Dream a little dream of me

Jag drömmer extremt ofta om hus. Hus och resor är vad mina drömmar till största delen består av. Sen drömmer jag en hiskelig massa annat också, som verkar sakna realism och verklighetsförankring helt, saker som är hämtade ur framtid och omöjlighet och ofta är väldigt filmiska - men det är en annan historia.

Till den här saken hör, att jag hört någon gång att hus i drömmar symboliserar jaget. Något jag fetsäkert kan skriva under på, för om det är så så får jag så mycket mer relevans och mening i mina husdrömmar. Alltså, inte husdrömmar som i "åh, vad jag vill köpa ett radhus där jag kan gå och påta i trädgården och renovera trappräcken inomhus"-husdröm. Ifall nån tappat tråden, alltså.

Sedan länge drömmer jag ofta om sjukt ologiska hus, jag går alltid vilse och kan aldrig gå dit jag vill, nya dörrar ploppar alltid upp och korridorerna verkar bara vindla på i konstiga vinklar likt Lustiga Huset. I en dröm besökte jag min bror, som då flyttat till Kalifornien för att studera nånting och bodde i nåt slags studenthem eller enklare lägenhetskomplex. Där gick jag i vad som bestämt måste vara samma korridor som tidigare, men ändå var rätt dörr alltid fel dörr, och slutligen tappade jag bort mig till den milda grad att jag hamnade i källaren. Där var det sprucken betong, vattenrännilar och krokodiler - som märkligt nog var ofarliga, jag bara visste det i min dröm. Men nevertheless så är ju tanken på krokisar i källaren ganska unsettling. Vill man tolka krävs knappast nån överdängare på att klyka att jag är vilse i mig själv utan att förstå varför gamla lösningar inte funkar längre, och är rädd för vad som dväljs i mitt innersta. Men råkar jag konfronteras med det, vet jag innerst inne att det inte är särskilt farligt egentligen. Det ser bara så ut.

En annan husdröm jag haft för länge sen var mycket trevligare. Då var jag i ett lika konstigt och stort hus som vanligt, med vilseledande korridorer, men jag hittade överallt och visste bombis att jag hörde hemma där, jag skulle vara där, det var hemma fast det ändå var borta. Jag tog mig in till ett rum med en stor scen där jag spelade gitarr och sjöng, helt avslappnat. Det här drömde jag innan jag skulle söka till gymnasiet, och alltså göra en audition, dock inte gällande sång, men nära nog. Jag tolkade det då som att jag skulle komma in på skolan och vara säker på min sak, vilket också stämde. Men på drömtydarplan kan man se det som att jag visste vad jag ville och var tryggare i mig själv. Lite ledsamt med tanke på att det nu, 13 år senare, länge varit raka motsaten både i verklighet och dröm.

Härom natten drömde jag att jag hyrde ett litet hus av en riktig surkärring som jag bara bråkade med, hon påminde utseendemässigt mycket i min dröm om min forna inneboende, CP-trollet från britannien, fast som gammal tant istället. I min dröm skällde jag slutligen ut ragatan och började packa för att flytta. En naken man som var marans hejduk försökte hela tiden smäda mig och få mig ur fattningen, men jag replikerade utan att bli berörd, hans dumma utspel var ändå inte särskilt sårande, snarade tafatta och missriktade (typ "Din mamma, ööhh.. eehhh"). Dock blev jag trött på dem, så till slut sa jag till mannen att det ändå inte funkade och att han lika gott kunde hjälpa mig om han ändå bara skulle stå där och sura, vilket han märkligt nog också gjorde, nästan som att han tyckte det var mer logiskt än att skälla på mig.

Jag skruvade alltså ned mängder av lister, eller nåt som liknade lister men mer såg ut som nån slags gardinupphängningsattiraljer, rännor av nåt slag, svårt att förklara och svårt att begripa. Anyways så satt det massor av den här typen av lister/rännor över väggarna, och dessa skulle jag alltså ta med mig. I takt med att listerna togs ned, kom gapade undangömda, små fönster, de flesta utan glas, fram bakom dem. Man såg tydligare och tydligare att det som varit ett litet hus nu mest var en barack, illa byggd och ologiskt konstruerad, med konstigt tillsågade väggdelar som inte riktigt passade ihop, och inte alltid var sammanfogade ens.

Med drömtydningslogiken i baktanke: Jag ser det som att jag tar med mig det mesta och bästa av mig själv - det som jag satt in själv för att täcka upp hål och egenskaper jag inte tyckt om - och drar till en bättre stomme som jag trivs mer med, än den med den arga och gnälliga tanten som hyresvärd. Jag har helt enkelt tillförsikt i att jag har så pass många bra delar av mig själv, delar som jag litar på, att jag helt skippar de delar jag vantrivs med (istället för att försöka bygga över dem), den uptighta och sura värd jag ogillar och de klankande röster jag ledsnat på, och lämnar dem bakom mig. Onwards and upwards!

Hoppas det stämmer med verkligheten också, det vore grymt skönt i så fall.