They said that it was art, but it was only garfunkel

Jag är en sån där som formligen avskyr remakes på filmer.

Jag har viss förståelse för om det är en bra idé men ett inte allt för väl genomfört resultat. Eller, jag skulle ha förståelse, om detta nånsin hände. I de ytterst få fall där jag har gillat remaken bättre har det berott på att den nästan inte har nånting med originalet att göra. Vi kan ju ta exempelvis "Ocean's Eleven", som gjordes redan på 60-talet med samma titel men med den betydligt fräsigare svenska titeln "Storslam i Las Vegas". I originalet finns Frank Sinatra, Sammy Davis Jr. och Dean Martin. Dessutom är den regisserad av samme man som basat för "Les Misérables", "På Västfronten Intet Nytt" och "Möss och Människor". Plus att, hey, det är koolare med the Rat Pack, 60-tal och sprakande technicolor any day, right? Vanligtvis, ja. Men inte i det här fallet, den lämnade mig ganska uttråkad.

Men, i stort sett det enda som är sig likt i remaken är:
1) huvudkaraktärens namn
2) filmens titel
3) antal hejdukar
4) att de ska råna kasinon
5) de är i Las Vegas
Det är i alla fall vad jag drar mig till minnes. I övrigt, nada. Jag kan inte låta bli att tycka att det egentligen bara är onödigt att de ens använde samma titel. Filmen i sig är helt okej, de gör lite tuffa tricks, de är skillade fifflare, intrigen håller, tempot flyter på bra. Blabla. Allt som allt funkar den bättre än originalet, tyvärr. Men! Detta är som sagt ett av de få undantag jag vet om, och de bägge filmerna uppvisar försvinnande få likheter. I ärlighetens namn kan jag bara komma på en till film där jag känner likadant, såhär på rak arm ("Het Sol" vilket blev "The Talented mr Ripley" på 90-talet. P.S. Läs böckerna om Ripley! Härliga!). Annars är det mest ett jävla oskick att stoppa fingrarna i syltburken på någon annans redan väl genomförda arbete.

Ta t.ex. relativt nyligen utkomna "The Day the Earth Stood Still" med Shitforbrains Keanu. Redan 1951 kom det en film med denna titel, som behandlar en man från en annan planet som kommer till jorden för att framföra ett viktigt budskap, och hur han misstänkliggörs, blir beskjuten och illa behandlad, och lär sig om människornas värld innan han får delge sitt budskap. Eftersom jag tycker väldigt mycket om originalet och tycker väldigt (VÄLDIGT) illa om Keanu så har jag inte sett remaken, men som jag förstått det så är det inte mycket att hänga i julgranen, och intrigen har givetvis luckrats upp och stöpts om. Givetvis. I urpsprungshandlingen vill Klaatu (Michael Rennie) hytta med fingret åt oss människor och säga åt oss att sluta kriga och förstöra, annars måste vår planet förstöras. Är det någon som tycker att det budskapet känns mindre aktuellt idag, 58 år senare?

Ibland blir resultatet helt okej, men det känns ändå som att filmskaparna är ute och rotar i en egyptisk gravkammare och nöjt utbrister "ÅH, en guldinpackad mumie, den tar vi, gubbar!", utan att skämmas. Jag menar, "Världarnas Krig" var en sensation när den sändes i radio för 50 år sedan (folk trodde att det hände på riktigt!), filmatiseringen var likaså den en milstolpe. Remaken har en del likheter, men överlag pratar vi om två helt olika filmer. But then again, varför spela in en film igen om den ska vara identisk? My answer to you is both profound and meaningful: KOM PÅ NÅT EGET ISTÄLLET, FÖR FAN!

I allmänhet tycker jag att det verkar saknas respekt för tidigare produktioner, och jag ser inga tecken på att trenden med att ta nåt som redan är bra, stoppa i påse och skaka om, trolla in några av nutidens stjärnor och voliá! ett stycke smaklös nyinspelning!, kommer mattas av heller. Det är illa nog att det görs, men när man kladdar på allt kändare och kändare filmer ("Världarnas Krig" for gods sake!) blir jag orolig: kommer vi få se "Casablanca" med Lindsay Lohan och Zac Efron snart, eller vad är det frågan om?