12 september 2011

Frankie says: relax

Jag har väldigt svårt att koppla av, varva ned, ta det lugnt. Ni vet, chilla.

På ett eller annat sätt är jag så gott som alltid uppe i varv, även om det kanske inte alltid märks. Förvisso totalkraschar jag emellanåt, när jag alltför sent inser att mina energireserver tagit slut. Det är då jag blir ett tråkigt sällskap, som plötsligt inte har mycket spännande att säga och som svarar ganska enfaldigt på vad du än försöker konversera med mig om. Det här vet jag inte heller hur väl det faktiskt märks, i synnerhet om det handlar om någon som inte känner mig vidare väl som råkar ut för det, men för min egen del märker jag av det kopiöst. Det är som att gå från hundra till noll, in a matter of minutes, som en maskin vars strömförsörjning tar slut. Det är i såna lägen som jag mest av allt bara vill lägga mig ned och vila. Pang, bom, then and there. Tyvärr är läget allt som oftast så, att det inte riktigt passar sig att bara skjuta ned hatten över ansiktet och ta en gubblur intill lägerelden, medan en ensam cowboy spelar munspel i moll.

Eftersom de här anfallen av tröttma är ytterst oavsiktliga och ofrivilliga, och olämpliga, at that, så kan jag inte direkt säga att jag tycker att det beteendet kvalar in under förmågan att Ta Det Lugnt. En förmåga jag i princip saknar. Men det finns några få situationer som skänker mig omedelbar harmoni. Situationer som är ytterst specifika och som oftast inte går att skapa helt själv, när man vill, hur ofta man vill, såsom att tappa upp ett varmt bad och ligga och gona i, som är rogivande för många. Själv har jag tröttnat på badandet redan innan badkaret är fyllt till en tredjedel. När jag väl klivit i tycker jag det är skönt att ligga i det varma vattnet, men efter bara några minuter vet jag inte vad det är meningen att jag ska göra där, egentligen. Varmt vatten, jaha? Och nu då? Safe to say, att alla avslappningstekniker eller vardagslyxer med samma mål, inte riktigt funkar för min del.

Men en solig sommardag, när det är alldeles lagom varmt, intet moln på himmelen synes, och det blåser en smeksam, ljum vind - om jag då råkar befinna mig i stillasittande eller förstås, idealiskt, -liggande läge, då är risken överhängande att jag slumrar till. För gubevars vad skönt det är att sova under just de förutsättningarna. Gärna i närheten av vatten, så man hör skvalp och kluckande, samt måsar på avstånd. Nackdelen med detta är förstås att det inte är särskilt bra att sova i solen, då man lätt bränner sig (och jag, som är blek skandinav med rödblond hårman, bränner mig kolossalt lätt). Dessutom har jag för mig att man lätt kan få huvudvärk också, eftersom det är för varmt för hjärnan, kroppen blir uttorkad, och hela den biten. Men rogivande as fuck, det är det tveklöst för min del.

En annan sömngivare är tåget. Åh, vad jag älskar att åka tåg, just för möjligheten att rytmiskt och milt skakas behagligt till sömns av ståljättens framfart över rälsbeklädda landskap. Så länge jag får sitta intill fönstret, har en tröja eller annat tillhygge att knöla ihop som kuddsubstitut och kila in intill kinden, samt musik och stora hörlurar på mig, så kurar jag lätt och ledigt ihop mig i min stora tågfåtölj, och somnar så sött, så. Slår aldrig fel. Det svåra med detta är förstås att tåget envisas med att stanna titt som tätt, på gudsförgätna skitorter som Hallsberg (har någon, någonsin faktiskt VARIT i Hallsberg, annat än för att de tvingats byta tåg där?), vilket kan störa min myspysiga tåg-lur. Och andra resenärer ska vi inte ens tala om i fråga om störningsmoment. Alla har väl åkt tåg nån gång, så ni vet precis vad jag menar, right? Dessutom kan man ju inte hålla på att åka tåg all over the place, bara för att så sova en skvätt; det blir dyrt i längden. Utöver detta så blir mina train naps oftast inte mer än en timme långa, för hur skönt det än är, så lämnar stolsovande noll och intet utrymme för att röra på sig i sömnen, byta sovställning, eller dylika tilltag. Rör man på sig så vaknar man. Eller trillar ur stolen, typ.

Min sista rogivare handlar inte om sömn, utan bara om stillhet och nåt slags inre frid, hur självhjälpsbokaktigt det än må låta. Något av det bästa jag vet, är när det regnar mot en fönsterruta. Sådär så det smattrar, ni vet. Men ytterligare ett snäpp upp är ändå när det regnar mot ett plasttak. Där snackar vi regnsmatter av högsta kvalitet. Och allra, allra bäst är det förstås med plasttaksregnande på sommaren. Sommarregn i sig är något jag älskar vare sig jag råkar ha ett tak eller ett fönster att höra det genom. De där ljumma, milda regnen som plötsligt dyker upp på en varm och solig dag gör mig alldeles lycklig. Så om vi tar ett sånt regn, parat med att få sitta på en balkong eller veranda med tjockt plasttak, så har vi skapat en liten, lugn oas åt mig, där jag kan sitta insvept i en filt och bara njuta av ljudet. Och lukta på blommorna. Eller snarare gräset, för regnvått gräs är faktiskt en av världens mest delikata dofter - det är allmänt vedertaget. Då är jag så rofylld jag kan bli, och jag är lycklig.

Som en blyg tjur i Spanien, allra minst.

Etiketter: , , , ,

9 Åsikter

Blogger Henrik:

Jag har varit i Hallsberg flera gånger i ärenden som inte alls är tågrelaterade. De har en finfin loppis.

23:17  
Anonymous Oli:

Du borde testa att åka kontorsråttetåget mellan sthlm och gbg kl typ sex på morgonen. Det stannar inte en enda gång och samtliga resenärer håller käften. Ett under att sova på.

23:18  
Blogger Anna Nio:

Henrik: Då har Hallsberg alltså ett existensberättigande, menar du? Jag får ta dig på orden, har inte ett så stort loppis-sug att jag tänker åka dit enkom för den sakens skull. Men bra att det finns nåt vettigt för hallsbergsborna att syssla med när de inte frenetiskt försöker fly från sin tråkiga stad med tågets hjälp. :D

Oli: Hmm, men nackdelen då är att man måste vara vaken och på tågstationen före 06 på morgonen. Och det är en mycket stor nackdel, indeed. :D

23:21  
Anonymous Bror:

Vackert skrivet syster...:)

19:50  
Blogger Anna Nio:

Erik: Tack så mycket. :D

21:01  
Anonymous PappaBand:

Hej,
Jag vill inleda med att travestera ett av dina tidigare inlägg och hävdar att man kanske inte behöver be om ursäkt men man måste VISST skriva ofta. Om man skriver bra. Vilket jag tycker du gör. Jag läser dina betraktelser med stor behållning och tar mig friheten att kommentera ganska mångordigteftersom de väcker associationer. Så därför ber jag redan såhär i inledningen om bloggursäkt för att jag är så långrandig.
Vad gäller detta inlägg; så här ligger det till:
Det enda vettiga man kan göra i ett badkar (nåja nästan..) är att dricka whisky. Som notorisk duschare tar jag ett badkarsbad kanske en, möjligen två gånger om året. Enda sättet att kunna ligga kvar med kroppen nedsänkt i vatten upp till halsen är att ha ett glas med det flytande guldet som seglar förbi med någon slags regelbundenhet.
Ska man sova i solen ska man som ”skandinavisk hudtyp” ha hatt. Gjorde en gång för läänge sedan misstaget att först klippa mig (kort) innan avfärd och sedan slumra med en bok i solen på en strand i Turkiet. Nu handlade det inte om sköna svenska sommarbrisar… Den som någongång beklagat sig för att det flagat lite på näsan eller på ryggen efter en dag i solen, den personen has nothing on me! Smärtan som uppstår när man lite oförberedd kliver in i duschen hemma på hotellet för att spola bort salt ur håret kan inte beskrivas utan måste upplevas. Eller kanske inte.
Vad gäller tågsovning är Pendlartåget Stockholm –Uppsala eller egentligen den omvända resan den ultimata upplevelsen. Efter två års resande på linjen kan jag intyga att det är en händelse när alla pendlare som ska tillbaka till Stockholm kliver på och cirka 45 sekunder efter att tåget börjat röra sig sover som om ryska specialförband hade fyllt tågkupéerna med sömngas.
Sommarregn på tak. Här finns det skam till sägandes bara en vinnare. Hur mycket jag som liten än ogillade husvagnssemestrar så är det stilla sommarregnet på ett husvagnstak en väldigt rogivande upplevelse. Själva stunden när det regnar så där lite lagom tidigt på morgonen kompenserar för allt det andra som är förknippat med husvagn. Sånt som enahanda och dåligt tillagad mat på små gasspisar, förtält som inte ens i leveransskick från fabrik gick att passa ihop och än mindre montera ihop med en husvagn och sängar utbäddade av soffkuddar som får masonit att framstå som en hästenssäng. Husvagnsregnet har bara ett litet ”men”. Om det stilla sommarregnet blir aldrig så lite mer än så blir det snabbt outhärdligt bullrigt och husvagnslivet påminner plötsligt mer om livet som tunnelborrare i Kirunagruvan.

23:40  
Anonymous Anonym:

dra på trissor vad du skriver bra! fantastiskt språk och flyt i texten. läser du mycket?

16:39  
Blogger Anna Nio:

PappaBand: Åh, tack snälla för de fina orden. :)

1) Ah, men jag är ingen whiskeydrickare. Jag skulle absolut kunna tänka mig att läsa en bok i badet, om inte för det enkla faktum att papper + vatten = dålig kombo (och jag har försökt in the past, med ytterst otillfredsställande resultat). Och läsa på läsplatta skulle ju vara ännu värre. Dyr elektronik + vatten = katastrof!

2) Då har jag alltså ett utmärkt skäl att skaffa massa löjliga hattar, hurra! Jag har också somnat i utländsk sol, i Bulgarien, när jag var där med la familia i tioårsåldern. Somnade på mage ena dagen, och var sedan illröd och hade ont på ryggen och baksidan av benen. Somnade sedan på rygg dagen därpå, vilket ledde till att jag var bränd och hade ont överallt istället. Jämna plågor, som man brukar säga. :D

3) Åh, så härligt det lät med en tyst och sovande tågvagn!

Haha, ja, regnet får fan se tll att hålla sig i schack och inte uppvisa hybris-tendenser! :D

13:37  
Blogger Anna Nio:

Anonym: Tack så hemskt mycket! Japp, jag är en inbiten bokmal sedan barnsben. :)

13:38  

Skicka en kommentar

<< Home