STFU

Okej, det är ett gäng fenomen som jag är jättetrött på för stunden, som jag inte vill varken se eller höra mer om på ett bra tag. En del vill jag helst slippa för all överskådlig framtid, rent av.

• Cupcakes - MUFFINS heter det, muffins med glasyr om man ska behöva vara så jävla omständig och speciell.
• Macarons - Jag har aldrig smakat. Det är säkert asgott, men snälla, det är en efterrätt, inte botemedlet mot AIDS, så shaddap already.
• Frankofiler - Jaaa, jaaa, Frankrike är så fint och romantiskt och elegant och alla i Frankrike är helt sensuella mest hela tiden men ändå inte porriga eller vulgära och alla sippar ljuvligt rödvin och röker eleganta cigaretter och ingen får rökhosta eller blir för full. Fast så är det inte, wake up and smell the alkoholkonsumtionsstatistik, typ.
• Japan-freaks - Sluta nu, ALLT japanskt är inte per definition skitkoolt eller bra, alla japsar är inte snygga/tuffa/fantastiska och alla japansk mat är inte helt fab. Det finns bra och dåliga saker med allt, även Japan.
• "True Blood" - Hetsen har förvisso lagt sig en aning, men det betyder inte att jag tänker börja kolla på skiten. Jag är inte så mycket för TV-serier, och har ingen särskild vurm för vampyrer, så varför tjatar ni hål i huvudet på mig om det här? Makes no sense.
• "Twilight" - Mer vampyrer! Vad är grejen? Själva grundstoryn verkar sanslöst tunn och tramsig, karaktärerna endimensionella och meningslösa och ändå ligger folk och ålar på golvet i nåt slags kåtkoma så fort de ser någon av skådisarna på bild. Sänder de subliminala budskap i filmerna, eller vad? Böckerna är riktade till tonåringar, och är anklagade för att smygsprida mormonska värderingar - ska detta vara något att hänga i der tannenbaum? Knappast. Jag bjuder istället på en hilarious genomgång av sista boken, av ett, låt oss säga, icke-fan. :D
• iPhone - Den har allt och alla som äger en kan inte sluta pilla på den varenda vaken sekund, ibland i sömnen med. Dessutom måste de berätta om allt de gör med sin iPhone, vare sig man vill höra eller inte (inte). Men det är fortfarande en telefon. Jag tycker inte att telefoner är så oerhört upphetsande. Jag vill kunna ringa, sms:a och ha en kalender i min, sen är jag nöjd.
• Hipstamatic Prints - Åååhhhh vilka kreativa fejksuddiga, fejkpolaroid-bilder du kan ta, så himla spännande och intressant! Särskilt bra att albumen alltid heter "My Hipstamatic Prints", det är absolut inte tröttsamt att se tusen såna ploppa upp på fejan varje dag, NÄRÅ, INTE ALLS.
• Appar - Ja, jag är ganska less på mobiltelefoner i allmänhet, iPhone i synnerhet, men appar har ju fanimig blivit en farsot, som inte bara gäller just iPhone längre. Det finns en jävla app för allt, så jag antar att man snart inte behöver andas själv eller gå och bajsa för egen maskin, heller. Värt. Vettigt. Not.
• Burlesk - Hellre burlesk än regelrätt stripp, det säger jag helt klart. Men det är bara burleskande överallt, vart man än vänder sig, dag och natt. Nu är jag rätt less på konceptet. Overload, needs burlesque-break NAO.
• Förlovningar - Det har gått inflation i ringbytarvärlden, det känns som att det inte finns några oförlovade människor kvar där ute snart. Jag blir helt matt, man orkar ju inte ens glädjas åt folk när det är så jävla många som gör samma sak.
• Fotboll - En ständig källa till irritation, en ständig post på listor över saker jag hatar. Nej till sport!
• Vuvuzuelas - Behöver jag egentligen ens utveckla? Hörde dem för första gången idag (I don't do sport, som sagt). Hörde talas (evighetstjat och -skämt från halva världen) om dem tidigare, men slapp alltså utstå oljudet tills nu. Hur står folk ut? Jag svär att de sänder ut en signal som gör att jag kommer vilja döda nån (I must kill - Frank Drebin *LER MEKANISKT*), så galen kände jag mig efter bara någon minuts tut och bröl från tv:n. Vederstyggligt. Kan de inte lära sig riktiga instrument istället? Det vore oerhört mycket gemytligare med en enorm läktarorkester som spelar ordentlig musik. Så kanske vi med tiden kan mota bort alltmer av fotbollen och istället fokusera mer och mer på läktarmusiken, tills vi en lycklig dag är kvitt sportevenemang helt. Oh, happy day. :D