Naked pictures (of your mother)

Det här med nakenbilder på nätet, hörni, vad är det som händer där egentligen?

Är folk verkligen så sjukt dumma att de inte förstår bättre än att flasha skrevet för kreti och pleti? Och varför är det så ohyggligt många som i dagsläget känner sig manade att demonstrera mänsklig anatomi ur varierande vinklar? Det har alltid funnits och alltid kommer finnas människor som är exhibitionistiska, kommer alltid finnas de som bara måste få visa upp sina kroppar i mer eller mindre naket tillstånd för främlingar. Varför vet jag inte, men det är ett allmänt, vedertaget behov hos en liten del av befolkningen. Att det är så, det köper jag, helt enkelt. Med betoning på att det är applicerbart på ett fåtal.

Men om man jämför antalet semi-porriga bilder på folk (eller ja, tjejer i huvudsak) som florerar idag, med hur det såg ut för hundra år sen, femtio år sen - fan, ta tio år sen bara - så är det en sinnessjuk ökning i antalet så kallade modeller. Framför allt sträcker det sig skrämmande långt ned i åldrarna numera. Idag kan du ta av dig paltorna, ställa dig framför din webcam, plåta dig själv och inom någon minut ha flauntat ditt hull på x antal sajter.

Det är lätt, jättelätt. För lätt.

Min åsikt är att folk, i synnerhet tonåringar som ju alla vet är lite bakom flötet på grund av bristande livsvisdom och skenande hormoner, verkligen inte fattar vad fan det är de gör på grund av hur enkelt det är. Nåt som är så lätt kan väl inte vara dåligt eller farligt? Utan omedelbara eller tydligt sammanhängande repressalier kopplas inte handling och konsekvens samman. Det är ett vanligt förekommande problem som man inte behöver vara tonåring för att ha svårt att hantera heller. Den omedelbara reaktioner är oftast positiv, dessutom, eftersom fjuniga, pubertala killar och medelsvenssons med ribba blir glada över att få se gratis nakenbilder.

Dessutom begriper de här flickorna verkligen inte magnituden i den där lilla halvklädda bilden de slänger upp för bekräftelse vid sexton års ålder. Den kommer inte att försvinna. Den kommer finnas kvar nånstans, kanske rent av på många ställen, i evigheters evighet. Och skulle du mot all förmodan faktiskt kunna plocka ner den, radera den från the internetz med dina superba jedi-krafter, så kan du ge dig fan på att det finns ett stort gäng flåsande farbröder som redan sparat ner den. För att titta på igen och igen. Och de kan lätt som en plätt slänga upp den igen på nån ny sajt. Och så fortsätter det, allt för att du så desperat ville bli sedd och åtrådd när du var ung och, quite frankly, jävligt dum.

Låt mig dra en jämförelse mellan nu och då, för att illustrera exakt hur vansinnigt beteende det är, detta oskick att visa sina tuttar online for all to see. Idag behöver du inte mer än dig själv och din webcam: du kan sköta hela skiten själv, från pose till publicering, och hela proceduren går på några minuter. Voilá, klart, tits galore! Men för tio-femton år sen skulle du antingen äga en bra kamera, eller låna en och veta hur man tricksar med självutlösaren (bwahaha!), alternativt vara bekväm med att be någon annan fotografera dig i lättklädda, komprometterande situationer. Sen skulle du framkalla bilderna, och ha the guts att gå och hämta ut dem också, kunna se personen bakom disken i ögonen utan att rodna (för du vet att de tittar på bilderna de framkallar, givetvis gör de det), eller så skulle ha kunskap och tillgång till ett framkallningslab och fixa biffen själv. Sen skulle du låta kopiera upp bilden i några tusen exemplar, antingen hos foto-butiken eller för egen hand under många timmar i labbet, och slutligen skulle du posta ut varje kopia till random snubbar i hela världen.

Men, vafan, varför skulle nån nånsin göra allt detta?, frågar man sig. Det är ett bisarrt beteende, kostsamt, psykstört och otroligt fräckt i ordets sanna bemärkelse. Ja, precis, varför skulle man göra såhär? Men det är precis detta som tusen och åter tusentals tonårsbrudar gör dagligen numera, förutom att de inte behöver be nån fota, de behöver inte framkalla, kopiera upp, leta upp mängder med adresser eller posta fysiska fotokopior nånstans. Det räcker med ett par enkla tryck på datorn så har de lätt och ledigt åstadkommit precis samma sak. Och det är nu man måste fråga sig om nån av de här tjejerna skulle bemödat sig eller ens varit intresserade av att genomgå detta om den teknik som finns tillgänglig idag, inte hade funnits. Svaret är i princip utelutande nej. Nej, de allra flesta hade givetvis inte gjort det, hade ryggat tillbaka vid blotta tanken.

Så varför gör de det ändå, då? För att de verkligen inte fattar vad det är de gör, är det enda svar jag kan komma fram till. När var det vi skulle börja ha lektioner i internet-vett och etikett i skolan, sa ni? Jaha, inte? Okej, nä, det behövs nog inte ändå. Saker och ting verkar ju verkligen gå så himla bra som det är, så why bother?