Om att vara vuxen, eller låta bli
Varje gång jag ser reklam för ett realityprogram som handlar om skönhetstävlingar för barn kväljs jag nästintill av äckelkänslor. Inte inför barnen, de har ju inte ens valt det själva. Men deras föräldrar, christ!
Det är för mig helt oförlåtligt när barn inte tillåts vara barn. Man formas oerhört mycket under barndomen, till att bli den människa man sedan känner igen som sig själv när man blivit nån meter längre och klokare. Barn som måste bete sig som vuxna känns vidrigt, själviskt och rent ut sagt elakt. Mammorna slår på skygglapparna och mantrar att det är det här dottern vill och att det bara är roligt för båda. Ändå ser man den maniska glöden i ögonen, den som kämpar för att vinna, vara bäst och ha det mest perfekta barnet. Men hos döttrarna ser men mest av allt en vilja att vara mamma till lags, att vara duktig och få beröm. De vinnarinstinkter som kan finnas i barnen är garanterat en effekt av monkey see, monkey do-aspekten: man gör likadant som mamma, mamma vet ju alltid bäst. Eller?
Att påstå att ens treåring "valt själv" att ställa upp i skönhetstävling efter skönhetstävling låter vansinnigt i mina öron. Hur mycket vet en treåring om vad hon vill? Ena sekunden vill ungen ha en docka och andra sekunden en boll, så att använda det som argument håller fan inte. Dessutom är det stora åtaganden de gör när de deltar i de här tävlingarna, det blir många långa timmar av övningar, smink och hår och massor av väntan. Vilket litet barn mår bra av det? Vilken unge skulle vilja ställa upp på det, om de förstod exakt hur jobbigt det faktiskt är? Klart det låter roligt att få ha fina kläder och få höra att man är söt, men det är knappast så de här tävlingarna går till.
Flickorna visas upp i badkläder, de svassar över scenen och vickar på de höfter de inte kommer se röken av än på många år. De har bikinis på sig trots att det inte finns en tillstymmelse till bröst att dölja. Och de är formligen dränkta i smink och hårstyling, de ska se ut som vuxna kvinnor, fast med mycket små ansikten. Lösögonfransar, foundation, läppstift. Vad rör sig i föräldrarnas huvud när de ser sin egen lilla lintott, som annars brukar ha glassfläckar på tröjan och skrubbsår på knäna, förvandlas till det här förvrängda, plastiga idealet? Varför skulle någon vuxen människa som inte dras sexuellt till barn, tycka att det på nåt som helst sätt är lämpligt, passande, korrekt, eller för den delen, ens fint att se dem utstyrda på det här viset? Och varför frivilligt kasta sitt eget barn åt vargarna, genom att lära dem att puta med stjärten och använda ögonskugga innan de ens börjat dagis?
Det enda man åstadkommer är att sätta en jävla massa press på sin dotter, ge ungen en mycket skev verklighetsuppfattning, och göra sitt barn till ett sexobjekt. Av egen fri vilja. Jag är av den skolan som tycker att sex inte hör hemma i nåns liv före the tender age of 15. Jag vet om ett flertal som börjat tidigare än så, och som alltid mått och fortfarande mår utmärkt i sin sexualitet ändå, men vi pratar då om en lägsta ålder på 13 år. Tonåren. När man åtminstone kommit in i puberteten och har fysiska möjligheter till ett sexliv. Vilka såna förutsättningar har en unge som inte ens fyllt tio? Varför ens öppna dörrarna till den världen innan det behövs?
Varför inte låta sitt barn vara just ett barn, så länge det går?
Det är för mig helt oförlåtligt när barn inte tillåts vara barn. Man formas oerhört mycket under barndomen, till att bli den människa man sedan känner igen som sig själv när man blivit nån meter längre och klokare. Barn som måste bete sig som vuxna känns vidrigt, själviskt och rent ut sagt elakt. Mammorna slår på skygglapparna och mantrar att det är det här dottern vill och att det bara är roligt för båda. Ändå ser man den maniska glöden i ögonen, den som kämpar för att vinna, vara bäst och ha det mest perfekta barnet. Men hos döttrarna ser men mest av allt en vilja att vara mamma till lags, att vara duktig och få beröm. De vinnarinstinkter som kan finnas i barnen är garanterat en effekt av monkey see, monkey do-aspekten: man gör likadant som mamma, mamma vet ju alltid bäst. Eller?Att påstå att ens treåring "valt själv" att ställa upp i skönhetstävling efter skönhetstävling låter vansinnigt i mina öron. Hur mycket vet en treåring om vad hon vill? Ena sekunden vill ungen ha en docka och andra sekunden en boll, så att använda det som argument håller fan inte. Dessutom är det stora åtaganden de gör när de deltar i de här tävlingarna, det blir många långa timmar av övningar, smink och hår och massor av väntan. Vilket litet barn mår bra av det? Vilken unge skulle vilja ställa upp på det, om de förstod exakt hur jobbigt det faktiskt är? Klart det låter roligt att få ha fina kläder och få höra att man är söt, men det är knappast så de här tävlingarna går till.
Flickorna visas upp i badkläder, de svassar över scenen och vickar på de höfter de inte kommer se röken av än på många år. De har bikinis på sig trots att det inte finns en tillstymmelse till bröst att dölja. Och de är formligen dränkta i smink och hårstyling, de ska se ut som vuxna kvinnor, fast med mycket små ansikten. Lösögonfransar, foundation, läppstift. Vad rör sig i föräldrarnas huvud när de ser sin egen lilla lintott, som annars brukar ha glassfläckar på tröjan och skrubbsår på knäna, förvandlas till det här förvrängda, plastiga idealet? Varför skulle någon vuxen människa som inte dras sexuellt till barn, tycka att det på nåt som helst sätt är lämpligt, passande, korrekt, eller för den delen, ens fint att se dem utstyrda på det här viset? Och varför frivilligt kasta sitt eget barn åt vargarna, genom att lära dem att puta med stjärten och använda ögonskugga innan de ens börjat dagis?
Det enda man åstadkommer är att sätta en jävla massa press på sin dotter, ge ungen en mycket skev verklighetsuppfattning, och göra sitt barn till ett sexobjekt. Av egen fri vilja. Jag är av den skolan som tycker att sex inte hör hemma i nåns liv före the tender age of 15. Jag vet om ett flertal som börjat tidigare än så, och som alltid mått och fortfarande mår utmärkt i sin sexualitet ändå, men vi pratar då om en lägsta ålder på 13 år. Tonåren. När man åtminstone kommit in i puberteten och har fysiska möjligheter till ett sexliv. Vilka såna förutsättningar har en unge som inte ens fyllt tio? Varför ens öppna dörrarna till den världen innan det behövs?Varför inte låta sitt barn vara just ett barn, så länge det går?
// Anna Nio kl 7.12.09
10 Åsikter
Jag förstår verkligen inte heller det där. Kanske för att jag själv var sådan som var "efter" och lekte med my little ponies liiite för länge. Jag hade ärvda kläder, eller hemsydda, och passade liksom aldrig helt och fullt in. Men det är väl bättre det än att forceras in i en värld med krav och konstiga regler och normer som man kanske aldrig kommer förstå sig på. Jag undrar vad det är för föräldrar som utsätter sina barn för sådant? Räcker det inte med alla dessa krav som redan finns under ens uppväxt, som att passa in i skolan, leka rätt lekar, ha rätt kläder osv.
För övrigt trodde jag vid första snabba anblicken att den första bilden var på en väldigt opererad kvinna, inte på ett barn. :(
Ja, det var lite liknande för mig, vi handlade begagnade kläder och jag började testa lite smink först när jag var 17, till exempel. Förstod mig aldrig på behovet att vara kool eller att man måste höra till nån viss klick i skolan.
Press finns i olika former i alla åldrar, det är bara synd att man verkar glömma det så snart man inträtt i en annan åldersfas. :(
Jag vet, den är verkligen otroligt hemsk, den bilden! Men talande för ämnet, dessvärre. :(
Som botemedel borde dessa föräldrar se "Little miss sunshine", och tvingas se om den tills de fattar poängen...:)
Verkligen! Hon är så underbart söt bland alla de vidriga plastfröknarna, med sin runda barnmage och ostylade hår, lite ojämna tänder, och en helt normal baddräkt, åh! <3
Jag blir så ledsen av sådant här bajskorvsbajs. Skönhetstävlingar för barn... Det är verkligen absurt.
Jag tänker ofta på det här med "att vara söt-press" när det kommer till "mina" barn. Hur jag ska arbeta kring det och så. För den finns ju där, precis som du säger, i allt för tidig ålder. Det är ett svårt, men viktigt, ämne att jobba med, precis som t ex genus. Det är väldigt intressant att se hur det biter tag i vissa barn, den här pressen alltså, och tycks lämna andra kids helt oberörda. Precis som du och Galathea sa.
ALLT faller tillbaka på föräldrarna.
Kajsa: Det suger verkligen oerhört! Men det är toppen att du som dagisfröken är medveten om det, och försöker förändra läget, för du har ju också en jätteviktig roll i barnens liv och kan påverka hur deras personligheter, rädslor och stoltheter utvecklas. Utnyttja det läget så mycket du kan till deras fördel! :)
Men självklart ligger den största biten hos päronen, och allt för många verkar totalt aningslösa om genusfrågor, sexualitet, mobbing, grupptillhörighet, och ja, faktiskt i stort sett allt som berör deras barns välmående, utom det som barnet vågar prata om, vilket sällan är det de faktiskt BEHÖVER prata om. Sorgligt. :(
Bästa inlägget jag läst på länge. Tack!
Tack själv, för berömmet - sånt värmer. :)
Har aldrig själv dragit parallellen till sex när jag tänkt på skönhetstävlingar för små barn. Tycker att det är att dra det hela lite långt, att övertolka lite.
Jag tycker att det är synd att barn ägnar så mycket tid till något dom säkerligen egentligen inte vill göra, men det skulle lika gärna kunna vara någon sport, att spela något instrument etc. Sådana aktiviteter får inte lika mycket dålig uppmärksamhet dock, för det anses väl rätt sunt att barnet sportar. Jag kan dock tycka att det är minst lika förkastligt - just för att barnets vilja inte tas tillvara på.
MEN att dra det till att skönhetstävlingarna gläntar på en ny värld för barnen: SEX, tycker jag är en överdrift. Du kanske tycker att det låter naivt, men jag antar att dom har bikini-del i tävlingen för att det ska likna skönhetstävlingar för vuxna så mycket som möjligt. Skönhetstävlingar för vuxna kan man tycka vad man vill om, men jag förstår inte varför man ska vara så rädd för kroppar och sex?
Att du tycker att man inte ska komma i kontakt med sex innan man är 15 år tycker jag låter lite hårt. Sex, kroppar, kön etc är inget farligt, det är något naturligt. Ju snabbare man inser det, desto sundare inställning till sin kropp kan man ha - Tror jag.
Tack och hej
Ochjagba: Det där är individuellt hur man ser på saken och tolkar, men du kan väl knappast ha missat den rådande debatten om att flickkläder och pojkkläder i samma storlekar inte överensstämmer, utan flickornas kläder är betydligt tajtare? Likaså ifrågasättandet av behovet av bikiniöverdel för småflickor; Tajta kläder och skylande av bröst som inte ens finns än tycker många, och även jag, är att lära flickorna tidigt att de ska ha åtsittande plagg för att visa de kvinnliga konturerna av kroppen, men att de också ska skyla sina privatare delar - trots att de inte har några kvinnliga former att visa upp, ej heller några bröst att skyla eller skämmas för ifall de skulle synas. Varför inte låta dem bara vara barn, utan att behöva tänka på de här sakerna än på många år?
I skönhetstävlingarna går flickorna med svajande höfter, har avancerade sminkningar och tränas att göra flörtiga poser, samt visas uppi bikini. Hur det INTE skulle vara sexuellt laddat kan inte jag förstå. Men som sagt, alla har personliga sätt att se och reagera, förstås.
Att det är sorgligt när barn drillas hårt av sina föräldrar, oavsett ämne, håller jag helt med om. Dock tycker jag att det är betydligt hälsosammare för både deras kropp och pyske om barnen vill rida hästar, spela fotboll eller lära sig något instrument, än om de själva vill ställa upp i den här typen av tävlingar. Som jag också skriver så är det förståeligt att man vill se fin ut och få komplimanger, oavsett ålder, men skönhetstävlingar är långa processer där det ställs höga krav på uthållighet och koncentration hos flickorna. Något jag inte tycker man ska kräva av unga barn, oavsett vad det gäller. Jag tror, som jag också nämner, inte att barn förstår hur mycket tid och energi det går åt för att ställa upp i den sortens tävlingar, innan de har provat. Och, återigen en upprepning, att envetet hävda att det är barnets egen vilja att ställa upp gång på gång rimmar också ganska illa med att små barn är ombytliga och humörstyrda, samt att de ofta inget hellre vill, än att behaga sina föräldrar så de blir stolta över dem. Plus att barn kan vilja omöjliga saker som att flyga till månen på en gång - ska man ställa upp på att göra dem till lags då också? Ett fritidsintresse är sunt, så länge det är genomförbart och inte läggs press på ungen - dock ogillar jag att flickor, tjejer, kvinnor alltid ska bli bedömda för sitt yttre, så skönhetstävlingar överlag känns rätt förkastliga, men i synnerhet när de innefattar barn, som - som sagt - inte ens borde behöva veta om den delen av världen i sina unga år.
Sex, kroppar och kön är inget farligt, nej, men att upptäcka sin sexualitet och att utforska den är inte samma saker, det är en process som oftast tar några år, ibland många, att mogna färdigt, så varför skynda på den i onödan? Jag skrev också att jag inte tycker att sex ska utövas före 15 års ålder, men att jag också vet många som börjat tidigare och det har gått utmärkt för dem. Det betyder inte att allt är förbjudet innan dess. Såklart man kan fråga om sex och vilja veta hur det fungerar, eller pussas och kramas och liknande, innan tonåren. Men då handlar det oftast om nyfikenhet, och inte sexualitet, det vill säga att man är nyfiken på samma sätt som man undrar hur det kommer sig att det regnar från himlen, var tar man vägen när man dör, och dylikt, inte att man känner en sexualdrift vid åtta års ålder, t.ex., för det tror jag verkligen inte att man gör.
Skicka en kommentar
<< Home