Apropå en diskussion på Fotbollsfruns blogg, om varför man ska eller inte ska döpa sina barn, som såklart också spiller över i begravningar, bröllop och konfirmationer.
Jag blir jävligt förbannad på människor som inte är det minsta troende men som ändå konfirmerar sig, gifter sig i kyrkan (lovar saker inför en gud de trots allt utan omsvep erkänner att de inte tror på), döper sina barn och på alla sätt och vis upprätthåller nån slags skenheligt religöst kvasiliv runt helgdagarna. Vad sysslar dessa människor med? Vem tjänar på deras hyckleri? Är det bara jag som finner den här sortens mentalitet enormt skrämmande? Jag talar alltså om människor som lever på ett visst sätt som de observerat som "normalt" i sin omvärld, men som helt saknar relevans för dem. Människor som, let's face it, inte är ett smack bättre än tränade delfiner i fråga om religion och tradition. Jag vill inte upprätthålla traditioner som kommer från en religion vars kärna jag inte kan stå för rakryggat. Jag vill inte göra som alla andra utan att veta varför (om vi inte snackar att lära sig gå, äta och lite basala nödtorftprylar). Jag vill inte säga till mina barn i framtiden att Jesus dog för deras synder, för jag tror inte på det själv. Jag köper den som säger att den inte är religiös och inte vill ha en präst, men vill gifta sig i kyrkan för att det är vackert. För det är oftast vackert i kyrkor. Men den vars ENDA argument för till exempel barndop är "Det hör till/det är tradition" kan ju gå och dränka sig i dopfunten, I don't want to look at you for a while.
Varför skulle jag vilja gifta mig i kyrkan, jag som är aktivt icke-troende och som föraktar organiserad religion som den ser ut i västvärlden idag? Varför skulle jag vilja lova saker inför en gud som inte har någon plats i mitt liv? Det är fullständigt orimligt. Jag ser det rent av som skymfande att tänka sig att jag skulle behöva begravas på en kyrkogård en dag då min kropp inte vill vara med längre. Jag har inget på helgad mark att göra och helgad mark vill inte veta av en kättare ändå. Skulle man vända på steken och fråga dessa slentriankristna om de kan tänka sig en hednisk offerritual eller fruktbarhetsrit (påsk, anyone?) så skulle de säkert tycka att man var helt förbi av galenskap. Men vadå, det här är äldre traditioner som vi har haft här i landet, ska de inte förtjäna nån uppmärksamhet alls, eller? Om man ändå göra saker utan att veta varför, och bara för att de finns till av tradition så kan vi ju lika gott bränna lite skumma brudar på bål också, why not?
Varför ska den kristna religionens makt upprätthållas när den saknar glöd och övertygelse? Varför fortsätter folk att lalla på? Övertygade kristna som faktiskt engagerar sig ska jag inte kasta smuts på, religion är varje människas ensak och för den som finner tröst och kärlek i religionen kan jag bara säga grattis. Men de slentriankristna, varför fortsätter de att apatiskt bekänna sin tro? Kristendomen har orsakat mångt och mycket smärta och är knappast känd för sin otroligt trevliga framtoning i världen under korståg, erövringar, slaveri och det ena med det andra. Alltså inte ett dugg bättre än tredje riket, om man ska vara krass. Men det kan man inte tala om för de slentriankristna, man kan inte likställa "deras" religion med en hjärntvätt eller ett diktatorisk styre. Då blir de arga. För det är ju så fint med dop och det är så vackert i kyrkan.
Gud hjälpe er.
Etiketter: Neg, Religion, Samtiden
