Step away from the knife, ma'am

Jag är varken pro eller con plastikkirurgi, jag gillar det inte något vidare dock. I vissa fall kan det vara helt acceptabelt, till och med att föredra no doubt, i synnerhet vad gäller deformationer eller vanställning genom olyckor till exempel. Men sen finns det förstås en väldig massa människor som verkligen inte borde ha släppts i närheten av en operationssal. Det finns även dem som inte verkar veta när det är dags att sluta.

Ta till exempel Priscilla Presley. En gång var hon helt sjukt snygg. Ju äldre hon blir, desto mer verkar hon hålla fast vid hur hon såg ut i sin ungdom, fast med knivens hjälp. Inte ett alltför snyggt slutresultat. Det syns väldigt mycket tydligare live, när hon rör sig, men jag tycker ändå det är så jävla synd att jag måste ha med henne i det här inlägget.


Ett annat, tydligare exempel, är Dolly Parton. Hon har definitivt talang, det här handlar inte om dollybashing, och det är inte heller hennes gigantolökar jag har issues med (även om jag tror att hon vore betydligt finare utan dem). Det är återigen ansiktet som människan inte verkar kunna låta vara ifred. Hon är sextio bast, men verkar göra allt för att se ut som ett gränsland mellan trettio och fyrtio. Men varför? Hon var otroligt söt i sin ungdom, och hade säkert åldrats vackert om hon bara låtit naturen ha sin gång. Att åldras ÄR vackert i sig, i mitt tycke. Som man ser ut i ungdomen är int en absolut bild av hur man kommer se ut resten av livet. Förstår inte den här sortens människor det tro?


The mother of all fuck-ups i fråga om kosmetiskt kirurgi är förstås MJ. En man som inte bara har opererat sönder sitt nylle, utan även lyckats byta hudfärg. Jackson har malts sönder och samman av såväl sina kirurger som av massmedia, så jag ska inte dröja vid några längre utläggningar om saken. Vi vet alla att det ser otäckt ut och att hela hans liv måste kännas som en traumatisk saga. Ett "prakt"exempel på någon som borde fråntagits sitt klippkort hos kirurgen.


Ett synnerligen rysligt sista exempel får mamma Stallone, Jackie, stå för. Kvinnan är runt åttio idag, men har uppenbarligen tittat alldeles för djupt i backspegeln. Jag undrar om de sönderopererade människorna ser sig själva på samma sätt som jag gör? Eller om de faktiskt tycker att de blir snygga efter alla operationer och sina tjocka lager smink? När, exakt, blev det så fult att åldras med värdighet? Att låta naturen ha sin gång? Jag har hört sådana löjliga utsagor som att "Femtio är det nya trettio". Nej, femtio är femtio och trettio är trettio och absolut inget annat. Precis som det alltid varit. Man är så gammal som man är, punkt slut. Vadan denna hysteriska fastklamring vid ungdom och nöjen och "sina bästa år", som nu ska räcka minst tre gånger så länge? Vad hände? Är jag helt ute om jag vill ha mina autentiska kroppsdelar kvar eller?

---

Okej, jag måste lägga till Cher, i princip alla Jackson-syskon, och Elisabeth Taylor också. Fast jag ids inte hitta bilder.