Summer loving
Jag lovar och svär att jag inte gått i graven, vare sig i verkligheten eller på the internetz. Däremot har jag gått och blivit knegare, minsann. Sedan mitten av april får jag betalt för att hjälpa folk att klä sig snyggt, och för att hålla ordning på en massa paltor, i princip. Eller så kan man säga att jag jobbar i en klädbutik, det är kanske lite mer lättförståeligt.
Vi kör en fin liten lista för att summera läget, shall we? Ja, vad bra, here goes:
• Jag har då, som sagt, fått jobb. Ett jobb jag ville ha, dessutom. Och att det är första jobbet på fyra år känns helt freakin' awesome.
• Eftersom jag jobbar får jag lön, vilket betyder att jag inte längre är konstant dirt poor, utan har råd att göra saker som jag vill och köpa saker jag vill ha - samt betala av skulder som tryckt på mitt samvete much too long.
• Jag har flyttat. Igen. Nu bor jag på bekvämt och sensibelt avstånd till jobbet, till alla mina vänner, till allt jag behöver och till civilisationen. Förut bodde jag i Uzbekistan, more or less. Det tog i alla fall nästan tre timmar att pendla fram och åter till jobbet, fem dagar i veckan. Det var inget bra alls.
• I och med att min senaste flytt var från en stor, vid inflytt omöblerad trea, till en fullt möblerad trea har jag rensat ut prylar för glatta livet, vilket renderat mitt bohag till en mycket mer hanterbar storlek. Den mentala frihet det skänker att slippa bekymra sig för tvåtusenfemhundra småsaker och ett nödtvunget ägt skrotigt, otympligt möblemang är omätbar. Omätbar, I tell ya.
• En av mina bästa vänner blev ägare till ett stycke sprillans ny bebis igår, ett barn som hon skapat nästan helt själv, endast med marginell med hjälp av sin pojkvän. Fan-fucking-tastic!
• Jag har bokat en tatueringstid, så om en månad är det äntligen dags för mer bläck i huden, samt för att påbörja min efterlängtade 80-talssleeve. :D
• Min bror och hans sambo har köpt en sommarstuga i Östergötland, ett gammalt 1800-talshus med tillhörande konstnärsgrannar, där de ska odla grönsaker och kramas med sina katter och läsa böcker i trädgården. Fint som snus.
• Min mamma har gått i pension. Hon fick en guldklocka och en fest, inte klokt vad fint det ska vara, minsann. Det är fortfarande alldeles barockt, jag har liksom inte förstått att min kära moder ens passerat 50-strecket, inte egentligen. Jag menar, jag förstår ju inte fullt ut att jag själv fyller 32 i höst, så hur skulle min mammas ålder kunna ändras, när inte min egen verkar göra det? Men panchis är hon likafullt nu. :D
• I helgen kommer en internetbekant, som är kompis på riktigt med vänner till mig, hit från Florida och hälsar på. Ska bli fantastiskt trevligt att träffa henne, och visa upp sommar-Stockholm lite grann.
• Förhoppningsvis kan jag åka på ett mini-break till Götet och Ålen om några veckor, men det är inte säkert att det blir av än, så var bussiga och håll tummarna för att alla tider och kostnader kan klaffa, will ya?
• Jag hoppas på att kunna ditcha vintern och mörkret för två veckor i Cali i vinter, åh, låt det ske, låt det ske!
• Det är sommar, sommar och sol, vilket inte bara värmer min hud utan även min själ. Allt känns lättare på sommaren, helt enkelt.
Men allt är ju inte bara molnfria skyar, så lite skit måste jag allt yppa också:
• Min högt älskade soffa har jag tvingats sälja. Kanske den enda möbel som jag inte ville eller inte skulle brytt mig om att bli av med, buhu. Materiell separationsångest at its worst.
• Min digitalkamera har gått hädan, på grund av mina likstela, Valborgskalla fingrar som fumlade och förlorade den till asfaltsguden. Vila i frid.
• Jag står fortfarande och stampar på en alldeles för låg vikt, det vill sig bara inte med nån viktuppgång här, och det är så frustrerande och ledsamt. Jag vet att jag är smal, så är det bara, och det har jag lärt mig att leva med sedan långt tillbaka. Men att on top of that bli smalare ändå, det har jag inte alls signed up for. Seriösa tips på stabil och nyttig påfläskning mottages tacksamt, alltså inte av typen "ät en burk majonäs om dagen" eller "ät mer". Det är inte fullt så enkelt.
• Jag har banne mig inte ens kysst en karl på säkert ett år nu. Det börjar bli tråkigt, men jag kan inte ragga, vill inte heller. Moment 22 is here to stay, antar jag.
• Jag måste verkligen börja träna, my ass is saying goodbye och det tycker jag inte alls om.
Sådant är mitt liv för stunden, om det mot förmodan finns någon läsare kvar som faktiskt kikar in här och var nyfiken, that is. Nu när jag inte behöver lägga all min icke-jobbande vakna tid på att pendla så kanske jag kan lyckas få ur mig de där blogginläggen som legat och puttrat runt i skallen ett tag snart också. Let's hope so! :D
Vi kör en fin liten lista för att summera läget, shall we? Ja, vad bra, here goes:
• Jag har då, som sagt, fått jobb. Ett jobb jag ville ha, dessutom. Och att det är första jobbet på fyra år känns helt freakin' awesome.
• Eftersom jag jobbar får jag lön, vilket betyder att jag inte längre är konstant dirt poor, utan har råd att göra saker som jag vill och köpa saker jag vill ha - samt betala av skulder som tryckt på mitt samvete much too long.
• Jag har flyttat. Igen. Nu bor jag på bekvämt och sensibelt avstånd till jobbet, till alla mina vänner, till allt jag behöver och till civilisationen. Förut bodde jag i Uzbekistan, more or less. Det tog i alla fall nästan tre timmar att pendla fram och åter till jobbet, fem dagar i veckan. Det var inget bra alls.
• I och med att min senaste flytt var från en stor, vid inflytt omöblerad trea, till en fullt möblerad trea har jag rensat ut prylar för glatta livet, vilket renderat mitt bohag till en mycket mer hanterbar storlek. Den mentala frihet det skänker att slippa bekymra sig för tvåtusenfemhundra småsaker och ett nödtvunget ägt skrotigt, otympligt möblemang är omätbar. Omätbar, I tell ya.
• En av mina bästa vänner blev ägare till ett stycke sprillans ny bebis igår, ett barn som hon skapat nästan helt själv, endast med marginell med hjälp av sin pojkvän. Fan-fucking-tastic!
• Jag har bokat en tatueringstid, så om en månad är det äntligen dags för mer bläck i huden, samt för att påbörja min efterlängtade 80-talssleeve. :D
• Min bror och hans sambo har köpt en sommarstuga i Östergötland, ett gammalt 1800-talshus med tillhörande konstnärsgrannar, där de ska odla grönsaker och kramas med sina katter och läsa böcker i trädgården. Fint som snus.
• Min mamma har gått i pension. Hon fick en guldklocka och en fest, inte klokt vad fint det ska vara, minsann. Det är fortfarande alldeles barockt, jag har liksom inte förstått att min kära moder ens passerat 50-strecket, inte egentligen. Jag menar, jag förstår ju inte fullt ut att jag själv fyller 32 i höst, så hur skulle min mammas ålder kunna ändras, när inte min egen verkar göra det? Men panchis är hon likafullt nu. :D
• I helgen kommer en internetbekant, som är kompis på riktigt med vänner till mig, hit från Florida och hälsar på. Ska bli fantastiskt trevligt att träffa henne, och visa upp sommar-Stockholm lite grann.
• Förhoppningsvis kan jag åka på ett mini-break till Götet och Ålen om några veckor, men det är inte säkert att det blir av än, så var bussiga och håll tummarna för att alla tider och kostnader kan klaffa, will ya?
• Jag hoppas på att kunna ditcha vintern och mörkret för två veckor i Cali i vinter, åh, låt det ske, låt det ske!
• Det är sommar, sommar och sol, vilket inte bara värmer min hud utan även min själ. Allt känns lättare på sommaren, helt enkelt.
Men allt är ju inte bara molnfria skyar, så lite skit måste jag allt yppa också:
• Min högt älskade soffa har jag tvingats sälja. Kanske den enda möbel som jag inte ville eller inte skulle brytt mig om att bli av med, buhu. Materiell separationsångest at its worst.
• Min digitalkamera har gått hädan, på grund av mina likstela, Valborgskalla fingrar som fumlade och förlorade den till asfaltsguden. Vila i frid.
• Jag står fortfarande och stampar på en alldeles för låg vikt, det vill sig bara inte med nån viktuppgång här, och det är så frustrerande och ledsamt. Jag vet att jag är smal, så är det bara, och det har jag lärt mig att leva med sedan långt tillbaka. Men att on top of that bli smalare ändå, det har jag inte alls signed up for. Seriösa tips på stabil och nyttig påfläskning mottages tacksamt, alltså inte av typen "ät en burk majonäs om dagen" eller "ät mer". Det är inte fullt så enkelt.
• Jag har banne mig inte ens kysst en karl på säkert ett år nu. Det börjar bli tråkigt, men jag kan inte ragga, vill inte heller. Moment 22 is here to stay, antar jag.
• Jag måste verkligen börja träna, my ass is saying goodbye och det tycker jag inte alls om.
Sådant är mitt liv för stunden, om det mot förmodan finns någon läsare kvar som faktiskt kikar in här och var nyfiken, that is. Nu när jag inte behöver lägga all min icke-jobbande vakna tid på att pendla så kanske jag kan lyckas få ur mig de där blogginläggen som legat och puttrat runt i skallen ett tag snart också. Let's hope so! :D
Etiketter: Listor, Personligt
14 Åsikter
"vare sig i verkligheten eller på the internetz. Däremot har jag gått och blivit knePIGARE, minsann" läser mina tröttbögon. :D
Jaa, du är så himla knepig du så du får det svårt att skriva. Mm just det. Haha. Men hurrag för allt som är bra! Sedan det där med ändalyktor som försvinner och dras ned mot jordkärnan det vet jag inte hur man ska råda bot på (jag försöker själv med dylik botgöring). Trappträning, utfall och annat rövmuskelstärkande? Och äta, kanske lite mer än en majonnäsburk? Kansje cho? Nej, men det där är svårt. Dock är det väl att äta mer, rent generellt, som gäller + träning då, iaf är det modellen för mina kära vänner som har velat bygga ngnslags kropp av spaghettiarmar och cornflakesbringa. Jäkligt lätt att göra, eeh mja nja. Och den metoden vet du ju säkerligen redan om.
Pussas är ju ändå bara äckligt. Händerna på täcket! :D:D
Men hurra for blogginlagg och allt pa plus-listan! (Speciellt den dar Cali-resan, den vill jag hora mer om...)
Myran: Knepigare än såhär kan jag väl knappast bli? Jo, det kan jag allt, jag räknar iskallt med att vara helt vansinnig på ålderns höst, and loving every minute of it. :D
Ack, åldern, åldern, att den ska gå så hårt åt ens älskade derriére! Jo, utfall och sånt är min tanke också, Måste köpa ett stycke träningsmatta och sen sluta komma med dåliga ursäkter för mig själv, enklare än så blir det knappast. :D Hoppas också på att träning ska hjälpa till i behovet av isolerande kropps-ister. :D
Häpp, opp med händerna, ja! :D Och hurra för det som är bra, yay!
Sanna: Haha, tack, eller vad säger man? Eller "Hurra igen"? :D
Lovar att berätta när det är mer än i dagsläget (= en bestämd önskan och bergfast avsikt), såklart. Men en resa mellan ungefär 20/12 och 3/1 kunde jag komma undan med för ynka 6500 riksdaler! Inte illa alls! Återkommer om detta, som sagt, men räkna med en soffgäst några nätter om (jag menar NÄR) jag spikat planer för detta. :D
...och efter Cali(fattade först inte att det skulle kompletteras med -fornien, så jag trodde nästan att du menade Bali men stavat fel) så kan du svänga förbi torpet och koppla av och insupa lugnet...:)
Och jag håller med dig om vår mor; det är som om hon och fadren för evigt fastnat i någon slags time-loop där de aldrig blir äldre än drygt 43...:P
Trevligt att du bloggar igen; det är så tråkigt på the internetz att allt nytt innehåll av läs- och tänkvärd natur välkomnas innerligt och tacksamt...:)
Mitt viktuppgångtips är att lägga på mer kolhydrater och minska fett/protein. Pasta, ris, potatis, bröd, läsk och godis, liksom. När jag åt så gick jag upp nästan 20 kilo på 3 år. Nu håller jag på att försöka gå ner hälften av det genom att bara äta kött, sallad, bönor och sånt.
Fast först och främst bör du väl analysera din diet och se vad du har brist på. Viktnedgång eller svårighet att gå upp brukar ju handla om att man får i sig för lite av nånting vilket gör att kroppen bränner sina reserver.
Har du kontaktat en dietist? Jag får näringsdrycker utskrivet av en dietist för 170 kr i månaden (kostnaden kan variera mellan olika landsting), dricker två st om dagen. Inte för att man kanske går upp i vikt av det men det hjälper definitivt till att hålla vikten.
Tror alla personer med tarmsjukdom skulle behöva det egentligen, man har ju inte normal tarmfunktion/fullt näringsupptag.
Kul att du är tillbaka!
Madde
Välkommen tillbaka! ;-) Tittar in då och då för att se om du skrivit något. Grattis till jobbet! Åh, jag vill också ha jobb (gärna ett roligt med rimlig lön).
Bror: Haha, Balifornien, kanske? :D Ja, huset måste jag ju spana in förr eller senare, helt klart.
Eller kanske 42? De är svaret på frågan om livet, universum och allting? :D
Tack och bock, jag får ta mig i kragen och vara produktiv när jag sitter vid datorn istället för att bara klicka och stirra (vilket, ärligt talat, isn't all its cracked up to be), så jag inte går in i bloggkoma igen. :D
Breki: Aha, good point, jag ska lassa in på bröd och pasta, med andra ord. :)
Mjo, jag har en kronisk tarmsjukdom (Crohns) som jag vetat om sedan jag var nio-tio år gammal, så jag vet definitivt vad problemet är, men tack för omtanken. :)
Madde: Japp, dricker 3-4 stycken om dagen, men det ökar inte mina kilon heller. Känns dock bra att man åtminstonde försöker så gott man kan, så kanske placeboeffekten kan smitta av sig på hullet till slut. :D
Tack. :)
Jossan: Tack och tack! Åh, din dag kommer den med, det är bara att ligga i och fortsätta kämpa som gäller (och ha lite flyt med tajming, förstås). :)
Precis så känner jag också, man gör vad man kan iaf. Inte för att jag behöver mer hull men nog all näring jag kan få för läkning m.m.
Good luck... :)
/Madde
Det var på tiden att det hände något här. Men grattis till jobb! Det är ju toppen.
Madde: Heja oss, helt enkelt, vi får kämpa på. :)
T+: Haha, visst var det? Liket lever, och det har dessutom ett jobb. Tackar! :D
Halloj, utan att vara dietist eller utbildad inom ämnet på något sätt lämnar jag ända dessa mina inlägg på ämnet viktökning.
Eftersom jag är man och över trettio har mitt problem varit det omvända.. Om man vill öka kroppsvolymen borde följande omvända och tillämpade råd som jag fått av välmenande vänner därför bli
1) Att träna, det ökar som bekant aptitet och underlättar viktökning bla eftersom muskler behöver energi medans fett "bara är energi" som man lagrat på fel ställe.
2) Drick öl till maten. Det kan med fördel vara folköl som man har som måltidsdryck. Innehåller mer enerfi än andra drycker + att alkoholen sänker ämnesomsättningen och därmed förbräning av den energi man fått i sig.
Gillar man inte öl kan man istället ta ett glas vin till maten (vilket säkert kommer väcka frågor från arbetskamraterna vid lunchtid)..
Skrivet i sant ovetenskaplig anda -lycka till.
PappaBand:
1) Det är min avsikt, om jag bara kunde få ändan ur vagnen och GÖRA det också så vore det förstås himla bra. ;)
2) Hm, nja, jag gillar visserligen öl, men nte så mycket. Jag dricker alltid vatten till maten och kommer nog fortsätta med det till döddagar, helt enkelt för att det är så gott. Och jag vill dessutom inte konsumera alkohol mer än helst max en gång i veckan, eftersom det är vad som känns moraliskt och fysiskt bra för mig. Och vin tycker jag inte om alls. ;D
Men tack för råden! :)
Skicka en kommentar
<< Home