03 mars 2012

I hate the kids

För ett tag sen kom jag att tänka på hur enorm skillnad det är på att säga att man hatar barn vs. att man hatar människor, fastän det egentligen inte borde åtskiljas nämnvärt över huvud taget.

Det ena är förkastligt och inte alls okej, medan det andra är socialt accepterat i viss mån och rent av har en viss svårmodig poet-glamour över sig. Om någon säger att de hatar människor (Jag, till exempel, säger det ofta, och menar det. Folk är sämst, människan är ett vidrigt djur, allt vi rör vid förstör vi, et cetera.) är det sällan, eller rent av aldrig beroende på i vilka kretsar man säger det, någon som upprört säger emot. Som står där med brinnande ögon och förmanande pekfinger och säger ifrån på skarpen att så får man inte säga, fy skäms på sig. Det kan rent av mötas med lite grumlig beundran, som att man är så mörk och störd som bara rejectar mankind sådär, wow.

Men om man däremot häver ur sig att man hatar barn, och gör så i fel kretsar för ämnet, då jävlar kan man få en hel lynchmobb av hatiska farsor och morsor på stan över sig. Eller i alla fall morsor, för i ärlighetens namn är det nästan uteslutande kvinnor som reser ragg inför den typen av uttalanden. Visst, en hel del människor reagerar inte alls på det sättet, de bara rycker på axlarna, eller så håller de med. Men allt beror som sagt på när och var man tar upp ämnet. Och inför vilka. Skillnaden är, att det är helt okej att hata folk, så gott som överallt, men det är inte okej att hata barn, och det ganska ofta.

Men varför åtskiljer folk så mycket? Jag hatar folk = Jaha, okej, ja, människan är en hemsk ras, krig och mord och elände, usch. Jag hatar barn = Nämen vad SÄGER du? Barn som är så oskyldiga och underbara! Men alltså, last time I looked så innefattar människor, folk, homo sapiens även barn. Barn är också människor, och om jag hatar föräldrar, grannar, lärare, busschaufförer, bodknoddar, chefer, bankirer, fyllon, dårar och politiker så är det väl fan inte så orimligt att utgå från att jag även hatar deras avkommor? Dessa anti-hat separatister! De försöker ta ifrån barnen deras mänsklighet! Sickna as. :D

Men skämt åsido, visst kan jag förstå att gemene man reagerar surt på ett sånt uttalande, ifall gemene man har egna barn, brorsbarn, eller jobbar på förskola, eller befinner sig i situationer där han eller hon ofta umgås med barn. Frivilligt, more or less, och trivs med det. Men jag tror också att mycket av den här upprördheten är automatisk: man SKA tycka om barn, man SKA inte säga högt att man tycker de är vidriga små monster. Man ska göra som man ska, så blir allt så bra, så bra. Except that's not true. Man kan välja andra åsikter, egna åsikter, även om de går stick i stäv med majoritetstyckandet.

I händelse av att någon surkart sitter där ute och läser detta, och förbereder sig för att sätta dit mig genom att påstå att jag knappast skulle hata barn om jag hade egna, eller kände några barn, så kan jag stoppa dig omedelbart. Jag har gott om vänner som har barn, och jag har träffat många barn i mina dar. Men jag kan inte knyta an till dem. Jag vet inte vad jag ska göra med dem, jag vet inte hur mycket de förstår eller hur det är meningen att jag ska kommunicera med någon som bara springar runt i cirklar, leker med plastgubbar, och har en uppfattningsvärld som ryms i min ena handflata. Jag har inget att säga om Barbiedockor, jag vet inte vad jag ska säga angående att Olle på dagis tar Barnets favoritgunga varje dag. I dunno, klipp till Olle? Förmodligen inte rätt sak att säga, men det är just det som är min poäng: jag vet inte vad man kan, får, bör säga till kids, de saknar ju logik, erfarenhet, komplext tänkande!

Men tycker jag att mina vänners barn är äckliga parasiter, då? Nej, det tycker jag inte, eftersom de är individer för mig. Det är likadant med vuxna människor, när jag lär känna nån och denne visar sig vara en hyvens person, eller åtminstonde inte en jävla idiot, så upphör den människan att vara Folk och blir istället en Individ. Från pucko till o'boy i en handvändning! Och för övrigt har jag svårt att knyta an till massor av vuxna människor också, helt enkelt för att vi rör oss i totalt olika världar och har väldigt olika världsåskådning, intressen, och åsikter. Mina erfarenheter har inte Den Vuxne upplevt alls, och vice versa; det som Den Vuxne tycker är intressant och meningsfullt att diskutera tråkar ihjäl mig, medan det jag vill prata om är sånt som Den Vuxne inte förstår sig på, och så vidare.

Folk och Barn är som homogena grupper sånt jag inte står ut med, men Individer som jag fått kontakt med tycker jag om, vare sig de är barn eller fullvuxna. Dock med stark övervikt åt den vuxna skalan, eftersom det för mig fortfarande är så gott som omöjligt att kommunicera givande med ungar. Har de en förnöjsam, knoppande personlighet faller de dock in på min like-lista, och är de äckliga troll i människoförklädnad, gör de det inte. Precis som vilken människa som helst, oavsett ålder, som korsar min väg i livet. Inte svårare än så.

Etiketter: , , , , ,

7 Åsikter

Anonymous Linda:

Jag förstår så väl det du skriver, för jag hade verkligen kunnat skriva det själv.

Ja, jag vet att HATA är att ett starkt ord och att just det i samband med barn verkligen verkar få igång folk, men jag tänker inte säga att jag ogillar barn, för hata är liksom det första ord som kommer upp i huvudet då jag tänker "barn".

MEN, min bror fick barn i somras, och det är klart att hans barn är gulligt och fint och så, men jag tycker fortfarande inte om barn.

Och att som kvinna säga det, är tydligen inte (som du även skriver) accepterat det heller.

Jag tycker i regel inte heller om människor, och jag går så långt som att säga att jag helst inte alls umgås med folk.

Jag föredrar att umgås med djur.

Det har inte med att göra att jag inte kan hantera människor, men man måste tydligen tycka att barn är underbara/fantastiska/magiska osv osv....för att vara en "normal" människa.

Kramar Linda (brors)

18:36  
Blogger Anna Nio:

Linda: Hej, vad kul att du hittat hit!

Ja, då tycker vi exakt likadant, helt enkelt, haha. Det är alltid skönt att höra från andra tjejer att de också hatar ungar, så slipper man känna sig lika ensamt freaky om saken. Att hata folk är, som jag skriver, mycket vanligare, i alla fall att nån säger det, sen om de tycker det också kan jag inte svara för. JAG tycker det i alla fall. :D

Önskar att jag kunde hänga mer med djur också, men min dumma allergi gör det ju synnerligen svårt. Undrar om det är meningen att jag ska roama runt på planeten helt själv, liksom? Hatar barn, hatar folk, förstår mig inte på majoriteten av alla människor och är allergisk mot pälsdjur. Jag kanske kan skaffa en fisk som bästis? :D

21:41  
Anonymous Linda:

Hehe, det var Erik som föreslog att jag skulle läsa ditt senaste inlägg eftersom han visste att jag skulle känna igen mig och gå igång på det.

Usch, känner med dig som är allergisk mot pälsdjur, men det finns ju katter som även allergiker klarar=)

09:44  
Blogger Anna Nio:

Linda: Haha, så omtänksamt av honom. ;D

Ja, det är verkligen inte så kul, när man mer än gärna skulle vilja ha en liten familj bestående av katt och hund - men inte vill ha några människobarn. Ack, ja: Livet är hårt, sa bonden. Grymt, sa grisen.

21:58  
Anonymous Anonym:

Det låter naivt att säga att man hatar barn, det är nog därför folk (mammor, lets blame the sura moms) stör sig. Det du säger låter antisocialt och, som du säger, så kan ju vara rättvis och säga att du hatar människor, barn är ju inkluderat i det. Du gillar ju alla individer om du lär känna och roas av dom, det är väl inte så komplext. Trist för dig, måste vara jobbigt för det finns ju barn och människor överallt.

22:17  
Anonymous Anonym:

..tydligen tyckte då itne jag att barn och människor var samma sak! haha

22:18  
Blogger Anna Nio:

Anonym: Du sa det själv. ;)

Men även om man inkluderar barn i gruppen människor så gör ju uppenbarligen inte de flesta det; säger jag att jag hatar människor så tänker majoriteten inte automatiskt på att även barn ingår då. Plus att det jag ogillar med vuxna människor inte är detsamma som jag ogillar med barn, så därav kan det vara vettigt att göra en åtskiljning ändå.

Men kontentan är tyvärr ändå den att det är okej att hata folk, men inte att hata barn, för det får man bara inte göra (oklart exakt varför, det har ingen nånsin lyckats förklara - och det är inte många som ens velat försöka). Det "bara är så", vilket är ett så uselt argument att jag vägrar att ens gå med på att kalla det för ett argument; dumheter är vad det är.

15:24  

Skicka en kommentar

<< Home