Författare i mitt hjärta

Hittade via Bokhora (ett sånt oerhört dumt namn på en massa samlade, bra boktips) en så kallad utmaning (en sån oerhört dum formulering, som att man känner sig provocerad till att göra samma sak som andra människor, när man egentligen gör det för att det verkar kul och man önskar att man kommit på idén själv) gällande de författare som definerat ens läsning genom åren. Formuleringen för listan är som följer:

"Med åren snöar man in på vissa författarskap som mer eller mindre kommer att definiera ens läsande. Min lista på författare som jag läst allt eller i alla fall nästan allt av finns nedan. Vilka är dina?"

Till att börja med tycker jag inte nödvändigtvis att man måste ha läst allt eller väldigt mycket för att uppskatta en författare, och känna att han eller hon definerar något inom en med sina ord, så jag tar mig friheten att helt enkelt lista de författare jag känner att de betyder eller har betytt något viktigt, för mig och mitt läsande.

Carolyn Keene
Åh, som jag älskade Kitty-böckerna när jag var yngre. Jag hade långt över hundratalet i min ägo och hade läst ännu fler. Brukade åka på bokexkursioner till Skärholmens loppmarknad många helger med mamma, för att snappa åt mig de böcker jag ännu inte hade, eller hade läst. Underbart att älska något som kostar tio kronor stycket! Sen att Carolyn Keene bara är en pseudonym för en hel radda författare hör inte hit egentligen, det var alltid rätt känsla i Kitty-böckerna, och Kitty fortsatte alltid vara Kitty (eller ja, Nancy egentligen), oavsett vilket årtionde boken var skriven.

Åke Holmberg
Jag föll som en fura för Ture Sventon redan som barn, och den kärleken har ingalunda avmattats, snarare tvärtom. Med åldern träder en pikant humor fram mellan raderna på den ytligt sett raka berättelsen, som riktas till barn och ungdomar, och som vuxen får man ett betydligt djupare intryck av böckerna. Sven Hemmels illustrationer lyfter berättelserna till ytterligare höjder, och jag skulle inte kunna tänka mig böckerna utan dem. Men Holmberg skrev inte bara om Sventon, utan ägnade din tid åt annan barn- och ungdomslitteratur, med lika god kvalitet på berättelserna, om än inte likafullt underfundigt humoristiska.

Stephen King
Ännu en författare som debuterat i min litterära värld relativt tidigt. Skillnaden mellan King och Keene är att jag fortfarande, with great pleasure, läser hans böcker. King är en sån där författare som många fnyser åt, anser sig för fina för, och jag kan verkligen inte begripa varför. Han skriver skräckböcker, är det där skon kniper? Eller är det för att filmer baserade på dessa böcker tenderar att bli, well, snällt uttryckt: sjukt dåliga, allt som oftast? Låtom oss då för all del påminna oss om att karln även skrivit "Stand by Me" och "Den Gröna Milen", liksom förlagan till "The Shawshank Redemption", vilken under lång tid legat (and still does) etta på iMDB's topp #250-lista. Och vad är det för fel på att skriva om skräck, denna högst lättrelaterade känsla, som är lika outsinlig på historier som kärlek? Personligen tycker jag att deckare eller chicklit i så fall förtjänar fan så mycket mer verbalt abuse, huga.

Stig "Slas" Claesson
I mina yngre dagar som hemmavarande tonåring botaniserade jag i päronens bokhylla ibland, när jag behövde nåt nytt att läsa, och fann till min förtjusning "Samtal på ett Fjärrtåg", vilken var en kort men ljuvlig upplevelse, och den följdes av många andra under åren, och so far kröns med favoriten "På Palmblad och Rosor". Slas var en seg gubbe som skrev en ofantlig massa böcker under sin livstid, vilken, sorgligt nog, tog slut för bara några år sedan. Jag har läst långt ifrån alla, men jag har ju hela livet på mig att komma ikapp, no worries alltså.

Neil Gaiman
Jag lyckades inte övertygas om att börja läsa Gaiman genom egen kraft, utan det krävdes en tvångsmässigt given julklapp för att jag skulle upptäcka den bästa författare jag nånsin läst. Julklappen i fråga var "Neverwhere" och efter det var jag fullständigt förälskad, och it remains to this day på delad förstaplats. "American Gods", av samme, underbare man är den andra titel som trängs på prispallen, och det är inte illa pinkat, minsann. Skam att säga har jag dock fortfarande inte läst "Sandman", mer än sporadiskt något avsnitt här och där. Inte för att jag inte vill, utan för att det finns så många delar, och jag alltid är så erbarmligt fattig (låna dem är ju inte på tal, givetvis måste jag ÄGA dem, eftersom det inte finns någon chans att jag inte kommer älska dem som livet självt).

John Ajvide Lindqvist
Att skriva om skräck på ett bra sätt, är inte så lätt. Att skriva om skräck på ett bra sätt, på svenska, är hart när omöjligt. Men Ajvide Lindqvist lyckas, gång på gång. Jag började med "Hanteringen av Odöda", som jag köpte på impuls medan jag stod i kassakön på Hemköp en dag - jag kände igen titeln och mindes att jag var lite nyfiken på karln. Jag sträckläste den, med uppspärrade brinnande ögon, och gick sedan direkt ut i ett ärende, vimmelkantig och smått panikslagen inför det potentiella mötet med en odöd. Så verkligt kändes det, och det är ovanligt.

Chuck Palahniuk
Den gode Chucken har en imponerande repertoar att bjuda på i sitt förflutna, och är långt ifrån färdigskriven för sitt liv (hoppas jag). Dock måste jag tillstå, att jag blev mycket besviken på "Haunted", vilket också är den enda av hans böcker jag läst och inte gillat, eller rent av dyrkat. Efter "Haunted" har jag inte lyckats hänga med i utgivningen, så jag har en del att ta igen, men förutom denna brist, samt att jag skam att säga inte läst "Fight Club" än, har jag plöjt samtliga andra titlar, och älskar "Survivor" allra, allra mest av dem. Hittills.

Sir Arthur Conan Doyle
De många intrikata berättelserna om Sherlock Holmes ligger mig varmt om hjärtat, och jag formligen älskar att de fortfarande är lika knivskarpa, trots mer än hundra år på nacken. Jag kan fortfarande inte räkna ut hur det ska sluta, om jag inte oturligt nog skulle råka minnas det från förra läsningen, förstås. Och jag är helt enkelt väldigt svag för historiska miljöer, ett sprakande, broderande språk och någon typ av mysterium eller lätt övernaturlighet inblandad i gröten - all of which det bjuds frikostigt på hos Doyle.

Andra författare som jag tar till mitt hjärta, trots att jag antingen inte läst tillnärmelsevis allt de producerat, eller trots att de bara spottat ur sig en eller två titlar (än), är:

James Clavell - åh, "Shogun", åh "Tai-Pan", som jag älskar dem! Varje bok är en tegelsten, och än har jag många stenar kvar att plöja, mmm.
Susanna Clarke - "Jonathan Strange & Mr Norrell" är och förblir en av de underbaraste böcker jag läst, och jag är mer än lovligt nyfiken på "Ladies of Grace Adieu and Other Stories".
Elizabeth Kostova - "Historikern" fångade mig fullständigt och släppte aldrig taget, och nu finns det även här ytterligare bara en titel att roffa åt sig so far, men hellre det än inget!
John Irving och John Steinbeck - två produktiva herrar som delar förnamn, vars böcker skänker mig mycken glädje, men än finns det gott om olästa pärlor att hämta från bägges skattgömmor.
Carlos Ruiz Zafón - likt "Historikern" kunde jag nästan inte lägga ifrån mig "Vindens Skugga", som har precis allt jag önskar mig av en bok: historisk miljö, ornamenterat språk, mysterium, övernaturlighetsfeeling - remember?
Donna Tartt - trots det snöpliga icke-slutet på "Den Lille Vännen" älskade jag hennes språk och karaktärstecknande väldigt mycket, och jag har förstått att "Den Hemliga Historien" är den bättre av hennes två utkomna alster (varför hittar jag kvinnliga författare som precis börjat hela tiden?).
Lionel Shriver - "Vi Måste Prata om Kevin" är en sinnessjukt stark och välskriven historia, från första till sista sidan, och Shriver är en skribent jag definitivt måste utforska vidare.
Michail Bulgakov - efter "Mästaren och Margarita" kände jag mig nästan som en stor, pistolskjutande katt, eller en häxa, eller möjligen en gänglig karl i rutig kostym - men helt klart rysk som bara den. "En Hunds Hjärta" awaits me!
Ira Levin - jag har bara ett par titlar under bältet än så länge, men jag vill absolut ha fler och fler och fler...