Midnattsreflektioner
Vissa människor gör en glad och vissa inte, hur kommer det sig att man ändå måste sitta och komplicera saker inne i sitt eget huvud, I wonder? Bäst att bara go with the flow och inte grubbla för mycket. Jag har anammat Timbuktus mantra; Det löser sig, det gör det alltid. Och jag ska sikta på de som gör mig glad, det verkar absolut smartast.
Jag har upptäckt att jag är väldigt känslig för känslo-obalans mellan mig och människor i min omedelbara närhet. Det är viktigt att man är på samma nivå som de människor man bryr sig om, annars tippar det alltför lätt över åt än det ena, än det andra hållet. Jag menar såhär: A och B tycker om varandra, men inte lika mycket, då tippar det över så att den som tycker mer blir utan tillräckligt gensvar, och den som känner mindre känner sig kvävd. Vare sig det gäller kärlek eller vänskap, mind you.
Därför är det alltid vanskligt att lära känna nytt folk för min del, för tippar det över åt nåt håll drar jag så lätt öronen åt mig. Jag måste känna av balansen och kemin ordentligt innan jag känner att jag verkligen vill delge nån mig själv helt och fullt. Skulle jag välja att öppna mig för någon som inte värdesätter det eller som på annat sätt visar sig ovärdig min vänskap blir det rött kort rakt av. Jag är rädd om mitt innersta och vill inte utsätta det för onödig åverkan.
Få har tillgång till hjärtat mitt, och de som får nyckeln får inte missbruka det inre rummet. VIP only, limited seating, har du en gång förverkat din plats i hjärteklubbens VIP-salong är du för evigt bannlyst från front row. Så funkar jag, hur funkar ni?
Addi har en fast plats på gästlistan.
Jag har upptäckt att jag är väldigt känslig för känslo-obalans mellan mig och människor i min omedelbara närhet. Det är viktigt att man är på samma nivå som de människor man bryr sig om, annars tippar det alltför lätt över åt än det ena, än det andra hållet. Jag menar såhär: A och B tycker om varandra, men inte lika mycket, då tippar det över så att den som tycker mer blir utan tillräckligt gensvar, och den som känner mindre känner sig kvävd. Vare sig det gäller kärlek eller vänskap, mind you.
Därför är det alltid vanskligt att lära känna nytt folk för min del, för tippar det över åt nåt håll drar jag så lätt öronen åt mig. Jag måste känna av balansen och kemin ordentligt innan jag känner att jag verkligen vill delge nån mig själv helt och fullt. Skulle jag välja att öppna mig för någon som inte värdesätter det eller som på annat sätt visar sig ovärdig min vänskap blir det rött kort rakt av. Jag är rädd om mitt innersta och vill inte utsätta det för onödig åverkan.
Få har tillgång till hjärtat mitt, och de som får nyckeln får inte missbruka det inre rummet. VIP only, limited seating, har du en gång förverkat din plats i hjärteklubbens VIP-salong är du för evigt bannlyst från front row. Så funkar jag, hur funkar ni?
Addi har en fast plats på gästlistan.Etiketter: Kamrater, Känslor, Kärlek, Personligt, Pix, Vänskap
// Anna Nio kl 12.11.07
6 Åsikter
Jag tenderar att för det mesta spela mer kompis än vad jag egentligen är av artighet och självbevarelsedrift. Artigheten är en uppfostransfrågan och självbevarelsedriften kommer av att jag vet att det finns ytterst få som jag känner passar hela min personlighet, och därför har jag insett att jag får ta det som bjuds och hoppas att de olika delarna av min personlighet får utlopp hos olika vänner...typ...:)
Jag har ganska svårt för att skaffa kompisar, iallafall nu eftersom jag är så nöjd med dem jag har. Dessutom är jag enstöring så jag orkar inte träffa dem så ofta. Då blir det ofta så att folk faller bort som kanske skulle ha kunnat vara kompisar men som inte klarar av att jag aldrig hör av mig :D
Sen finns det ju ett helt gäng människor jag gillar men nästan aldrig träffar, t.ex dem som brukar dyka upp när du är i stan och samlar ihop folk. Dem vet jag inte riktigt vilken kategori jag ska lägga dem i, bekanta kanske?
Men mitt kriterie för en riktig kompis är nog att man kan fortsätta som om inget hade hänt fast det kanske var flera månader sedan man pratade sist. Sen hur ofta man ses eller snackar spelar ingen större roll. Jag har t.ex en kompis jag har känt sen jag var 4, vi ses kanske en gång om året max men ändå är det som om vi sågs förra veckan när vi väl ses, det är vänskap! :)
Så funkar jag! :D
fyfan vad fint, älskling. :) thank you...
jag tycker ditt resonemang är ypperligt bevis på din förmåga till självreflektion. det är först när man fattar hur sociala strukturer som dessa fungerar som man egentligen kan lära sig att kontrollera dem. jag kan ofta känna av precis den obehagskänsla du talar om, när man känEnr en obalans i en vänskapsstruktur som gör att det helt enkelt inte fungerar å man drar sig ofta ur. du har så jävla rätt i det, obalansen skapar en osäkerhet och en Konstig Känsla som man inte riktigt förstår, innan man som reflekterat över det.
däremot så har jag på sistone börjat tänka om, och försöka motarbeta den där obehagskänslan (tack till psykologen Erich Fromm som skrivit sjukligt bra bok just on the matter of love). numera försöker jag inte bry mig om om jag inser att jag tycker mer/älskar en människa mer än vad den älskar mig tillbaka. jag tycker egentligen det är oviktigt, eller försöker iaf lära mig att känna så. det viktigaste är att jag får vara med dem jag älskar, krama dem och skratta med dem, sedan om affektionen inte är exakt jämt balanserad försöker jag inte bry mig om. det är viktigare, finare och OVANLIGARE att bara få älska, rakt av, än att bli älskad, eller vilja bli älskad. :D alla människor vill bli älskade, desto färre är beredda att lära sig att älska andra.
haha do i make sense eller blev det fromm-flummigt nu? :D
:*
Erik: Hm, jag är sån vad gäller humor; Jag har många olika sorters humor och får utlopp för de olika sorterna genom olika vänner. :)
Marre: Jamen det gillar jag också, att man inte måste prata hela tiden för att fortsätta vara vänner. Fast det är ju lite svårt att hålla kontakten och känna nåt slags band om man inte har NÅN kommunikation. Du och jag har ju bloggarna t.ex., så vi håller oss lite á jour fast vi ses så sällan. :)
Addi: Mmm, jag förstår precis hur du menar. Det är nog svårt att klara av att ha den obalansen och ändå vara lycklig, eftersom det sitter så djupt att man måste ha gensvar. Och man behöver ju känna att man är älskad också, även om jag håller med om att det är jobbigt att vara tvungen att känna den där jämnvikten. Antar jag har behov av den för att jag som sagt inte bjuder in så många på dans, och dem jag tar till mitt hjärta har jag så OTROLIGT mycket översvallande känslor för att det känns omöjligt att få nån jämnvikt om jag inte är försiktig med känslorna. Det kanske är enklare att bara älska så mycket man vill ifall man pytsar ut sin omtanke i lite mindre, hanterbara doser, och på fler personer...
Men funkar det för dig att göra som du skrev är jag glad för din skull, det låter onekligen väldigt trevligt. :)
måste erkänna att jag också är bättre på att tänka och analysera än go with the flow. men det här med att anamma timbuktus motto verkar inte helt fel. vad det gäller vänner så tror jaga bsolut att det är superviktigt med balans men är det något som har fått mig att växa jättemycket som person och lära mig mycket av mig själv så är det också att den mest olika personen kan ha massa att lära mig och jag har fått svälja min stolthet några gånger då jag just på grund av olika baland trott att dessa människor inte skulle kunna ge mig något. men jg har haft fel. självklart ska du vara snål och försiktig med dig själv men jag tror att man måste våga chansa för att inte gå miste om många intressanta nya människor och relationer som inte är precis som sig själv. men ändå underbara...'
bra blogg by the way, kram.
Jag kom på en annan grej apropå internet, jag kan typ sluta tycka om en person bara för att han/hon är mongo på nätet :D
Jag hade t.ex en kompis som jag i stort sett brutit kontakten med helt bara pga att hon började blogga och använde idiotsmileys och särskrev och hela faderullan. Jag tappade respekten typ :D haha hur sjukt är inte det egentligen? :D
Men det är klart, vissa gillar man så mycket irl att de kan vara hur efterblivna som helst på internet.. men inte alla och det är lite lustigt :D
Skicka en kommentar
<< Home