Historiens mysterier och andra oförklarligheter

Det händer ofta att jag funderar på sakernas tillstånd, så att säga, och ofta finner jag mig själv förbluffad över människans uppfinningsrikedom of the past. "Hur fan kom man på det?", brukar jag mumla för mig själv när jag halkar in på de här banorna.

Ta mjöl, till exempel, hur kom det sig att urtidsmänniskan fick för sig att ägna rejält med tid åt att gnugga mängder av sädeskorn mellan stenar, för att få ett, vid första anblicken, helt obrukbart, torrt pulver? Var det avsiktligt, eller råkade det tillkomma av en slump den första gången? Var det nån som hade tråkigt en dag och kände för att mosa livet ur lite oskyldiga sädeskorn? Men vad possessed them att fortsätta? De kom såklart på brödet, ropar någon i bakersta ledet. Jadu, men hur går man från torrt sädpulver (ehehehe) till färdigbakat bröd? Det är inte som att den processen är over and done with i ett simpelt steg, direkt. Inte om man förutsätter att människan alldeles nyss har upptäckt mjölet. Bakning överlag är ett stort mysterium det med. Det är ju en mängd märkliga reaktioner, sprungna av blandningen och tillredningen av en armada av olika ingredienser. Inte direkt ett plus ett är lika med bröd, även om ett basic matbröd inte är fullt lika komplicerat som allt en elaborate efterrättsbakning innehåller. Ansåg man inte att det var magi när nån stollig stålderstant kom med ett bröd, eller var en hel stam delaktiga i experimenterandet? Nu vill jag hemskt gärna se lortiga cro-magnon tölper i vita labbrockar, runtspringandes med provrör och extatiska miner för mitt inre öga, men riktigt så tror jag tyvärr inte att det gick till. Men HUR, då?

Som alltid finner Wikipedia svar, och berättar att brödet tillkom i Mesopotamien, någon gång mellan 6000 och 8000 före vår tideräkning, och var en vidareutveckling av gröt. Aha, gröt, förstås! De smashade sädeskorn, tillsatte vatten, och insåg att skiten gick att äta, det är inte alltför konstigt. Sedan testade de helt enkelt att steka gröten, över glöd eller stenhällar, och fick då den första varianten av vad som senare kom att kallas för bröd. Stekt gröt, mmmyuck. Våra fiffiga vänner egyptierna tänkte, runt 2500 före vår tideräkning, ut en bakugn, genom vilken man kunde få till lite snitsigare bröd, och de hällde även öl i smeten, så att brödet kunde jäsa innan gräddning. Det är väl inte helt otänkbart, att om de visste hur man bryggde öl, så kunde de i alla fall ha ett hum om hur säd-vatten-smeten skulle kunna reagera på drycken också. Jag köper det, so far, so good. Och har folk klurat ut hur man gör bröd, jäser deg och dessutom konstruerat ugnar så är egentligen allt ytterligare bara raffineringar och vidareutvecklingar av grundkonceptet.

Men varför människan första gången fick för sig att ha sönder sädeskorn, det vet jag fortfarande inte. Kanske hon bara var hungrig och desperat, kanske det var en olycka, kanske det var en filosoferande mesopotam som ägnade flera veckor åt att stirra på vajande vete, tills han fick en ljus idé en dag. Kanske, kanske inte. Sånt här kan i det närmaste göra mig galen, då ingen finns som kan ge ett fullständigt sant svar. Det finns massor av förståsigpåare, experter, lärde och kloka gubbar eller gummor i världen, men hur man än vrider och vänder på steken (eller brödet), så kan ingen veta helt tvärsäkert hur såna här upptäckter kom sig. Och det är just det som gör mig så frustrerad, att jag aldrig kommer få veta fo shizzle.

Sen finns det såklart helt andra kategorier av WTF också, liksom livsfarliga moves som tåloop och allt annat vansinne de ägnar sig åt inom konståkning; vad var det för självmordsbenägen skrinnare som tänkte en dag att "Hey, jag gör en BAKÅTVOLT på isen och hoppas att jag inte spräcker skallen!"? Och hur många bröt verkligen nacken innan man hade fått in rätta snitsen? Eller alla dessa skumma saker folk kan tända på, som bajs eller kiss, bli boxad i njurarna, slicka på damskor, etc. Hur i hela helvete kommer nån på att de blir erotiskt stimulerade av att superfeta brudar sitter på dem, till exempel? Är man sisdår tvåhundra pannor så har man väl inte för vana att sätta sig på småväxta karlar bara sådär, så det känns inte riktigt som att en sån sak uppstår genom en slump heller.

Det hela är, milt uttryckt, skitkonstigt.

Sånt här dyker alltså med jämna mellanrum upp i min skalle och skapar oreda med sina obesvarade frågor, även om jag får tillstå att det nästan jämt mest är väldigt roligt att sitta och klura på en massa konstigheter och oklarheter i vardagen eller historien. Man får tillfälle att fi-fi-fi-filura, helt enkelt.