Music is my boyfriend

Rules: using only song names from ONE ARTIST, cleverly answer these questions. Try not to repeat a song title.

Pick Your Artist: The Hidden Cameras

Are you male or female: Animals of prey
Describe yourself: Follow these eyes
How do you feel about yourself: Day is dawning
Describe your current boy/girl situation: Smells like happiness
Describe where you currently live: Hump from bending
If you could go anywhere you wanted to go: She's gone
Your favorite form of transportation: Wandering
Your best friend(s) is (are): In the union of wine
Your favorite color is: Lollipop
Favorite time of day: Heaven turns to
If your life were a TV show, what would it be called: Steal all you can motherfucker
What is life to you: Heavy flow of evil
What is the best advice you have to give: Ban marriage
If you could change your name, what would it be: Doot doot ploot
Thought for the Day: Worms cannot swim nor can they walk
How I would like to die: Death of a tune
My soul’s present condition: I believe in the good life

BÄTTRE ÄN EN VANLIG MÄNNISKA!

Som för att motbevisa mig själv och mitt drömtydande, så drömde jag i natt en helt wacko dröm.

I drömmen köpte eller adopterade Jocke och jag ett utomjordiskt barn. Jag minns att jag i drömmen sa "Tänk om det inte ser ut som en människa? Eller tänk om det är grönt?", innan vi packade upp det ur omslagspappret (!), och Jocke sa "Bara det inte är lesbiskt". :D

När vi tagit bort pappret såg vi alienbarnet, som var inplastat i en klassisk leksaksförpackning av vakumplast (!!). Den var grön, och fluffig, men ansiktet såg lite mänskligt ut, fast grönt, men glatt. Den var väldigt söt och mjuk. Ovanför barnet stod det tryckt på kartongen "LESBISK PERSON!" och under det stod "BÄTTRE ÄN EN VANLIG MÄNNISKA!". :D

Jag bar runt på mitt alienbarn, som var så snällt och tyst, och var på något slags lektion där läraren inte brydde sig om att jag var jättesen och hade ett grönt, lurvigt barn med mig, och lite annat märkligt. Såhär i efterhand verkar det onekligen inte varit mer än en docka, men i drömmen var det vårt utomjordiska, lesbiska, gröna barn.

Udda.

Årets bästa film

På högst ovetenskapliga grunder har jag listat den film som enligt mig var den bästa att utkomma just det året, med start 1930. Att jag börjar 1930 är för att jag inte tror att jag har nån favoritfilm ända från 1895 och framåt, i ärlighetens namn.

Ibland är jag egentligen inte så vådligt frälst i filmen jag valt (då markerad med "i brist på bättre"), men det betyder inte att den är dålig, dock. Detta är helt enkelt för att jag inte hittat någon bättre film för det rådande året, eller om det finns bättre så har jag inte sett dem, eller tycker kanske inte om dem. Ibland har jag helt enkelt inte kunnat välja, och då har det blivit dubbla titlar på det året. Min lista, mina regler, åh så bekvämt det är! Längst ned står också alla de filmer som är värda att nämnas de med.

Det ska också tilläggas att jag mestadels utgått från de filmer som fått högst betyg på Imdb, då jag verkligen inte orkar gå igenom samtliga utgivna filmer från 1930 till förra året (har ni nån ANING om hur många det blir?).

1938

1930: Niente!
1931: "M"
1932: "Freaks"
1933: Ingenting igen!
1934: "It Happend One Night"
1935: "Kapten Blod" och "Galakväll på Operan"
1936: "Moderna Tider"
1937: "Snövit och de Sju Dvärgarna"
1938: "Panik i Gangstervärlden"
1939: "Borta med Vinden"

1949

1940: "Rebecca"
1941: "Riddarfalken Från Malta" (i brist på bättre)
1942: "Casablanca"
1943: "Shadow of a Doubt" (i brist på bättre)
1944: "Gasljus"
1945: "Dorian Grays Porträtt"
1946: Ingentinget!
1947: INTET! :O
1948: "Repet"
1949: "Den Tredje Mannen"

1953

1950: "Sunset Blvd."
1951: "The Day the Earth Stood Still" och "Linje Lusta"
1952: "Singin' in the Rain"
1953: "Semestersabotören"
1954: "Fönstret åt Gården"
1955: "Ung Rebell"
1956: "Forbidden Planet"
1957: "Tolv Edsvurna Män" och "Bron Över Floden Kwai"
1958: "Mon Oncle"
1959: "I Sista Sekunden"

1962

1960: "Psycho"
1961: "Frukost på Tiffanys"
1962: "What Ever Happend to Baby Jane?"
1963: "The Haunting"
1964: "Dr Strangelove"
1965: "Att Angöra en Brygga"
1966: "Den Onde, den Gode, den Fule"
1967: "Tolv Fördömda Män"
1968: "Oh, Vilket Party!"
1969: "Midnight Cowboy" (i brist på bättre)

1974

1970: "Kellys Hjältar"
1971: "A Clockwork Orange"
1972: "Mannen som Slutade Röka"
1973: "Exorcisten"
1974: "Skyskrapan Brinner"
1975: "Monty Python and the Holy Grail"
1976: "Rocky"
1977: "Star Wars"
1978: "Grease"
1979: "Alien"

1985

1980: "The Empire Strikes Back" och "The Shining"
1981: "Raiders of the Lost Ark"
1982: "First Blood"
1983: "Return of the Jedi"
1984: "Indiana Jones and the Temple of Doom"
1985: "Brazil"
1986: "Aliens"
1987: "Dirty Dancing"
1988: "A Fish Called Wanda"
1989: "Indiana Jones and the Last Crusade"

1992

1990: "Edward Scissorhands"
1991: "Terminator 2: Judgment day"
1992: "Dracula"
1993: "Jagad"
1994: "Nyckeln till Frihet"
1995: "Twelve Monkeys"
1996: "Trainspotting" och "Romeo + Juliet"
1997: "Junk Mail"
1998: "Shakespeare in Love"
1999: "Fight Club"

2006

2000: "O Brother, where art thou?"
2001: "Moulin Rouge!"
2002: "The Lord of the Rings: the Two Towers" (i brist på bättre)
2003: "Pirates of the Caribbean: the Curse of the Black Pearl"
2004: "Eternal Sunshine of the Spotless Mind"
2005: "Walk the Line"
2006: "Little Miss Sunshine"
2007: "Juno"
2008: "In Bruges"

Vi har alltså Clark Gable, James Stewart, Jonathan Pryce, Brad Pitt, Winona Ryder, Ewan McGregor, Johnny Depp, Robert Patrick, John Leguizamo, Sigourney Weaver, Peter Lorre, Hugo Weaving, John Hurt, Gösta Ekman, Elijah Wood och Geoffrey Rush (samt även Angela Lansbury i små biroller!) med två filmer var, John Cleese, Humphrey Bogart, Ingrid Bergman, Mark Hamill, Carrie Fisher, James Earl Jones, Frank Oz, David Prowse (och säkert hundra andra "Star Wars"-skådisar) klockar in på tre per skalle, Michael Palin återfinns i fyra alster och Harrison Ford toppar ligan med a whopping sju av sina filmer på listan! Givetvis finns även mina favvos Tip Tipping med, med två roller, och Pat Roach stoltserar med fyra roller på tre filmer!

Regissörsmässigt har Terry Gilliam, Jacques Tati (som även har två skådespelarprestationer att lägga till), Baz Luhrmann, Stanley Kubrick och Tage Danielsson klämt in två filmer var, polarna George Lucas och Steven Spielberg lyckas få in tre per person, och Alfred Hitchcock vinner storslam med hela sex stycken filmer! Tom Stoppard har författat två mästerverk, och David O. Selznick har prdoucerat tre andra filmer som kvalat in på listan. Bernard Herrmann har komponerat musiken till tre av dem medan John Williams har tonsatt så många som sju filmer!

Andra mycket bra titlar som inte riktigt kniper förstaplatsen, men som förtjänar att nämnas är följande:


1930-tal: "Pygmalion", "Trollkarlen Från Oz".


1940-tal: "Jour de Fête". Det FINNS fler bra filmer från 40-talet, jag har bara inte sett tillräckligt än!


1950-tal: "Världarnas Krig" (originalet!), "Katt på Hett Plåttak", "Härifrån till Evigheten".


1960-tal: "Sju Vågade Livet", "Örnnästet", "The Manchurian Candidate" (originalet!), "Den Stora Flykten", "Vem är Rädd för Virginia Woolf?", "Farenheit 451", "Rosemary's Baby", "Vampyrernas Natt".


1970-tal: "Logan's Run", "The Wicker Man", "Närkontakt av Tredje Graden", "Apocalypse Now", "Life of Brian", "Rocky II", "Solaris", "Dark Star".


1980-tal: "Flykten från New York", "WarGames", "Ghost Busters", "Gremlins", "Tillbaka till Framtiden", "Tillbaka till Framtiden II", "The Breakfast Club", "The Goonies", "Fira med Ferris", "Weird Science", "Desperately Seeking Susan", "Sixteen Candles", "Valley Girl", "Hairspray" (originalet!), "Full Metal Jacket", "The Princess Bride", "Spaceballs", "Die Hard", "Paris, Texas", "Himmel Över Berlin", "Tonari no Totoro".


1990-tal: "Total Recall", "Pretty Woman", "När Lammen Tystnar", "Batman Returns", "The Nightmare Before Christmas", "Groundhog Day", "Pulp Fiction", "Clerks", "Léon", "Die Hard: with a Vengeance", "Seven", "De Misstänkta", "Face/Off", "Fear and Loathing in Las Vegas", "Delicatessen", "Döden Klär Henne", "Falling Down", "To Die for", "Bad Boy Bubby", "Battle Royale", "Bangkok Dangerous" (originalet!), "Helgon i Neon", "Audition", "Blood In, Blood Out", "Cry-Baby", "Braindead", "Demolition Man", "Det Femte Elementet", "Funny Games" (originalet!), "Hardware", "Ringu" (originalet!).


2000-tal: "Crouching Tiger, Hidden Dragon", "Amelie från Montmartre", "The Lord of the rings: the Fellowship of the Ring", "Lost in Translation", "V for Vendetta", "Lars and the Real Girl", "The Dark Knight", "Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull", "The Cell", "Tokyo Godfathers", "Oldboy", "Bubba Ho-Tep", "Me and You and Everyone we Know", "Kiss Kiss, Bang Bang", "Trion Från Belleville", "This is England", "Whole New Thing", "Spirited Away", "Brokeback Mountain".

It's a coverup

Här kommer ett blandband med mina favorit-covers, minus de som jag inte kunde hitta, tyvärr. Men de flesta är med! Enjoy!

01. Nina Gordon - Straight Outta Compton
02. Michael Andrews, Gary Jules - Mad World
03. Ane Brun - Big In Japan
04. Iron & Wine - Such Great Heights
05. Johnny Cash - Hurt
06. Jeff Buckley - Hallelujah
07. José Gonzales - Heartbeats
08. Cake - I Will Survive
09. William Shatner ft. Joe Jackson - Common People
10. Soft Cell - Tainted Love
11. Leatherstrip - Lullaby
12. Tiga & Zyntherius - Sunglasses At Night
13. Erasure - Voulez-vous
14. Rammstein - Stripped
15. Siouxsie & The Banshees - Dear Prudence
16. Rodrigo Y Gabriela - Stairway To Heaven
17. Ray LaMontagne - Crazy
18. Quarterhorse - Toxic
19. Sylvia Vrethammar - En Lärling På Våran Gård
20. The Iron Horse - Unforgiven
21. Gus - Don't Fear The Reaper
22. Anna Ternheim - Shoreline
23. Los Colorados - Hot n' Cold

...Och det är alltså meningen att man ska trycka på playknappen, så får man höra fin musik. Känner ni till alla originalen?

Du kan stå under mitt pa-raply-raply-raply

Vad händer med vädret egentligen?

Först hände verkligen ingenting, våren vägrade komma loss och det var alldeles för kallt rätt länge, sen blev det varmare och rätt skönt och man tänkte ÄNTLIGEN kommer våren.

Men sen började det regna, och slutade fan aldrig, tills det helt plötsligt smack bam istället blev knallvarmt, så varmt att man trodde man var i sydligaste Grekland med en ouzo i varje hand allra minst. Alla rann bort och man kunde bara ha sina allra minsta och svalaste kläder, utsläppt hår var inte att tänka på, det blev för varmt.

Sen började regnet igen, och vägrar sluta. Nu fryser alla och man måste ha förnuftiga skor som inte blir helt soaked på sig, samt jacka och umbrella-ella-ella.

Varför kan det inte vara som i början av sommaren, eller ja, varför kan det inte vara vår jämt, utom när det är höst, förstås? Så slopar vi sommar och vinter helt, de är ändå bara skitjobbiga. This is a temperate zone, you know, the coconut's a tropical fruit!

Suck.

Topp 5: Kurt Russell

De fem bästa filmerna med Kurt Russell som gemensam nämnare, helt enkelt!

#5. "Tombstone"
#4. "Stargate"
#3. "Tjejen som Föll Överbord"
#2. "Big Trouble in Little China"
#1. "Flykten från New York"

Och sen ska tilläggas att jag inte sett "The Thing" som verkar hur bra som helst, samt att både "Swing Shift" och "Tango & Cash" är helt okej rullar de med.

Dagsens sanning

Jag blir så sjukt trött på nötter som har hävdelsebehov OCH internettillgång. Kan inte den kombon förbjudas? Det är som Fia sa, det är som att de inte VILL förstå. De vill bara bräka ur sig dumhet på dumhet för att få synas och höras, för det är viktigare än att faktiskt säga nånting vettigt, tydligen. Och viktigast av allt är att få sista ordet, för då vinner man, även om sista ordet är ÖÖÖHHHHHHHHHHHH.

Åh, jag brukar inte ens ge mig i kast med dem längre, men ibland försöker man ändå få dem att förstå nånting, bara för att omedelbart ångra sig, då det är lika fruktlöst som att försöka förklara för kristna att de faktiskt är onda människor (UNMÖGLISCH)!

Dream a little dream of me

Jag drömmer extremt ofta om hus. Hus och resor är vad mina drömmar till största delen består av. Sen drömmer jag en hiskelig massa annat också, som verkar sakna realism och verklighetsförankring helt, saker som är hämtade ur framtid och omöjlighet och ofta är väldigt filmiska - men det är en annan historia.

Till den här saken hör, att jag hört någon gång att hus i drömmar symboliserar jaget. Något jag fetsäkert kan skriva under på, för om det är så så får jag så mycket mer relevans och mening i mina husdrömmar. Alltså, inte husdrömmar som i "åh, vad jag vill köpa ett radhus där jag kan gå och påta i trädgården och renovera trappräcken inomhus"-husdröm. Ifall nån tappat tråden, alltså.

Sedan länge drömmer jag ofta om sjukt ologiska hus, jag går alltid vilse och kan aldrig gå dit jag vill, nya dörrar ploppar alltid upp och korridorerna verkar bara vindla på i konstiga vinklar likt Lustiga Huset. I en dröm besökte jag min bror, som då flyttat till Kalifornien för att studera nånting och bodde i nåt slags studenthem eller enklare lägenhetskomplex. Där gick jag i vad som bestämt måste vara samma korridor som tidigare, men ändå var rätt dörr alltid fel dörr, och slutligen tappade jag bort mig till den milda grad att jag hamnade i källaren. Där var det sprucken betong, vattenrännilar och krokodiler - som märkligt nog var ofarliga, jag bara visste det i min dröm. Men nevertheless så är ju tanken på krokisar i källaren ganska unsettling. Vill man tolka krävs knappast nån överdängare på att klyka att jag är vilse i mig själv utan att förstå varför gamla lösningar inte funkar längre, och är rädd för vad som dväljs i mitt innersta. Men råkar jag konfronteras med det, vet jag innerst inne att det inte är särskilt farligt egentligen. Det ser bara så ut.

En annan husdröm jag haft för länge sen var mycket trevligare. Då var jag i ett lika konstigt och stort hus som vanligt, med vilseledande korridorer, men jag hittade överallt och visste bombis att jag hörde hemma där, jag skulle vara där, det var hemma fast det ändå var borta. Jag tog mig in till ett rum med en stor scen där jag spelade gitarr och sjöng, helt avslappnat. Det här drömde jag innan jag skulle söka till gymnasiet, och alltså göra en audition, dock inte gällande sång, men nära nog. Jag tolkade det då som att jag skulle komma in på skolan och vara säker på min sak, vilket också stämde. Men på drömtydarplan kan man se det som att jag visste vad jag ville och var tryggare i mig själv. Lite ledsamt med tanke på att det nu, 13 år senare, länge varit raka motsaten både i verklighet och dröm.

Härom natten drömde jag att jag hyrde ett litet hus av en riktig surkärring som jag bara bråkade med, hon påminde utseendemässigt mycket i min dröm om min forna inneboende, CP-trollet från britannien, fast som gammal tant istället. I min dröm skällde jag slutligen ut ragatan och började packa för att flytta. En naken man som var marans hejduk försökte hela tiden smäda mig och få mig ur fattningen, men jag replikerade utan att bli berörd, hans dumma utspel var ändå inte särskilt sårande, snarade tafatta och missriktade (typ "Din mamma, ööhh.. eehhh"). Dock blev jag trött på dem, så till slut sa jag till mannen att det ändå inte funkade och att han lika gott kunde hjälpa mig om han ändå bara skulle stå där och sura, vilket han märkligt nog också gjorde, nästan som att han tyckte det var mer logiskt än att skälla på mig.

Jag skruvade alltså ned mängder av lister, eller nåt som liknade lister men mer såg ut som nån slags gardinupphängningsattiraljer, rännor av nåt slag, svårt att förklara och svårt att begripa. Anyways så satt det massor av den här typen av lister/rännor över väggarna, och dessa skulle jag alltså ta med mig. I takt med att listerna togs ned, kom gapade undangömda, små fönster, de flesta utan glas, fram bakom dem. Man såg tydligare och tydligare att det som varit ett litet hus nu mest var en barack, illa byggd och ologiskt konstruerad, med konstigt tillsågade väggdelar som inte riktigt passade ihop, och inte alltid var sammanfogade ens.

Med drömtydningslogiken i baktanke: Jag ser det som att jag tar med mig det mesta och bästa av mig själv - det som jag satt in själv för att täcka upp hål och egenskaper jag inte tyckt om - och drar till en bättre stomme som jag trivs mer med, än den med den arga och gnälliga tanten som hyresvärd. Jag har helt enkelt tillförsikt i att jag har så pass många bra delar av mig själv, delar som jag litar på, att jag helt skippar de delar jag vantrivs med (istället för att försöka bygga över dem), den uptighta och sura värd jag ogillar och de klankande röster jag ledsnat på, och lämnar dem bakom mig. Onwards and upwards!

Hoppas det stämmer med verkligheten också, det vore grymt skönt i så fall.

Youth gone crap

Jag har funderat, på ett uppgivet och irriterat sätt, över varför svensk ungdomsfilm är så sjukt, sjukt dålig. Är det någon som vet? När och var gick allt fel?

På 80-talet kom exempelvis "P.S. Sista Sommaren", "Stockholmsnatt", "G" och "Ingen kan Älska som Vi", samtliga är - trots att jag nostalgiskt älskar "G" med själ och hjärta - rent ut sagt pinsamt usla. Manus, dialog, skådespeleri och utförande är minst sagt under all kritik. Inte sällan händer det fullt ologiska saker också, som i "P.S. Sista Sommaren", där en enveten polis FÖLJER EFTER ungdomarna till GOTLAND. Eh, jaha, är det så polisväsendet fungerar, man susar land och rike kring på rena hunches? :D Filmen "G" innehåller så många klassiska corny repliker och karaktärer att jag inte vet var jag ska börja, och "Ingen kan älska som vi" har en enda, synnerligen låg, höjdpunkt, vilken är att få se en ung Izabella Scorupco i högt sittande, glansiga och pösiga tai-trosor med matchande BH. Sen har den inte så mycket mer att komma med, ingen av dem har det. Inget bra i alla fall.

Man får lätt intrycket av att någon fetlagd men svårt trendig kille som närmar sig de fyrtio (men talar tyst om saken), slipat fram dessa godbitar ur djupet av sin ungdomliga hjärna. Att rådfråga en faktisk ungdom vore väl helt otänkbart, killen här har ju koll, han är ute i klubbscenen och gillar den senaste musiken. Han vet. Eller inte. Och den här typen av episka misstag görs verkligen om och om igen, inte bara inom filmens sfär, men just de filmatiserade pinsamheterna gör lika ont att skåda varje gång cirkeln slutits ånyo.

Nästa generation skämmigheter spydde ur sig episka titlar som "Sökarna", "Nattbuss 807", och "30:e November". Now, bara det faktum att alla dessa handlar om nazister är ju lite, ehm, udda. En utomsocknes kan ju lätt få för sig att vi har enorma problem med nynazism här i landet. Att filmerna dessutom visar på hysteriska gängkrig, dödsfall och eskalerande våld utan någon som helst trovärdighet eller sans bidrar bara till min avsmak. Visst kan jag se dessa filmer, men på samma vis som jag ser Troma-filmer: det handlar om rena kalkoner då man skrattar åt i princip allt. Även det som inte alls är menat att vara kul. 90-talet bjöd även på "Vinterviken", "Vildängel" och "Ha ett underbart liv", som alla behandlar kärlek istället, så allt hopp är inte ute för den stackars utlänning som försöker förstå sig på ungdomskulturen i vårt land. Eller så är det just vad det är, för huvudsakligen gör dessa filmer det riktigt uselt. Men "Ha ett underbart liv" är ändå ljusår bättre agerad och med mer medveten humor än övriga nämnda, vilket jag resolut tillskriver Ulf Malmros intressanta och oftast kapabla hjärna.

Vad jag inte för mitt liv kan förstå, är hur dialogdelarna av dessa typiska ungdomsfilmmanus arbetas fram. VEM eller snarare VILKA är dessa jubelidioter, och vem i helvete ger dem papper och penna, samt pengar för sitt undermåliga arbete? Men fram för allt: VARFÖR får de för sig att inleda så gott som samtliga meningar med "Nämen asså" eller "Aaa", slänga in en hel radda tillgjorda "typ", "ba" och "liksom" där de clearly don't belong, men ÄNDÅ krysta till en massa högtravande meningsbyggnader med svåra ord och formulerade känslor som man inte ens visste fanns i sina tonår, TILLSAMMANS med dessa "trendiga och hippa slanguttryck"? Whyyy? The paaaaiiin!

Ja, inte tar skiten slut där, inte. Det nya millenniet sparkade igång riktigt jävla ruttet med "Festival", som lyckas med konststycket att handla om och utspela sig på, en festival, helt utan någon äkta festivalkänsla: TROTS att de filmade på bland annat Arvika-festivalen (thank god att jag inte syns nånstans). Vi blev även serverade "Sandor slash Ida" och "Babylonsjukan", varav den förstnämnda försöker vara hipp och använda sig av koola och häftiga internet, men karaktärerna klär sig ändå som hopplösa offer för Kajsa Mellgrens KappAhl-kollektion från mitten på 90-talet (om någon mer än jag minns den?). Den senare har jag (lyckligtvis) inte sett, men känner mig ganska säker på att även denna är ett lika stort magplask som samtliga tidigare nämnda jönserier. Om inte annat kan man ofta dra relativt resonabla slutsatser av good old Imdb och dess medelbetyg (just nu, 4.9. I am less than impressed.).

"Säg att du älskar mig", "Hip, hip hora!", och "Fjorton suger" dök alla upp med korta intervaller, och samtliga tar upp en grymt obehaglig bild av tonåringar, som våldförande, överfallande, brottsliga, blasé och helt enkelt vidriga, störda människor. Första gången jag såg den här bilden av teens var i Ken Parks "Bully", vilken jag för övrigt avskydde enormt mycket, just på grund av porträtteringen av tonåringarna som känslolösa, oengagerande, ointresserade, kåta (men ändå opassionerade! Hu!), våldsamma och respektlösa. Jag hoppas verkligen inte att den bilden är sann, men om den överrensstämmer med ens en liten del av verkligheten så blir jag mörkrädd. Jag är för övrigt också väldigt glad att jag inte behövde vara tonåring i ett sånt klimat. Och dialogproblematiken lever och frodas än, när ska denna plåga upphöra?

Det finns helt enkelt försvinnande få, men ändock några, små guldkorn på ungdomsfilmhimlen i Svedala, där det bästa och tydligaste exemplet på hur man ska göra bra tonårsfilm, är "Fucking Åmål". En trovärdig, rimlig, rörande, rolig och välagerad historia, samt en på alla sätt och vis bra film, helt enkelt. Även "Tjenare Kungen" har många goda sidor, även om skådespeleriet inte är helt perfekt, och intrigerna snubblar en aning i logiken. Men den har en känsla som skampåle-exemplen jag rapat upp tidigare helt bommat på, samt en något mer naturlig klang i sin dialog. Även något som kändes så dömt att misslyckas som "Frostbiten" - en svensk vampyrfilm (pre-"Låt den Rätte Komma in", FFS - förtjänar en del lovord, trots att den rent tekniskt sett inte enbart är en ungdomsfilm. Den tacklar situationen med osedvanligt välfungerande humor, men lyckas ändå faktiskt visa upp en vampyr som man inte kissar i brallan av hånskratt åt.

Det, fram för allt gjort i vårt stukade filmklimat, är bra jobbat, vilket jag verkligen inte kan säga om 90% av övrig svensk ungdomsfilm. Yuck.