Stockholm, Stockholm

Stad i världen! Jävla Robert Broberg eller vad det nu är för crap. :D
Nu är jag i alla fall hemma, och jag fick en enorm boklåda med mig.

För att göra en lång historia lite mindre lång så hade jag kvar en massa stuff i Martins källare från tiden då vi var gängade med varandra (alltså 1999-2000 ungefär). För ett tag sen skulle Martin sälja lägenheten och flytta, så då lyckades jag mångla på mina lådor på min egen bror istället, och han gick inte helt lyckligt med på att förvara dem i sitt förråd tills jag klurat ut något sätt att få hem dem på.
Under flytten upptäckte Martin och Emelie att det fanns ännu en låda med mina saker kvar, vilket alltså är vad jag stånkat hem med nu. Det är typ femhundra kilo Kittyböcker. :D Tyvärr är de också fuktskadade. :(

Jag har haft det bra i Stockholm, men jag inser mer och mer för varje gång som jag är där att jag absolut inte saknar staden som sådan, och att jag trivs långt mycket bättre med gemene man i Göteborg än i Stockholm. Och då är det värt att påpeka att jag är totalmisantrop vad gäller Alla Jag Inte Känner. I just hate these people at home less than the ones in Stockholm, ungefär. :D
Blir dessutom rejält less på att det är så totalt omöjligt att få träffa folk när man åker dit, eller var som helst som inte är hemma, men där man känner bofasta människor. Det är en liten klick som verkar glada att man är där och som aktivt engagerar sig i att försöka träffa mig varje gång, och det är jag jätteglad för. Vad gäller resten så orkar jag inte vara den som tar kontakt och försöker förmå folk att hänga med mig gång på gång nu. Kan man inte lägga på minnet att en kamrat är på besök i staden och ge ifrån sig ett livstecken så är inte jag den som ska tjata. Inte nu längre. Vill man inte så vill man inte, det är tydligt och uppenbart, point taken.
Så, behövde få lite gnäll off my chest bara. Er som jag fick träffa - det är ni som är den aktiva klicken, ok? :D