Skrattar bäst som skrattar sist

Jag undrar vad det är med tv-serier som gör att vissa håller för hur många tittar som helst, år ut och år in, medan andra känns fadda redan innan säsong två tagit slut. Fram för allt gäller detta komediserier. Komedi kan väl till mångt och mycket sägas vara en färskvara, en produkt av sin tid, i synnerhet när det gäller politiska skämt eller popkulturella referenser. Men det är knappast huvudingredienserna i de flesta framgångsrika serier ändå, så vad kan det då bero på?

När jag var yngre tyckte jag att "Våra Värsta År" och "Seinfeld" var hur kul som helst. Numera får jag mental stigmata så fort jag ser Al Bundy eller Jerry Seinfeld i rutan, och trycker snabbt bort dem med fjärrkontrollen. Att ens egen humor förändras med åren är ett påstående som nog stämmer in på de flesta, men oftast så handlar det om en utveckling snarare än en abrupt change of direction. Numera skrattar jag som en galning åt "Little Britain", trots att jag inte fann det underhållande alls de första gångerna jag såg det. Jag förstod att det skulle vara roligt, men jag tyckte bara inte det var det ändå. Det är en märklig känsla, att klart och tydligt se humorn, skämten, det roliga, men bara inte hålla med. Inte skratta. Precis så känner jag hela tiden för "The Office" (originalet, förstås). Jag SER var det ska vara kul men det ÄR bara inte det. Hur mycket jag än vill tycka det. Den amerikanska varianten går inte ens att prata om, jag förstår inte varför den finns, då den verkligen får min hjärna att koka över i akut oförstånd och skam å de inblandades vägnar.

Vissa serier klarar sig undan historiens dammiga hörn. Så vitt skilda serier som "Simpsons", "Vänner" och "Varan-TV" är serier som är precis lika roliga nu som då, och "Varan-TV" är till och med ännu roligare nu. I fallet med de första två, skulle jag tippa på det faktum att de bägge, om än på totalt olika sätt, vänder sig till ett väldigt stort åldersspann, är skälet till varför de fortfarande håller måttet, samt att bägge två varit och är i det närmaste omåttligt populära. Gällande "Varan-TV" så var jag nånstans i tonåren när det kom, och jag uppskattar helt enkelt deras humor ännu mer i nuvarande ålder, än jag gjorde då. Annat som gör mig nästan hysteriskt lycklig numera är "Family Guy", serien med mest referenser i världshistorien, I would venture to presume. Det värsta med "Family Guy" är när en sån där snabb blinkning till nånting dyker upp, och man inte känner till originalet, då sitter man bara och grämer sig att man inte fattade, för man VET att det var askul om man bara kände till det.

Min gamla älsklingsserie "Monty Pythons Flying Circus" håller dock hastigt på att tappa klangen för min del, vilket gör mig mer sorgsen än man kan ana. Det känns helt enkelt fel att inte garva av ett revben åt det längre, men jag antar att det är ojämnheten i serien som tar ut sin rätt. Vissa saker är absolut briljanta to this day, men vissa har alltid varit många pinnhål lägre, och det är de sketcherna som tar ner helhetsintrycket för mig numera. Jag antar att tv-serier i allmänhet är mer slipade och starkare producent-styrda idag än de var på Python-gängets tid. På både gott och ont. Python-filmerna är dock precis lika underbara som alltid, lyckligtvis. Ett par tv-serier som står och väger på en tunn lina i mitten av 'fortfarande bra' och 'nej jag vill inte se mer' är "Blackadder" (samtliga säsonger) och "South Park". Egentligen mest för att jag inte direkt kan säga nånting dåligt om dem, men jag är bara inte så sugen på att se dem längre. Pity.

Så, jag avrundar med att lista serier som verkligen inte roar mig alls, och som jag önskar livet ur: "The Office", "2½ Män", "How I Met Your Mother", "Christine", "Jesse", "Jims Värld", "Alla Älskar Raymond", "Tummen Mitt i Handen", "Mr Bean", "That 70's Show" och såna idiotprogram som "AFV" och "Hål i Väggen", som visserligen inte är fiktionella komediserier likt de andra, men tydligen ska man tycka det är roligt när folk trillar i vattnet, eller slår sig. Gång, på gång, på gång. Och några serier som en gång var roliga, men numera mest känns livströtta, är "Skål", "Frasier", och som sagt "Seinfeld" och "Våra Värsta år". Må de vila i frid snart.