Pick a card, any card
Idag har jag haft den synnerligen otrevliga upplevelsen att bli av med ett betalkort. Det handlar lyckligtvis inte om ren och skär stöld, i alla fall inte av en person. Jodå, jag blev bestulen allright, men av en maskin. FRAMTIDEN ÄR HÄR, MASKINER RÅNAR EN PÅ STAN, PASS PÅ!
Jag har i stort sett aldrig kontanter på mig längre, det blir bara inte av att jag tar ut pengar om jag inte ska på någon klubb eller till en affär som dväljer i adertonhundratalets skugga och fortfarande inte tar kort. Men, just idag skulle jag fika med en vän, och tänkte "Äsch, det är enklare att betala kontant på café, jag tar ut en hunka innan jag hoppar på tuben för att möta upp henne." Big mistake, big, HUGE.
Jag stoppar in mitt intet ont anande bankomatkort. Maskinen spottar efter en hastig provsmakning ut det. Jag rynkar på näsan, inväntar tillstånd från den megalomaniska manicken, och stoppar sedan in kortet igen. Kortet rutschar in och ut, och sugs slutligen in. Jag hinner tänka "Now, this can't be good" och "Vore det inte typiskt om den svalde mitt kort nu?", innan en röd ruta med en text jag inte hinner läsa dyker upp och hastar iväg lika skyndsamt som den kom. Sedan ber maskinen mig om mitt kort. Igen. Som om inget hade hänt! Innerst inne visslade den nog konstlat oskyldigt och bibehöll en psykopatiskt låg puls, trots sitt tilltag.
Jag stirrar tomt på den lilla kortspringan. På skärmen. På tangenterna, och sen tillbaka igen några gånger. Just här börjar det gå upp för mig att jag verkligen inte kommer få tillbaka mitt kort, så jag utropar högt ett "Men!", då jag inte vet bättre råd för stunden. En kille kommer fram och undrar om jag just blev av med mitt kort, för samma sak hände honom alldeles nyss. Jag ropar till hela den lilla kön att akta sig, maskinen är en kortstjälare, och folket skingras fort och skrämt. Jag följer med killen in på Handelsbankens kontor, vilket ligger just intill den onda maskinens tillhåll. Kvinnan på banken säger att bankomaten tagit kort HELA DAGEN, men att de har felanmält saken.
Jag passar på att fråga om de inte kanske hade tänkt sig att sätta upp en lapp, så fler slipper drabbas av deras hungriga maskin. "Jo, vi har förberett en lapp här", säger idioten, tar fram ett papper med texten "AVSTÄNGD" och två stora tejpbitar fästade vid. Bankomaten är alltså bara några steg från där hon sitter. Det tar inte ens 30 sekunder att gå ut och sätta upp lappen. De har vetat om detta hela dagen. Och klockan var fyra på eftermiddagen då mitt kort upphörde att existera. Människor. Jag fick sätta upp lappen själv, sen får jag vänta fem bankdagar på ett nytt kort. Hallelujah.
Som killen som följde med in på banken sa "Det är ju så jävla dumt att jag var tvungen att skratta åt det." How true. :D
Jag har i stort sett aldrig kontanter på mig längre, det blir bara inte av att jag tar ut pengar om jag inte ska på någon klubb eller till en affär som dväljer i adertonhundratalets skugga och fortfarande inte tar kort. Men, just idag skulle jag fika med en vän, och tänkte "Äsch, det är enklare att betala kontant på café, jag tar ut en hunka innan jag hoppar på tuben för att möta upp henne." Big mistake, big, HUGE.
Jag stoppar in mitt intet ont anande bankomatkort. Maskinen spottar efter en hastig provsmakning ut det. Jag rynkar på näsan, inväntar tillstånd från den megalomaniska manicken, och stoppar sedan in kortet igen. Kortet rutschar in och ut, och sugs slutligen in. Jag hinner tänka "Now, this can't be good" och "Vore det inte typiskt om den svalde mitt kort nu?", innan en röd ruta med en text jag inte hinner läsa dyker upp och hastar iväg lika skyndsamt som den kom. Sedan ber maskinen mig om mitt kort. Igen. Som om inget hade hänt! Innerst inne visslade den nog konstlat oskyldigt och bibehöll en psykopatiskt låg puls, trots sitt tilltag.
Jag stirrar tomt på den lilla kortspringan. På skärmen. På tangenterna, och sen tillbaka igen några gånger. Just här börjar det gå upp för mig att jag verkligen inte kommer få tillbaka mitt kort, så jag utropar högt ett "Men!", då jag inte vet bättre råd för stunden. En kille kommer fram och undrar om jag just blev av med mitt kort, för samma sak hände honom alldeles nyss. Jag ropar till hela den lilla kön att akta sig, maskinen är en kortstjälare, och folket skingras fort och skrämt. Jag följer med killen in på Handelsbankens kontor, vilket ligger just intill den onda maskinens tillhåll. Kvinnan på banken säger att bankomaten tagit kort HELA DAGEN, men att de har felanmält saken.
Jag passar på att fråga om de inte kanske hade tänkt sig att sätta upp en lapp, så fler slipper drabbas av deras hungriga maskin. "Jo, vi har förberett en lapp här", säger idioten, tar fram ett papper med texten "AVSTÄNGD" och två stora tejpbitar fästade vid. Bankomaten är alltså bara några steg från där hon sitter. Det tar inte ens 30 sekunder att gå ut och sätta upp lappen. De har vetat om detta hela dagen. Och klockan var fyra på eftermiddagen då mitt kort upphörde att existera. Människor. Jag fick sätta upp lappen själv, sen får jag vänta fem bankdagar på ett nytt kort. Hallelujah.
Som killen som följde med in på banken sa "Det är ju så jävla dumt att jag var tvungen att skratta åt det." How true. :D
Etiketter: Pengar, Personligt, Samtiden
0 Åsikter
Skicka en kommentar
<< Home