varit på fest, spontangått på hårdrocksklubb, träffat la familia, pratat och hängt med gemytligt folk. Jag har, som sagt, haft det bra. Men ändå känner jag att jag verkligen inte orkar rejva runt så här, jag vill hellre ses under städade former, som att äta middag, spela kubb, klättra eller något... något lugnt. Något nyktert. Yes, I'm old, and I love it. :)

Hösten ser fruktat svår ut rent ekonomiskt: Min bror fyller 30 i början av september, Andrea fyller 25 i början av oktober, Martin fyller 30 i slutet av oktober, och sen fyller såklart jag själv år i början av november, följt av SFF i mitten av november, och sedan är det jul. SVETT! Ain't no way att jag har råd att susa fram och tillbaka till Stockholm som en liten räka under de här månaderna, men hur väljer man vilka man ska fira och vilka man måste strunta i? Booh. :(

Please, please, please, let me get what I want

Jag vill ha 90-talsfest, jag vill åka till Stockholm, jag vill åka utomlands - till Paris eller Istanbul, jag vill ha kort kjol och ballerinas på mig utan att frysa ihjäl, jag vill klättra, jag vill ha besök av Martin och Emelie och Andrea och min bror, jag vill köpa färdigt det som behövs till hemmet på IKEA, jag vill sätta upp affischer och tavlor och gardiner, jag vill gå på Gretas och dansa med Ålen, jag vill inreda balkongen så man kan sitta där och läsa i solen, jag vill planera bebisar med min man, jag vill att min penicillinkur ska ta slut så min hy slutar vara fnöskig, jag vill umgås med trevliga människor oftare, jag vill sitta i varma soliga parker och dricka kall öl med goda vänner, jag vill ha pengar över när räkningarna är betalda och jag vill köpa böcker för flera tusen och bara läsa ihjäl mig.

WHO'S WITH ME? :D

One giant pant for mankind

Jag hittade äntligen en snygg väst på H&M i måndags, har velat ha en gud vet hur länge, men tycker alltid att de är asstora, asdyra eller asfula. Eller alltihop. Nåväl, den här kostade tvåhundra och var tjusig och rutig, so I bought it. Men när jag provade den lite mer noga hemma så tyckte jag att den satt ganska konstigt. Den såg felsydd ut rent av.

Idag provade jag en likadan i samma storlek för att fastställa att inte även denna väst var felsydd, men till slut inser jag att modellen är sydd för såna där jävla jättekvinns (also known as fotomodeller). Hissade man upp västen så satt den perfekt, förutom då att det fladdrade en decimeter tyg ovanför axlarna. Riiiight.

Dessa förändringar i storlekarna är sjukt störiga, byxorna har länge varit stört omöjliga att köpa eftersom de alltid är gräsligt överdrivet långa. Jag fattar uppriktigt inte hur man resonerar när man tycker att det är rimligt att en person som är i min bredd också är minst en decimeter längre i benen och ytterligare en decimeter till i överkroppen. Det skulle ge en totallängd på 185 centimeter för min del. Visste vore jag glad som en gris om jag var jättelång, men jag vägrar tro att det är en standardstorlek. Dessutom skulle jag inte vilja vara 1.85 och fortfarande väga femtio kilo, yikes.

Jag kommer i varje fall aldrig mer att ta nån som helst pity för långa människor som säger att det är svårt att hitta kläder. Oh no it ain't!

Mitt tråkiga klädäventyr fick dock ett lyckligt slut; Jag hittade ett par rutiga pants (dock givetvis för långa), en grön top med knappar och trekvartsärmar med puff, samt en lila leopardmönstrad t-shirt på Vero Modas utförsäljning. Allt för samma kostnad som västen. Tvåhundra pix, det kallar jag ett fynd. :D

Dessutom hittade jag ett par äppelgröna ballerinas i satin på H&M's barnavdelning för en ynka hundring härom dagen. Kom nu våren, jag har skor som väntar på dig.

Fattighjon

Gud så irriterande. Jag har i tur och ordning hittat bra julklappar till mamma, min bror och nu även min far. Men jag har inga pengar, verkligen inga alls. Vad gör man då? Låna pengar av päronen för att köpa presenter till dem känns lite ...sådär.

Katshing!

Nu har jag beställt en rosa mobil, wheee! :D:D:D Min mor har varit så lyrisk över hur billigt det är att köpa telefoner från katshing.se, så när jag fick veta att Teliabutikerna enbart köpt in mobilen jag var intresserad av i blått så tänkte jag att jag skulle kolla hur mycket det kunde kosta att köpa telefonen över nätet, utan abonnemang. Jag menar, jag kunde ju inte köpa den blå när jag VET att den finns i ROSA, hallå? Impossible!

Men till min stora lycka kan man tydligen beställa mobilen med abonnemang från Katshing också, skitballt! Så nu ligger det en förhandsorder på min rosa dröm och väntar hos dem. Pray att det inte blir något mix-up som gör att mitt mobilnummer går förlorat eller att telefonen inte kan levereras förrän i juli eller nåt annat hemskt. Hope not, cross my heart etcetera.

Men annars kan Telesnor gå och stoppa upp lussekatter i stjärten, för nu blir det Telia för hela slanten. Jag hoppas innerligt att de sköter sig bättre, annars får jag nog bli en enstöring utan mobiltelefon.

Isn't it puuuurdy? :D

Det är inte snön som faller

På uppdrag av min man lägger jag upp en julklappslista. Förvisso är det nog redan för sent för hans del, det lät som att han köpt fördigt saker redan. Men men, man vet aldrig. :)
Alla kategorier är utan inbördes ordning.

Böcker:
Till att börja med finns det ju den sjukt långa bokönskelistan jag la upp för ett tag sedan, som också kan kompletteras med följande. Från den gamla listan har jag redan fått "Black Bart Roberts, the Greatest Pirate of Them All" - Terry Breverton.
"To Kill a Mockingbird" - Lee Harper
"Hemliga Pappan" - Andreas Ekström
"Värsta Pappan!" - Ronny Olovsson
"Saker jag inte förstår - och personer jag inte gillar" - Lena Sundström
"Sex överallt, typ" - Lotta Löfgren-Mårtenson & Sven-Axel Månsson
"Touching From a Distance" - Ian och Deborah Curtis
"Vill ha mer: Om barn, tid och konsumtion" - Katarina Bjärvall
"Confessions of an Heiress" - Paris Hilton
"Thank you for Smoking" - Christopher Buckley
"Slow - Lev Livet Långsamt" - Carl Honoré
"20th Century Ghosts" - Joe Hill
"Förklädd till man: En kvinnas studie av männens värld" - Norah Vincent
"Mediated" - Thomas de Zengotita

Film:
Det här skulle bli en oändlig post om jag verkligen tänkte efter, så jag försöker slänga in de som ligger närmast till hands just nu istället.
"Pirates of the Caribbean: Dead Mans' Chest"
"UHF"
"Shogun"-box
"Twin Peaks" - säsong 2-box
"Walk the Line" (trippel-utgåvan)
"She's Out of Control (Håll Tassarna Borta Från Min Dotter)"
"Twelve Angry Men"
Kubrick-boxen
Tati-boxen

Tröjor:
Någon av karaktärerna från "Preacher", helst Cassidy. :D
"Jem & The Holograms"!
Tröjor från Johnnycash.com (Den här, den här, den här och den här. Eller åh, typ alla!)
Tygmärke (- " -), "Johnny Cash" med vingar runt namnet
Guns n' Roses-tröja med dödskallen i hög hatt, det klassiska trycket som jag aldrig hittar, damnit!

Övrigt:
Digitalkamera, PUH-LEASE!
Laserskrivare i litet format.

Ja, sen finns det säkert sjuttioelva andra saker jag vill ha, men jag orkar inte tänka efter mer. Man blir bara ledsen när man börjar önska sig saker som man vet att man omöjligt kan få ändå.

Nu är det Idolfinal, iiih!

Jaaa!

Nu har vi ett helt färdigmålat och färdigtapetserat vardagsrum, FINALLY. Helt sjukt fint är det faktiskt, det säger jag utan att känna mig skrytsam. Jag gråter av lycka inombords. Ska försöka ordna bilder! Det bästa är att hela rummet får ett så vansinningt mycket varmare ton, allt känns mycket trevligare och skönare nu, och alla blommorna ser tusen gånger grönare ut mot den milda grönbeige palmmönstrade väggen. Inredning är bättre än sex, bättre än godis, bättre än LIVET SJÄLVT! Nåja, men glad blir jag i varje fall.

Och imorgon ankommer en Ikealeverans av ett styck stiligt, retrofuturistiskt, vitt bord med dito stolar fast i kitschigt grönt, samt ännu ett svartbrunt skrivbord till vår hemmakontorsmiljö. Mys. Pengar köper lycka, oh yeah.