Bokåret 2017

Jahaja, då hann det gå ett helt jävla år sen jag fick tummen ur och skrev nånting här sist. Och så väljer jag att återkomma med... exakt samma sak igen. Fast med de böcker jag läst under 2017 istället för 2016, förstås (nån måtta får det ju ändå vara).

Förra året läste jag alltså inte en enda bok som jag ansåg var en fullpoängare, och i år har jag inte lyckats mycket bättre: EN bok fick mig att hetsläsa och var helt omöjlig att lägga ifrån sig. En enda. Men det är ändå 100% bättre än 2016 - det gäller att se the bright side i alltings jävlighet, va? 

2017 har jag tydligen bara läst ca 13 titlar också, med ytterligare en påbörjad nu i december. Det känns helt obegripligt, låg jag under en sten under ett par månader i år, eller vad hände? Låt mig tänka nu: examensarbete och avslutning i min yrkesutbildning, planera och genomföra en klassresa till Florens, rensa ut gamla lägenheten, flytta till nytt boende, röja upp och rensa ut min makes farfars hus som han bott i sedan 60-talet, planera vårt bröllop och gifta oss, leta upp och köpa massor med nya möbler och prylar, starta eget företag... Japp, jag tror jag listat ut varför min läsnivå dippat så mycket i år jämfört med året innan.

Bästa boken jag läste i år
"Gone Girl" - Gillian Flynn (5/5). Så sinnessjukt välskriven och äckligt spännande bok. Vill inte gå in på detaljer här (ifall det mot förmodan skulle vara nån som faktiskt läser detta), men det här är inte en förutsägbar bok. No way.

Svårast att lägga ifrån sig
"Gone Girl" igen. Sträckläste många partier, vid många olika tillfällen. Boken rekommenderas varmt, ifall det inte redan var kristallklart.

Sämsta boken jag läste i år
"Ringaren i Notre Dame" - Victor Hugo (1/5). Men ärligt, vad är detta för skit? Varför är det här en klassiker? Hur kan Disney ha gjort en gullig och glad film på den här härjade och sorgliga berättelsen? Fick ständigt återkommande feministklåda över hela kroppen av hur erbarmligt kvinnorna porträtteras, och hur de behandlas av männen i boken. Totalt ovärd piece of crap till bok. Och - MAJOR SPOILER ALERT - efter allt jamsande och flängande över att rädda Esmeraldas liv, så dör människan ändå? For reals?!

Sorgligaste boken jag läste i år
Precis som förra året så har jag tydligen inte läst nånting som öppnat mina tårkanaler i år heller.

Roligaste boken jag läste i år
Hm. Ingenting som var rakt upp och ned roligt through and through, men det fanns tillfällen i "Farmor och Vår Herre" av Hjalmar Bergman (3/5), som jag skrattade gott åt. Som helhet var boken tyvärr bara sådär, dock.

Längsta boken jag läste i år
Om nuvarande bok räknas så är det helt klart den: "The Stand" av Stephen King på 1421 sidor. Bibeltunna blad som jag råkar bläddra två på en gång av ganska ofta. Annars skulle jag tro att omläsningen av "The Dark Tower" (3/5 - sista titeln av sju volymer, tyvärr även den solklart sämsta i serien), även denna av Stephen King, varit den längsta som jag hunnit läsa ut under året: 1050 sidor klockar den in på.

Kortaste boken jag läste i år
Jag gissar på "Ringaren i Notre Dame" som lyckligtvis bara varade i 224 sidor.

Största besvikelsen
Det är jämnt lopp mellan "The Ladies of Grace Adieu" - Susanna Clarke (2/5) och "Boxer, Beetle" - Ned Beuman (2/5). Eftersom jag verkligen älskade "Jonathan Strange & Mr Norrell" (5/5) av Clarke hade jag verkligen hoppats på mer av denna novellsamling. Men ett stort problem är förstås att jag hatar noveller; vad är poängen med att skriva berättelser som antingen knappt hinner börja innan de tar slut, eller som precis börjar bli intressanta, och sen tar slut? Känns även trist att hon inte verkar kunna skriva om annat än magi i England på 1800-talet, även i samtliga av sina noveller. Gällande Beuman så vill jag istället rekommendera "The Teleportation Accident" (4/5), och, även om den inte alls var lika bra som den nyss nämnda, även "Glow" (3/5), vilken jag läste i år. Men "Boxer, Beetle" som var något av ett genombrott för Beuman, och som allmänt har goda vitsord, tyckte jag dessvärre inte alls om.

Största överraskningen
Att Selma Lagerlöfs böcker var så pass öhm, ruggiga. Fördomsfullt trodde jag att en kvinnlig författare från tidigt 1900-tal skulle skriva mildare böcker. Men det var ganska underbart att den känslan kom på skam.

Mest lästa författare
Beroende på om påbörjade titlar ska räknas in eller ej så kan det vara Stephen King som tar hem, eh, titeln i år igen, med tre volymer, varav två var omläsningar och en är den bok jag just nu läser. Fast om man ska vara teknisk så får jag säga att det är dött lopp mellan King och Selma Lagerlöf, eftersom jag läste en volym som innehöll både "Körkarlen" och "Bannlyst" (3/5), trots att de bägge berättelserna inte har nånting med varandra att göra.

Antal kvinnliga författare
4 stycken, klart bättre än förra året, men fortfarande inget vidare om man jämför med hur många manliga författare jag verkar läsa.

Antal manliga författare
8 stycken - färre än sist, men fortfarande way more än kvinnorna.

Antal böcker på svenska
4 stycken.

Antal böcker på engelska
9 stycken.

Antal böcker jag läste om i år
Jag tror det bör ha varit två stycken, de sista två delarna i Stephen Kings Dark Tower-serie.

Antal böcker i översättning
Två, översatta från engelskan respektive franskan. Den engelska anser jag dessutom vara en fint, då jag hade köpt en översatt Kazuo Ishiguro-bok ("Begravd Jätte", 2/5) på en bokmässa för nåt år sen i tron att karln förstås skrev på japanska i original, men så visar det sig att han bott i England sedan barnsben!