Min kärlek

Jag tycker om väldigt mycket olika saker. Jag tycker illa om ännu fler saker. Men jag kom att tänka på att det finns vissa människor som jag älskar, inte för att jag känner dem, utan baserat på deras arbeten eller personligheter. En del av dem är på nåt sätt okej att älska, eftersom de är stämplade med ett seal of approval från omvärlden. Sen finns det den typen av människor som man bemöts med ett litet nervöst fniss från folk när man erkänner sin kärlek för. Det finns förstås en väldig massa folk som inte faller in under någon av kategorierna också, men dem tar jag inte upp just för tillfället.

När jag funderade på just det här alldeles nyss, kom jag fram till att det nog väger ganska lika för min del inom approved och unapproved-klickarna. I alla fall bland dem som är allra allra bäst i min värld. Såhär ser det ut:

Respekterade och seriösa: Stanley Kubrick, Stig "Slas" Claesson, Johnny Cash, John Steinbeck, Franz Kafka, James Dean, Jean-Pierre Jeunet & Marc Caro, Wim Wenders, Sir Arthur Conan Doyle.

Bespottade och ansedda som skräp: Jean M Auel, Stephen King, Sylvester Stallone, James Clavell, John Waters, Shanghai, Ole Söltoft, John Hughes.

Med "ansedda som skräp" menar jag nu alltså inte att samtliga anses som ren och skär avföring, utan snarare att i finkulturella kretsar, är det helt enkelt inte acceptabelt att tycka att John Hughes är king av åttiotalet. Men det skiter jag i. Jag älskar dem jag älskar, så får kultursnippor tycka vad fan de vill. Min kärlek är ingen märkesvara.

Steinbeck och Clavell. Precis lika bra.