Lycka

Alltså, det måste vara fel på mig.
Jag har skrikit av lycka, sjungit med, memorerat texten efter en lyssning, och spelat på repeat - ledmotivet till mitt favoritprogram på TV när jag var liten; Jayce and the Wheeled Warriors. Jag tappade kontrollen och fick endorfinrush utan like. Samma sak hände när jag fick hem Jem and the Holograms-låten för nåt år sen. Det gick inte att sluta lyssna och vara GLAD. :D

Så nu har jag en TV-theme playlist på typ åtta låtar som jag spelar om och om igen. Är det nåt man saknar i sin barndom som får en att bete sig såhär? Eller är det bara den spontana lyckan över att återuppleva nåt man älskade så mycket, men trodde sig ha glömt och aldrig skulle få se/höra igen?

I don't care!

Thundering across the stars to save the universe from the Monster Minds, Jayce searches for his father to unite the magic root and lead his Lightning League to victory over the changing form of Saw Boss. Wheeled Warriors explode into battle - Lightning Strikes!

Helt sjukt bäst, SJUKT bäst! :D