Could you just not breathe for a moment?
Jag är så otroligt irriterad på en del människor just nu. Det finns förvisso alltid folk som retar gallfeber på mig, men i nuläget handlar det om människor jag tycker om, vilket gör det hela lite mer pikant.
Ni vet hur man kan störa sig på vissa karaktärsdrag hos någon som man överlag tycker bra, eller till och med jättebra, om? Well, det är precis så det är, med skillnaden att just nu ser jag nästan bara de där irriterande dragen, heeela tiden. Det handlar ju inte om livsavgörande saker här - vanor som att misshandla och skinnflå fruar, eller psykiskt kränka medmänniskor, direkt - utan bara om just, egenheter, som kan vara störande men som absolut inte finns där non stop egentligen. Bara i min upptrissade, rastlösa, utmattade, brinnande och IRRITERADE hjärna.
Jag tror, och hoppas, att det är ett utslag av att jag bytt miljö: människor jag vant mig vid att träffa sällan är plötsligt inpå mig, och dem jag vant mig vid att träffa relativt ofta, ser jag inte alls. Jag med mina aspie-drag störs lätt av såna omkastningar av vardag och livssituation. Så antagligen är det bara det som spökar, men tills jag anpassat mig vore det skönt att bryta den negativa känslan, jag vet bara inte hur. Att undvika de som stör mig just nu en stund tror jag inte är en jättebra idé i längden. För när jag dodgat dem ett par veckor, then what? Då börjar hela cirkusen kanske om igen.
Jag vill komma loss från denna skavsårskarusell, hur gör man för att bryta the annoyment?
Ni vet hur man kan störa sig på vissa karaktärsdrag hos någon som man överlag tycker bra, eller till och med jättebra, om? Well, det är precis så det är, med skillnaden att just nu ser jag nästan bara de där irriterande dragen, heeela tiden. Det handlar ju inte om livsavgörande saker här - vanor som att misshandla och skinnflå fruar, eller psykiskt kränka medmänniskor, direkt - utan bara om just, egenheter, som kan vara störande men som absolut inte finns där non stop egentligen. Bara i min upptrissade, rastlösa, utmattade, brinnande och IRRITERADE hjärna.
Jag tror, och hoppas, att det är ett utslag av att jag bytt miljö: människor jag vant mig vid att träffa sällan är plötsligt inpå mig, och dem jag vant mig vid att träffa relativt ofta, ser jag inte alls. Jag med mina aspie-drag störs lätt av såna omkastningar av vardag och livssituation. Så antagligen är det bara det som spökar, men tills jag anpassat mig vore det skönt att bryta den negativa känslan, jag vet bara inte hur. Att undvika de som stör mig just nu en stund tror jag inte är en jättebra idé i längden. För när jag dodgat dem ett par veckor, then what? Då börjar hela cirkusen kanske om igen.
Jag vill komma loss från denna skavsårskarusell, hur gör man för att bryta the annoyment?
Etiketter: Kamrater, Personligt
// Anna Nio kl 23.2.09
11 Åsikter
Jag tycker du ska dodga dem i några veckor iallafall. Det där är ett otroligt stort stressmoment när man känner att man måste hänga med folk bara för att man ska och inte för att man vill. Och om du irriterar dig på småsaker så betyder det nog bara att du behöver en liten break. Du kanske är lite stressad över ditt sociala liv med tanke på det du skrev innan om folk som inte hajar att du är sjuk osv?
Ja, det stämmer absolut. I Gbg vande jag mig ändå vid att ha väldigt å att hålla kontakten med och umgås med, medan här drunknar jag i kamrater som jag VILL träffa (även om jag retar mig på småsaker hos några just nu), vilket stressar upp mig som fan. Jag behöver nog ligga lågt med socialiserandet över huvud taget, faktiskt.
Men jag ses gärna på torsdag ändå, haha. :D Nånstans lugnt och ganska tyst vore sjukt skönt. Jag kanske ska ta och bege mig till ditt hem ändå, vad tycker du?
jag tror också det kan vara skönt att ta lite tid ifrån dina vänner om du känner dig trött på dem. så kan du sakna dem lite och när ni ses sen kommer du ha glömt all irritation :)
Ja om du orkar så får du gärna komma hit! Men vi kan ju bestämma oss typ på torsdag så vi vet hur vi mår :D
Jag skulle säga att du ställer rätt hårda krav på dina vänner. Först hör dom av sig för mkt och tjatar på dig, sen hör dom inte av sig och vill göra grejer och nu är dom bara allmänt irriterande...
Fröken H: Tack för råden. :)
Marre: Ja, vi hörs imorrn om hur vi gör .:)
Martin: Om det handlade om samma människor i alla tre inlägg, och om det verkligen var så som du tolkat inläggen hade det varit ganska omänskligt, ja. Det första inlägget verkar alla ha missförstått, det andra gäller 99% av min umgängeskrets, och det här (tredje) gäller två-tre stycken personer som jag helt enkelt inte är van att ha så nära mig.
Men visst ställer jag krav på mina vänner, det borde alla göra. Jag vill inte umgås med människor som jag inte tycker geniunt mycket om.
"Men visst ställer jag krav på mina vänner, det borde alla göra. Jag vill inte umgås med människor som jag inte tycker geniunt mycket om." - hell yeah! kunde inte sagt det bättre själv! hellre en riktigt bra vän än fem lömska bekanta... ;)
Fröken H: Haha, ABSOLUT. :D
du får skaffa dig ett brett register av kamrater så att det inte blir samma skräp varje helg. så gör jag! vill jag titta på fantasy ringer jag elin. vill jag tokdansa ringer jag kribba. vill jag skratta eller se en film ringer jag dig. vill jag prata livet, allvar & framtidsplaner ringer jag moa. mår jag dåligt i hjärtat ringer jag dalton. vill jag spela tvspel & dricka umbala ringer jag nick.
dessutom ingår irritationen en del i vänskap. det är väl så att om man står ut med även dom dåliga sidorna hos en del vänner, det är då man vet att man älskar dom. hos vissa är de irriterande dragen för stora för att man ska orka vara med dem jämt. & för den delen - även den bäste stör man sig på om man ser dem varje varje dag.
nu vet jag inte om inlägget handlar om mig eller inte (i can be fucking annoying, definately) men isf hoppas jag du säger det straight to me istället för att skriva ett inlägg om det & hinta :)
puss!
Drejja: Det här blir ett långt svar! :)
Det vore toppen att ha så många, så nära, men än har jag inte hittat så många som jag vill ha så nära. Picky, picky, vettu.
Det är mycket sant, jag ids ju inte störa mig på en ytlig bekant så mycket, men på människor jag umgås mer med (inte nödvändigtvis bara de allra närmsta) kan jag bli irriterad för att jag bryr mig mer. Saken är den, att det här med långvariga vänskapsrelationer är ganska nytt för mig, jag är van att ha en vän i ett par år, max, sen har alltid omständigheter eller tiden eroderat banden till att försvinna eller bli mindre starka. Så, vad jag menar med det är, att jag inte är van att konfrontera vänner med saker som stör mig. Jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag ska gå tillväga! Då kan det pysa omkring irritation en stund tills jag känner om jag kan säga nåt eller inte, om det jag känner är berättigat eller inte (oftast inte).
Men att det blev så extremt då jag skrev det här tillskriver jag mitt allmäntillstånd, för hela irritationsgrejen känns redan mildare. Men det är som jag brukar förklara för Jocke: har man jämt ont och är jämt skittrött och jämt sjukt stressad, så är det svårt nog att hålla en någorlunda sunny disposition. När så det redan dåliga allmäntillståndet försämras ytterliggare kan det vara rent ut sagt omöjligt att vara trevlig, då blir allt och alla negativa och jobbiga. Så, det är inte ni, det är jag, kan man också säga. :D
Och det handlade om de flesta i min omgivning, ingen nämnd, ingen glömd - men också inga specifikt uthängda. :) Jag visste ju att det var orimliga störningskänslor jag hade, redan då, men jag behövde ändå skriva ned det för att få ut det. Hade jag ett specifikt problem med en specifik person skulle jag inte skriva det här. :*
det jag menade när jag skrev att jag ringer olika människor utifrån vad jag vill uppnå, är inte att poängtera att jag har tusen skitnära bästisar, utan mer att olika vänner fungerar olika bra utifrån hur man själv mår eller vad man är sugen på. om man har ett lite bredare register, och varierar sig lite utifrån vem man ringer så byggs inte irritationer upp lika lätt. det jag menade.
men sedan kanske det är som du säger, att du har få människor som du har nära. jag är också sjukt picky med näranära vänner, & jag kan egentligen inte förstå hur du & jag skiljer oss gällande sånt. för jag tycker vi är rätt lika socialt - lätta att lära känna, ganska entertaining, hjärtat på rätt plats. men det är helt klart som du säger, att det handlar om hur man mår.
för mig är vänner som med musik. när jag mår kass ligger 99% av skivorna i min samling helt orörda. jag kan bara lyssna på ett par band, all annan musik blir dålig/irriterande/ytlig. jag tror det är samma sak med vänner när man inte mår bra själv. man irriterar sig på småsaker, analyserar människors beteende & orkar inte ha överseende med deras felsteg. så är det förmodligen i ditt fall just nu...
kanske borde du satsa allra mest på att bli bästa kompis med dig själv. gillar man inte sig själv gillar man inte andra så värst mkt. jag märker ju hur du kan nedvärdera dig själv med saker som att kalla dig tantig, eller att du inte är bra på ngt, eller inte kan behålla långvariga vänskapsrelationer etc etc. allt det där är egentligen bullshit, men ngt som reflekterar din självsyn snarare än en reell verklighet. i mina ögon stämmer inte det där. du är en av de mesta fantastiska sociala människor jag vet - jag minns att jag i London alltid förundrades över att man kunde placera dig brevid vem fan som helst, för ville du kunde du entertaina vem som helst, få alla att skratta & le, få alla att trivas. så tycker jag fortfarande du är, och det är en gåva som man ska vara jävligt stolt över. sedan har du en miljon talanger som jag vet att du skulle kunna utveckla till tusen, men först måste du såklart komma på fötter igen & börjar gilla ditt liv & dig själv. fram tills dess tycker jag du ska försöka undvika negativt självtänkande samt vänner som du kanske inte orkar med just nu. varför sätta på den där skivan du ändå inte har lust att lyssna på, liksom?
Skicka en kommentar
<< Home