Dear god
Apropå en diskussion på Fotbollsfruns blogg, om varför man ska eller inte ska döpa sina barn, som såklart också spiller över i begravningar, bröllop och konfirmationer.
Jag blir jävligt förbannad på människor som inte är det minsta troende men som ändå konfirmerar sig, gifter sig i kyrkan (lovar saker inför en gud de trots allt utan omsvep erkänner att de inte tror på), döper sina barn och på alla sätt och vis upprätthåller nån slags skenheligt religöst kvasiliv runt helgdagarna. Vad sysslar dessa människor med? Vem tjänar på deras hyckleri? Är det bara jag som finner den här sortens mentalitet enormt skrämmande? Jag talar alltså om människor som lever på ett visst sätt som de observerat som "normalt" i sin omvärld, men som helt saknar relevans för dem. Människor som, let's face it, inte är ett smack bättre än tränade delfiner i fråga om religion och tradition. Jag vill inte upprätthålla traditioner som kommer från en religion vars kärna jag inte kan stå för rakryggat. Jag vill inte göra som alla andra utan att veta varför (om vi inte snackar att lära sig gå, äta och lite basala nödtorftprylar). Jag vill inte säga till mina barn i framtiden att Jesus dog för deras synder, för jag tror inte på det själv. Jag köper den som säger att den inte är religiös och inte vill ha en präst, men vill gifta sig i kyrkan för att det är vackert. För det är oftast vackert i kyrkor. Men den vars ENDA argument för till exempel barndop är "Det hör till/det är tradition" kan ju gå och dränka sig i dopfunten, I don't want to look at you for a while.
Varför skulle jag vilja gifta mig i kyrkan, jag som är aktivt icke-troende och som föraktar organiserad religion som den ser ut i västvärlden idag? Varför skulle jag vilja lova saker inför en gud som inte har någon plats i mitt liv? Det är fullständigt orimligt. Jag ser det rent av som skymfande att tänka sig att jag skulle behöva begravas på en kyrkogård en dag då min kropp inte vill vara med längre. Jag har inget på helgad mark att göra och helgad mark vill inte veta av en kättare ändå. Skulle man vända på steken och fråga dessa slentriankristna om de kan tänka sig en hednisk offerritual eller fruktbarhetsrit (påsk, anyone?) så skulle de säkert tycka att man var helt förbi av galenskap. Men vadå, det här är äldre traditioner som vi har haft här i landet, ska de inte förtjäna nån uppmärksamhet alls, eller? Om man ändå göra saker utan att veta varför, och bara för att de finns till av tradition så kan vi ju lika gott bränna lite skumma brudar på bål också, why not?
Varför ska den kristna religionens makt upprätthållas när den saknar glöd och övertygelse? Varför fortsätter folk att lalla på? Övertygade kristna som faktiskt engagerar sig ska jag inte kasta smuts på, religion är varje människas ensak och för den som finner tröst och kärlek i religionen kan jag bara säga grattis. Men de slentriankristna, varför fortsätter de att apatiskt bekänna sin tro? Kristendomen har orsakat mångt och mycket smärta och är knappast känd för sin otroligt trevliga framtoning i världen under korståg, erövringar, slaveri och det ena med det andra. Alltså inte ett dugg bättre än tredje riket, om man ska vara krass. Men det kan man inte tala om för de slentriankristna, man kan inte likställa "deras" religion med en hjärntvätt eller ett diktatorisk styre. Då blir de arga. För det är ju så fint med dop och det är så vackert i kyrkan.
Gud hjälpe er.
Jag blir jävligt förbannad på människor som inte är det minsta troende men som ändå konfirmerar sig, gifter sig i kyrkan (lovar saker inför en gud de trots allt utan omsvep erkänner att de inte tror på), döper sina barn och på alla sätt och vis upprätthåller nån slags skenheligt religöst kvasiliv runt helgdagarna. Vad sysslar dessa människor med? Vem tjänar på deras hyckleri? Är det bara jag som finner den här sortens mentalitet enormt skrämmande? Jag talar alltså om människor som lever på ett visst sätt som de observerat som "normalt" i sin omvärld, men som helt saknar relevans för dem. Människor som, let's face it, inte är ett smack bättre än tränade delfiner i fråga om religion och tradition. Jag vill inte upprätthålla traditioner som kommer från en religion vars kärna jag inte kan stå för rakryggat. Jag vill inte göra som alla andra utan att veta varför (om vi inte snackar att lära sig gå, äta och lite basala nödtorftprylar). Jag vill inte säga till mina barn i framtiden att Jesus dog för deras synder, för jag tror inte på det själv. Jag köper den som säger att den inte är religiös och inte vill ha en präst, men vill gifta sig i kyrkan för att det är vackert. För det är oftast vackert i kyrkor. Men den vars ENDA argument för till exempel barndop är "Det hör till/det är tradition" kan ju gå och dränka sig i dopfunten, I don't want to look at you for a while.
Varför skulle jag vilja gifta mig i kyrkan, jag som är aktivt icke-troende och som föraktar organiserad religion som den ser ut i västvärlden idag? Varför skulle jag vilja lova saker inför en gud som inte har någon plats i mitt liv? Det är fullständigt orimligt. Jag ser det rent av som skymfande att tänka sig att jag skulle behöva begravas på en kyrkogård en dag då min kropp inte vill vara med längre. Jag har inget på helgad mark att göra och helgad mark vill inte veta av en kättare ändå. Skulle man vända på steken och fråga dessa slentriankristna om de kan tänka sig en hednisk offerritual eller fruktbarhetsrit (påsk, anyone?) så skulle de säkert tycka att man var helt förbi av galenskap. Men vadå, det här är äldre traditioner som vi har haft här i landet, ska de inte förtjäna nån uppmärksamhet alls, eller? Om man ändå göra saker utan att veta varför, och bara för att de finns till av tradition så kan vi ju lika gott bränna lite skumma brudar på bål också, why not?
Varför ska den kristna religionens makt upprätthållas när den saknar glöd och övertygelse? Varför fortsätter folk att lalla på? Övertygade kristna som faktiskt engagerar sig ska jag inte kasta smuts på, religion är varje människas ensak och för den som finner tröst och kärlek i religionen kan jag bara säga grattis. Men de slentriankristna, varför fortsätter de att apatiskt bekänna sin tro? Kristendomen har orsakat mångt och mycket smärta och är knappast känd för sin otroligt trevliga framtoning i världen under korståg, erövringar, slaveri och det ena med det andra. Alltså inte ett dugg bättre än tredje riket, om man ska vara krass. Men det kan man inte tala om för de slentriankristna, man kan inte likställa "deras" religion med en hjärntvätt eller ett diktatorisk styre. Då blir de arga. För det är ju så fint med dop och det är så vackert i kyrkan.
Gud hjälpe er.
// Anna Nio kl 26.2.07
6 Åsikter
Jag håller mä! :D Har dock funderat på att gå med i kyrkan igen av den enkla anledningen att jag gillar kyrkor sett som byggnader, och ett medlemsskap i svenska kyrkan gör ju att man bidrar till deras bevarande... fast jag vet inte...
Helt riktigt!
Jag var så korkad att jag döpte mig när jag var 14, för att få konfirmera mig (med mina vänner). Helt sjukt att döpa sig som nästan-vuxen! Mina dåvarande bästa vänner är mina gudmödrar. Men sen kom jag på att man var tvungen att gå upp tidigt HELA sommarlovet! Då hoppade jag av och ångrade mig.(och gick ur kyrkan så fort jag fyllde 18) :D
Jag tror vi betalar "kyrkoskatt"= kulturskatt som går till kyrkorna ändå, fastän du inte är medlem i svenska kyrkan. Anna, jag håller med dig, du resonerar så bra! Jag fick tummen ur först innan vi bestämde att gifta oss för då insåg vi att vi ABSOLUT inte ville ha INFÖR GUD OCH DENNA FUCKING FÖRSAMLING. Skulle kännas skenheligt om något. Du kan vara en GOD människa utan att betala skatt till homofober och kvinnohatare...bla.
Jag känner mer att jag vill döpa eventuella barn och gifta mig i kyrkan för säkerhetsskull, MAN VET JU ALDRIG :D
Jag menar tänk vad ruttet det skulle vara om man dog och fick veta att gud och hela faderullan var PÅ RIKTIGT! Jobbigt att spendera evigheten i limbo alternativt HELVETET! :D
Tack för medhåll och beröm alla, I'm blushing. :>
Bror: Ja, det är ganska knivigt, men kan du inte gå med i någon hembygdsförening eller kulturminnesförening istället?
Fia: What? Galenpanna! :D
Sanlo: Bra att ni slapp religiöst bröllop, well done. :) Jag vet inte hur det ligger till med kyrkoskatt, kyrkan och staten separerade väl för ett bra tag sedan, men jag vet ärligt talat inte om separationen var total så att säga. Hoppas det, en union med kristendomen vill inte jag medverka till!
Marre: Hahaha, ja det skulle faktiskt suga ganska fett, men å andra sidan verkar det dumt att leva det enda liv man vet bombis att man har (= jordelivet) på ett falskt sätt, för att man är rädd för vad som ska komma därefter (Vilket lika gott kan vara ingenting). Skulle det finnas en himmel och ett helvete så tvivlar jag på att det vore så bolagsmässigt styrt att de som pratat illa och chefen inte får komma till himlen. Värderingen av den som är värdig eller inte värdig borde ligga i renheten/godheten i hjärtat/själen/personligheten eller något sånt. :D
Jodå, om man går ur svenska kyrkan så slipper man kyrkoskatten, en procentenhet eller vad det nu är.
Jag har inte så mycket till övers för religion över huvud taget, men svenska kyrkan tycker jag ändå är en relativt trevlig institution, som vårdar vackra, gamla kyrkor och betyder mycket för många människor, ensamma pensionärer och så.
Jag kände mig otroligt fånig när jag konfirmerade mig, och kommer personligen inte vilja gifta mig kyrkligt. Jag kan dock förstå att det finns de som inte är troende men som ändå vill göra det, precis som många ateister tycker att det är trevligt och tryggt att upprepa en tradition som att fira jul.
Skicka en kommentar
<< Home