MENS luta!

Ärligt talat, jag har ingen lust att prata om min menstruationscykel, den håller jag helst jävligt privat, thank you very much. Men tydligen ska man vara stolt över skiten och måla tavlor och hålla föredrag och gud vet allt. Jag är inte stolt över att jag har mens, det är bara en kroppslig funktion. En funktion som indikerar att ja, jag är kapabel till att odla bebisar i magen om jag så önskar, och det är i sig förstås en väldigt kool grej. Men det är också allmänt känt att det är sånt som kvinns kan. Inte alla, och många mår skitdåligt för att de inte kan. Men varför ska då vi som kan (eller förmodat kan, jag har aldrig testat) rub it in på dem som inte kan?

Och handlar det inte om mens så ska det målas tavlor av kön eller dylikt. Men what. The fuck? Vill vi bli sedda som nånting annat än mödrar, döttrar och sexpartners eller vad? Såklart sexualitet ska få vara en del av både kvinnlighet och manlighet, men inte BARA det. Varför fokusera på kön och mens jämt? Varför inte på ballongflygning, båtbygge, hunduppfödning, författande eller precis vad fan som helst. Nej, det är inte särskilt kvinnliga saker, men so what, jag tycker inte de är särskilt manliga heller. Det är bara ett gäng random exempel på saker som man kan göra och vara bra på, och därmed kunna uppmärksammas för.

Jag tycker man ska ge fan i alltihopa, är utled på att man för att bli tagen på allvar som kvinna måste vara arg, manshatande och med orakade armhålor och pottfrilla, samt högt gapande om menstruation och annat klet. Fortfarande. Varför kan man inte vilja uppnå jämställdhet och ändå sminka sig? Eller ha kort kjol men vara respekterad VD? Snygg men seriös, rolig men sexig.
Ungefär som en kille.
Med bröst.
Och mens.
Etiketter: Genus, Personligt, Samtiden
10 Åsikter
Fast det där om vem som tas på allvar... Rabiata feminister tar väl INGEN på allvar. Jag ser dom och den lilla acceptansen av dom som en smustkastning av feminismen. Och jag tycker om att prata mens fast kanske inte på detaljerad nivå utan mer att det gör ont och jag är snurrig. Jag är en sucker för utåtriktad självömkan. Annars håller jag med dig. Som vanligt.
Evert: Jo förvisso, som jättearga djurrättsaktivister som bränner Scan-bilar och liknande, dem ger de flesta, inklusive mig, inte heller mycket för. Detta trots att jag är vegetarian och inte direkt gläds åt djurhållningen inom köttindustrin, men jag anser inte att våld är lösningen, helt enkelt.
Ja, fast om man pratar om det så är det sällan jättehögt, eller med män, eller främlingar, eller i TV, right? :D
Agreed. Alla punkter.
WÖRD! :D
Jamen eller hur!
Jag gillar verkligen din blogg. Verkligen.
t+: Och jag gillar din. Lite sann värme över internet känns alltid fint. :)
GO ANNA!
Jag blev så glad av att läsa det här. Publicera det i DN.
Puss
Haha, tack! Ska se vad jag kan göra. ;D
Amen to that! Detta bör publiceras i varenda dags och kvällstidning i landet
Matilda: Haha, oj, tack! :D
Skicka en kommentar
<< Home